Jag åker tåg till västkusten idag. Eller åker och åker – vi står stilla i Töreboda just nu på grund av anledningar och orsaker. På tåget händer det inte mycket. Jo vänta, mannen bredvid mig torkar av sina halvmeterlånga skor ideligen. Han tar en servett och slickar på den, och så gnuggar han så att det gnisslar lite, lite.
Men nu ska jag berätta att inget har hänt idag. Först vaknade jag och sade gomorron till min sedan ett par dagar väldigt tystlåtna sängkamrat.
Sedan tassade jag ner till köket och konstaterade att några som inte lagade mat igår, nog somnade innan de hann städa färdigt. (Regeln lyder: de som lagar mat slipper städa.)
Jag gjorde havregrynsgröt i mikron, hällde på frysta bär som jag har köpt dyrt och alls inte plockat själv och satte mig ner för att kolla nyheterna.
Inget internet.
– Hallå? sa jag till routern, som blinkade slött med ett grönt öga.
Därefter klädde jag på mig, slängde ner diverse skrivregler i ryggan, letade fram en svart överdel som är väldigt proper ity ett propert plagg effektivt drar blickarna från den ickeexisterande frisyren och tonårsfinnen på hakan. Jag tog bussen till stationen, köpte värktabletter (knäna, de förbaskade knäna) och ställde mig att vänta på tåget. Iklädd varma, snygga pantalonger ovanpå de fina, randiga nylonstrumporna, härliga kängor, en rejäl vinterjacka som går nedanför rumpan och har en kapuschong så stor att ett mumintroll hade kunnat försvinna i den, var det alls inte så farligt trots ishavsvindarna.
– Ursäkta? hörde jag en mansröst säga. Ursäkta, är det härifrån tåget mot Katrineholm avgår?
– Eh, jo, ja just det. Öh … va … me…
Min tvekan och mitt mummel berodde på mannen klädsel. Som var helt fel!
– Ja, du vet, man åker ju inte tåg så ofta.
Sa mannen som om någon hade ifrågasatt perrongfrågan och återvände till sitt ressällskap som …
På tåget satte jag mig tillrätta och tänkte att bara man klär sig ordentligt, så fryser man inte. Å andra sidan behöver tydligen inte alla klä sig varmt. Mysko. Huga, usch, tänkte jag och njöt av min varma jacka och mina fina pantalo… Men? När blev det så här? Vad har jag på mig?
Sedan klev jag av för tågbyte i Katrineholm och där frös jag ihjäl eftersom ingen människa i världen överlever kylan som samlas just på perrongen i Katrineholm. När jag väl klev på tåget igen (återuppstånden), fann jag att det finns fler som trasslar med än det ena, än det andra.
Och hur har ni det?
Oj, nu har vi ”fastnat bakom ett nattåg”! Frågan är ju i så fall vad som är natt och vad som är dag …
Lyd ett gott råd: stanna på tåget. Isande vind från havet här. Piper in i hålen där …
Sist jag var i Göteborg (i förrgår) snöade det inte vilket det gör här. De korta promenader jag tog utomhus var inte lika kalla som de hade varit här. Tågen både ankom och avgick enligt tidtabell. Operaföreställningen jag såg hade varit mycket bättre om några av sångarna hade lärt sig att lagom är bäst när det gäller vibrato. En lät som när Martin Ljung härmar en biograforgel fast i basläge och en tänkte inte på att man måste kontrollera rösten även i det höga registret. (Kan du gissa vilka Fru dB?) Det borde vara förbjudet att sjunga ”Mild und leise” så.
Vi berörde ju Herbert v K härom veckan.
Det här är ett paradexempel på hur man kan förstöra också riktigt himmelsk musik. Och om inte alla har somnat vid 2:40 kommer frau Wilma Lipp in och fullständigt totalkvaddar alltihop. Apropå vibrato alltså, Niklas. Låter ju som startmotorn på en sur gammal PV. Och gliss upp till varje insats!
Men det allra mest obegripliga är att det ju måste ha funnits flera som trots allt tyckte att det var vackert, eftersom de spelade in skräpet. Eller tänkte alla att det nog måste vara bra trots allt, eftersom det var Karajan?
Så, nu har jag utgjutit mig färdigt. Det var egentligen bara en association till vibratokommentaren ovan.
Tack Christer. Frau Lipp krönte mästerverket på ett verkligen förtjänstfullt sätt.
Det är mycket som låter märkligt i sångarvärlden. Jag har till exempel väldigt svårt för vår Största Sångerska Genom Tiderna som jag tycker har ett obehagligt sätt att nästan träffa tonerna underifrån. Och att hon låter som om hon svalt Brünhildes brynja.
Snöflingorna faller allt tätare. Jag tittade ut genom fönstret och tänkte:
Nej se det snöar, nej se det snöar
Det var ju otäckt, huvva.
Tillbaks i vintern, tillbaks i vintern
som vi har lämnat, huvva.
Det kom av sig självt.
Huvva!
I Göteborg är det iskallt, men inte någon snö. Jag sitter i foajén på Opalen och är alldeles röd om kinderna eftersom jag nyss åt lunch med Luleå Hockey. Iiiiiiiih!
Kan du inte byta ut dina knäleder, som vanligt folk gör? Visserligen ger som ju dej bloggmaterial men det gör nog en eller annan knäledsoperation med. Far min har just fått en ny knäled. I blankt, rostfrit stål. 4 hg väger den, 3 mer än orginalet. På köpet så sänker man sin tyngdpunkt; det måste vara bra när man spelat basket. Fast man kommer ju aldrig mer igenom en säkerhetskontroll på en flygplats utan att larmet går.
Kan se det framför mej; en anfådd och genomsvett basketLott som lätt försenad rusar från incheckningen till säkerhetskontrollen, in genom säkerhetskontrollen, löser ut larmet och något ansträngt flämtar: – Mina bomber sitter visst i knähöjd.
Måste bara få berömma PK för scenen han målade upp och tacka för det goda skrattet.
Själv har jag just fått igång bilen igen efter en urladdning och starthjälp. Bärgaren var storligen road av min förmåga att gå ifrån med nyckeln omställd till elförbrukning, och särskilt mätarställningen: 72 km.
Jag klandrar honom inte.
Ha!
– Mina bomber sitter visst i knähöjd.
Åh, jag måste nästan byta ut knäna bara för att få säga just denna replik! Tack, PK!
Lars W: Jag har en liknande bärgarhistoria med två kompisar som låste in nycklarna i bilen med motorn igång … i en korsning.
Nu sitter jag på tåget hemåt igen: raska tag!
Tycker ni illa vara eller att det är ouppfostrat – eller rent av spioneri – om jag sitter här och skriver ner vad damen bakom mig säger i sina sjuttiotrutton telefonsamtal?
Jag vet att hon är jättehungrig och att hennes möte imorrn kl 16:15 måste flyttas till 14 för att hon måste tänka på sin hälsa och att bilderna på pojken i klänning ska skickas till Göran och inte Katrin. Och att tabellen på sidan fem nog är en stege med svarta block mer än en tabell och att han (oklart vem) envisas med att be om två bilder som hon inte har och som hon (okänt namn) inte har skickat och att hon verkligen är jättehungrig.
– Hon skickar bara koder till mig, jag kan inte tolka koder, jag måste få se på bilderna och hon fattar inte att jag sitter på tåget och det kan brytas när som helst! Och jag är jättehungrig.
Varje samtal inleds med att samtalet kan brytas när som helst och nu har vi åkt i två timmar utan att ett enda samtal har brutits en enda gång. Och så är hon ju så hungrig.
Ska jag vända mig mot henne och berätta att det finns gratisfrukt och mintkakor där borta vid kaffet?
Ja, vänd dej om. Bra bloggvirke. Du har mitt stöd.
Har du vänt dig om än? Är ju nyfiken på resultatet.
Känner du grupptrycket?
All kyla kan inte ha varit på Katrineholms station. Somlig kyla var nämligen i Uppsala. Här har det också dalat ner dunsnö i solsken.
Annika, så stiligt skaldat!
Min man vill ha vår pronto efter vasaloppsveckan och blir deprimerad så fort det kommer mer snö. Hans fru skrattar rått åt dumheterna.
Nope, här sades inget till telefonpraterskan. Hon försjönk med hörlurar på i tidningen som heter något i stil med Herrgårdar och lanställ… nä, så kan den ju inte heta. Gods och herr… nä. Gods och gårdar! Tänk om den kommer att ha en bild på en kille i klänning i nästa nummer! I ett vackert vardagsrum med lejongula soffor!
”På tåget.” ”Gratisfrukt och mintkakor där borta vid kaffet.”
Men Lotten, har du hamnat på Orientexpressen, eller?
Japp Karin, nu mellanlandar vi snart i Istanbul, där vi ska serveras cigarrer och konjak på perrongen!
På perrongen i Istanbul var jag 1988, med klockan felställd. Vi kom i god tid (trodde vi) och hann precis med vårt tåg till Aten. Det var inte orientexpressen varken dit eller därifrån, tyvärr, men en bit på samma sträcka tror jag.
Imorgon ska jag till Enköping. Utan tåg.
Åh, minnen… Kommer osökt att tänka på en tågresa i det som då hette Jugoslavien, då jag hamnade i en förstaklassvagn, med andraklassbiljett. En mycket uppbragd konduktör läxade upp mig och lät mig förstå att i detta land tar vi inte lätt på det här med klasser. Mina protester (”Men jag trodde att… Det klasslösa samhället… Marx sa ju…”) gjorde det bara värre. Bötessumman hade nog räckt till en tur med Orientexpressen.
Lotten, såg du belgaren på Orientexpressen?
Ja, Hercule, ja – och en bunt gråtande Ingrid Bergmannar!
Men stackars Karin! Jag åkte också första klass i Jugoslavien, med simpelt interrailkort, men konduktören tyckte att vi såg ut att behöva sitta lite bekvämare och blev visade platserna i 1:a. Pengarna fick vi istället använda till boten i Rumänien, där kortet inte gällde alls … Går orientexpressen den vägen? (Zagreb-Istanbul)
Jaha, någon som kan komma på något klämmigt att säga till polisen när jag utan tvivel kommer att bli stoppad närmsta veckan? Jag har glömt att kolla besiktningstiden på nya bilen och har således körförbud sedan tre veckor tillbaks. Det har gått fint att köra ändå, men NU kommer jag garanterat att bli stoppad, bötfälld och påtvingad tagelskjorta. (Eftersom jag inte riktigt får till de närmsta dagarna utan bil och den ska in på verkstan etc.)
Tyvärr inget råd, Kulturchefen, för det räcker väl inte att göra tummen upp*.
* Nyss av mig påträffad sajt som genom lätt bildmanipulation (vem som helst får skicka in, tror jag) gör världen, eller i alla fall filmvärlden, till ett bättre ställe.
Tack Annika — den här på Rambo var ju hysterisk!
Rambo- och Luleå.
Hon har ju även under dagen frotterat sig med lagets hockeyspelare (rapport enl Facebook)
Här ger 2 347 personer tumvanten upp för Lotten och hennes tidigare tidigare hemstad
Haha PK, jag kan se det framför mig!
Haha, den var bra Annika.
Den Brittiska filmtidningen Empire har en avdelning
som de kallar ”movie poster mashups”.
Det är en avdelning för manipulerade filmaffischer/bilder
med filmanknytning. Varje månad så har de ett speciellt tema.
Vad gäller bildmanipulation finns det inget bättre än Worth1000 och deras tävlingar. Stället bara måste vara befolkat av proffs som behöver lätta på trycket. Det är inte helt lättnavigerat, men är väl värt ansträngningen. Kolla in Gallerierna som en början.
Hallå? Vad tomt det var här då?
Tumsajten var suverän och inspirational! Och jäkligt skicklig!
Här? Här är det bara kallt.
Sorry! Jobbar! (Ni vet sånt man får pengar för?)
Återkommer vad det lider!
Guggel – jag menade att det är kallt där jag bor! Utomhus!
Men någon kanske kan förklara varför det ska heta tankstreck och inte tankestreck? Vilken ”tank” handlar det om?
Det heter bindestreck, och där är väl ”e” ett litet klister, en bindebokstav tralala.
Detta har säkert avhandlat förr, men en annan glömmer ju så lätt.
Underbart! Tack Annika! Klart tummen upp funkar. Foten i kläm? Jajamänsan!
Och jag inser att ingen av oss har varit upprörda över Lottens nya sängkamrat. Är det DDM som har genomgått någon sorts förvandling och varför det? Eller är han helt abrupt utbytt och varför det?
Det var länge sedan vi hade musik här i bloggen.
Därför kommer här några tips på musikstycken
skrivna av Ennio Morricone.
Ennio Morricone – Once upon a time in the West .
Ennio Morricone – L’estasi dell’Oro
Ennio Morricone – Monaco – Gabriel’s Oboe
DDM är säkert andra tystast i huset. På nätterna. Numera. Fast varför?
(Ni såg väl den fiffiga och diskreta lilla påminnelsen om konstig komparation? Vavava?)
Bra, Cecilia N., äntligen får jag berätta!
Men det är inte så intressant. Skelettet Åke har en fullständigt naturlig förklaring: han lades där av ett barn för några dagar sedan, och vi trivdes så bra med det att han har fått ligga kvar.
Idag är igår eller igår är idag. I går. I dag. På de flesta områden är jag konsekvent men inte när det gäller idag/i dag. Det beror visst på dagsform. (”dagsform” — ja, se där, det var inte ens meningen). Men är det verkligen idag idag med? [hint hint]
Vi har just anträtt sommarhalvåret, märks det någonstans alls?
Nytt inlägg kommer snart. Jag ska bara …
Nufårusnajdarepå om du ska hålla platsen i hundrarejset.
Jag klarade det, Lars W!!!
”Hittade en likadan kommentar; det verkar som om du redan hade sagt det här!”
…vore ql om det i så fall hade varit publicerat.