Jag fick ett uppdrag av Lisa Förare Winbladh: att i söndags laga mat ur en kokbok och kolla hur
- det går
- det smakar
- lång tid det tar.
(Lisa pratade om kokböcker, recept och annat i ”Nya vågen” idag. Matpratet börjar efter 30 minuter.)
Det handlar om Jamie Oliver, som säger att man kan laga kvällsmat på 30 minuter. Självklart kan man det – särskilt om man har gjort det ett par gånger och slipper att ideligen leta efter glasögonen för att läsa receptet. Och om man har en hack- och skärmaskin och ordning på vitlökspressarna, förstås.
Dessutom är det ju en fördel om man känner till ingredienserna och slipper springa omkring som en ödla i en flottpanna inne på Coop för att leta efter vattenkrasse, smörbönor och grekisk basilika.

Vattenkrasse fanns inte (ingen hade någonsin hört talas om det) och den grekiska basilikan såg ut så här (se till vänster), så det fick bli helt vanlig krasse (vilket liksom inte är samma produkt) och helt vanlig basilika.
Att handla på söndagar är inte alldeles lätt, vilket jag har märkt tidigare. Brödet är redan två dagar gammalt, personalbemanningen ett minimum, potatisen grön samt löken mjuk och jordig.
I receptet stod även ”stora bakpotatisar”, men det gick då rakt inte att få ihop tillräckligt många av den här sorgliga högen med 13 inte särskilt stora:

Nå, vad gör man då när receptet kräver smörbönor och det ordet inte står på burkarna och paketen? Man googlar inne på bönavdelningen.

Tyvärr blev det när jag skulle betala avstämning (kontroll om huruvida man har blippat alla varor), och kassörskan råkade knappa in ”gurka” istället för ”citron”. Detta betydde att jag registrerades som en tjuv och bedragare eftersom jag 1) inte hade registrerat citronen 2) registrerat en gurka som inte fanns. Fastän jag hade gjort rätt, liksom. Halva personalen engagerades och till slut släpptes jag iväg utan prick i brottsregistret.
Hemma radade jag upp alla varor, skrev ut receptet med extra stora bokstäver, letade upp vitlökspressen, bad traktörpannan att agera stekdito, läste igenom hela receptet och satte ihop världens bökigaste matberedare.

Sedan tryckte jag på tidtagarens startknapp … och fastnade på första stycket i receptet:
Sätt på grillen på fullt spjäll? Vilken grill? Vilket spjäll? JAMIE!!! HALLÅ? Okej, ugnsgrillen på max. Fokus nu. Läs vidare, Lotten:
Ansa potäter? Va? Hur ansar man potäter? Ansa, ansa, karva, skära, rispa … Aha, ser man på, så intressant – det står potatis, potäter och plugg om vartannat för att vi ska få en känsla av Jamie-språk? Ssscchhh. Gör som det står nu, läs vidare.
Steka timjanblad, minsann. Och att röra om ofta bryter verkligen sönder resten av jobbet med att fixa sallad och köra matberedaren med först grönsaker och sedan dressingen. Men jag är inte den som är den – jag sprang omkring och lydde och försökte verkligen att inte haka upp mig.
Vabaha … jag ska lägga rosmarinbladen i stekpannan … där köttfärsen redan huserar, väl? Visst ska köttfärsen ligga kvar där …? Så jag ska lägga rosmarinbladen och lägga dem i köttfärsen …? Ja.
Som ni förstår, lagar jag inte mat via instinkt när det görs på uppdrag av matnördar. För att inte sabotera mellantiden (ergo 15 minuter), skippade jag all undertidenröjning och lät en utspilld tesked salt ligga kvar på golvet, ett Worcestershirespill på datorns tangentbord torka in och telefonen ringa tills telefonsvararen tog över. Ibland var jag lite väl dum-effektiv, för när jag inte hittade grejen som ska trycka ner grönsaker i matberedaren, tog jag en träspatel och körde ner. Liiite för långt in i apparaten:

Men allt gick faktiskt bra – utom när de mikrokokta potatisarna skulle rullas i kryddor. För då tog jag med mina basketmuskler i såpass att potatisarna gick sönder och inte längre kunde rullas. (Man skulle här kunna ana att potatisarna var lite överkokta. Men det låtsas jag inte om.) Potatiskrosset störde inte så mycket, så jag tog skar dem i ännu lite fler delar innan de åkte in i ugnen för att grillas och få en knaprig yta.

Maten serverades till fem personer – två vuxna och tre barn mellan tio och femton. Köttfärsen ansågs lite torr, men hade god smak, potatisen var delikat, salladsdressingen lite för sur (saften av en hel citron var alldeles för mycket) och bönröran med bacon och tomater lite underlig.
– Det känns som något som görs på rester – sådant man hittar i kylen, sa någon.
– Mhmmrfff, sa jag eftersom jag hade munnen full av god potatis – men jag tror att jag menade ”jag håller med”.
Och hur gick det med tiden? Helt åt pepparn. Förberedelserna med handlingen tog drygt två timmar och från det att jag verkligen började laga mat gick det nästan en timme till.

Vilka snygga röda köksmaskiner du har!
Knappt tre timmar är ju inte en halvtimma precis. Fast en massa vin är ju aldrig helt fel.
Matlagningsproffsen (mlp) kanske har en egen sorts minuter?
Där 1 mlp-minut är = 6 vanliga minuter?
Mina snygga, röda köksmaskiner funkar sisådär, men framför allt matchar de ju den röda silikonbakformen så fint.
Jag inväntar rapport från Lisa när det gäller hennes egen matlagningstakt och eventuell annan tidräkning. Men när hon och hennes man Johan har lagat mat hemma hos oss, har det tagit uppåt fem timmar att bara äta upp matlagningsosten.
Ansa potatis? Det är väl som att ansa pumpor; man skär ut Captain Sparrow ur dom. Eller vad?
Skulle vara intressant att utforska korrelationen mellan matlagningsproffsminuter och tvättmaskinsminuter.
Till dammsugaren jag återvänder än så gärna. Var det inte Amanda som hade världens absolut fånigaste reklam? ”Min man spelar golv med Amanda.” Man tror inte sina öron, va, men jag som nyss bläddrat igenom en stor hög urgamla veckotidningar har sett annonsen med egna ögon.
Den där blendern ser ut som en OBH Nordica. Jag är schkeptisk.
LL99 är nog något på spåret med det där om olika minuter. I Skockholmen är SL-minuter ett begrepp.
Boken borde antagligen heta ”Jamie Oliver lagar trerätters på 30 min”
Han kan för att han har lagat varianter på rätterna 100-tals gånger, och behöver därför inte ”slösa tid” på att läsa recepten.
Tycker det är normalt med 1-2 tim, om alla rätterna är nya för matlagaren. Femte till tionde gången kanske man kan komma ned till Jamies 30 minuter.
Idag deltävling till Sveriges Kock. Skulle dessa tävlande klara utmaningen på 30 min utan att stressa? Troligtvis, men inte utan 15-20 minuters förberedande studium och memorering av recepten.
Ska kolla hur lång tid det tar för mej att laga till gourmeträtten ”Falukorvring i ugn med pasta”.
På min plats, färdig, gå!
PK du har väl inte glömt osten och äpplena?
Ökenråttan anmodas omedelbart mejla sagda Amanda-annons till blogginnehavarinnan!
Och så tycker jag att det är ovanligt tyst på PK-fronten mitt i matlagningen. Han måste väl inkomma med rapporter?
Christer: Hurudan är din iakttagelse vad gäller tvättmaskinsminuter?
Min middag tog bara 7 + 11 minuter idag. Ehuru hade jag en färdig chiligryta i kylen. Den tillagades häromdagen dock var jag inte iförd långklänning vid det tillfället, heller.
19 minuter och räknades: nu är korven preparerad och åker in i ugnen. Det tog lite extra lång tid, jag fick plötsligt för mer att låta korven båda i en lök och tomatsås. Och att skala och skiva äpplen att peta ner i korvsnitten (som rättstavningen vill ha till Nordbanken, finns dom fortfarande) (vidare vill rättstavningen att rättstavningen ska vara rösträkningen)
Brukar inte ha äpplen i.
32 minuter och ränker. Städat undan och diskat. Ska nu börja koka pastan.
Moderna tvättmaskiner visar hur många minuter det kvar tills tvättprogrammet är klart. Väldigt långa minuter är det, särskilt de sista.
Christer, för att inte tala om tiden mellan att programmet är färdigt och det går att öppna luckan.
59 minuter och räker. Pastorna är avhällda, veggbiffen stekt, salladen blandad och dressingad, bordet dukat och nu åker korven ut ur ugnen. Bon apetit.
Pastor i plural. Intressant.
PK, jag tycker att du ska låta bli att koka kyrkliga medarbetare.
87 minuter och oräknar. Nu har alla ätit klart.
LL99 kanibalism är en underskattad hobby. Lotten, vi har ju en dotter som behöver glutenfri pasta.
Och nu är maten undanplockad, disken i maskinen, spisen städad och resterna omhändertagna. Jag undrar hur många proffskockminuter det här var.
… och en vegetarian som äter pastor men inte korv.
Frågan uppkommit.
En pasta -flera .. vad?
Språkpolisen – rekommendation?
En pasta, flera pasti? Pastorer? Pesto?
Jag råkade höra programmet, Lotten. Underhållande, men du hade en mörk röst, och saknade elvisp i köket; dessutom tog det 1,5 tim i köket, samt huvudrätten var härlig sommarsallad och inte köttfärs-nå´nting.
För övrigt tjuvövar jag med att ogissa på Per Morberg.
Nu kom Jesper med en hoper goda idéer …
Nämenhallåväntalitehär. Pasta, som är femininum, kan väl inte heta pasti i plural? Paste borde det väl ändå bli, om det ska vara någon ordning. Och det är det ju i italienskan, till skillnad från så många andra språk.
Jahamendåharjagocksåensynpunkt. Om vi har importerar pastan från Italien borde väl vi kalla pluralpastan för pastas enligt den engelska pluralbildningen, eftersom cykelspark stavas bicykleta och svenska är ologiskt! MEN, så få man inte resonera. Nix. Jag har konsulterat SAOL, så nu ställer vi oss upp och säger pastor i kör.
Pastor Leverstej?
Ok, pastor it is. En spaghetti, flera…
Det där kallar jag för en slamkrypare.
Spagettisar blir väl bra? Vi har fria händer!
Jag har bett SAOL att komma med en ny upplaga å det snaraste eftersom vi här i båset har en helt del synpunkter. But nooo, de håller fast vid att det blir 2015. Men då blir det party!
Spaghettipinnar kanske? Fast spaghettisar är bra nog.
En tunn makaron. Flera tunnor makaroner?
Jag har kollat lite andra grejer som verkar ha samma hållbarhet som SAOL. På Bullens Pilsnerkorv står det Bäst före aug 2015.
En tanke?
En tunn pasta. Flera tunnor pastorer?
(För att få kommentarsmejl.)
OK nya SAOL 2015.
Vad anser Språkpolisen att där skall stå ang pluralform av ”pasta”
PASTIS!
Nä, det får nog hetat pastor och sedan får man fnissa och associera och fantisera därifrån. Pastarder!
Vill bara klargöra för ev nytillkomna läsare att min morfar konsekvent sa Pastor Leverstej istället för leverpastej.
Pastis finns redan och gott är det. Skål.
Ricard och 51 är helt OK.
Vad heter den kvinnliga pastorn?
Spaghetti är redan plural. Liksom alla andra pastasorter jag kan komma på. Man äter ju sällan bara en.
Ja, äta spago låter ju faktiskt lite konstigt.
– PK, kan du skicka levepastejen?
– Hurra, hurra, hurra, hurra
En spagett, flera spagetti?
Det finns nog bara plural. Och om man skulle råka ut för att få en sån där så får man väl dela den så det blir spagetti.
Eftersom i är maskulin pluraländelse blir det en spaghetto. Åtminstone på italienska.
Lever pastej? Nej inte än.
Är han dööö?
Jesus lever!
I går afse var vi på krigsmuseet, som barnen sa, och lyssnade på Den Djefla Mannen som pratade om krigiska ord. Väldigt underhållande och bildande.
Nä nu jäklar! Ni som har fejsbock (med tidslinje) kan kolla: längst ner på sidan kan man klicka på ” Visa senare händelser” för att få se tidigare händelser.
Krigiska ord: krigsstig, generalmajor, patronläge, frontlinje, fälttåg, KANONMAT (mmmm), krevad, uniform (kanske?), handgranat, flygvapen, stridsvagn , pansarvagn (låter bättre enligt dottern)…
Vi bara spånar alltså, eller feberyrar.
Christer, -i är också pluraländelse för substantiv som i singular slutar på -e, både maskulina och feminina. Exempelvis la chiave – le chiavi, il padre – i padri.
Stämmer bra, Ö-helena, men precis i det här fallet är spaghetto diminutiv av spago, som betyder sträng eller snöre.
Om man för en gångs skull ska vara lite on topic, så kan jag rekommendera Olivers halvtimmeskyckling. Fast om kycklingfiléerna inte är tinade tar det förstås mycket längre tid.
Bah pasta hit och spaghetto dit.
Pannkakor ska det vara!!! Mä jordgubbssylt.
Mä jordgubbssylt ska det nog vara pannkakor, ja. (Finns det någon sorts pastarätt som är söt?) Och gräspad vidde.
@Pysseliten – uppvuxen som jag är med en armétekniker till far så är jag språkmilitärpolis av första graden. Stridsvagn heter det på svenska (aldrig tanks!) men pansarvagn finns det inget som heter. Pansarbandvagn, ja, och pansarterrängbil om den har hjul. Dessa är alltså lättare, i såväl vikt, beväpning som skydd, än en stridsvagn.
Japp instämmer med Anders. Dpck undrar jag om
de verkligen använder uttryck som pansarbandvagn numer?
Jag skulle nog vilja påstå att det heter stridsfordon numera.
Wikpedia kallar det för Pansarskyttefordon.
Stridsvagn (Main Battle Tank). Sverige använder Stridsvagn 122
Stridsfordon (Armoured Personnel Carrier, Armoured Fighting Vehicle
eller Infantry Fighting Vehicle.
Pansarterrängbil
Hägglunds gör pansarbandvagnar ”på löpande band”. Det är inte samma sak som stridsvagnar. Inte alls samma.
I den här bloggen testar man Jamies böcker om mat på 30 minuter och på 15 minuter. Båda varianterna är tydligen svåra att klara om man inte är proffs.
OK, man klarar inte art lags Jamies trerätters middag på 30 minuter om man skall läsa receptet samtidigt. Jag tror att Jamies poäng är att det går att laga riktig mat på 30 minuter med lite vana. Själv tycker jag att han är väldigt inspirerande. Sedan kan man ju förhålla sig lite fritt till ingredienserna. Det är ju svårt med utländska kokböcker, vattenkrasse finns ju i varje engelskt snabbköp men mer sällan här i Sverige.
OT2 @LL99 – instämmer i att strf är den vanligaste benämningen idag. Benämningen pbv användes dock för specialversionerna av strf90 – exvis epbv.
grbrngrn?
SG, jag trodde den käckaste av alla färger (förutom knallbeige) skrevs grbrgr.
Ja, senare generationer har förenklat lite. Ni skriva ju icke heller vi äro eller ni hava. Observera att den moderna skrivningen ger tolkningsmöjligheter som den äldre, säkrare, varianten inte har. Hur ska en förrådscivilist veta om man med grbrgr avser grbrngrn eller grnbrngr? Ett misstag i det avseendet kan få ödesdigra konsekvenser i ett skarpt läge.
Great British Racing Green? Har det hetat så? Har alltid trott att det hette BRG, British Racing Green.
Nu får vi lägga ”pansarvagn” till listan över nödvändiga ändringar till SAOL 2015.
PK
Det är mera åt det gråbrungröna hållet.
Knallbeige kan jag tänka mig att Rommel uppskattade.
Fanns det inte en färg som hette gröd i det militära också?
Kommer jag inte ihåg. Men sådan serverades till frukost på pansarregementet i Hässleholm.
Fjällräven hade färgen Grött i sortimentet på 80-talet iaf