Hoppa till innehåll

En söndag mitt i livet

Man går upp och konstaterar att gårdagens fest står kvar på köksbordet och väcker några barn, ger order om matsäck, ser till att alla kollar så att det inte är två vänsterskor i packningen, kisar lite mot solen och tänker att jahaja, det här var en vacker vinterdag som jag inte kommer att se ett dugg av.

För idag är en basketdag. Tioåringen åkte till Köping, Artonåringen till Järfälla och jag och Trettonåringen är just nu i Flen. På vägen hit gnistrade snön och alla barnen i bilen tog bilder och fnittrade och … så kom MONSTRET! I en rondell kom han sicksackande och preciiiiiis när jag skulle lirka mig förbi, satte han fart så att jag fick tvärnita för att inte åka i diket som en folkrace-bil. (Det var ingen fara.)

Men vi kom fram i god tid tid till den lite för kalla hallen och på läktaren kan man ju leta efter värmande internetvågor och dricka kaffe som har sett bättre dagar. Detta är min utsikt just nu.

JAG VILL VARA MED!
JAG VILL VARA MED!

Att jag tycker så mycket om de här utflykterna beror på att det alltid är likadant och att jag vet vad som kommer att hända. Och att jag lär mig något nytt av för mig okända människor varje gång.

Mannen bredvid mig (en annan av chaufförerna) jobbar med pulverlackering av stora maskiner. Pulverlackering är inte uppbyggt på lösningsmedel utan funkar mer miljövänligt eftersom man ger pulvret en laddning så att det suuuuuuuuugs till ytan som det ska lackera. BRAAA FÖRSVAAAR! Och en av hans döttrar som jobbar som lastbilschaufför har praktiserat på Arlanda och när man tankar ett flygplan BRAA RETUUUR!  som ska köra non-stop till Thailand tankas med 120 kubikmeter, vilket väger 96 ton, vilket (för att man ska fatta) kan jämföras med 96 personbilar … BRA TJEJER!

Det blir liksom lite splittrat. Nä, nu ska jag göra en åkarbrasa.

Share
Publicerat iBloggen

39 kommentarer

  1. Snöplog, ju. Utan såna blir det knepigt att ta sig fram.

  2. Satt en katt på en sten
    inte långt ifrån Flen.
    Kommer hund ful och stor,
    sätter sig, stirrar, glor.
    Öppnar katt rosenmun
    väser mot otäck hund.
    Springer hund rädd och feg,
    springer med raska steg.

    Satt en katt på en sten
    inte långt ifrån Flen.

  3. Jan Ersa ägde Nackabyn,
    Per Persa ägde Backabyn
    i By i Västra Ed.
    Jan Ersa,
    Per Persa,
    de höllo aldrig fred.

    Var havren god i Nackabyn,
    så slog den fel i Backabyn.
    Då blev Per Persa vred,
    då svor i mjugg Per Persa,
    då gren och flen Jan Ersa,
    så mun gick halvt ur led.

    Var klövern grann i Backabyn,
    så var den klen i Nackabyn,
    där växte blomst och bär.
    Då gren och flen Per Persa,
    då hyttade Jan Ersa
    med näven bortåt Per.

    Gick det på tok i Nackabyn,
    var det kalas i Backabyn
    och glädjen stod i tak.
    Var mörk i håg Per Persa,
    som solen sken Jan Ersa
    och gjorde brygd och bak.

    De trätte och processade.
    Om friden prosten mässade
    – det var som vått på gäss.
    Ty vann en gång Jan Ersa
    så började Per Persa
    en splitter ny process.

    Ju mera de bedagades,
    dess mer det stämdes, klagades
    och tappades och vanns.
    Var domen för Per Persa,
    så vädjade Jan Ersa
    till närmaste instans.

    Så stredo de, så trätte de,
    så levde de, så mätte de
    varandra skäppan full.
    Processen bröt Jan Ersa,
    och brännvinet Per Persa,
    för bägge gick det kull.

    Och ingen av dem mjuknade,
    när de på slutet sjuknade
    och stoppades i jord.
    “Ve’ nästa ting, Jan Ersa!”
    “vi möts, vi möts, Per Persa!”,
    var deras sista ord.

    Men “trilsk som Jan i Nackabyn”
    och “ilsk som Per i Backabyn”
    är stäv i Västra Ed.
    Jan Ersa,
    Per Persa,
    de höllo aldrig fred.

    /Gustaf Fröding

  4. Lotten! Fettet blev fel! Hjälp, hjalp en heffaklump!

  5. Fett? Flen? Heffa? Jag har då aldrig hört på maken.

  6. flen s. -en • isskorpa på marken under snön, bottenskare /SAOL

  7. Nu ska jag lägga flen i Wordfeud.

  8. Flen är fett kul ju! Trodde stöpts var den där som bildades under snö. Så är det flen!

  9. Stöpis! (Häfla skitfån)

  10. PK

    Men kolla, Dan Browns syrra är med i SSDL! Och sjunga kan hon.

  11. Jag tror att stöpet är joxet ovanpå flenen. På stöpis är det samma sak, men då motsvaras bottenskaren aka flenen av själva den fasta isen.

  12. flen, svulst, giktknuta = sv. dial. flen, flåin, flain även: … Flen – no. flein m., naken fläck, barklöst ställe på träd, till sv. dial. flen, gottl. flain, bar, naken = no. flein ds., …

    Hellqvists etymologiska ordbok

  13. Ja, så tror jag att det måste vara nu när jag läst lite, men övergången mellan stöpis och flen är inte solklar för mej. Jag åker gärna skridskor och det är stor skillnad på is och is. Förra helgen skar skenan ner i flenen (eller var det stöpis?) men efter lördagens kyla var flenen (kärnisen?) hård och bara skrovlig, men bar skenan.

  14. Dieva

    Stöpis, som i “han stöp”? Kan det det vara sån is som bildas ovanpå isen efter plogning och som snoooooorhal? Jag vet, jag stöp i veckan.

  15. “Det stöpar” sa min far en gång när vi åkte bil över isen till en liten ö för att fiska, och det som hände var att däcken stundom gick igenom övre skiktet och issörja stod i plymer runt bilen, men under bar det. Ja, jag har alltid tytt stöpis som is på väg att fläckvis lösas upp (och en grundorsak är ofta att det har snöat kraftigt och frusit, så att en massa luft har frusit in i isen).

    Skulle jag inte alls säga, jag skulle uttrycka min häpnad över att Lotten kan köra bil så obehindrat — gör det inget ont i knät eller stramar eller stretar?

  16. Oj, sorry, nu har jag varit frånvarande igen!

    Knät stramar inte alls, det är lite svullet, men (och detta är fantastiskt) MINDRE SVULLET ÄN FÖRE OPERATIONEN! Det gör lite ont, men å andra sidan vet jag ju inte vad det vill säga att inte ha ont …

  17. Dalin skrev 1734: Jag kände flen i magan.

    Jag kan bara hålla med. Lite magknip.

  18. Agneta

    Och Fredrik Lindholm skrev 1893 i »Stockholms-detektiven«

    Fridolf Hammar var just icke bortskämd af sig.
    Derför sof han lika godt i den icke alltför beqväma
    andra-klass-kupén som om han legat i sin egen säng i
    hemmet. Han var fullt uthvilad, då han i Flen bytte
    om tåg och på Oxelösundsbanan fortsatte till E–tuna.
    Herr Hammar tycktes hafva två yttre gestalter;
    ty när han nu återkom till fabriksstaden, var han
    samma präktigt klädde gentleman med glasögon och
    hakskägg som när nattväktaren iakttagit honom på
    Hjulmakaregatan.

  19. Agneta

    Och 19oo kallt kom denna text av Oscar Levertin:

    En bleknäst, snedväxt skrifvare reste
    sig bugande och läste:
    – »Bagaren Sven Persson för otukt
    dömd att mista rygghuden framför tvenne
    kyrkor. Item slaktardrängen Botvid
    trettionio par ris, fem ämbar isvatten
    och sättes sedan i kistan för att blifva
    litet mjukare.

    Trollkonan Dorthe i Ledberget, som
    läst mot trollskott och flen trettiosju par
    ris. Kommer hon igen, kastas hon med
    sten om halsen i sjön.

  20. Agneta

    Ur »Springkällan« av Kerstin Ekman:
    Då flen någon inne i mörkret vid en vägg , han visste inte vem .

  21. Agneta

    Ur GP 1997
    Gräsmenyn är rik och sannolikt välsmakande . Jag ” känner ” på namnen , det stiger en doft av Gammalsverige ur vart och ett av dem ; tåtel , svingel , äxing , kavle , ven , flen …

  22. “mista rygghuden” och “trettiosju par
    ris”

    Vi hade våra sharialagar för inte så länge sedan.

  23. Gult kort, Örjan.

  24. Örjan

    OK.

  25. Nu är det väl ändå dags. På ett ställe som heter bibli.se gör de reklam för Svenskt ortnamnslexikon, och i texten om boken står det följande:

    “Namnet Flen åsyftar de kala bergshällar som finns utanför den nuvarande orten. Flen är nämligen ett dialektord med betydelsen bar, naken. Till det har det bildats ett substantiv som betyder ungefär kalt berg.”

    Så, nu känns det mycket bättre.

  26. Ja det var ju det som Hellqvist hade forskat fram.

  27. Ja, Hyttfogden, jag vet. Fast utdraget ur Hellqvist nämner inte berget som tydligen hör till saken. Substantiverat flen. Hm, en gång till substantiverat, för knuta och svulst och vad det var är ju också substantiv.

  28. Samt är jag fortfarande kvar i funderingar över att starkböja “flina”, som man alltså kan göra, eller har kunnat göra, dialektalt åtminstone. Flina, flen. Men sen då? “Flinat”, som i normala svagböjningen? Känns inte riktigt riktigt. Jag vill få det till flina-flen-flinit. Flunit. Flönit. Heh.

  29. Du är inne på de urgamla böjningsmönstren? Pissa, pass, bergskreva och liknande käcka forntidslustigheter?

  30. Alltid lika skojigt! (Av någon anledning tänkte jag nyss att man kunde böja pissa-pass-pussat så blir det förvirrat på ett annat vis.)

    Men **biter ihop** jag har inte tid att leka mer nu.

  31. Ökenråttan

    “Flen åsyftar kala berghällar …” Jamen då förstår man ju precis hur ordet flentskallig har bildats, inte sant?

  32. Ja. Tammefan – så måste det vara. Jag blir förstås lite besviken. Har alltid trott att jag är hård som flinta.

  33. Flentskallig! Ha!

    (Förlåt, jag har varit frånvarande igen. Blev tvungen att utreda maratonloppet i OS 1904. Nu färdigt.)

  34. Dieva

    Annika: flina – flen – flent?

  35. Det här med flen är så intressant att jag kommer att ta upp det i radio imorrn bitti. (Eller … bitti och bitti. Runt tjugo i nio.)

  36. Flinta – flen – flint?

    Flint Eastwood.

  37. … det kallas på nåt annat språk “oh-no-second”, det vill säga ögonblicket då man trycker på avlossarknappen och exakt då inser att man har slarvat med skrivningen …

    Flina-flen-flint, alltså.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.