Nämen lucka 15 verkade vara för enkel. Fast ledtrådarna som många nämnde var alldeles förtjusande kluriga.
- Béatrice och Vovamomo nämnde Greta Garbo, som var lika tillbakadragen.
- Béatrice och Leda påpekade att det finns en underlig maträtt (bananfisk) efter “A Perfect Day for Bananafish”. Louise, Aku, Örjan, Nina, Vovamomo pratar om råg.
- Bland andra Leda, Anna och Kulturchefen yrar om kål efter huvudpersonen i en viss bok (Caulfield).
- Bland andra Zkop, Kristina, Mikael (”mord i verkligheten”), Linisen, Wickmanskan, Annika och Ökenråttan (”Catchy layout på dagens lucka”) kunde svaret.
- Förmodligen kunde Hyttfogden också svaret, men hon är så hemlighetsfull att inte ens jag fattar.
PK gjorde så att jag satte en jordnöt i vrångstrupen:
Det var en byfåne från Limerick,
Som i huvet inte var så kvick.
När han läste sin vers,
blev det en stor pärs.
För han fattade inte versmåttet.
Hemlisbloggarn (som ju inte bloggar som tanken ursprungligen var 2005, därav just hemlisbloggarn som term) var idag J.D. Salinger (1919–2010, kan ni tänka er), som nästan bara är känd för sin debutroman ”Räddaren i nöden” (eller som den heter på engelska, ”Räddaren i rågen” – ”Catcher in the Rye”). Vilket i förlängningen betyder att min lucka lycka kan vara gjord efter bara debutromanen. Som jag ska skriva … sen. Precis som Salinger kan jag sedan ge ut, ptja, tre novellsamlingar, och därefter bara dra mig tillbaka eftersom min fantastiska debutroman kommer att ge mig en hygglig årslön. Resten av livet, jahadå.
I skolan var unge Jerome ett av alla dessa barn som inte passade in. Han spelade teater på dagarna och skrev bokstäver på nätterna och var alltså lite besvärlig på så sätt. Såsom många andra unga pojkar, hamnade han mitt i andra världskriget, där han lyckades överleva landstigningen vid Normandie.
J.D. hade en förkärlek för unga kvinnor och höll nästan på att gifta sig med Eugene O’Neills dotter Oona, tills hon kom på att Charlie Chaplin var ett bättre parti. Då gick Salinger åstad och gifte sig först med en 19-åring, och blev sedan ihop en 18-åring (som sålde hans kärleksbrev när hon inte var stadd i kassa!), varefter han gicfte sig med en 20-åring. Och under hela livet (som faktiskt innehöll en hel del) skrev han och skrev och skrev och skrev. För byrålådan.
Men varför ville han skriva utan att bli läst? I en intervju från 1972, förklarar han:
”There is a marvelous peace in not publishing. It’s peaceful. Still. Publishing is a terrible invasion of my privacy. I like to write. I love to write. But I write just for myself and my own pleasure.”
Jamen det är ju nästan som jag! För mitt eget höga nöjes skull sitter jag uppe på nätterna och ugglar! Jag ÄR J.D. Salinger!
När det gäller tillverkningen av lucktexten som såg ut om en komihåglista, var allt sådant som händer i ”Catcher in the Rye”. Utom några instoppade ledtrådar här och där – och det allra sista, som ju är en hänvisning till Mark Chapman, som sa att orsaken till att han sköt John Lennon står att läsa i just den boken. Skitstövel.
Några få gånger lät Salinger sig övertalas till att publicera småhistorier och många gånger lät han sig övertalas bara för att ångra sig i sista sekund. En av berättelserna som hette “Uncle Wiggily in Connecticut,” gjordes till en fullkomligt urusel film som hette “My Foolish Heart”. Efter att han hade fått se den, bestämde han sig för att aldrig någonsin sälja filmmanus igen. (Men på Imdb har filmen fått hela 6,8 av 10 i betyg …)
Något jag inte hade den blekaste aning om var att den svenske kostexperten Fredrik Colting under namnet John David California 2009 publicerade det som han påstod var fortsättningen på ”Räddaren i nöden”. Salinger stämde honom och dog sedan, innan ett eventuellt skadestånd hann betalas ut. (Tydligen var boken bara skräp.)
Nu ska vi dra en vinnare! Jag rör om och krafsar runt och hittar … aha, en trotjänarinna: Cecilia N! (Oroa er inte, ni andra. Jag hinner dra upp många lappar innan det blir julafton.)
Lucka 16 kommer vid sjusnåret. Men då sover ni väl, alla.
Ha! Jag sov inte nu heller. Fast datorn var avstängd ett tag men sedan satte jag på den igen bara för att se om facit hade kommit och det hade det. Som om jag visste! Mina ockulta förmågor är bra stora för en som inte tror på sådana. Ha!
(Jag glömmer hela tiden att skriva Ha! när jag kan, så nu skriver jag så här i stället. Ha! Fyra gånger!)
Ha!
Robert Burns poem ”Comin’ Thro’ the Rye” som det hänvisas till i boktiteln.
Sjungen av Marion Andersen.
http://www.youtube.com/watch?v=wy2vyx_ZZn0
Ha! Hela min adverbstinna berättelse var en metafor för The Secret Goldfish då en liten flicka letar efter sin bortsprungna hund. Hur tydligt som helst. Tyckte jag. Plötsligt har jag klarat en lucka till, sa han med ett belåtet leende på läpparna och somnade om.
Här gjorde jag en perfekt blåsippa.
Ääääääääsch! Ny blogg bums!
Gytt.
Ha! Första luckan i år som jag kunde bara genom att läsa luckan, och så hade dagen varit så full av dig själv att jag dyker upp till en slocknad efterfest med kalla glöggslattar och nedtrampade sippor.
Det var länge sedan jag läste ’Catcher…’, men ’Raise high the rooftop, carpenters’ är en favorit som återkommer som kvällsläsning ca vart femte år. Det är särskilt en lomhörd man som är svår att få ut ur en taxi som jag fäst mig vid.
Kan man inte ändra kalendermånad till då det finns tid till att läsa, tänka och båsfnula? Jag föreslår februari!
Först lurade Fredrik I 14:14 in mej på fel spår (grattis), som ändå kändes rätt, ända tills Lotten påminde om värjorna. Efter lite mörker (äh, jag sov en stund) klarnade det och jag tyckte att ”generationsroman” återkom i båset och då blev det genast lättare att googla och hitta rätt!
Grattis Cecilia N!
Shit ! Jag som försökte lura med mig några på Björn Ranelid !
Dansa, fäktas….
Haha! Jag vinde!
Då känns det bra att ha vinglat kring i blåsippsbacken för att sen med hjälp av båset ha klurat ut att jag var på fel ställe. Rågåkern var ju bättre.
Tack plommonstopet!
Boken av John Green som jag tipsade om, ”Var är Alaska?” (2005), brukar jämföras med Salingers ”Räddaren i nöden”.
Nu ska jag säja nåt om DRT. Jo, i lucka två figurerar Clark Gable. Han spelade med i filmen Mogambo. I den filmen sjunger hon Ava Gardner sången Comin’ thro’ the rye. Det måste ju vara råg som är den röda tråden. Så nu gäller det bara att hitta rågen i resten av luckorna …
[…] hänger ihop om man inte läser lucka 15. Fast varför, egentligen – vinnaren Cecilia N är redan utsedd och nu är det bara att hasta vidare in i […]
Vovamomo, jag blev lurad. Gick dessutom vägen via Cornelis, Lundells ”Jack” och Magnus Uggla.
Behöver hitta en större vas till min blåsippsbukett…
Hallå kan någon förklara värjorna?
Lotten såg min bananfirre och Greta men undra om hon fångade
En gång i veckan kommer inte att döda dig
En främling (fast borde vara främlingen)
Födelsedagspojken
Grattis Cecilia N
Värjorna – Holden är materielansvarig för skolans ”fencing team” och tappar bort alla saker under en tävlingsresa i N.Y.
Tänk att ha ett fäktningslag på skolan.
Coolt, första tanken stämde och jag hintade så otydligt att ingen förstod .
Grattis Cecilia N!
Bravo, Kerstin, man ska vara luddig – ”Måste ta tåget in till stan, har bara 3 dar på mig att fixa allt.” (Fast jag flaggmarkerade dig, så jag anade att du inte bara ville tala om dina julplaner.)
Gratulerar Cecilia N! En tröja som tröst för den vinande vinden på kusten.
Aha. Inte läst boken och kollade bara svenska Wikisidan om den tror jag. Där stod det inte.
Jag kunde också på bara luckan! Känner mig allvetande. Älskade Räddaren i nöden som tonåring, har läst Franny & Zooey om och om igen genom livet men gråter för mycket av Raise High … för att vilja läsa den igen.
Men hörni, ni har väl inte missat den helt fantastiska serien i 13 delar av Lemony Snicket (aka Daniel Handler): A Series of Unfortunate Events http://en.wikipedia.org/wiki/A_Series_of_Unfortunate_Events? Om de olycksaliga syskonen Baudelaire? De tre första blev film med Jim Carrey som den onde Count Olaf. Som i böckerna har en flickvän med namnet Esme Squalor, fritt efter en av Salingers titlar. http://en.wikipedia.org/wiki/Esm%C3%A9_Squalor
Läs dem! de har ett helt svindlande språk och är väldigt roliga! Och perfekta för högläsning, särskilt om man gillar att göra röster.
Anna: Minns du den 25 december 2006? När den dåvarande Fjortonåringen (han som nu är 20 och läser tredje året på LTH i Lund) bonushemlisbloggade just Lemony Snicket?
Och minns du i så fall hur du och din då pyttelilla dotter Julia löste gåtan?
Det var tider det!
Jaa! Nu när du säger det! Även min fjortonåring har blivit jättegammal och vis, där ser man vad bra det är att läsa Lemony Snicket.
Tack, Pysseliten, men jag menade inte att leda in någon på fel spår. Det här var faktiskt en lucka som jag för ovanlighets skull kunde svaret på bums. Vilket spår ledde jag in dig på?
Det där att översättaren var en hammarhaj och en gentleman (och ändå inte vår belevade hajkännare PK) var förstås en referens till de svenska översättningarna av Birgitta Hammar (1963) och Klas Östergren (1987).
Jag vill bara påpeka att jag faktiskt gissade rätt denna gång.
Tycker att detta är bland de träigaste böcker jag har läst. Den har verkligen åldrats.
Eller så har jag det.