Hoppa till innehåll

Etikett: Ulricehamn

Från Ulricehamn till Gävle med en ond hals

Igår vaknade  jag i Ulricehamn och hann under dagen föreläsa för kommunens webbgäng, turista, tappa en tepåse och gå till fel buss, men ändå ta mig till Gävle och byta hotellrum samt skaffa mig en sprillans ny förkylning som sätter intressanta snor- och hostkäppar i hjulen för mina två föreläsningar idag.

Nu ska jag inte fastna i en utförlig beskrivning av min slemhosta och mina rinnande ögon, utan fastslå en viktig sak: Ulricehamn är inte Sveriges anonymaste stad.

kuranstalten_ulricehamn
1. Här fanns kuranstalten där alla konstnärer, kungligheter och en och annan bov med tuberkulos tog in: prins Carl, prinsessan Ingeborg, prinsessan Märtha, Verner von Heidenstam, Alexandra Kollontaj, Selma Lagerlöf, Gustaf Mannerheim, Ernst Rolf och Clark Olofsson.
kurhotell_ulriceha
Visserligen revs den fantastiska byggnaden av oklar anledning 1981, men ändå.
sparvagen_ulricehamn
2. Spårvägen i Ulricehamn anlades 1909 av direktören för sanatoriet, som tyckte synd om alla hostande patienter som skulle gå från järnvägsstationen upp till sanatoriet (höjdskillnaden var 170 meter). På bilden syns den enda spårvagnen 1911.
sparen_ulricehamn
Visserligen lades spåren helt i onödan eftersom spårvagnstrafiken aldrig kom igång; den var slarvbyggd av besparingsskäl och alla inom spårvägsbolaget grälade med alla. Utan att ha varit igång såldes hela klabbet med en rejäl vinst (ökade kopparpriser) 1917.
ulricehamnstationhus
3. Det gamla stationshuset från 1906 är alldeles fantastiskt! Kolla på tornen – arkitekten Axel Petersson hämtade inspiration från Trolleholms slott och gjorde ett runt och det andra fyrkantigt!

Visserligen saknar Ulricehamn järnväg sedan 1988 – men om vi alla lägger manken till, kanske ny järnväg kan ledas till alla fantastiska stationshus som står utan räls?

Och apropå fyrkantigt, så hoppar vi raskt till Falköpings stationshus, som har räls – men ingen perrong intill huset.

falkoping_central
Ser ni staketet i nedre kant? Det är placerat precis intill spår 1, som man alltså bara kan nå genom att gå under nyss nämnda spår.

Falköpings stationshus (som var det absolut enda jag hann se av Falköping) är tidig funkis, ritat av Birger Jonson 1934, han som kanske mer än någon annan har strösslat stationshus över halva Sverige.

Efter en bedrövlig resa med tusen och ett byten och snäva tidsramar samt intensiv huvudvärk, hosta och snorsnörvel, kom jag fram till Gävle – där jag sedan debaclet med den förfärliga duschupplevelsen tog in på ett helt annat Gävle-hotell: Hotell Gävle.

Jag öppnade min rumsdörr.
Tog ett steg in.
Släpade väskan över tröskeln.
Överfölls av en mögeldoft starkare än Stilton.
Kastade både mig och väskan ut ur rummet.

I receptionen beklagade jag mig så lugnt och varsamt jag någonsin kunde, men fick höra att hotellet var fullbokat och att alla hotell nog tyvärr var fullbokade i hela stan. Pfffft, tänkte jag och satte mig att kolla runt lite.

ingahotellkvar
Ahaaaaaaa … det enda hotell med rum kvar fanns 3 mil utanför centrum efter som “15 andra hotell har inga lediga rum”.

– Ursäkta, ursäkta, hohooo, jag har ordnat, hallå! ropade receptionisten innan jag ens hade börjat bli bekymrad.
– Ja …?
– Jag har flyttat en stamgäst som kommer imorrn och satt en annan där och där och hon där kommer inte förrän i övermorron och han har inte kommit, så bli inte rädd nu, men du får ett stort rum!

hotell_gavle
Jättestort! Som inte luktar! MED VATTENKOKARE!
tepasen utan mugg
Sorgerliga saker hända.

Och hur var det nu med tepåsen?

Jo, jag tappade den på gatan efter att jag hade doppat den en enda gång i min mugg. Sorgligt.

Lät jag den ligga där på gatan som vore den en dödad cigarrettfimp? Nooo. Man vill ju inte att världens alla tedrickare ska få dåligt rykte.

 

Share
74 kommentarer