God trettondagsafton på er alla! Mitt uppdrag denna dag är att samla ihop hela mitt basketlag för årets första träning eftersom vi har match mot Falun nästa lördag. (Nej, mitt knä tillåter inte spel. Jag kan dock coacha utan problem. Eller utan problem och utan problem … jag är inte någon vidare coach faktiskt. Alla ska få spela lika mycket, alla ska få beröm, alla ska ha roligt och på slutet ska vi även ha vunnit – se där en inte särskilt framgångsrik tränarfilosofi.)
Det finns sedan nästan en vecka ett uppdämt behov bland kommentatorerna i båset att berätta om hur man
- slutar röka
- slutar dricka
- slutar med något annat som vi kan kalla XXX
- har ärr
- hur man bör visa upp sina ärr
- hur man kan imponera med sina ärr
- hur man på ett synnerligen underligt sätt har fått sina ärr.
Som ett exempel på det sistnämnda kommer här kommentatorskan Dieva (för att jag är så rysligt förtjust i OS-medaljörer):
”På min högra fot har jag sedan ca trettio år ett ärr mellan tårna. Detta är ett minne efter majorens Gigolo – jag blev utburen av en OS-medaljör och körd av polisen till akuten.”
Agneta uti Lund:
”Nattlig ärrmätning gav följande resultat: 38 centimeter. Ärret löper från min torsos mittdel in under ena bröstet och runt ut på ryggen. Det har funnits där sedan 1979. Hösten 1978 drabbades jag av spontan pneumothorax. Blev inlagd på universitetssjukhuset i Lund, där den kollapsade lungan under en veckas tid ’sögs på plats’ igen. De sades på akuten att tillståndet företrädesvis drabbade unga, långa, smala pojkar/män som klättrade i träd. Långa smala fyrabarnsmödrar som drabbades av slik lungkollaps hade de inte sett till tidigare.”
Och så hakke:
”Jag har ett litet ärr ganska högt upp i pannan, ungefär där jag en gång i tiden hade en lugg. Det är kort och rakt, lite som öppningen på en spargris, fast jag föredrar att se det som en rakare och mindre magisk variant av Harry Potters blixtformade motsvarighet. Orsaken till mitt ärr var att jag vattnade blommorna på jobbet.”
(Vi förväntar oss förstås en fortsättning på denna historia.)
Mina ärr är däremot inte särskilt framstående. Två spräckta ögonbryn (symmetriskt utspridda) är de finaste jag kan visa upp. Brännsår, stukningar, skrapsår och tåbrott syns inte alls på ett lika imponerande sätt, tyvärr.
Kommentatorn Skogsgurra fick under jullovet (jag kallar det jullov även när man inte har jullov, ja) läggas in på sjukhus, sova i samma sal som tre snarkande män och utsättas för rysliga behandlingar och får numera inte dricka alkohol trots att garderobsgolvet skafferigolvet ju är fyllt av allehanda färgglada drycker och har därför fått hejarop i kommentatorsbåset.
Och jag är övertygad om att sådant hjälper.
Själv har jag inte tvärslutat med något i mitt liv. Jo förresten, skinka på pizza efter att ett överraskande litet lårben plötsligt fanns i min mun en vårdag 1985. När jag tänker efter har jag inte heller slutat långsamt med något. Jag är kanske helt enkelt en fortsättare – en vanemänniska?
Och denna vanemänniska ska nu för truttifjuttonde gången titta på Trettondagsafton i svartvitt.
Rättelse: Skafferigolvet.
Men var inte trettondagsafton igår?
Har för övrigt decimeterlångt ”blixtlås” i ryggen efter diskbråcksoperation.
Kalkon är gott och kul att laga.
Ni som undrar hur lång tid det tar att skaffa sig en ny vana kan läsa på här.
Vanor är som goda vänner, finns ingen anledning att avsluta vänskapen utan en god anledning…..
Har inte många ärr alls, och har aldrig opererats, men nedanför vänster tumme har jag ett ärr efter stämpelhållaren i bussen. Blessyren uppstod under ett slagsmål med en trafikant.
Kalkon ska helst vara plockad och svedd innan den tillagas. Man har då utgångsmaterialet, en så kallad kal, kall kalkon.
Den kan sedan tillagas på allehanda sätt varav ett av de sämre är att koka soppa på den. På Mauriöarna förekommer sedan urminnes tider att stammens ledare utses vid en rituell måltid genom att kalkonsoppa serveras till alla stammedlemmar som är mor till minst sju barn*.
Den individ (hittills så gott som uteslutande kvinnor) som får kalkonen i sin skål förväntas då ta ställning till den uppkomna situationen genom att 1) Äta den eller 2) Inte äta den.
Genom att äta den avböjer hon Gudarnas förslag** och genom att dela med sig av kalkonen accepterar hon ledarskapet och får en tiara som tillverkas av kalkonens skelett som tecken på sin värdighet.
Den traditionella tillagningsmetoden är annars i ugn och det är ett föga känt faktum att dagens kalkoner är framavlade att passa exakt i en modern amerikansk ugn. Då ugnarnas mått i sin tur är beroende av järnvägsvagnarnas mått följer att, vilket är ännu mera okänt och egentligen alldeles fantastiskt, den moderna kalkonens dimensioner är direkt beroende av den romerska stridshästens maximala bredd, dvs mått över skinkorna.
Det är för övrigt just denna omständighet som har lett till att vi i Norden sedan länge tillreder skinka till jul i stället för kalkon. Ett misstag orsakat av att Olaus Magnus inte såg upp med böjningsformerna när han översatte sin ”Matahåhll ved juylethiidh” till svenska.
*Kravet på sju barn har visat sig vara välgrundat. Efter att ha fött så många barn till världen har individen inte bara visat sig vara frisk och stark utan också ha förmåga att hålla ordning på en oorganiserad grupp.
**Ingen överlever att äta en hel kalkon.
SG, om du vill kan du få låna hela filmen filmen vid tillfälle.
Tänk att jag i min enfald och dagsförvirring var helt övertygad om att det var trettondagsafton idag.
Detta innebär ju att skolorna börjar imorrn. Ojojojoj!
Men vänta, jag går ju inte i skolan och barnen är tillräckligt stora för att själva ha koll på’t. Aaaah.
Våra gymnasieungdomar börjar inre förrän onsdag.
Om man vill ha en ny vana borde man först bli kakadua. Ifall vi gör någonting (i stort sett vad som helst) på ett visst sätt två dagar i rad, så anser Gandhi att detta (vad som helst) alltid bör — rentav måste — ske varje dag i evighet dädanefter.
Ärr har jag bara små och i ansiktet. Ett i pannan efter ett möte med ett element*. Ett litet på kinden efter ett möte med en kapsyl*. Och ett större ett ganska högt uppe på kinden efter ett möte med en korrugerad plåt som utgjorde tak över ett cykelställ*.
* Jag var sju, och fick sy fem stygn vilket ansågs oerhört coolt av klasskamraterna i ettan.
** Jag var sju eller åtta, och det var på den tiden kapsyler var av tunn metall och hade en liten flärp man skulle dra runt flaskhalsen; det kunde vara lite hårt för små barnafingrar så jag tog flärpen mellan tänderna och drog, varpå jag skar mig. Behövde inte sys, men ett ärr blev det.
*** Jag var fjorton och vände på huvudet och glömde bromsa cykeln i exakt fel ögonblick. Fem stygn brett isär, inte särskilt omsorgsfullt sytt, så ärret syns tydligt nästan fyrtio år senare.
Just ja, jag har ju ytterligare ett ärr som tillkommit på det lite mer ovanliga slaget. På höger ringfinger har jag ärr efter tre stygn som blev resultatet av att jag som fem? sex? år hängde i en torkställning (en sån som snurrar). Av för mig fortfarande okänd anledning så hade den krokar på ovansidan som skar sönder fingret.
OT! Braking news! Jag har förstått att många här undrar hur jag såg ut som tolvåring och nu kan ni äntligen få se det. Här är jag. Från 30 sekunder och fram till 1.20 minuter skymtar jag förbi några gånger. Så kan vi ju ha en liten gissningstävling om vem av barnen som är jag … Vinnaren får en t-shirt med äkta papegojgjorda hål på höger axel.
58 minuter in i programmet syns jag tydligare.
Niklas, om du var tolv måste du vara en av de längsta ungarna. Hm, en gosse stannar till och pysslar lite med ett mikrofonställ. Brandgul och brun. Är det du?
Nix.
Äsch, jag skulle precis gissa samma som Annika eftersom du (som inte var du) pysslade med mikrofonen på ett Niklas-pyssligt vis.
Ja, själv har jag bara ett gammalt kejsarsnitt att komma dragande med när det gäller ärr.
Nu ska jag se om jag kan gissa vem som är Niklas.
Niklas: Var du en av dom som sprang ner?
Hmnja, jag börjar visst bli så gammal så jag tycker att Alla Barn Ser Likadana Ut. Det finns ju flera Niklas-kandidater. En har röd tröja och sitter med armarna i kors på ett lite coolt sätt. En har längre hår än de andra och sträcker på nacken. En har skjorta i stället för tröja. Samt ett par till. Alla är blonda eller mellanblonda.
Ingen aning.
Ja, faktiskt ÖR, men vilken av dem?
Röd tröja.
Just det! Mitt färskaste ärr har självaste Båsmoster sett i sårform. (Mitt röda öga berodde inte på vare sig whiskyn eller Sambon. Det var ett nyoprerat gråstarröga hon såg).
Protip: Försök inte att greppa en professionellt nyslipad kniv i luften när du tappar den.
Bruna byxor, röd tröja, tappar skon i introt?
Nej PK och nej Ninja.
Niklas – är du den där tunnhåriga killen som springer omkring med en mick och säger ”Fru Nilsson”?
Lugn, Niklas! Nu kommer Step two i sökandet.
Blå skjorta, kanske?
Och ljust fladdrande hår?
Precis SG. Eget skrivbord har jag också.
Nej ÖR, inte blå skjorta heller. Det är Jocke Gip.
Är det inte fascinerande att programmet är över tre och en halv timme långt? Snacka om helkväll!
Mönstrad tröja med mörkblå ärmar? (Sett på mobilen ser verkligen alla barn ganska lika ut.) Du kan lika gärna vara knatten i orange tröja.
Lotten har sett mitt näst värsta ärr bli till, i Rosendahls trädgårdar en sommardag för fem? sex? år sen. Det var en bloggträff, kanske fler här som var med när jag kom blogandes in i trädgården efter en galen cykelvurpa?
Värsta ärret är på benet där en rulltrappa tog ett rejält bett när jag kom rullandes ner, arton år och full som en kastrull. Typiskt nog i Solna, alla som tagit tuben där vet varför det är den sämsta rulltrappan att ramla nerför.
Men det här är vad jag vill veta idag: varför heter det ÄRR?
Kan vi inte bloggbåsträffas snart? En liten öl (alkoholfri givetvis!) efter ett litet museibesök eller så? En fredag i januarimörkret i Stockholm?
Bra förslag, Pysse!
Då ska jag testa mitt odrickningskort IRL.
Jag har börjat få lite ordning på min nya tillvaro. Inte så att jag älskar den. Men med de anstalter jag vidtagit så ser jag ändå fram mot den med viss förväntan.
Det blev några småfel i texten. Men jag tror inte att jag bryr mig om att ändra. Syftet är väl ändå ganska klart?
Niklas: Beige polotröja!!
Jag tror Pysse är nära lösningen även om jag inte riktigt känner igen klädseln. Det kan vara mobilskärmens fel. Var står jag i så fall i den sista sekvensen (58 min)?
Utmärkt initiativ SG. De där kan du säkert sälja dyrt på AA-sammankomster.
Odrickningskortet får användas av vem som så önskar. Men då måste avsnittet om de drinkar jag designat strykas över med mörkt bläck.
Drinks jag minns.
Jag har ett operationsärr på halsen, ett miniatyrärr efter en vattkoppa bredvid ena ögat och just inget mer. Efter att ha blivit trampad av en stilettklack på en fest i tjugotvåårsåldern hade jag ett rött märke som syntes hela tiden i ett par år och när jag blev kall om fötterna i ytterligare flera år, men det försvann med tiden. (Och jag klarade att gå hem från festen, ett par kilometer kanske, men sen gick jag så lite som möjligt några dagar).
Upptäcker att jag automatiskt är inloggad, eller vad det heter, som jag även på makens dator. Det var inte meningen.
Så här är det med hästar, vägar, ugnar och kalkoner, tyvärr: http://www.snopes.com/history/american/gauge.asp
Eller, ja, ugnar och kalkoner hade inte kommit in i denna urban legend när Snopes rebunkade den, men jag tycker det var ett fint och fantasifullt tillägg 🙂
Ja, Pysse! Vi kan kalla de heja Skogsgurrabåsträffen och alla dricker alkofritt och visar att det går! Vi skulle kunna gå till f d Vasan där en polare till mig bartendrar, och låta honom göra alkofria kul drinkar till alla. Vilken utmaning!
OK, Niklas. Efter 58 minuter sitter killen med orange tröja längst fram på kanans räcke. Han med mönstrad tröja syns precis bakom till vänster, men har kanske skjorta och slipover. Jag tror att jag gissar på slipoverkillen trots allt.
Test av alkoholfria drinkar låter ju toppen! Hitta en lämplig fredag bara, så kan jag bestämma klockslag, arton och trettiosju till exempel. Om det finns något skojsigt ställe att besöka innan förgyller det ju dagen lite extra. Vad finns där i närheten?
Det där certet ska måste du plasta in och visa i baren, så får du nog bästa platsen och servicen! Snyggt!
’Men det här är vad jag vill veta idag: varför heter det ÄRR?’
Intressant fråga, tyvärr dödar jag eventuell intressant spekulation direkt genom följande länk: http://sv.wiktionary.org/wiki/ärr men får trösta mig, och oss, med nyvunnen kunskap 😉
Sven-Harrys har jag länge tänkt besöka. Det är inte långt därifrån.
Men varför tittade jag inte i Wiktionary själv innan jag frågade? Tack mikaels! Jag var helt inne på släktskapet med ”scar”, men nu fick ju det också sin förklaring.
Och vilket LYSANDE odrinkarkort SG. Det kan du spela när som helst.
Intressant ärr-etymologi. Hade inte tänkt på släktskapet mellan scar och skåra, skära.
Sven-Harrys museum ligger här i krokarna, och det går rätt snabbt att promenera ner till Vasan. Ska researcha och se om det är luftigt, mysigt och välkomnande. Någon annan som varit där?
Wow, SG, vilket imponerande kort. Får vilken barägare som helst att vördnadsfullt smyga längs väggarna!
Här är deras Teaterbar
http://www.scandichotels.se/Hotels/Sverige/Stockholm/Grand-Central/?hotelpage=additionalfacilities&facilityid=26146
Undrar om de kan fixa tio intressanta alkoholfria drinkar?
Hur många vill hoppa på båsträff i januari efter Sven-Harry-besök?
Nej!!! Inte Grand Central!
Dom har redan gjort bort sig så rejält att det är oreparerbart.
Trodde du menade gamla Vasahof.
Pysse, nu blir jag lite fundersam. Mönstrad ja men slipover nej. Vad har jag för hårfärg?
Jag är med på allt! Börjar gärna lite tidigare på eftermiddagen eftersom jag jobbar de flesta fredagkvällar.
Är vi i närheten av Centralen kan ni kom raj-rajandes när nattbussarna börjar gå, så får ni en gratis tur. Till Södertälje t ex. Eller Bagis, hederliga gamla Bagis.
Dricker alltid halkoholfritt eftersom jag oftast kör efteråt och inte är intresserad av effekterna som sådana.
Blåmönstrad skjorta, blå (?)byxor, röda strumpor och brunt hår? åker som en av de första till höger i kanan?
SG – men hjälp, vad hände med Scandic? Berätta!
Visst finns Wasahof där, och Tennstopet och Tranan med mera.
Bra där Ninja! Var det honom (mig) du menade Pysse?
Jag dricker gärna alkoholfritt, precis som Ninja, så vi håller SG sällsis. Kanske några till som hjälper till med att testa alkofritt i glad krogmiljö?
Kommer Hyttis? Lotten och Olle, Niklas, Anna, Anders? Vore nog smart att beställa ett bord till oss alla om det är en fredag.
Ninja: Rattar du caretan din genom Hammarbyhöjden och den liknar denna, http://1.bp.blogspot.com/-lFMZSgN0NbI/UEXyZzG3iyI/AAAAAAAAGss/b4V1kJAL2MY/s1600/Volvo+9400PX+bus.jpg så är jag där.
Fredagar är inte jättebra för mig, men jag vill gärna så jag lovar att försöka krångla mig till en fredagskväll. Ska vi jämföra ärr också? Måste veta så jag kan klä mig strategiskt.
Ja Lars W, men så där ser de bara ut på fredagar. Södertäljebussen är dock normalt röd…
Fint, Anna!
SG – berätta om Scandic, jag dör av nyfikenhet.
Ninja, jag kan tänka mig att hålla dig sällsis i alla fall halva natten på bussen, om man bara kommer tillbaka till Sthlm och inte blir ihjälslagen av knäppa passagerare.
Hej och och andra historiskt intresserade. Jourhavande båsarkivarie kan tipsa om detta inlägg, där den famösa Scandic-träffen skildras i återhållna ordalag: https://www.lotten.se/2011/11/16
Oj, nu har jag kollat flera gånger – och seeer inte slipovern längre! Bara den mönstrade skjortan på pojken med röda strumpor och cendréfärgat hår med en rak lugg. Är det du Niklas? (Säg ja!)
Sven-Harrys är ett måste! Alla som inte har varit där – passa på! Jag hänger gärna med ett varv till! Om ”Den gamle och havet” ligger i närheten är det ett ställe jag varmt rekommenderar för långborden, talvänlig akustik och musikvolym, Narnia-toalett och pittoresk isolering. Vet inget om baren, men maten är topp! Jag tror att Karlbergs station är i närheten. (Jag och orientering …)
Och så får ni inte missa dom här UNDERBARA citaten av Roffe Zetterlund!
Yes Pysse, that’s me!
Jaha, ja, där var jag ju inte med.
Vad bra att det informerades om Grand Central. Jag gick ifrån ett tag och lämnade och i ovisshet. Oförlåtligt, jag vet.
Det sket sig med det mesta där på Grand Central. Bordsbokningen schabblades bort, trots att jag kollade i receptionen när vi kom igen från lampnissarnas möte på kvällen. Parkeringen fungerade inte heller och en hel del av maten var kall när den kom in.
Det sämsta var att Anna (Scandics stamgästvärdinna) hade förklarat sig beredd att träffa mig för att diskutera mina synpunkter på Scandics centralstyrda och tämligen inkompetenta kök. Jag hade redan föreslagit två möjligheter att träffas men hon hade backat ur båda gångerna. Den här gången fanns inga hinder. Men hon ställde ändå inte upp.
Som efterrätt erbjöds marängswiss. Det fanns ganska många problem med den. Den manlige servitören kallade den marängschvisch och den kvinnliga kallade den marängsvajs. Oavsett vad den kallades så bestod den av en bit ugnsgräddad söt, vispad äggvita, en bit glass och en bit stekt banan. Just sayin’
Fredagar är inte så bra dag för mig heller, torsdagar mycket bättre, men försöker göra mig fri om det blir båsträff. Har inte varit på Sven-Harrys men hänger gärna på i studiesyfte. Perfekt med alkoholfritt.
Om det blir Grand Central får vi väl göra ett nytt försök med deras marängsvajsar. Fast Den Gamle och havet låter som ett trevligare alternativ.
Yohoo! Och nu till 10-kronortsfrågan: Hur hamnade du där? Och var det kul att åka i den löjligt korta rutschkanan?
Torsdag kanske är bättre? Helt ok för mej i alla fall, så länge det inte blir lördag eller söndag, bara. Vad säger Anna, som också hade fredagsbry? Torsdag?
Hur är det med båsvärdinnan? Hänger hon knäveck ikväll?
Torsdagar är mycket mycket bättre för mig! Om det nu är så att det finns möjlighet att välja.
Men om ni är hos Sven-Harrys finns det ju en lysande resaturang i botten av huset, varför gå längre (även om Wasahof också är bra)?
http://www.svenharrys.com/
Du hänger väl med mikaels? (Och så förminskade jag Sverige till att enbart innefatta Stockholm. Tänk vad detta retade mej när jag bodde i Linköping – en evighet från Stockholm)
Nästa torsdag jag är ledig är den 30, ska vi säga då?
Tycker Den gamle och havet låter lysande.
Ska jag fixa bloggtofsar den här gången också? Av annan modell naturligtvis.
Den 30 OK för mig. Den gamle och havet vet jag inget om. Ska ta reda på.
Marängsuisse ska, vad mig beträffar, bestå av små maränger, vispgrädde och chokladsås. Tvivlar på glass och absolut inga jäkla bananer.
Det tvivlet delar du med en ganska stor del av civilisationen i övrigt.
Men, med Scandics centralstyrda kök är det en annan sak. En gång hade dom Piccata Milanese där det enda som stämde var att det var kalv i köttbiten. Inte bankat, inte panerat, inget ris, ingen tomatsås. Stekt bit kalv med pommes. Plus den vid den tiden brukliga tovan med basilika.
Den gamle är en bit bort – någon kilometer. Tennstopet, Tranan, Wasahof närmast. Sven-Harry-krogen har en pipa på herrtoadörren och trosor på damtoadörren.
Det där otrevliga besöket på Scandic var 2011. Undrar om de kan ha bytt ut folk sedan dess. Inte för att jag längtar dit, krogarna runt parken verkar vara en bättre idé. Bara nyfiken.
Ska vi ha Lidingömelittor på oss då? Tror vi har en på någon hylla.
HATT av valfritt stuk?
Hatt, förstås! Jag gör en not om den 30:e.
Nu ska jag också avslöja att platsen för mitt första ärr var K1 (Beridna högvakten och Stockholms polisrytteri) och OS-medaljören var Jan Jönsson som var dagofficer den aktuella dagen då major Nyblaeus tjänstehäst Gigolo trampade igenom min fot med sin brodd. Året är jag lite säker på men runt 1980. Även om det gjorde ont då det hände så var det nog värre dagarna efter när jag halkade med kryckorna och slog i foten i marken. Jag får fortfarande ilningar i kroppen bara jag tänker på det.
Osäker skulle det ju stå … Jag såg Beridna högvatten som stavningshitler tyckte det skulle stå men att den också ändrade innebörden på detta missade jag.
Nu ska jag soooova! Jag gjorde misstaget att dricka lite kaffe igår kväll och var vaken till 6 imorse. Klantigt!
(Vad är väl en baluns i Stockholm? Lite, lite långt bort för snabbesök är vad den är. Sniff. Jag får sitta vid tangentbordet i hatt.)
Skogsgurras odrickarkort var sannerligen fint! Nu måste jag (äntligen) titta ut Niklas som tolva.
Aah — det ser ju ut som en genuin, historiskt korrekt pagefrisyr då den beklär en gosse i alldeles rätt ålder för att vara page!
Pysse, ursäkta, jag fastnade i två avsnitt av ”Brottet” som jag antar att alla normala människor sett för länge sedan.
Jo, det var en kompis pappa som hade ritat Elefunten, så kom vi dit syster min och jag (liten blond flicka i röd skiddräkt).
Och hur ska jag döma? Var det Pysse som var först även om hon pratade om en pullover eller var det Ninja? Vem har förtjänat en tämligen sliten tisha med gott om asymmetriska lufthål på höger axel? Den kan också levereras med äkta papegojskit strax nedanför men då är den tyvärr otvättad.
Kära bås, hjälp mig skipa rätt!
Jag har även ett osynligt ärr, kan man säga. Inför min canceroperation bestrålade man delar av innanmätet i min torso för att hejda spridningen. Det visade sig efteråt att något bokstavligen gått snett; Nerver i ryggraden slogs ut och min känsel i alla utom stortårna är mer eller mindre borta med allt vad det innebär för balansen.
Jag kan inte längre springa utan att snubbla ikull eller gå ned för en trappa utan att hålla i ledstången, och jag bara väntar på att någon kommer att rapportera han som tog snedsteg när han klev in i bilen till polisen…
PAAAARTYYY!
Jag uppskattar så att ni har klarat er ensamma här med odrickarkort och bussåkarplanering samt klädsel som visar lagom många ärr. Och hattar.
Om allt i min januariplanering går som … eh, den är planerad … kommer jag att kunna vara med på vad som än händer den 30/1 och kanske till och med plocka ögonbrynen lite så att ärren syns.
(Trettondagsafton hann jag se i elva minuter i förmiddags. Sedan har allt gått i ett, i ett. En bil har körförbud, den andra har ett trasigt fönster och i tvättstugan ser det ut som hemma hos en amerikansk horder. Men nästa vecka kommer snön!)
Det känns som om vi, som ligger längst ut på västra linjen, kanske skulle försöka hitta en rymlig bil och plocka upp Annika och Lotten med sällskap. Örjan – var är han? hämtar vi upp i närheten av Jäder. Och LL99, förstås.
Genom att resan företas i påtvingat nyktert tillstånd kan det arrangeras så att vi, om vi lägger båsträffen relativt tidigt på dagen, kanske i 18-tiden, kan åka hem igen samma dag. För oss skulle det betyda att vi är hemma mellan 01 och 02 på fredag morgon. Det vill säga att det blir ungefär som vanligt.
Är det något att bygga på?
Det var tufft, LarsW. Du kanske skulle ha ett jag-är-nykter-kort med dig.
Men jösses, nu påstår ett brittiskt TV-program att Skandinavien är så kallt och mörkt att det inte finns odlingsbar mark här, så folket var tvungna att bli vikingar och söka grönare stränder.
Sådana ”interna ärr” förekom när man strålade med koboltisotoper och hade problem att styra strålningen. Min mor sänktes av det. Verkligt tråkigt att höra att det fortfarande kan hända.
Shit happens, Sg. Själv är jag glad att jag lever. Ett Jagärnykter lär knappast hjälpa, och. Det blir till att pusta ut.
Oj, jag försvann visst igen. Kollade på den oslagbara kombinationen Erik Segerstedt och Äpplet.
(http://www.svtplay.se/video/1672894/del-4-pingis)
Jag är här. Enbart läsandes so far.
Hållit på min ärrberättelse, om när jag som 8-åring rev upp ett sår vid framsidan av vänster ankel i en potatissättare. 4 stygn blev det.
Den marängsuisse jag växte upp med bestod av supergoda småsega maränger bakade av mamma dels i cirkelform av fallande storlek, samt mindre styckvisa maränger för innanmätet. Av marängerna byggdes hela suissen upp. Alla marängerna varvades med vispad grädde till en hög toppformad historia. Bottenmarängringen var så stor att den täckte största runda serveringsfatet. Sidorna dekorerades med söta gröna halva vindruvor. Mörk blockchocklad smältes i vattenbad och ringlades sedan över skapelsen, som fick stå kallt ett tag innan det var dags att njuta av den. Å! Vad jag blev sugen nu på denna barndomens favoritdessert …
Det låter som en majestätisk marängsuisse, AuL. Nu gick jag och tittade i Prinsessornas kokbok från 1932, övertygad om att marängssuisse måste finnas där – men inte. Är den verkligen yngre än så?
Jag har ett fint ärr i pannan. Min tre år äldre syster tappade den lilla femåriga systern med pannan först i betonggolvet. Far ringde sin kompis gynekologen som sydde ihop den lilla pannan på lunchrasten. Jag fick en glass om vi skippade bedövningen. De skulle ju hinna äta också. Så där låg jag på gyn under ett grönt skynke och höll far och syster i handen. Fick en stor glass till förrätt.
Åh, vad jag vill hänga här med tätare mellanrum. Måste börja jobba igen snart! (Närmare bestämt onsdag.)
Gör en mental anteckning om 30:e. Funkar det med sambons schema kommer jag naturligtvis, om det så skulle vara busvisslingsförbud.
Mitt ärr i pannan då jag vattnade blommorna på jobbet kom sig av att jag vände mig om och råkade sätta foten på kontorsstolens ena rullhjul. Snabbare än så har jag aldrig gått ner i (nåja) spagat, eller för den delen nickat huvudet i ett hörn av väggen vid fönsteröppningen. Jag säger då det, se upp när ni vattnar blommor! Eller jobbar.
Ja mikaels, ska du gå på bloggträff?
Alkoholfria drinkar är helt underbara. Många gånger så smakar man inte alkoholen i alla fall. Dricker i så fall hellre alkoholen som den är än att blanda den. Så ni kommer att få en mumsig kväll. Ska bland mig en (alkoholfri )drink när ni träffas så umgås jag med er ”in spirit”.
Hmm, nu var du ju riktigt vitsig – in spirit…
Vill bara ha sagt att jag högeligen uppskattar Lottens träningskoncept – alla ska spela lika mycket, alla ska få beröm och alla ska ha roligt. Precis mina ideal!
”Ah”, utbrast man på akuten i höstas, där jag hamnade efter att ha rusat ut från en bunker i hög fart i riktning mot havet, utan att se ett elakt armeringsjärn som stack ut lagom mycket för att snitta upp skallen på mig litegrann ”du kommer att få värsta Harry-Potter-ärret!” Så häftade man ihop hålet i huv’et med en häftapparat – sju rejäla kadonk – men inte blev det Harry Potter av det, bara lite extra bred bena på vänstersidan.
Ack, just den 30:e sitter jag på ett plan till Brasilien…
Åh, vad kul! Den 30:e verkar passa dom flesta! Tycker ni att Den gamle och havet ligger för långt bort och åt fel håll (1,4 km, 17 min prom.) kan jag bara en till bra och det är Dalanisse, som ligger närmare Karlbergs station (1,2 km, 14 min prom.) Men, jag har också hört att restaurangen i samma hus som Sven-Harrys är helt ok, dock ingen egen erfarenhet. Jag kan så småningom boka bord. Passar 18 dom flesta, så ni långväga hinner hem före sömntåget?
Vi borde ha en digital jag-kommer-iplipparfunktion, va? (Som vi hade när vi planerade att åka på ölresa till Prag.)
Kan du fixa en sådan, Lotten?
Jag delegerar snabbt detta till … Dieva? (Delegationskommittén in action.)
Ju närmare tunnelbanan desto bättre, väl? Jag kan vara backup till Dieva för att fixa iplipp, om hon inte hinner.
Omdirigerad delegering –> Anna! (T’?)
18 blir väl lysande.
Ge tishan till Pysse, jag kommer nog ändå inte i den…
Ja! En tisha med pippihål och pippibajs! Det var väl en sådan, Niklas? Äsch strunt i den, men det vore kul om du hängde med den 30:e!
Idag är det terminsstart för mej. Jobbet hägrar, men ett tåg har vält söder om Stockholm – så vi får se hur det går.
Jag tror det funkar den 30:e och det är bättre med tidigt än sent. Pysse, jag försöker komma ihåg att ta med en tisha då. Bajsfri är nog trots allt bäst.
Jag har bara några småärr efter barndomens mindre välbetänkta bravader, absolut ingenting att skryta med i det här ärrade gänget. Efter hustruns hjärtoperation för tio år sedan gjorde jag ett hängsmycke som skyddade ärret för solen. Hon använder det fortfarande ibland men inte som solskydd.
Vad är väl en båsträff hos Sven-Harrys… (Jo andra träffen i rad som jag missar. Hoppas på nya tag och bättre tur till exempel till sommaren.)
Nu finns det i alla fall färdigknäckta nötter hos mig, för den som gav sig på Redaktörns nötter i julas. Och eftersom de var så grymlans hårdknäckta kan det vara svårt nog att klara dem med facit.
En vacker sommardag år 1951 gick min kompis Pia och jag ut för att plocka blommor. Vi hade fått ihop till några vackra buketter men den
lilla fina ängsnejlikan fattades. Jag visste var den växte, strax innanför ståltrådsstaketet runt kohagen men det var inga problem, kvigorna som gick där kände jag och de mig så jag vågade klättra in i hagen. Pia lite mera försiktig stannade utanför staketet.
Så plockade jag mina ängsnejlikor och kvigorna som betade en bit bort blev nyfikna och kom knallande och ville hälsa. 106 Sköna ville bli kliad mellan horna och när jag inte fort nog började blev hon sint och
tryckte mig hårt mot staketet så jag fastnade. Det gjorde ont, väldigt ont, och det tog en stund att lirka sig loss och delar av klädseln blev kvar på staketet. Några präktiga blodiga ränder tvärs över ryggen och
på underarmarmarna var resultatet. Jag blev tvättad med kallt vatten
och omlindad med breda lakansremsor som satt på några dagar tills sol
och luft fick göra resten. Ärren finns kvar ännu och jag minns när vi
hade läkarundersökning i skolan på hösten samma år hur doktorn tittade länge på dem och fundersamt undrade vad jag varit utsatt för.
”Ståltrådsstaket” – bättre kan du!
Det var ju för fanken taggtrådsstängsel. Ett rostigt taggtrådsstängsel i dubbla led. Värsta sorten.
Vi får göra en fotografisk dokumentation. Strippning på krogen kan bli nästan lika problematiskt som busvissling.
Lotten, jag gör en Doodle då? Vad för parametrar ska ingå? Ska det finnas olika datum och tider att välja på, för att se när flest kan komma? Nånting mer?
Råkar vi hamna på en inrättning med förbud mot busvissling igen ger de oss inget val, då får det bli jämförande studie i ärr. Bokar vi bordet i falskt namn (något med krigsveteraner och basket kanske?) bör det inte vara något problem.
Om man kombinerar krigare med basket måste rätt huvudbonad bli basker, väl? Det har jag ingen.
Ja, det säjer jag att nån kejsarsnittsvisning blir det inte tal om, särskilt som det blir ett alkoholfritt evenemang!!!
Och nån basker har jag inte heller. Får jag över huvud taget komma?
Alla ska väl inte behöva vara alkoholfria! Det är bara jag och några andra som är därtill nödda och tvungna som ska vara det. Min olycka ska inte behöva drabba oskyldiga.
En träff utan ÖR skulle kännas alldeles poänglös.
Basker – det är ju det jag skyddar hjässan med på vintrarna. Det finns en speciell historia bakom dess införskaffande och initiala bärande. Jag kan kanske förmås berätta den.
Spännande med alla berättelser om ärr. Mitt mest intressanta finns på vänstra tummen. Den klöv jag med kökets vassaste kniv från toppen och snett ut åt sidan. Anledningen till att snittet vek av var att knivbladet nådde ner till benet och slirade åt sidan. Det gjorde inte så ont just när det hände, men senare, på Akuten. Förstod inte hur illa det var förrän jag var där. När jag kände nagelhalvorna mot varandra. Kramade hårt runt tummen hela tiden tills jag kommit in till kirurgen. Gjorde en jättedum grej och begrep i samma ögonblick jag skurit mig att jag INTE skulle gjort så här.
Lille Maken har/hade en basker som han köpt i Salon. Finns den kvar månne? Vi röjer just nu i vår klädkammare; möjligen dyker den upp där. Eller blev den så sliten att den kastades? Annars är han ju med hattar försedd, så barhuvad behöver han inte komma.
Röjningsarbetet fortsätter nu; vi har redan eliminerat en garderob och en bokhylla – ut med dom. Så skönt! Men det är svårt att vara hård och kasta och vissa kartonger kommer man ju ingen vart med: ”Diverse besynnerligheter” står det på en. Den sparar vi till nåt senare tillfälle.
Ena sonen har en äkta baskerbasker ety han är en beundrare av allt baskiskt. Jag kanske får låna den om jag är snäll.
Tidsparameter, ja, Anna T’. (Jag kommer nämligen att komma sent eftersom jag sänder Vi i femman i Etuna 17-18.)
Ack. Esch. Svårt. Ha tid? Då? Hm. Nja. Ick. Men? Nja-a … Stort frågetecken.
(Verbal illustration av mitt hjärntillstånd.)
Så, välkomna att skriva vilka tider ni föredrar på följande länk: http://doodle.com/8db3ugmf9kx5bqu6
De tider som finns är 16, 17, 18 och 19 på torsdagen och fredagen.
Jag tänker att eftersom det var prat om att gå på Sven-Harrys konstgrej innan så kan man fylla i om man kan från 16 eller 17, eller om man vill komma direkt till krogen kl 18 eller 19.
Och så var det ju frågan om torsdag eller fredag.
Kryssa nu bara för allt ni är värda! The more kryss the merrier! Och GLÖM FÖR 17 INTE att skriva namn!
Det finns också plats för kommentarer. Om man vill kommentera.
Ska båsbossen vara domare nu igen?
Jag doodlar titt som tätt, ibland när storfamiljen ska enas om vilken dag julbordet ska arrangeras.
Mina fem ärr på ringfingret orsakades av angiom, som även min bästis och granne hade – men i kinden. Mina angiom gick i alla fall att operera bort, men hennes kind svällde och blev stor som en pumpa och jag tyckte att hon var så extremt söt!
Mitt senaste ärr har jag i ljumsken.
Visst fasen, jag har jobbat idag och som ett brev på posten dök ett evenemang i Gävle upp den 30:e. Men det slutar fem …
Den där elefanten har tydligen min man också åkt ner för. Eller, han vägrade tydligen att åka ner och fick skäll av Hyland himself. Undrar om man skulle kunna hitta honom med.
Vad många spännande och intressanta ärrhistorier. Själv har jag några numer rätt bleknade. Bland annat är min mun litet sned på grund av att jag snubblade i trappan, när jag skulle ropa till min syster att det var ett program, som hette Rabalder på tv, vilket ju var väldigt passande. Tanden for rakt igenom och skar väl av någon sena. Därav den numera lite sneda underläppen. Sen har jag v-formade ärr på tummens nedre del, då jag var lite klantig med en elektrisk fårsax.
Rabalder var en jätteslarvigt ritad hund, va? Allt hoppade och for och var så stökigt att min stökiga hjärna kollapsade … (Rabalder är väl för övrigt jättesvårt att säga när man har ont i munnen.)
Jag har dragit mig för att berätta om det här, men nu när jag har anmält mig till Båsträffen (Flytta den till Söder!), så lär folk bli varse min tumme. (Att fokus nu är på nästa inlägg spelar också in, det är väl bara ni med mailbevakning som ser detta). Tag varning för stark läsning:
Som relativt nybliven pensionär har jag kommit in i en sömnrytm man kan kalla 1+4+4, eftermiddagspöms plus ett par nattvändor med någon timme emellan vilket passar mig alldeles utmärkt. Nåväl. Inför en av dessa fyror skulle jag i början av december dra igen dörren till sovet för att inte störa Sambon. Emellertid greppade jag karmen fel, vilket inte märktes förrän det faktiskt krasade i tummen. Jag tänker på det ljudet varje gång jag knäcker ett frukostägg.
Tumnageln är nu i nedre halvan blåsvart av blodutgjutelsen och större blir den vartefter nageln växer. Mitt hopp om att en frisk nagel ska börja sticka fram i underkant är än så länge inte infriat.
Så länge det inte värker (faktiskt inte!) eller sväller upp är det ingen fara, meddelar sjukvårdsupplysningen. Men Fi Fan vad det ser ut.
Jo, precis den hunden var det. Tror inte att jag skulle ha kommit ihåg den, om jag inte ramlat i trappan. Kan inte minnas att jag var speciellt förtjust i den heller, men titta skulle vi uppenbarligen.