Hoppa till innehåll

Karlakarlar

När min farfar var i 25-årsåldern fick han ett hemligt uppdrag som innebar att han med en farlig massa pengar i innerfickan skulle skida genom halva Norrbotten för att köpa kaffe. Någonstans på vägen råkade han på en ung kvinna som stod som biträde i en butik. Tycke uppstod, men farfar skulle ju som en 007 ta sig till kaffedepån.

Och då drabbades han av spanska sjukan. Mellan 50 och 100 miljoner människor dog – de flesta var precis som farfar unga och friska, om än inte med massa pengar och kaffe i sikte. Sjuk och febrig, halvdöd och ynklig lade han sig och yrade i en tom stuga i den oländig terrängen på gränsen mot Norge. Ingen visste var han var, ingen tog hand om honom – han skulle nog dö, tänkte han.

(Att vi vet vad han tänkte och det faktum att jag kallar honom ”farfar” är förstås en tydligt vink om att det hela gick väl.)

Under över alla under! Farfar överlevde! Han kom tillbaka till verkligheten, spände på sig skidorna, hämtade kaffet, sökte upp det vackra butiksbiträdet och uppvaktade henne så bra att de gifte sig ett par år senare.

Hälften av alla människorna på bilden är min farmors syskon.
Hälften av alla människorna på bilden är min farmors syskon.

Så långt farfar. Denna karlakarl till man fick sedan tre barn, varav ett är min pappa.

Som i sin ungdom såg ut så här.
Som i sin ungdom såg ut så här.

Min pappa fick i sin tur tre barn, varav ett är jag … som till make och husbonde valde ut …

… en som såg ut så här.
… en som såg ut så här.

Nä. Nu ska jag iväg och föreläsa för en pensionärsförening släktforskarförening om dessa karlakarlar och deras äventyr! (Det blir stort fokus på farfar, kan jag säga.)

Share
Publicerat iBloggen

53 kommentarer

  1. På föredraget fick jag dricka kaffe, äta fantastiska pilska finnar och svara på frågan om farfar skulle köpa kaffe till en hel stad. Svaret är att han ju var på uppdrag av staten, så han kanske försåg hela Sverige med kaffet.

    Det var synnerligen trevligt. Och så fick jag betalt i filmjölk! Ha!

  2. Fast nästan bäst var det när jag på väg till bilen höll på att gå rakt in i Kennet Andersson med föräldrar. Han var låååång som en Zlatan. (Fast nu när jag kollar är han bara 193 cm medan Zlatan som alla ju vet är 195 cm.)

  3. Ökenråttan

    Men Lotten, Lotten; betalt i filmjölk!!! Nu går det för långt, säjer manaaaschern med bestämd röst. Kan du inte åtminstone gå runt med plommonstopet efter föreläsningarna och ta upp kollekt, liksom.

    Och vilken romantisk hur-vi-träffades-historia. Jag brukar alltid fråga folk hur dom träffade sin tillkommande och då har jag fått höra historier, må ni tro. Försök själva!

  4. Vår något förenklade historia är att Hyttis jobbade på inköpsavdelningen på SSAB, Oxelösund. Där skrev hon en beställning på en ingenjör E. som skulle jobba med – ja, hyttorna. Resten är en dålig historia som fortfarande pågår. Att vara handelsvara är antagligen ganska skämmigt, men har aldrig stört mig.

  5. Ökenråttan

    Lille M hävdar envist att han köpte in sej hos mej. Jag hade beställt en telefon till min lilla, lilla lya (en Kobra; det fanns inte plats för nån större tillefonhapparat) och när räkningen kom var jag pank. Han betalade och påstår att han ännu inte har fått igen dom pengarna. (Men han har inte gett upp hoppet.) Så jag kanske också är en handelsvara. ”Köpt för en telefon.”

  6. Ba’ hyttor.

    (Njaä, den var väl sådääär)

    Träffades? Jag träffa’n nog ett par år innan det blev vi. Det bara blev, helt plötsligt, och sedan fortfor det.

    Fast egentligen har jag glömt att jag tänkte nämna att också min farfar var en karlakarl. Åtminstone enligt alla som kände honom och hans bröder när de var unga på — um — tiotalet nånting. (Och jo, jag hann träffa en del av dessa ”alla” innan hela bunten blev så gamla att de gick ur tiden.) De var nämligen omryktade för att vara så oerhört starka i hela brödraskaran, så det påstods att den jättelika stenbumling (storlek vuxet får, ungefär — jag vet, ty jag har sett den) som låg utanför stugan, den måste varje besökare som ville komma in i huset kunna lyfta. Det var ju helt omöjligt (verklighetscheck: en sten i den storleken väger ett ton eller rentav två) men bröderna turades då om med att lyfta densamma. Ha! (Som sagt, denna historia kommer inte inifrån min egen släkt utan utanifrån. Och de var stora och starka, det var de, innan de blev små hopkrökta farbröder vilket ju är sådana som jag själv minns dem mest.)

  7. Ann-Sofie Johansson

    Pensionärsförening??? Jag är med i släktforskar föreningen och är inte pensionär. Det var mycket underhållande.

  8. Ja, S VIII G, Gammeldansk! Sedan jag träffade på den första gången julaftonsmorgonen 1981 har vi varit nära vänner. Första mötet var dock lite chockartat emedan det skedde före frukost enligt familjetradition.

  9. Örjan

    Gammeldansk!
    Medicin! ( OK medicin med alkohol) Så uppfattas den bl a i Malaysia och min därfödda trevliga svägerska.
    2 till 4 cl bra mot mångahanda krämpor. Speciellt magkämpor.

    Broder Tomas! ( Ja jag vet att han är ”anonymläsare”)
    Bekräfta/korrigera min uppgift.
    Till vilka åkommor rekommenderar din hustru Gammeldansk, och i vilken dosmängd?

  10. och

    Den danska rumskamraten i Tunisien medförde Gammeldansk, så tydligen hjälper den mot faraos kusins förbannelse (Tunisien ligger en bit från Egypten). Jag medförde svensk variant.

  11. ”Jag kommer från brusand hav..”

    Ja, verkligen. Ett storartat spektakel (i dess rätta mening). Hela Europas ”kulturisation” koncentrerad till cirka 90 minuter och ett par hundra deltagande med ljud-och-ljus. Vinden låg hårt på när de heliga Mariorna mer eller mindre led skeppsbrott på stranden i Camargue och inledde kristnandet av Europa. Ett kristnande som, hur illa det än tidvis har utvecklats, ändå ligger i botten på vår så kallade mänsklighet.
    En bra och koncentrerad bild av hur Europa blev det Europa vi har idag. Hur civilisation och barbari ständigt avlöst varandra. Och ett hotande mörkt hav med brytande vågor där de vita hästarna faktiskt får kämpa för att klara sig. På samma sätt som båtflyktingarna får kämpa, tankar på Lampedusa kunde inte hållas tillbaka.
    Jag har en massa bilder och filmsnuttar som jag måste göra nånting av.

  12. hyttfogden

    Det är väl med gammeldansk som den flaska medusin Pippi skulle ha. Kravet var att den skulle hjälpa mot allt – bl a magknip och liktornar.

  13. och

    Jag har drabbats av spritamnesi. Vad heter den nu igen, den beska alkoholdryck som sägs ska hjälpa mot magont?

    Visst ja – Fernet Branca!

  14. Jag förväxlade Fernet Branca med Fernet Stock som jag tycker är godare och köpte fel. Men nu var det länge sedan jag botade något med sprit.

  15. BoAnders

    En gång i tiden fanns det en dansk snaps som hette ”Fattigmand” eller något liknande. Den bästa jag smakat. Den förbjöds, tror jag, innehöll förmodligen för mycket farligt. Någon annan som minns den?

  16. Tomas

    @Örjan 00.05

    Gammeldansk blev privat introducerat till familjen av en dansk bekant på besök i Singapore i slutet av 80-talet. Drycken upptäcktes fungera utmärkt som återställare efter för mycket förtäring av chilli padi och sambal.

    En av hustruns släktingar hävdade även att det hjälpte mot hans magsårssmärtor. Å andra sidan upptäckte vi vid samma tillfälle (annan släkting var testobjekt) att Gammeldansk, whisky samt mjölk i simultan kombination skapade icke önskvärda magreaktioner.

    I övrigt är nog Gammeldansk ganska okänd bland allmänheten i regionen – inklusive Australien, där man dock säljer ”Swedish Bitters” (alkoholfri) för att förhindra magbesvär.

    Bland vissa etniska grupper (läs kineser och ”eurasians”) i Malaysia och Singapore finns en tradition bland äldre kvinnor att regelbundet dricka en flaska Guinness Stout på kvällen – drycken anses befrämja hälsa och styrka. Troligen en kvarleva från kolonialtiden och påverkan från engelsmän och irländare.

    Om Gammeldansk saknas, glöm inte att tyska Underberg också används för matsmältningsbefrämjande åtgärder – finns t.o.m. att köpa här i Singapore.

  17. Jag gjorde en gång en tämligen världsomspännande undersökning av möjligheten att hitta Gammeldansk på olika ställen i världen. På Long Bar på Raffles visste en av killarna att den fanns, men kunde inte servera eftersom den tagit slut. I Kairo fanns ingen Gammeldansk, men dom hade Dubonnet! På Heathrow fanns den faktiskt. I Newyork verkade det alldeles omöjligt och likadant i Tokyo och Yokohama. Tanken med undersökningen var att det skulle bli en banbrytande alko-ekonomo-kulturhistorisk uppsats som skulle flyta in i det numera avsomnade (eller åtminstone långtidssovande) medlemsbladet. Jag tror att min uppsats kunde ha bidragit till bladets fortlevnad. Jag schämmes att jag inte orkade göra den färdig.

  18. Dieva

    Allt snack om Gammeldansk har fått mig tänka på mormors-hosta pastillerna som jag för mitt liv inte kan komma på vad de heter. Dronning Ingrid-pastiller? Blekt vinröda, säregen smak. Någon som vet?

  19. AndersGM

    BoAnders, jag inbillar mig att jag såg fattigmans snaps i Danmark i våras. Tyvärr har ju många gamla klassiker försvunnit iSverige (och kanske Danmark) pga internationalisering mm.
    Den ganska odrickbara klassikern Gauffins Dubbelblandning, skapad av en apotekare i Kristianstad, den fantastiskt goda Ödåkra Taffelakvavit och inte att förglömma Platins punsch!
    För övrigt är det aldrig fel med en Gammeldansk!

  20. BoAnders

    Jag blev bjuden på ”Fatigmand” av en skånsk kock i Malmberget (utanför Gällivare om inte alla vet det) på 70-talet. En snaps som jag senare letat efter i Danmark. Men – alla har hittills sagt att den inte finns mer… AndersGM, du ger mig hopp!

  21. Beskt som är så gott. Jag är över huvud taget förtjust i beskt, bittert, surt (citronskivor, grapefrukt, omogna krusbär, tjocka sega scotch-marmelader, såna där bitterdrycker som det är alcool i och så vidare). Men det var väldigt roligt att läsa om beskt och tobaksmosaikvirus (hette det väl) ur Lottens minnesarkiv.

    Detta skriver jag dock bara för att få en ursäkt att visa en artikel med en nytagen bild av Christopher Lee och Johnny Depp tillsammans. För att … för att … för att de är Christopher Lee och Johnny Depp, ju!

  22. ”Fattigmand” hade jag fått för mig var nåt som man rörde ihop av diverse apoteksvaror (dyvelsträck, jodtinktur, svingalla och annat smakligt) med veterinärsprit som bärande alkoholidé.
    Men om det verkligen finns som, så att säga, ”riktigt” dricka så ska jag forska vid min hemfärd. Det dröjer ett tag. Men har jag klarat mig så länge så får det väl gå ett tag till.
    Jag deltar i fylleslaget med min ynka 25 cl Kronenbourg. Skål!

  23. Nämen Johnny, nu är du sådär blond igen. (Tack, Annika!)

    Nu borde jag nog packa. Ska flyga till (och sova över i) Lycksele i ottan och kan inte ens hitta SAOL i röran här. Minusgrader, I presume?

  24. Dieva

    Ja, Kongen av Danmark heter de, tack LL99!

    Men nu blev jag sugen på surisar. Tur att det inte finns några hemma.

  25. ”Kungens av Danmark bröstpastiller” eller ”Kungen av Danmarks bröstpastiller” var för inte så värst länge sedan ett outslitligt tvisteämne.
    Vad anses vara korrekt idag?

  26. och

    Jag tror Lotten skrev att det var det senare som gäller, SG. ”Kungen av Danmark” betraktas alltså som en enhet, ett begrepp, som man kan sätta ett s på.

  27. Magnus A.

    Dyvelsträck har jag i skafferiet för att laga viss indisk mat med.
    Min indiske furnissör har försäkrat mig att det icke är träck från riktiga dyfvlar.
    Är man ärkehindu äter (brah)man inte lök, inte heller vit-.
    (Mycken indisk mat BESTÅR av lök och vitlök, men att servera sånt är bortkastat till en brahmin.)
    Då kan man i stället sprinkla över dyvelsträck (hing på hindi), som får maten att smaka lök.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.