Idag hände det intressanta att rätt svar nämndes i klarspråk, rakt ut och tydligare än tydligt av kommentatorerna … men det går ju inte att lita på vad sånt härnt båsfolk hittar på när de i nästa sekund rabblar namnstatistik, lustiga dödsfall i Bibeln och drajor som ska reklameras. Men se så tydligt det är:
Jesper: Tomtarnas vaktparad, Die Forelle och Döden och flickan. Allt pekar mot Schubert, om det inte vore för Alfonsdockan. Alltså gissar jag på Per Holmgren, för här snöar det något rent förfärligt.
AndersGM: Tomtarnas vaktparad är en trevlig julmelodi, dock inte den som förekommer i Kalles jul. Det är ju som du skriver Schubert, nämligen Marche Militaire.
Fredrik I: Men vänta nu. Öringen ska förstås föra tankarna till Forellkvintetten. Kan Schubert ha med det hela att göra? Han använde sig av texter från jenarna Goethe och Friedrich Schiller i sin musik.
Wickmanskan: Det är ju lätt att förledas att tro att det är Schubert. Jag har dock snöat in på en alternativ person. Det är med största sannolikhet inte korrekt, eftersom jag inte kan motivera vare sig Alfons, Ellen eller den mördade fadern. Vems far är det som är mördad, förresten?
Ökenråttan: Observera vidare att Falstaff, fakir, liksom Harriet L., dog vid 31 års ålder. Och det gjorde även Schubert!!
Zkop: Dans. Och musik. Kanske inte Schubert med forellen, utan något annat klassiskt? En ek dyker upp. Eller en hel dunge?
Och så ska jag meddela att jag skrattade högt åt Ökenråttans ”I går dronten, i dag Drutten” och Citronens ”Schörmotskogen” samt Rosmans ”Jag har nu officiellt lämnat överklasslinjen och pussandet och istället beträtt en helt annan där fru Bovary drabbats av spunk, fiskar bara simmar, Glenn Schiller har en biroll och fått ny variant av röda hund.”
Hemlisbloggaren var ju Franz Schubert (1797–1828). Precis som Ökenråttan påpekade i båset, är det blott 31 levnadsår – de levde bra mycket mer effektivt förr i tiden. Michael Jackson hann minsann inte skriva sexhundra låtar, nio symfonier och lite annat skräp … och han blev i alla fall 50. Franz hann inte ens bli någe vidare uppskattad medan han levde (känns det igen?), men så fort han hade dött sprang Liszt, Schumann, Brahm och Meldelssohn omkring och upptäckte honom.
Lille Franz var ett av fjorton syskon, vara blott fem nådde vuxen ålder. Han spelade många olika instrument och ansågs synnerligen begåvad … och in på scenen nu i tonåren … (hotande muller i bakgrunden) …
SALIERI! SOM LÄRARE! Iiiiiiihh!
Men äsch. Salieri var ju mycket snällare i verkligheten än i filmen, så det var nog trevliga lärdomsår som gagnade dem bägge. Schubert var dock tvungen att arbeta som lärare (i andra ämnen än musik), vilket han inte gjorde med ett sprittande humör utan mer som min fysiklärare på högstadiet. När han kom loss från lärarjobbet, skapades tid att skapa, och unge Franz fullkomligen sprutade musikkompositioner ur sig.
Utan att göra succé.
Han blev ständigt refuserad och kritiserad och ingenting som han skrev lockade någon som helst publik – men att han var begåvad var alla (t.o.m. Beethoven) helt överens om. Ack, alla dessa missförstådda genier som kämpar i motvind tills de dör och blir erkända.
Men när Franz Schubert var 28 år, började det ljusna på karriärfronten och han var under i alla fall en tid inte så fattig längre. Åååååå sååååå går det opp, ååå så går det ner … för sedan blev Schubert svart i synen, deppig, arg och allmänt krasslig. Officiellt sades det att han led av tyfoidfeber (hosta, prickar på magen, förstoppning och diarré samt förvirring), men eftersom han uppvisade tydliga symptom för kvicksilverförgiftning – som kom av salvan som man behandlade syfilis med – så var det nog syfilis (huvudvärk, feber, svullna leder, kräkningar och förvirring) som han dog av.
Ledtrådarna i texten var som myror i en myrstack, t.ex.
- endast (Tantum Ergo)
- Halleluja
- Regnbågsöring (Die Forelle)
- Döden och flickan (Der Tod und das Mädchen)
- Ellens tredje sång (Ellens dritter Gesang)
- Marsch nr. 1 spelas i ”I jultomtens verkstad” på julafton
- Alfonso und Estrella.
Själv blev jag bekant med Schubert eftersom flera satser ur Rosamunda (hihi) användes av Hasse & Tage i Spader, Madame 1969. (Nej, inte heller jag begriper varför jag som femåring såg på detta som i förhandsreklamen sades vara ett ”nöje för överklassen” när det visades på tv.) Se så roligt. Hrrm.
Schubert tonsatte Goethes Der Erlkönig och den har faktiskt Rammstein tolkat på sitt sätt … men det här är lite lugnare såhär mittinatten:
Vi tar en till, va?
Såja, nu tar vi fram plommonstopet. Jag drar … nähedå, den personen har redan fått. (Alla bor ju kvar i hatten även om de redan har vunnit. De gläder mig.) Och därför draaar jag en annan … Flygbengan! Som … (leta, leta) … inte ens gissade utan bara skrev: ”Med den minskande klyftan mellan före och innan är väl innandöme och föredöme snart samma sak.” Vilket ju är jättekul!
Lucka 11 kommer imorrn vid sexsnåret. Troooor jag.
29 kommentarer