… vet jag inte än hur det är. Men på tisdag ska det ske. Och jag är ute på hal is!
I vanliga fall föreläser jag för människor som har svenska språket som redskap i sin yrkesroll. Det kan vara informatörer och sekreterare samt sådana som är ansvariga för sociala medier på ett stort företag … Men aldrig 15-åringar som kanske egentligen bara vill veta hur man blir godkänd på nationella proven.
Jag tror att jag ska ha fyra fokus – och här kommer ni in, ni som läser här. Kom med idéer och feedback!
- Musik – exempel på svenska texter. Mando Diaos version av Gustaf Frödings diktrader kanske? Och Martin Stenmarcks ljudrim i 7milakliv. (Där sjukt rimmar på ut.)
- Onomatopoesi – ljudhärmande ord som BADOOM-DISH! Jämförelse mellan engelska och svenska kanske?
babbling – blabbla
cough – hosta
gargle – gurgla
gibberish –snicksnack
hiccup – hicka - Ordspråk – saker man säger fast man inte vet riktigt varför. Men säger man som 15-åring faktiskt ”det är ingen ko på isen” eller ”det är ingen fara på taket”?
- Missförstånd – när det blir fel för att man inte vet vad orden betyder. Som t.ex. när Rapport nu ikväll deklarerade att man i Österrike har val precis hela tiden.
Hjäääälp! Tänk om det blir så bra att jag äntligen får in en fot i skolan och får föreläsa inför alla elever i hela Sverige och därmed kan skapa en revival för svenskan som language!
Håller alla tummar för att det blir succé och att du därmed har att göra fram till din pension. Lycka till!
Glömde ”Klicka här … ”
Tack, Agneta uti Lund! Och må svenskan vara med er alla!
(En sak som är sorglig är ju att man inte förstår språkliga skämt om man inte har ett modersmål som man behärskar såsom modersmål bör behärskas.)
En annan nyhetsklassiker är anfallet som stoppats upp.
Taxidermi på ett helt militärt anfall. Inte dåligt får man säga.
Eller om det stoppats upp nånstans där solen aldrig skiner.
Här är väl ett fint exempel på nån som inte riktigt har språket som, ööööhhh, verktyg.
https://www.youtube.com/watch?v=Y5rhlpiWIAY
Oj! Jag trodde en sekund att jag nu beskådade Lottens första (?) smiley!
Den sista bilden fungerar inte för mig i min telefons webbläsare.
Funkar det nu, LL99?
Jag lyssnade (än en gång) på det där inslaget, Ninja, och det är verkligen … obehagligt. *ryyys*
Det var nog mera ett resultat av mediaträning och allmän rörighet än av dålig språkbehärskning. Men inte blir man glad av det.
Nu till en högst relevant fråga: Hur gör man cikorialimpa? Eller cikoriabröd? Och vad är det bra för?
Beskrivningen finns i en kokbok från 1932 och det är så många moment som tydligen var självklara på den tiden – som att få tag på 2 kg cikoria. Eller vad man gör när man ”delar salladen i 4”.
Allt står där. Men är det värt besväret? Och, som sagt, hur gör man?
Cikoria har vi lokaliserat (växer rikligt i dikena vid Siggebohyttan) men resten är lite nebulöst. Finns någon gammaldags och djupt kunnig husmor i båset som kan bistå?
SG, någonting säger mig att det är bättre på alla sätt att i sommar någon dag slå på stort och gå förbi brevlådan bort till diket där cikorian växer och titta på de vackra blommorna som då slagit ut.
kanske rör det sig inte om blomman cikoria utan om cikoriasallad, som såvitt jag förstår är en annan växt.
Eller kanske inte!
Bortom brevlådan! Vågar man det? Det är ju där som det stora okända farliga breder ut sig.
AuL, din första kommentar fyllde mig med optimism och hopp. Den andra, däremot … Ruta ett (eller noll) igen.
Men Lotten, vilket drömjobb! Pumpa ungarna fulla med sådant de inte vet och fattar, ordspråk är en väldigt bra början – stämma i bäcken och inte i ån (huh? säger barnen), inte gå över ån efter vatten (eh, är kranen där?) med flera. Och fattar ungar vad man menar med att ljuset brinner (dvs ljuset är på)? Brinner, vaddå brinner… Kör hårt med skillnaden mellan spirituellt/andligt, att det heter stå blick stilla (inte blixt), var och vart, de och dem, björntjänst. Och använd konstiga språkbruk i tidningar, så får du anledning att visa dem papperstidningar!
Ser fram emot rapporten.
SG – eftersom jag föredrar att få mejl när nytt/nya inlägg kommit så behövs ett klick i rutan när jag gör ett första inlägg i en tråd. Det glömde jag göra i natt och skrev därför ett pytteinlägg med ikryssad ruta.
Det var cikoriablommans rot man gjorde kaffesurr av så salladen är väl ett sätt att tillvarata bladen. Om det hade varit fantastiskt gott hade det säkert varit mer allmänt känt.
Vi kan erbjuda självplock av kärs och maskrosor om ni har dåligt med salladsingridienser där borta i obygden.
Niklas, det finns faktiskt flera sorters cikoria som är välkända sallatsväxter, såsom frisésallat, rosésallat och endiv. Och man kan äta den alldeles vanliga, och folk gör det. (Jag är själv inte så förtjust i någon av de där beska sallatssorterna, men det är jag, det.)
Endive är ju hårt knuten och brukar klyvas, så det är nog att man gör fyra klyftor av den som avses med dela salladen i fyra.
Jag tänker spontant att med tanke på gulaschbaronerna under första världskriget, så ville man vara förberedd till nästa prövning för landet. Det var man ju också, ransoneringen kom ju igång väldigt fort när andra världskriget bröt ut.
Med det i åtanke så skulle jag tro att cikoriabröd var ett sätt att få Sverige självförsörjande. Man tänkte sig säkert att spannmålet skulle behövas till hästarna.
Ja, så är det troligen. Endive eller annan släkting handlar det nog om. Den där kokboken är från 1932, och fransk. Så tanken att använda kaffesurrogat eller vackra blommor är nog fel. Undrar om det går att tyda denna ”lagliga” bild? Kokbok och cikoria i Petit Larousse, sida vid sida.
Sommarens regnväderssyssla ser ut att bli kokbokssök och -studier.
Var kom brödet på cikoria ifrån?
Lyllos Lotten! Och lyllos niondeklassarna! Någonstans i den där ungskocken finns troligen några blivande språkpoliser av Lotten-kaliber som kan behöva inse att det är just prexis det de är.
Eftersom det var mer än trettio år sedan som jag undervisade i svenska på högstadiet är mina kunskaper och därmed mina tips kanske lite inaktuella. Men jag tänker ändå att det kan vara bra att slänga in lite nördiga grammatikkunskaper. Lite pluskvamperfekt, eller så, för de uppskattar att det finns regler och är ordning och reda i språket.
Och så stavningsreformer förstås, det gillade ungarna verkligen. Att vår nuvarande stavning är ett sentida påhitt och de uppskattade också info om de olika varianter som det kunde ha blivit.
Ser fram mot rapport!
Ja, det undrar jag också. Vart brödet tog vägen. Det smet iväg och gömde sig i recept nummer 978. Och där hänvisas till bashantering av cikoria/endive i recept 974.
Det är en heltäckande handledning för unga fruntimmer, detta. Det sista ”receptet”, nummer 1945, handlar om hur man förhindrar flugor att fördärva maten. På vägen dit får man råd om hur man bäst flår en hare och tar tillvara dess skinn samt hur man undviker att bli generad inför planeringen av en picknick. Bra bok. Rekommenderas!
Jsg ser också fram emot rapporten! När jag gick i nian gillade jag fysikläraren (Percy), matte- och svenskafröken (Inger), träslöjdsmajen (Roger) och skolvärdinnan (Gisela). Resten var bara okej.
Jag tror att den gemensamma nämnaren för vilka lärare som jag gillade och därmed lyssnade på var att dom var sig själva, utan att bry sig om vad vi tyckte om dom.
Senare har jag föredragit för nior. Det var hemskt. Jag var inte förberedd på deras rättframma frågor och oblyga kommentarer. Men då handlade det om mig och mitt yrkesval och väg ut i arbetslivet och den vägen var ju minst sagt krokig. Nästa gång ska jag prata teknik, eller i alla fall om något roligare!
Huh? Brödet? Hittar bara de smörförgyllda krutongtrianglarna som ska spridas ut jämt över salladen med de förvällda endiverna. Låter gott: ”croûtons en triangles dorés au beurre”.
Men det där är väl inte endiver! Frisésallad skulle jag påstå att det är. Endiver är ju avlånga och hårt knutna med släta blad.
Ser fram emot rapporten om frisésalladsbröd!
Frisesallaten är på uppslagssidan, och som Annika påpekade tidigare idag så är frisesallat, rosesallat och endiver nära släkt.
Nästa fråga för språkpolisbåset är varför vi idag kallar både grönsaken sallat och maträtten sallad för sallad.
Tack ni som säger att ni vill ha rapport och som hejar på! (Ni andra som lagar sallad och annan mat av ogräs, ni får helt enkelt stå ut med rapporten.)
Stavningsreformen 1906 var en bra idé! Och så kan jag skriva upp fauteuil, portefeuille och lieutenant! Och jämföra med mail/mejl!
KASJUNÖT på er alla!
Prata gärna om vitsen med punkt och stor bokstav. Och att vi gamlingar, i alla fall jag, verkligen inte orkar läsa en text utan.
Dra alla över en kant *host* har jag hört unga personer säga.
Särskrivningar? Ska du inte prata om särskrivningar? Det kan ju bli lite roligt om du berättar om en brun, hårig och sjuk sköterska. Och att uttrycket ”man fattar ju iaf vad som menas” inte gills.
Att pratet om att engelskan har fler ord än svenskan är en myt.
Förresten så sa de ”med berått mord” på Radio Sthlm häromdagen….
Vi vill också se rapporten!!
Jö.
Verbens pluralisformer brukar mnga tycka är intressanta. Många äro de som använt dem även i singularis, bara för att det blir roligare så.
Jag gick till bokhyllan i morse för att hitta min urklippspärm, i den finns mycket smått och gott.
Följande text är från ett trafikmeddelande och kan roa språkpoliser;
”AB STORSTOCKHOLMS LOKALTRAFIK medges tillstånd att från och med 1990-03-31 till och med 1999-04-07 med ej nummerangivna ledbussar, i ersättningstrafik för Tunnelbana under inkopplingstiden för nytt signalsystem, vars totala längd uppgår till högst 18,0 meter trafikera nedan angivna färdvägar inom Stockholms stad utan hinder av gällande lokal trafikföreskrift om förbud mot trafik med fordon eller fordonståg vars sammanlagda längd överstiger 12 meter.”
Fråga; Hur långt får signalsystemet max vara för att Sl ska få köra med ledvagn i stan?
Den här dikten kan ckså användas för att illustrera att man inte alltid behöver förstå orden för att förstå andemeningen.
Gurran spelar i skogen.
Gammalt är vädret i dag.
Semilikakan är mogen.
Pruskan är full av behag.
Rappan ylar i torparfamn.
Hulingen viskar hest mitt namn.
Hippsingen hasar på logen.
Vem har det bättre än jag?
Jag vet inte vem som skrivit den, men med största sannolikhet kommer den från DNs NoN-sida, på den tid när det var tidningens allra bästa sida.
När jag började skolan var de plurala verbformerna på väg ut. Dock fick vi hålla till godo med gamla läroböcker där de gamla verbformerna fanns kvar. Vi uppmanades att läsa verbformerna enligt det nya sättet, trots att det inte stod så i böckerna. Gällde nog mest i 3:e och 4:e klass.
Ska du skoja till det för niorna så kör med liten palindromer och slikt.
”I Reval sitta ni alla i natt i slaveri” – och så får de också veta att Tallinn för hette just Reval.
Now you’re talking! Jättebra idéer!
Ninja: Tog du hippsingen som hasar och Gurran i skogen ur minnet eller har du den nedskriven?
SG–nu föll en polett ned. När du skrev ”första inlägg” etc. trodde jag att du mente mitt första inlägg i tråden som ju var/är en from förhoppning om riktig succé för Lotten.
Ninja: 18 meter?
I tunnelbanevagnarna står det ”säkerhetsinformation på svenska finns på motsatta sidan bakom dig” Var? Var? På utsidan av tåget? Där jag redan tittar fast först måste jag vända mig om? Var, var?
De och dem verkar få personer under 35 kunna skilja på.
Roliga saker som homonymer, avstavningshomografer och palindrom.
Uttryck som nog tolkas annorlunda idag än förr (gå som tåget, som ett brev på posten).
Jag har också hört att dra alla över en kant börjar bli vanligt.
Jag har Gurran och Hippsingen, inte bara nedskriven utan urklippt. Så den stämmer så bra så.
Tyvärr klippte jag bort författaren, eftersom den bara skulle in i min klippbok.
Där kan man hitta många av Catharina Grünbaums språkspalter från DN, kåserier av Ingmar Unge från DN och VI.
Liksom Ana Martinez ljuvliga kåseri om psykolingvistik.
Tar med till nästa båsträff.
Ja, Maj Korner, det får jag det också till. Och eftersom signalsystemet är betydligt längre än 18 meter så begick vi ordningsstadgebrott när vi körde ersättningstrafik med ledbuss den där påsken.
Sjön suger, har ju fått en något annorlunda betydelse idag.
Idag har jag skickat in ansökan om förseningsersättning till SL! Tjoho, jag tog taxi från Häggvik till Upplands Väsby. Jag har aldrig begärt ersättning tidigare, så det är lite spännande.
Mer uttryck:
Vända på en femöring.
Och så finns ju alla bibliska ord och uttryck som vårt språk dräller av – där har du ju många samlade på hemmaplan!
Dessa har nog inte Olle tagit med:
Förbjuden frukt smakar alltid bäst. Bygger på syndafallet.
Håll munnen!
Hänga med huvudet.
I dag röd, i morgon död.
Ingen kan lägga en aln till sin längd.
Inte ett jota.
I tid och otid.
Kasta pärlor för svin.
Kniven på strupen.
Koloss på lerfötter.
Klä sig i säck och aska.
Komma från hjärtat
Kvinnans list övergår mannens förstånd.
Ligga på sitt yttersta.
Längta och trängta …
och många, många fler. Kanske är många av uttrycken numera även helt obekanta för det uppväxande släktet.
Ja, vi som pratar persilja — förlåt, cikoria och dess släkt — är naturligtvis också jähätteintresserade.
Många andra har framkastat fina förslag på ämnen som torde kunna väcka intresse även hos femtonåringar; själv har jag dåligt med idéer just nu.
(Jag tror jag överhettade hjärnan i går kväll, för att jag hade tagit miste på ett visst datum. Så jag blev tvungen att läsa en roman från pärm till pärm innan jag la mig — och det stod snart klart att jag inte gillade den något vidare. Jag börjar ju gäspa när det beskrivs in i detalj exakt vilka skönhetsprodukter och av vilka märken och i vilka färger en person använder, och det därpå följer lika exakta redogörelser för vilka klädespersedlar och av vilka märken, vilket tyg och vilken färg hon sätter på sig. Bläh.)
Angående din sallad Gurra, så har jag hört att det går lika bra med selleri.
Jag har dock inte provat själv så försiktighet rekommenderas.
Ja, selleri är alltid ett bra val. Men egentligen var det mysteriet hur man skulle kunna få ihop ett par kg av den tämligen magra blå blommans torra stjälkar och blad som var mitt egentliga problem. Och ett ännu större mysterium var hur någon kunde uppfatta det som värt besväret.
Men där kom ju båset till snabb och sakkunnig hjälp. Som vanligt, skulle jag vilja tillägga.
I djungelns djup ett djävulskt djur på djärve djäknen låg på lur.
Det där med kvinnans list och mannens förstånd har jag hört en bra variant på.
Som bekant brukar de där sista listerna aldrig komma på plats efter en ombyggnad eller renovering. Trots att mamma tjatade rätt mycket på pappa att få det gjort nån gång.
Det lilla barnet förstod så väl att det kunde vara så: ”För pappa förstår sig inte på mammas lister”.
Bra förslag. Anglocismer är också kul! Och att man kan jämföra det med hur mycket franskan och tyskan påverkat vårt språk när de var inflytelserika kulturer.
Och sedan tkr jag alltid om diskussioner kring vad som räknas som rätt och fel, och hur i ständig förändring ett språk är, men hur viktigt det kan vara, socialt och anställningsmässigt etc, att kunna skriva på det sätt som generationerna ovanför tycker är rätt.
Jamen nu har jag ju torrt på fötterna! Jag är så nöjd så!
Tack, alla! (Rapport kommer: jag har glömt att gå och lägga mig och ska ju ta ett tåg i svinottan. Ack.)
Susanne Lenglen kunde idag ha fyllt 117 år och varit världens äldsta människa. Men går man och dör redan 1938 så missar man chansen.
En av världens bästa tennisspelerskor, med tillnamnet ’den gudomliga’ och hyllad på goggle idag. Hurra!
Språk och internet är ju superintressant och modernt (på skånska) också.
Hoppas att du hann! Jag har sovit dåligt i natt. Orolig att missa ett tåg.
SG, be Hyttis berätta en gång till att bommarna kan gå ner och att tågen kan gå förbi även när du inte är där så ska du se att det känns bättre.
Äsch, låt honom ha något kvar att tro på, och glöm inte att Hyttis nog är glad att ha honom ur huset då och då.
Det var ju Lottens eventuella tågmiss jag oroade mig för!
Ninja, Hyttis brukar gå med mig till bommarna. Hon är lika intresserad. Och då får jag tillfälle att berätta om olika tekniska detaljer på lok och vagnar. Hon är alltid lika fascinerad av dessa små fakta.
Hon är en god hustru, SG. *majlis*
Mycket god. Jag vet hustrur som ger en väldigt speciella och inte särskilt imponerade blickar redan andra gången man berättar någonting fantastiskt intressant.
Niklas, det där hänger nog ihop med att det gäller en tvåvägsgata (som di säjer i amerrka). Om Maken gärna lyssnar på Makan så lyssnar Makan gärna på Maken. Men om inte, inte.
(Nu känns det lite grann som om jag kanaliserar Gertrude Stein.)
Nja Annika, det är nog snarare repetitiviteten som är problemet. Annars lyssnas det åt båda håll här.
Det är ett helsike med olika minnesförmågor i ett äktenskap. Fråga mig och Hulda, maken.
Åh, det tror jag (det där var absolut inget påhopp, bara en allmän observation!).
Problemet med gamla stabila par är att respektive enskild parhalva har svårt att komma ihåg vad som har sagts och vad inte.
Så å ena sidan kan en parhalva berätta samma sak flera gånger om för att förra berättandet är glömt, och andra parhalvan måste ju vilja veta.
Och å andra sidan kan en parhalva var helt övertygad om att den andra parten vet att hen ska åka och (göra det-och-det) på torsdag fast hen aldrig har sagt något! Här inträder nämligen principen ”om jag vet det så måste ju min älskade veta det eftersom vi vet allting tillsammans”. (Eller är det bara i mitt liv som det där händer då och då?)
Början på mitt pladder var riktat till Niklas. Men nu undrar jag om jag just har illustrerat vad Ninja talar om …
Tycker mig känna igen alltihop. Åt alla håll. (Men H är aningen mindre överseende. Tror jag.)
Liten rapport!
Det skulle ha varit 120 niondeklassare i en aula för drygt 500 personer (FANTASTISK funkisaula), men blott ungefär hälften kom för resten tog sovmorgon. (Och ja, alla skolktimmar skrivs in på slutbetyget.)
Men … det var jättejättejättemegaintressant! Det som engagerade eleverna mest var
• mej/mig
• mail/mejl (i jämförelse med tape/tejp)
• de/dem/dom
• svordomar
• dialektala uttryck.
Frågan är bara hur jag nu kommer mig ut till alla skolor i hela Sverige.
Skogsgurra, som oroade sig för mitt tåg: jag hade tre väckarklockor och en djefla man och hann sova säkert fyra timmar, vilket för mången stor konstnär sägs ha varit alldeles tillräckligt.
(Pffft! Jag är precis hur trött som helst just nu.)
Något för den teknikintresserade?
http://omni.se/brannskadad-skoldpadda-far-3d-printat-skal/a/86Q3W?source=aftonbladet
Ursäkta fullänken, men syftningsfelet i texten fick mig att frusta till. Kolla själva …
OK, hade jag vetat så hade jag sovit bättre.
Det verkar som jag har alldeles för lite att bekymra mig för när jag måste ta på mig andras (icke-)problem.
Men det blir snart bättre!
Frågan vi ställer oss här hemma är: vad är det för material i såna där 3D-printade saker?
Man tycker ju att efter allt besvär så kunde de ju opererat fast 3D-skalet på stackars Freddie.
Vem tog miste och vad gjorde printern i operationssalen?
Tänk när de dumma skolkarna kom till skolan efter sin sovmorgon och fick höra vad de missat.
Moahahaha, som de unga plägar skriva.
Därom kan jag ge besked. Ty vi är med sådan. En Makerbot Replicator.
De enklare skrivarna jobbar nästan alltid med plastfilament. Plasten är vanligen baserad på majsstärkelse och bryts ner om den lämnas i naturen. Dock inte snabbare än att vi har gjort en specialanpassad tvålkopp, som håller bra i duschen.
Det finns andra materiel också, men alltid termoplast för de vanliga skrivarna. Sedan finns det industriella skrivare som använder pulverteknik och laser som smälter pulvret så att man kan bygga mycket komplexa strukturer i rostfritt stål, titan eller något annat hållbart material. Där kan man nå högre upplösning än man kan i skrivare som arbetar med plast. Plastskrivare ger ca 0,1 mm upplösning, men kan drivas till 0,05 (mänskligt hårstrå).
Vi använder skrivaren till små instrumenthöljen, specialdistanser, klamrar, kabelavlastningar och allt möjligt sådant som är svårt/omöjligt att hitta i affärn. En Fantomenring (dödskalle) har vi också gjort.
Kolla Tinkercad för ett oslagbart enkelt program att skapa grejer i. Om det inte är alltför stora prylar så skriver vi gärna ut det du ritat ihop.
Nu är man ju nyfiken på problemen som närmar sig Skogsgurra.
SG, om er skrivare stannar mitt i bygget men fortsätter mata ut filament, kan det bero på kabelbrott mellan stegmotor och kort. (Har jag läst på fejsbok, bara för att jag själv gärna vill ha en 3D-printer någon gång!) Kablarna kan klämmas värmas av, på något sätt.
Se! Jag löser problem som inte finns!!
Oh vad jag önskar att jag kom på något som jag absolut behöver som SG skulle kunna printa ut åt mig! En liten häst?
Lotten, du missade dagens Eskilstunabegivenhet! Den här bussen fastnade i Prideparaden.
Det blev liiite otydligt. Förlåt Fröken men jag tror jag måste lägga ut en lite större bild.
Gick den bussen också via Flatruet, kanske? Eller Leverbögen nära Årjäng?
Alla skrattar fortfarande (sedan sex år när busslinjerna lades om i Eskilstuna) åt att buss nr SEX har ROSA färg och går till SNOPPTORP. Man skulle ju kunna tro att enbart Göteborg roliga snubbar har. Men näää.
Nuppa, fjässa, sponken.
Har’u gått med i f-cket?
Lotten, det ser inte ut som om det finns några problem just nu. Och då vet man med säkerhet att de kommer kryllande, på problemers vis.
Vänta bara. Dom kommer.
Mer än ett halvt dygn sedan senaste kommentar, och jag har inget vettigare att säga än ett halvklassiskt filmcitat (inspirerat av SG:s sista ord … höll jag på att säga, jag menar den sista meningen i hans kommentar):
[småflicksröst] ”They’re heeeeere”
Vad bra att du dräller in och kollar läget, Annika!
Mina sista ord har jag funderat lite över (tack Annika för att du påminde mig) och de kan gärna få vara: ”Jag hade ändå ganska roligt”
Vad skulle era sista ord gärna få vara?