Hoppa till innehåll

Igår var dagen när kommentatorsbåset kom hem till mig

Just nu.
Just nu.

Visserligen har ödets tvära kast placerat mig på ett hotellrum i Sigtuna, där jag om några minuter ska prata litteratur, vara kulturell och klok samt välformulerad, men jag måste ju tala om vad som upphittats i Gula Huset sedan sist.

Upphittat efter båskalaset!

En sång till Imse Vimses melodi, skaldad av hakke på 1,3 sekunder:

Pysse-pysseliten åkte med en buss
PK – en som följer
… nu vill jag ha en puss!

På mina fötter: världens varmaste sockar, ditsatta av den mest långväga gästen Cecilia N.
På mina fötter: världens varmaste sockar, ditsatta av den mest långväga gästen – Cecilia N., som gick upp klockan halv fem på morgonen och kom i säng runt 03.
En fin skylt, skapad av den förstående Trettonåringen.
En fin skylt, skapad av den förstående Trettonåringen.
Ett mystiskt tejpkonstverk, som i laga-gästboken-yran kreerades i väntan på fjärde kannan kaffe.
Ett mystiskt tejpkonstverk, som i laga-gästboken-yran kreerades i väntan på fjärde kannan kaffe.
En kapsylljusstake, vars tillblivelse jag helt missade i …
En kapsylljusstake, vars tillblivelse jag helt missade i …
… fixa-spisen-röran med Skogsgurra – som tog fram stora, mystiska mätare och sedan gav mig order att "dra åt de där skruvarna". (Spisen lagade han av bara farten.)
… fixa-spisen-röran med Skogsgurra – som tog fram stora, mystiska mätare och sedan gav mig order att ”dra åt de där skruvarna”. (Spisen lagade han av bara farten.)
En farlig massa kokta, rendiskade ostronskal.
En farlig massa kokta, rendiskade ostronskal, här i ett tidigare skede i Örjans händer.

Eftersom maten var oplanerad och ohyggligt generöst tilltagen, åt vi Dievas räkor, Annikas pajer, och-kaka, strömming, bröd, ost, chutney, gurkor, romgegga och PK:s chili con carne medan Hyttfogden lirade dragspel. Den köttfärssås som jag hade tillagat som reserv ställde jag snabbt undan när jag anade vartåt det skulle komma att barka. Ostron är ett lustigt djur ord … för att jag bara inte kan komma på det. När jag ska säga kiwi säger jag lime och tvärtom och när jag ska säga ostron måste jag gå denna omväg: muskler–musslor–ocean–ostron.

För övrigt är vi alla djupt oense om huruvida (muskler–musslor–ocean–) ostronen ska tuggas eller sväljas hela ”så att man därmed blir ett med oceanen”. (Jag spruttade på lite citron och tuggade och njöt storligen och tänkte inte ett dugg på oceaner.)

Andra rester från gårdagen: det sorgliga toalett-trycksprojektet som inte gick att fixa eftersom man då skulle ha en specialtång i bakfickan.
Andra rester från gårdagen: det sorgliga toalett-trycksprojektet som inte gick att fixa eftersom man då skulle ha en specialtång i bakfickan.
En glasinstallation dör fötterna har klämts ner i bordspringorna som noter i en symfoni.
En glasinstallation där fötterna har klämts ner i bordspringorna som toner i en symfoni.
Minnet av Cecilia N:s stabbiga rågkornsfrukost där Orangeluvans mans sylt förgyllde.
Minnet av Cecilia N:s stabbiga rågkornsfrukost där Orangeluvans mans (om de hade varit gifta alltså) sylt förgyllde.
Av gästerna visade det sig att ett gäng var ivriga morgon- och kvällsdoppsfantaster. Denna bild togs strax efter midnatt.
Av gästerna visade det sig att ett gäng var ivriga morgon- och kvällsdoppsfantaster. Denna bild togs strax efter midnatt. (Ninja-Malin, Tioåringen, Orangeluvan, Trettonåringen, Pysseliten, hakke och jag i en enda röra.)
Här syns några av oss, men bilden publicerar jag mest för att visa trappan med den sorgsnaste bortglömmingen: Örjans delikata chutney, som av okänd anledning sov utomhus inatt.
Här syns några av oss, men bilden publicerar jag mest för att visa trappan som hyste den sorgsnaste bortglömmingen: Örjans delikata chutney, som av okänd anledning sov utomhus inatt. Men fåglarna blev glada.

Det ni inte kan känna när ni läser detta är AndersG:s underbara pipdoft. Jag, Orangeluvan och hakke ställde oss i en ring runt honom och snusade och rabblade madeleinekakor på löpande band. Vad äääär det med oss och pipor?

Tack, gästerna, ergo bloggbåset!

Läs mer här och här samt här.

Uppdatering på grund av upphittning:

Trasan med stort T, som tydligen fördes till Gula Huset lika värdigt som någonsin ett offerlamm. Dess betydelse är okänd, men tydligen är den viktig.
Trasan med stort T, som tydligen fördes till Gula Huset lika värdigt som någonsin ett offerlamm. Dess betydelse är okänd, men tydligen är den viktig.

Uppdatering på begäran
Den djefla mannen serverade mig nyss ett glas vin som visade sig inte vara vin utan fredagens pastis. Se det som en varning, ni som funderar på att gifta er med nykterister. Men det var inte det jag skulle uppdatera med, utan denna bild på fem t-shirtbärare:

De kapade huvudena beror på dels integriteten, dels att det ju är tröjorna som är i fokus.
De kapade huvudena beror på dels integriteten, dels att det ju är tröjorna som är i fokus.
Share
Publicerat iBloggen

50 kommentarer

  1. Ja, jag kan inte mer än säga tack! igen, till alla som känner sig träffade. (Värdinna m. fam. samt deltagare.) Lägger jag på mer så blir det otäcka ”kjamizz” och sånt, och så ska vi väl inte ha det. Men jag rekommenderar, eller sekonderar rekommendationen av, ochs och Pysses bildsviter som bara utökar gemytet.

  2. € (engelskt uttal, annars blir det fel), Annika.
    Se föregående tråd augusti 17, 2013 kl. 20:29
    Missade att det fanns en ny.
    Din kärva tacksamhet är klädsamt seriös och utan överdrivna åthävor. Det är det som gör att Lottens blogg funkar så bra.

  3. Örjan

    Annika: Det var bra! Det var en upplevelse!
    Säger jag som aldrig tidigare suttit 2 m från exekverande violinist. Förlåt violanoist.
    Hur kan man lära sig att bli så duktig!
    För egen upplevelse. Kolla hennes kalender. På måndag Säfstaholm!

  4. Friholmsäpple? Redigerarmiss?
    Din upplysning att skaftet ser ut som en grisknorr känns mera verklighetsnära än den knapphändiga beskrivningen av ”Friholmsäpplet”.

  5. Fiholmsäpple har jag inte, men väl Säfstaholm. Det är ett vackert äpple som ger ett vackert rosa mos, som gör sig vackert i tårtor och pajer.
    Ett sommaräpple som alldeles strax är moget och därför som godast nu, sen blir det mjöligt och trist.

    Somnade skönt i går morse när jag kom hem och vaknade glad till nästa fest, där menyn visserligen var mer enahanda (barbecue) men sällskapet nästan lika trevligt som i GH.
    Råkade som av en händelse hamna i ett fantastiskt bokprat som omedelbart resulterade i en bokcirkel. Så det kan hampa sig, va?

    Gläder mig åt att snart få komma tillbaks till Båsmor med piano och Mah Jong-spelet i högsta hugg.
    Utber mig härmed också om en varm hälsning till William Shakespeare.

  6. PK

    Dieva: Michael Jecks, en fd tempelriddare i Exeter på 1200-talet; Susan Gregory, en läkare och lärare i Cambridge på 1350-talet; CJ Sansom, en advokat i London på 1400-talet.

  7. Jadå, Örjan. Självklart. Tyckte det var lite dåligt att experten i länken inte tyckte det var värt att ägna mer möda åt korrekturläsning av den mycket korta artikeln.

  8. FANNS DET STRÖMMING? Ja, jisses vilken matorgie som uppenbarligen hade kunnat nå ytterligare högre höjder om jag inte varit blind. Tack för lånet av glasögonen lite senare, förresten! Utan dom hade det ju inte blivit någon ”feige mit vodka” heller.

  9. Som tur var stod strömmingen mitt framför mig.

    Säfstaholm är ett gott äpple vars själva moderträd jag har sett, ty det står nära slottet Sävstaholm där vi har varit på konstutställning några gånger.

    Trasan!

    Går spisen bra?

    Pysseliten, var det du som nämnde ett radioprogram där kända människors bokhyllor fick besök, och vad hette programmet (för det har jag glömt)? (Var det någon annan i stället så får denna person gärna svara. I stället.) (När man har träffat så många och pratat så mycket blir det lite trassligt i minnestrådarna emellanåt.)

    (Spridda skurar, vill jag döpa den här kommentaren till.)

  10. Kan det ha trasslat till sig så till den grad att det inte var bokhyllor utan kylskåp som fick besök? Skillnaden är kanske inte hårfin, utan rejäl. Men har det börjat trassla så vet man aldrig hur det slutar.

    Lättlunch för två: Två ägg och ungefär samma mängd mjölk. Plus lite grädde. En näve valnötter. Kör till homogen smet i mixer och ställ i cocotteformar i 90 graders ugn (eller vattenbad) i en halvtimme. Hitta nån fräsch grönsak att äta till. I vårt fall blev det cider och öl. Tomt på grönsaker i huset.

    En alldeles förträfflig lättlunch som vi alldeles nyss har uppfunnit.

  11. och

    F ö saknar jag nu

    1. bilden av gäster i blogg-t-shirtarna
    2. rapport från Sigtuna.

    Blogga, Lotten!

  12. Jädrar ,SG, jag som gjorde mig av med mina cocotteformar i vintras….
    Tilltalas oerhört av tanken på att cider och öl räknas som grönsaker.

  13. och

    Lôtten!

    Bloggade just om att landa på balloffoot resp häl när man springer (recyklat ämne) och hamnade på en sajt där man pratade lite om detta . Och en kommentator tycks ha pajat knäsenor på hällandningstekniken. Har detta någon relevans för dig? (Hjälpte healingen, förresten? Eller kanske nattabadet?)

  14. hyttfogden

    Å så glad och lättad jag blev, min lilla stickade vän är återfunnen och i trygghet i Gula Huset. Den kan väl få bo hos er ett tag och hänga på en krok i farstun och vakta huset tills vi har vägarna förbi.
    ”Den ekologiska trasan” ska ingå, har jag tänkt mig, i en utställning
    om handaflit som jag tänker försöka få byalaget att anordna nästa
    sommar. Ett stort rum helt fyllt med vackra stickade och virkade
    och broderade saker som damerna i byn plockat ihop och så denna lilla blyga slärva (som dom säger i Dalarna) helt politiskt korrekt
    ihopkommet av rättvistemärkt garn.
    Å så gott jag ska sova i natt!

  15. Hyttis
    Jag gläds med dig!
    Och så är det ju detta med ”There’s a frood who really knows where his towel is” som har varierats en hel del. Men huvudmeningen är att man är lost om man inte vet var man har sin handduk/trasa. Nu vet vi var den är igen – hurra!

  16. och

    Fint, bloggtröjebild!

    Då var det bara Sigtuna- , häl-landnings- och healingrapport kvar. Ta en pastis till och sätt i gång! 🙂
    (Om du inte är himla trött förstås och hellre spelar wordfeud. Då går det så klart före.)

  17. och

    Vi (pluralis majestatis om ingen instämmer) efterlyser nu också Ökenråttans kräftfångstrapport.

  18. Dieva

    @PK: Lindsay Davis, Falco, Rom under Romarriket, Ellis Peters, Munken Cadfael under 1100-tal och slutligen Iain Pears – Den fjärde sanningen.
    Har beställt Dissolution. Insåg att jag läst Sansoms Winter in Madrid. Den var bra. Noterar övriga jag och ska testa vartefter.

  19. Trasans tidiga öden kan man ta del av genom att googla ”Ekologisk trasa”. Till min förvåning verkar vår trasa vara den mest googlade i den kategorin eftersom den ligger längst upp i listan på träffar.

    Betydelsefull? Jomän. Men osäker varför den verkar ha betydelse för andra. Kanske håller på att få status av flygande spagettimonster…

  20. PK

    Dieva, tack. När jag tänker efter så tror jag mej minnas att Dissolution utgår från London men handlingen förflyttas till södra England efter hand.

  21. Men LL99, vilka roliga kartor!

    Blannannat (mycket, mycket annat) hade jag ingen aning om att Martin är det vanligaste efternamnet i Frankrike.

  22. Stavningen, Ninja! Stavningen!

    Själv stavar jag schämms! Jag tror att det ska vara så. Men hittar det inte i någon SAOL. De har troligen missat det. Slarvigt av dem.

  23. och

    SG: Måste bara berätta att det finns många intressanta artiklar i gamla Filmjournalen 1921. Bland annat diskuterar Max Reinhardt filmens framtid och säger att den kan nog betraktas som konst i rätta händer. Man talar också om ”kulturmän och kulturkvinnor” – det sättet att bilda feminina ord trodde jag var nytt!

    Trodde boken kunde vara perfekt badrumsbok, men den är attans tung, det var som att försöka släpa in en traktor i badrummet. Dessutom vill man ju vara försiktig med den.

    Det mesta är rätt omständligt skrivet, men man slipper bilder på tuttar som trillar ur behån och diskussioner om skådisars vikt! Både Victor Sjöström och Anders de Wahl är tämligen rundnätta, och pinnmagra skådespelerskor syns inte till.

    Tack igen!

  24. Ökenråttan

    och: Jo, vi fiskade upp ett 23-tal kräftor. Att få fast betet, strömmingsfiléer, i burarna var inte det lättaste men med silvertejp kunde vi surra fast strömmingarna i lockande positioner. Själva koket blev ett vackert exempel på ”ju fler kockar …”; alla stod i med dilkvistar och socker och öl, men saltet var det inte många som tänkte på. En överambitiös en i kocklaget tänkte ”Bäst att salta på lite till” och det blev i stort sett det enda saltet … Vi hade köpt en del kräftor också. De hemfiskade var det mera mat i och vi doppade dom i salt på tallriken, som med rädisor.
    För övrigt ägnade vi oss åt deadheading och sjärnskådande i dagarna fyra.

  25. […] Niklas fått mig tillsänd en halv limpa. Den skickades i torsdags och skulle ha kommit fram till kommentatorsbåskalaset i fredags, men fastnade på Postens outgrundliga vägar eftersom postiljonen på sin löddriga […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.