Hoppa till innehåll

Upp med hakan – det är bara januari!

Det var då ett evigt gnällande till höger och vänster. Orättvisor och dåligt väder som vi inte kan påverka ska ju inte försura så till den milda grad att allt går i grått.

Köp en färgglad basker, gå med omaka strumpor, fäll upp ett randigt paraply och lär någon något de inte kunde nyss och skulle det nu vara så att någon borde ha gjort något som de inte har gjort, så gör det själv!

Och hur hamnade jag på detta humör? Varför vill jag pådyvla er tjo tjim, spik foten och just do it? Jo, jag har korrläst en text med två gamla brev. Och det är inte vilka gamla brev som helst, nej, för det handlar (än en gång) om Carl Larsson.

Huvudentrén, ni vet.
Huvudentrén, ni vet.

Det är på det viset att man nu håller på att iordningställa Karin och Carl Larssons trädgård så att den ser ut precis som för 100 år sedan. Det är ett himla fixande med perenner och grävande och jag vet inte allt. I våras när de skulle ta bort en gammal sandlåda på gården, dök ett trädgårdsmöblemang upp nere i jorden. Och Ami Bergöö (som vi ju har talat med tidigare) är den som ska fixa en liten skrift om de olika blommorna och buskarna och hustillbyggnader, översvämningsskydd samt blomtokerier.

Och då dök plötsligt två brev upp. Det är nu 1916 och huset i Sundborn håller på att läggas under vatten. Allt är panik och hallabaloo och alla dyrbarheter och tavlor riskerar att förstöras och mitt i alltihopa ringer AB Svenska Biografteaterns Filmbyrå och vill dokumentera förödelsen.

– Javisst! säger Carl Larsson och välkomnar filmteamet med öppna armar.

Carl Larsson ror fram till entrén. (Jämför med färgbilden ovan.)
Carl Larsson ror fram till entrén. (Jämför med färgbilden ovan.)

Se filmsnutten här – spola fram till 5 minuter, för då kommer Carl Larsson och ror fram till entrédörren samtidigt som han är på ett fullständigt obegripligt gott humör. (Tänk ändå om man kunde bädda in dessa filmsnuttar. Men pga. rättighetsskäl får man inte det.)

Nämen kom in, vetja – ni blir ju alldeles blöta om fötterna! tror jag att han sa.
Nämen kom in, vetja – ni blir ju alldeles blöta om fötterna! tror jag att han sa här.

Carl skrev om detta till fru Karin:

”Här är vatten, må tro! Det är inte nog med att vattenståndet är en meter än det högsta hittills vi sett, utan det regnar och subbar utan uppehåll. Trots detta har en fotograf i dag varit och filmat mig i en eka, roende in till vårt enkla tjäll.”

Dottern Lisbeth skrev senare till sina föräldrar när de hade rest till Stockholm (?) och bara barnen var kvar i huset:

”Arnbom och Elfström har tagit upp hela salsgolvet och nu stinker det av mögel i hela huset. Dom fick lov att ta bort både skåp och soffa – knogigt värre. Det syns att vattnet har skvalpat ända under golvet och gjort rännilar i jordfyllningen, som är alldeles våt. Nu säger Arnbom att de måste kalka lite för att få bort möglet, sedan ta undan en del jord och sedan lägga dit litet sågspån. Ja, det är väl bäst att göra det riktigt nu på en gång säger Arnbom!

Det var ju väl att det upptäckes före vintern. Golvbrädorna står och solar sig utomhus!

Hjärtliga hälsningar från era ungar!”

Är det inte ljuvligt? Allt är förfärligt och jättespännande – det är ett sånt härligt schvung i deras inställning till besvärligheterna. Allt är helt åt pipan men det gör inget för man kan vara glad ändå, trallalaaaa.

– Men stå inte där och stå! Kom in sa jag ju!
– Men stå inte där och stå! Kom in sa jag ju!

Fotnot
Jag har krafsat i och moderniserat citaten ovan, så strictly speaking är det inte ordagranna citat. Men det står verkligen ”dom” i Lisbeths brev!

Share
Publicerat iBloggen

43 kommentarer

  1. Anette

    Underbart!

  2. Men, det var ju så det var!
    Ingen större katastrof förrän huset brunnit ner och alla brunnit inne.

    Det är först i våra dagar när byggnadsnormer och hälsovårdsnämnder och lagar och förordningar säger att allt är omöjligt som vi har börjat gripas av omöjlighetens panik och apati.

    Förr var väl en översvämning inget att bråka om. Var och en var sin egen timmerman och sin egen fixare. Timmer fanns i skogen och om man inte hittade rätt grejer på direkten så fick man leva med ett provisorium så länge.

    Så växte vi fyrtiotalister upp och så lever vi till stora delar fortfarande. Tänk sekrutthus, tänk dubbelsekrutthus.

  3. Rolig film! Men musiken? Den måste jag gnälla jättemycket på. Från fem minuter (som jag spolade fram till enligt dina instrux) lät det som om kompositörens katt gick omkring på pianot. Från sex minuter (då C L kom roende) lät det som om kompositörens katt spelade munspel.

  4. Christer

    Fina snöskottnings- och basketlänkar!

  5. Ökenråttan

    “Krafsat och moderniserat” – det är väl sånt som språkkonsulter gör, eller hur Lotten? Och då frågar Manaaaaaschern strängt om du tog betalt för ditt jobb? Va?

  6. Jag flyttar hit doodlelänken som man ska klicka på om man hänger med på bloggträffen!
    Fyll i ditt namn/nick på en rad och kryssa i vilka dagar och tider (står överst i kolumnen för varje kryssruta) som du kan komma! (Anna hade en utförlig instruktion i förra båset.) Dagarna som gäller är alltså både torsdag 30:e och fredag 31:a.

  7. Kära manaaaaschern: JA! Här fakturerades minsann flera tusen pänningar igår!

  8. Och hej och välkommen tillbaka, Annette (f.d. kollega på NE) längst upp!

    Vi har en bås-Örjan som har till uppgift att hälsa alla nylingar välkomna, men han håller nog på med andra ting just nu.

  9. Skulle ju vara himla kul med båsträff. Men det måste förhandlas med familjen först, noga.

  10. Ökenråttan

    Så ska’re låta, Lotten.

  11. Vad var det som svämmade över? Jag minns inget vatten runt Sundborn … en bäck eller liten å möjligen?
    Är det inte lite så också att när katastrofen är ett faktum kan man välja att kapitulera och gilla läget, eller stampa med foten och svära en harang – läget är ju detsamma ändå. Familjen har verkligen en skön inställning!

  12. mikaels

    Sådärja! Nu haver jag Doodlat för allt jag var värd, vilket inte blev mycket. Jag slinker gärna förbi på torsdagskvällen, men på fredagen firar jag födelsedag med familjen, och ska minsann se och höra Priscillas äventyr. Nyfiken på hur man gör denna fantastiska film till musikal, men snart vet jag 😉

  13. Varför heter det “upp med hakan”? Jag läste att “sticka ut hakan” är ett relativt nytt uttryck. Är uttrycken besläktade och är detta också nytt?

  14. Uttryck från början av 1500-talet:

    Skäggiot haka klädhär ikkä väl i dansä.

    • tappa hakan (bli förvånad) – 1889
    • upp med hakan = chin up (USA år 1900) “Keep your chin up. Don’t take your troubles to bed with you – hang them on a chair with your trousers or drop them in a glass of water with your teeth.”
    • sticka ut hakan – som i boxning att våga och vara beredd på att ta smällen (kan inte hitta något årtal, men att sätta ut hakan är från 1986)

  15. Tack! Tillsvidare lägger jag mina bekymmer på stolen ihop med brallorna.

  16. PK

    Du menar stollen?

  17. Självklart. Den skäggiga stollen.

  18. Örjan

    “Skäggiot haka klädhär ikkä väl i dansä.”
    Syftar på mig?
    OK länge sedan jag dansade.

  19. Örjan

    Välkomnande-“uppgiften”.
    Visst har jag missat sedan Julkalendern (med J) började, men där var ju mängder av både ny- och temporärbesökare. Jag blev helt bortkollrad. Svårt att hålla koll.
    Skall försöka aktivera mitt spanande öga framledes.

  20. Vähäldigt mycket vatten i Dalarna var det! Efter att ha sett Carl Larsson ro fokuserar jag på väsentligheter, som alltid, och undrar: Vad hette hunden?

    (Båsträff vet jag verkligen, verkligen inte; jag måste avvakta ett tag.)

  21. Ami

    Familjen Larsson gillade hundar och genom åren hade de åtminstone tre. Det var boxern Post, taxen Traska och blandrasen Kapo. Hunden på filmen är ju varken en tax eller boxer så vi får nog anta att det är Kapo som är ute och ror.

  22. Tack, Ami! En blandras kan det vara, för när den sitter i båten ser huvudet lite ut som en retriever, men när den kilar upp på förstubron har den svans som en gråhund eller nåt. Kapo. Fin Kapo.

  23. Dieva

    Tack Anna T för att du fixade doodlen när jag ägnade mig åt annat, soooova respektive förtjänade min andel av skattemedlen.

    Nu börjar jag undra om det inte är dags att höja prioriteringen på Carl Larsson biografin som ligger i min att läsa-hög.

  24. Lo

    “Knogigt värre” – är det ett originaluttryck eller något som du krafsat i? Jag kan liksom se Lisbeth framför mig när jag läser det, så jag hoppas att det inte är moderniserat…

  25. ”Knogigt värre” är ur originalet – det hade jag inte kunnat hitta på.

    SAOB:
    KNOGIG vardagligt om arbete eller värksamhet o. d.: arbetsam, besvärlig, mödosam, tröttande, “jobbig” (1883). Sysonskaran väste, och föräldrarna hade det säkert knogigt. (1926)

  26. Lo

    Låter jätteknogigt med en väsande syskonskara.

  27. hyttfogden

    Rena ormboet alltså.

  28. och

    Hej – har inte bredband just nu utan skriver detta på 7-eleven. Ha det gott alla, hinner inte kika på alla geniala kommentarer!

  29. Tillbaka på jobbet efgter 22 dagars lov och VAB tänkte jag att jag äntligen skulle ha lite mer tid att hänga i båset, men jag drabbades direkt av mental översvämning från alla projekt, supportfrågor, omorganisationer och kreativa infall. Och vid frukosten upptäckte vi att fyraåringen har fått vattkopport så det blir till att vabba hälften av dagarna de kommande 10-14 dagarna också.

    Jag ska genast ge mig ut och införskaffa en eka, och gärna också ett filmteam som kan dokumentera mitt goda humör mitt i eländet!

  30. Nä, men upp med hakan hakke!

  31. Agneta uti Lund

    Även om sjukdomar alltid kommer olägligt, så är det väl bra att få just vattkoppor rätt tidigt i livet. Det brukar avlöpa rätt snabbt då.

  32. Förlåt att jag bryter in i äppelkäckandet, men jag tror att jag har hittat, inte en bild, men en hel film på en Lidingömelitta!
    Ville bara säga det …..

  33. Det håller jag helt med om, Ninja! Och på inte vem som helst!!!

    (Men den svenska brukade vara av något filtliknande material.)

  34. Ökenråttan

    Strunt i hattarna. Nu ska vi se “Främlingar på tåg”, Hitchcocks film på den otäcka Patricia Highsmiths roman. Ryyys.

  35. Vadå, strunta i hattarna? Det är ju Hattens år i år! Vi kan ju inte bara strunta i vad Båsmor bestämt, nääe, det trodde jag aldrig.
    Hattar på!!

    MAJLIS!

  36. Haha! Tur att du länkade rätt till sist Ninja, jag började nästan undra … Undrar om inte Roj och Roger hade varsin melittahatt a la verkstadsmodell i Macken? Min solhatt i bomull är också lik den där modellen, men jag viker upp den lite här och där, det kanske man inte gör med äkta melittor?

  37. Jag börjar nästan önska att jag hade ett foto (eller ännu hellre en film) på den lilla huvudbonad jag köpte till mamma i London 2002 (var det då? … *tänka tänka* … Jo, det var det) för den har melittastuk och har ett Elizabeth II-emblem med nå’ 50-årsjubileums-extra i guld frami. Jähättefin. (Det var inte för guldjubiléet vi var där, men vi råkade vara där när guldjubiléet var som jubileigast med musik och parader och allt möjligt.) Mamma höll på att skratta ihjäl sig, och använde hatten hela den sommaren. Sedan dess är den … någonstans. Inte slängd men undanstoppad.

    Hm. Dronning Bettan-melitta. Hm.

  38. Försvann min kommentar in i spamlådan?

    Jag ville bara meddela att jag har bokat ett bord på Sven-Harrys vid 18-tiden på torsdag den 30:e januari!
    Runt den 20:e meddelar jag exakt klockslag och antal till restaurangen, så eftersläntrare som vill med hojtar till här eller mailar till mej: ulrika.brohede(krumelur)gmail.com

    Så kul! Glöm inte hatten!

  39. Inte nog med att jag fick byta till IExplorer från Chrome för att kunna se deras väl pretentiösa hemsida; De skyltar inte heller med sin adress på denna. Hoppas iaf att adressen enligt Eniro stämmer: Eastmansvägen 12. T-bana Odenplan och en promenad.

  40. Dieva

    Noterar!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.