Jag är så rysligt full av goda råd.
– Se här vad man bör ha i en necessär!
– Köp inte bröd på söndagskvällar!
– Gå i ide i minst sex veckor efter förlossningen!
Men inte lyder folk mig, inte. Inte ens mina egna barn, som sedan de var nyfödda (och jag inte alls gick i ide) har fått höra att de bör plugga utomlands. Nääää, de envisas med att stanna i Sverige och vill inte ens snegla på listorna med stipendier som jag råkar lägga på toa, på en och annan huvudkudde och i kylskåpet.
Barnens kusiner, de åker däremot gärna jorden runt, jobbar i London och pluggar i Italien. Excellent, säger jag och åker dit och hälsar på.
Stina (stetoskopägaren som jag nämnde i förra inlägget) går som sagt läkarutbildningen i Oxford. Hon bara ansökte (efter att ha gått på en internationellt gångbar utbildning här i Eskilstuna – IB) och önskade sig ett par olika colleges och kom in. De 38 olika ”Colleges of the University of Oxford” har lite olika inriktning, olika rykte, är olika stora och på vissa har premiärministrar eller framstående idrottsmän gått, på andra har Monty Python-medlemmar gått och så vidare.
Skolorna har det gemensamt att
- själva skolbyggnaden är uråldrigt gammal
- ingången är diskret och utan namnskylt
- studenterna bor på skolan de två första åren
- innergården har bl.a. en jättestor matsal och en kyrka
- allt ser ut precis som i Harry Potterfilmerna.
Det tror sjutton att det är enkelt att skriva Harry Potterböcker när man har sånt här att inspireras av! (Sade Lotten med en avundsjuk fnysning.)
Skolorna (skriver jag nu även om de heter ”college” bara för att jag hyser stark aversion mot s-plural i svenska) är öppna för allmänheten, men tar ofta en liten avgift. När jag skulle gå in på Balliol, sträckte jag fram en sedel för att betala mina £2.
– You really don’t have to pay, dear, sa vaktmästaren.
– Oh, but why not? sa jag.
– ’Cause I really don’t have any change.
– But …
– Oh, go on then, go in!
Alla skolor har som sagt en matsal (”hall”), och de ser verkligen ut som på film. Låtom oss smyga in och kolla lite!
I New Colleges lokaler spelades några av scenerna i Harry Potter in, vilket gör att just denna skola har några grupper med lite annorlunda turister.
Nu är jag ju som bekant inte ett jättestort fan av Harry Potter (på svenska, that is), så när andra insöp Potterismen i lokalerna, tog jag bild på …
Ett college är ”konstigt och mystiskt” sa kusin Stina och illustrerade detta mycket tydligt utanför just denna skolas ständigt låsta port:
Oxford är som ett stort Lund med äldre byggnader, fler studenter, fler museer och smartare stadsarkitekt – och sådär mysigt att man liksom vill stoppa ner stan i fickan och ta fram när man befinner sig i [insert lämplig, trist plats].
En kväll gick vi på utomhusteater. Det var rysligt kallt, men vi hyrde filtar, drack både vin och varm choklad och värmdes av den oerhört kompetenta ensemblen som var fysiska praktexemplar – och alla kunde sina repliker samt spela ett par, tio instrument var.
Namnen på skolorna är intressanta skulle kunna fylla en hel doktorsavhandling, men det får jag nog vänta med ett par år. Men jag måste ändå nämna att University College har ovanligt många studenter från Asien eftersom de vill gå på ”university” och inte på ”college” …
Åh hej! Och hå!
Vi måste påminna oss uttalen också. Som Magdalen College som har de allra vackraste tornen i hela stan, och uttalas ”måådlin”. Och att New College är näst äldst av allihop.
En gång ramlade vi runt i Oxford, och hade varit inne på the Bodleian och stod och hängde i ett hörn på en innergård där intill. Jag kommer aldrig att förstå exakt hur det gick till eller hur vi framställde oss, men en karl började tala med oss, och han visade sig vara den som var ansvarig för datoriseringen av hela biblioteket. Datoriseringen av hela the Bodleian Library, gubevars!
Och vad det nu än var vi sa (om datorer och bibliotek; detta hände under första halvan av 1990-talet och jag var fortfarande bibliotekarie och den andra hälften låg i framkant på tryckteknik …) så slutade det med att han bjöd in oss bakom kulisserna, upp i krångliga små kontor som försökte vara effektiva innanför de åldriga stenmurarna, och visade oss de nyfödda datorsystemen och frågade vad vi tyckte om dem. Ifall vi hade några råd.
Detta är en av de underligaste upplevelserna vi någonsin har haft.
Dessförinnan hade vi sett ”punters” punta i sina båtar på floden tills de krockade med varandra. Och det var så inih*lv*t* hett att jag sällan har varit med om maken, vilket möjligen förklarar den där överbibliotekariekillens oväntade förtjusning i oss.
Att New College är äldst är förstås helt logiskt. Lika logiskt som att Pont Neuf är den äldsta bron i Paris och att det inte finns någon bro längs Gamla Brogatan i Stockholm.
Jag har slaviskt sett ”Lewis” hela sommaren och vet nog hur det går till i Oxford. Det är som en Shakespearetradegi, folk dör på löpande band.
Om det stämmer att New College är näst äldst är det faktiskt oerhört logiskt!
Helt korrekt! Jättelogiskt!
Annika: Jag kom inte ens in i biblioteket! Det var sju tusen utbytesstudenter där inne, så det var ”fullt”! Men jag klappade lite på The Radcliffe Camera, där Stina brukar plugga. (Första våningen är rätt normal. På andra våningen är det brutalhögt i tak – ända upp i nock. Akustiken är tydligen därefter …)
PGW: Jag har aldrig sett ett enda helt Lewis-avsnitt, men kollade nu här, och sitter och hoppar av iver att få skrika ”jag var där!” hela tiden, men det är ingen hemma som kan lyssna på mig. Vi var på en pub som inte syns från gatan (lite hemlig, som ett college liksom), och den syns häääär! (Ska se om jag hittar namnet på den, för det var en fantastiskt fin liten pub.)
Nä, det finns ingen bro på Gamla Brogatan, men det har funnits!
När gatan hette Gamla Kungsholmsbrogatan och bron byggdes 1635, då fanns det en bro. Ända tills 1880, faktiskt.
Det var på sin tid Europas längsta bro, 800 meter.
Fasligt vad kort minne somliga har.
Det kallas för att leva i nuet…
Just det, Ninja! Som vi vet finns det ju även en Nybrogata i Stockholm. Utan bro. Den lär vara nergrävd i marken numera – precis som Odengatsbron över Sveavägen. Var det det stillastående vattnet i nuvarande Berzelii park som kallades Katthavet, eller fanns det en smutspöl på nuv. Norrmalstorg också? I ena eller båda tömde man skittunnor.
Tänk att Oxford ser ut precis som i TV-serier! 😉 Det är inte klokt hur mycket vi älskar England, här i Sverige, och känner oss hemma där.
Ullevi, nya Ullevi och nya gamla Ullevi! Ja!
Jag säger bara Jungfernsteig och Gänsemarkt. På tal om vad som finns och inte finns där det verkar som det kanske kunde finnas.
Ja, det är Berzelii park som förr var en del av Nybroviken och som kallades Katthavet. Ett av kvarteren där heter också Katthavet.
Likså var Fatburen en sjö uppe på Åsön, som det fanns både fisk och kräftor i. Numera endast ihågkommen i gatunamnen.
Lotten, kan DU hitta min kulturhistoriskt värdeulla kommentar som jag skrev och plitade på, à propos på Nybroplan. Den försvann här ut till höger och jag är inte människa att fiska tillbaka den.
Gamla kartor över Stockholm är fascinerande. Jag har en från sjuttonhundratalet. (Ja, inte original förstås).
Nu är jag i Lille Makens arbetsrum och lånar hans dator som är orörd av Mountain Lion; här regerar Snow Leopard.
Alltnog: Jag ville göra ett litet inlägg om Nybrogats-trakten för att berätta att staketet vid Berzelii park har en dekor av delfiner. Varför denna marina ankytning? Jo, därför att staketet förr var ett broräcke, har jag låtit mej berättas.
Och vill man veta varför allting heter som det heter i Stockholm, då ska man titta på 1733 års stadsplan. Där får alla ”konstiga” gatunamn m.m. sin förklaring.
Jaha, här försvann ingenting ut åt höger, minsann … Det gör det ju inte ALLTID hos mej heller och det är egentligen det om irriterar mej mest; IBLAND försvinner min kommentatorsfältstext ut i högra kulissen och ibland inte. Hat, hat.
Jo, nu är det Råttan och Lejonet som är tillbaka. I Lille M:s dator står det nu att mitt inlägg därstädes ”inväntar modellering” – moderering, ska det stå, sabla Lejon! Vem är det som ska moderera? Vad innebär det? Är det modereringen som gör att mina halvskrivna inlägg flyger ut åt höger? Frågorna hopar sej.
Är alla dina bokstäver på plats nu, Ökenråttan? En kommentar låg mycket riktigt och skvalpade i modelleringsrummet, men den är frisläppt nu.
Namn är ofta talande. Jag har t.ex bott i ett område som döpts till Saltängen, just för att de lägre delarna en gång inte hade någon direkt strandlinje. Det var en mad, kan man säga. Det gick inte ens att dika ur den. Det var vara att fylla igen med makadam, anlägga en båtklubb där det var som sankast och bygga de närmaste husen källarlösa. Detta bara ett par mil från Stockholm.
Vad har avståndet till Stockholm med strandlinjens beskaffenhet att göra?
Inte ett dugg, mer än att detta kanske kan vara intressant för en del som kanske inte alltid tänker på Stockholmstrakten som låglänt.
Bokstäverna på plats? Råttan och Lejonet. Jag erinrar mej La Fontaines fabel om lejonet och råttan. Där räddade dom varandras liv ömsevis och var bosom buddies och så ser det så vrångt ut här mellan mej och lejonet. Det är fel.
Tjusiga matsalar där i Oxford, men maten, maten… Ett mig närstående ex som (trodde att han var) var vegetarian pluggade på ett sånt därnt college (pinsamt nog har jag glömt vilket) som tillhandahöll vegetariskt alternativ för dem som ville. När hans likaledes vegetariska bror kom på besök blev han helt bestört över att de serverades kött. Exet hade missförstått ordningen och hela tiden fått den icke-vegetariska menyn serverad utan att märka det. För, som han försökte förklara sitt mångåriga misstag: ”The food is so universally bland that nobody can tell the difference!”
En språkfråga till anglofilerna i sällskapet: Vid kvällens middag i Edinburgh beställde en medresenär ”water, with gas” att dricka, varpå servitrisen kvitterade med ”sparkling water” utan att röra en min.
Min engelska är dresserad i USA, där ”gas” i samband med födointagande betyder just gaser i magen. För egen del känner jag till ”con gas” och ”san gas” när det gäller flaskvatten i sydeuropa, men hur är det i Storbritannien? (Don’t mention the England when in Scotland, men det vet ni väl)?
Personal i den här stan måste vara vana vid mycket, men frågan är om inte den här tjejen borde bli diplomat i stället, eller?
Jag hör lika ofta ”with or without gas” som ”sparkeling or still”. Här kallas det pruttvatten rätt och slätt.
Sparkling, utan e, såklart.
Hörrni, har ni badat idag när det varit så,fint väder? Bergmans brukar vara snabba i spat, eller åtminstone inte nödbedda.
Badat, ja. Vet båset om att det pågår en bada-varje-dag-i-augusti-utmaning på FB, med Pysse som initiativtagare? Häng på! Om man missat en dag eller två kan man bada dag och natt några dygn framöver i stället.
Nej idag har jag inte badat för omväxlings skull. Fia och jag duschade eftersom hon började lukta lite väl mycket fågel.
Lotten, hur klarar dina släktingar Oxfordsplugg rent ekonomiskt? Engelska universitet och högskolor har ju hiskeliga terminsavgifter om jag inte är felunderrättad.
Som man säger på skånska, Niklas: ”di rige, di kan”.
Jag vet inte vad terminsavgiften är, men gratis är det inte. Den stensonska sidan (min, that is) har inte några Oxfordstudenter. Jag tror att Stinas föräldrar (som alltså inte är släkt med mig och alltså kan tjäna pengar) har jobbat som små illrar för flickebarnets framtid. (Jag, jag bara roar mig och låter mina barn göra allt som är någorlunda gratis.)
Jag har heller inte badat ety jag har suttit på tåg halva dan. Men om man tänker efter, påminde den tågresan starkt om en bastu … Så i så fall: ja, jag har badat. Bastu.
Duger det att hunden simmar en sväng efter pinnar?
Jag är medskyldig och men på sin höjd nedstänkt.
Nej, badat har jag inte. Men Gandhi (kakaduan) har duschat. Det gör han minst varje söndag vare sig han vill eller inte. Nåja, han vill, kan jag meddela. Jag vet ju inte hur det är med Fias gråa släkte, men kakaduor har ett synnerligen kärleksfull förhållande till vatten.
Lustigt det där med ”gas” i vattnet, det känner jag inte alls igen! Något annat än ”sparkling” minns jag mig inte ha hört (i sammanhanget ”brittisk restaurang, kafé, pub eller annan servering”, alltså). Annan kolsyrad (läske-)dryck kan vara ”fizzy” eller ”carbonated” på engelska, men min själ aldrig utrustad med ”gas”.
Om det är som LarsW säger att kolsyrat vatten benämns ”con gas” på romanska språk, så kanske det kryper in i den engelska som alltmer blir lingua franca även på sydliga orter, medan det däremot inte förekommer bland dem som har engelska som modersmål.
Jag var alltså nyfiken på hur repliken ”water, with gas” tas i Storbritannien. Är begreppet legio där, eller går det att missförstå?
Jag vet alltså inte egentligen, men jag har för min del har ju aldrig hört (eller läst) det. Jag misstänker att det åtminstone låter lustigt (som du säger, ”gas” associeras lätt med gaser i magen) även om det är begripligt.
Katthavet var inte bara ett hav, utan ett helt dike, numera känt som Birger Jarlsgatan (där jag råkar bo). Detta dike förband Nybroviken med Brunnsviken (och gjorde Östermalm till en ö), och lever kvar i namnet på det äldreboende som ligger uppe i Ruddammen, i resten av Roslagstulls sjukhus, tror jag, och heter Kattrumpstullen. Det lever förmodliga kvar i diverse kvartersnamn också, men det orkar jag inte kolla upp 😉