Jag har ju förut gnölat och gnällt över mina basketknän som har gjort ont sedan hösten 1982. I min ungdom sprang jag hos den ena läkaren efter den andra och fick sjukgymnastik, klippkort på simhallen, akupunktur, ultraljud, antiinflammatorisk medicin som gjorde mig galen av ödem i hjärnan, artroskopi (titthålskirurgi) och slutligen en diagnos som spiken i kistan:
– Du har inte ont i knäna.
Det var 1989. Tiddelipom, sa jag och fortsatte att gå på i ullstrumporna. Knäna, schmäna liksom. Vart jag mig i världen vänder, kommer jag dock in på ämnet ”knäsmärtor”.
– Hej, goddag, jaså är du tandläkare? Jag har lite ont i knäna hääääääär …
– Jag skulle vilja köpa tulpaner. För att fira att jag har haft ont i knäna i 18 år. (Eller 22. Eller 25. Eller 30.)
– Ursäkta, kan jag få sitta här med den fina utsikten – eftersom jag har så ont i knäna.
– Ska jag? Kan inte ni? Nu? Nämen jag haaaaaar ju så ont i kn…
Någon sa i höstas att jag för knänas skull, skulle äta ditten och inte datten, men det blev bara värre. Så nu har jag skaffat en knädoktor som tycker om basket. Han har klämt och känt och berömt mina muskler och skickat mig på röntgen och gett mig en diagnos samt träningsdirektiv – och se så vacker jag är på insidan!
Men vad säger karln till mig under vårt förtjusande samtal? Jo:
– Jag tror att åldern har hunnit ikapp dig.
– Så här blir det ju när man når en viss ålder.
– Alla får artros förr eller senare – bara de hinner bli tillräckligt gamla.
– Operationer tar ju på krafterna i din ålder.
– Man har ju sämre läkkött ju äldre man blir.
– Kommer du ihåg att träna? Man glömmer ju så lätt när man är lite till åldern kommen.
Bah. Pah. Fnys. Det är bara att förtränga hela alltet och fortsätta att träna upp de fina musklerna samt enbart fokusera på att jag har ett tjockt, välfungerande brosk mellan benknotorna – ”trots allt”.
Uppdatering
Humorn och tipsen flödar i kommentatorsbåset. Jag tänkte på Garfunkel och Axl, men det finns ju andra tankebanor. Det är nämligen så att Skogsgurra har hittat en Art Rose, sheriff i Lincoln 1922–26 (den bistre mannen i mitten på den jättecoola bilden nedan).
Ananas innehåller nåt som är bra för lederna, fråga mej inte vad, men just nu finns det god och och billig färsk ananas överallt, så det går bra att prova. C-vitamin finns där också. Bara bra. Och gott.
Sånt språkbruk han har, doktorn! Å andra sidan är vi inte femton längre så nån sorts logik finns det ju.
Är det alltså den där pyttelilla flärpen på vänster sida i bilden som gör ont?
Det är fascinerande.
Själv har jag ynkliga händer numera som inte alls vill scrolla med musen eller bära matkassar eller nypa om tråden eller en massa andra saker som jag tycker att de ska.
Så jag var till arbetsterapeuten häromveckan och blev rekommenderad att äta nyponextrakt. Inte Ekströms alltså utan dyrare mojänger.
Vi får väl se.
Det finns nåt som heter glukosamin som lär vara bra också.
Jag vet inte om jag har artros, men på morgnarna går jag som en 105-åring när jag stiger ur sängen. Men när jag äter Helaflex (gjort på Djävulsklo) hoppar jag upp som en rask 67-åring. Kör med lite nyponpulver också när jag hittar påsen.
Abstrakt konst, på min ära. Kan man se en orkide i bilden kanske?
Vibrationsträning kanske kan vara fina fisken?
Jag har precis samma historia förutom att min basketkarriär tog slut redan på 70-talet.
Ont sen tonåren, artrosdiagnos sedan 5 år då jag tjatade till mig en magnetröntgen.
Fortfarande kan jag åka snowboard en hel vecka i sträck men får lida ett par veckor efteråt. Men det är det värt 🙂
Ett preparat som funkar för mig är strandnypon/gopo (go google, det finns vetenskapliga studier) som jag äter i kurer när jag har behov av det (tex när jag åkt bräda eller dansat för mycket i högklackat).
PS Glukosamin funkar inte alls (för mina knän).
Jag hade väntat mig en vacker art ros. Inte detta.
Sånt ska inte Lotten dras med.
Ät ananas! Tror att whisky är bra också. Det går ju på firman nu när du ska skriva om det. Vilken lycka!
Idag är våren kommer då fjäril vingad syns på Haga.
Eller rättare sagt jag såg en fjäril idag i centrala Eskilstuna, närmare bestämt en vacker nässelfjäril som måste ha varit alldeles nyvaknad i den sköna vårsolen.
Va!? Heter du både Lotten och Charlotte?
Japp, Christer, sedan september 2009: https://www.lotten.se/2010/09/den-stora-namnbytardagen.html
Apropå rosor så kanske vi ska ta och spela en låt med rostema?
The Dubliners & the Hothouse Flowers i skön samklang i låten
the Rose.
Ananas, nypon och whisky, yes. Och kanske lite potatisgratäng till det?
Art Garfunkel + Axl Rose = dagens sångare.
Art Rose och ett whiskybeslag: http://freepages.genealogy.rootsweb.ancestry.com/~lincolncounty/artrose.jpg
Ooooh, det var en cool bild! Den måste jag lägga upp!
Glömde att svara Cecilia N: det är inte den pyttelilla flärpen på vänster sida som gör ont, utan det lilla suddet på båda sidorna; skelettet håller på att både luckras upp och bilda nytt ben. Det uppluckrade kan man gå in och hyvla bort, men det rekommenderas inte när man är så gammal som jag är, utan mer för landslagsatleter i 20-årsåldern. Det gäller även upprepade kortisoninjektioner, som nästan bara Björn Borg får.
Kan hälsa från mamma att nyponextraktet varit helt fantastiskt för henne! Hon hade lagt ner allt handarbetande i stort sett för lederna protesterade. Så provade hon nyponextrakt och blev så bra att hon virkade ett helt överkast direkt!
Jippi! Hoppas jag har liknande nyponroshänder som PGW:s mamma!
@Lotten om röntgenbilden: En sak är säker: såna där bilder blir jag aldrig klok på. Är det alltså att det är en gnutta mindre ljust innanför flärpen som är själva problemet? (Och likadant på andra sidan.)
Tur det finns nån som kan tyda bilderna när man åker iväg och förevigar sig av någon elak anledning.
En person som jag känner, som är nittio-something, säger att det är väldigt bra att strössla torkade malda nypon på morgonmüslin om man vill kunna skotta snö utan att få ont i lederna. Och yoga är bra för allas knän.
Om man har astma kan ju kortison vara jättebra att inhalera, men injektioner ska man vara väldigt försiktig med. Jag har fått det några gånger, och med tanke på den marginellt positiva effekten var det inte värt riskerna. Särskilt den när doktorn stack rakt i änkestötsnerven hade jag gärna sluppit.
Har ni förresten sett Jon Rafmans samling bilder från Google Maps Street View?
Själv cyklar jag förbi på Kyrkogårdsgatan 18 i Uppsala.
Med politiskt korrekta skyltar vid övergångsställena?
Hur står det till i Uppsala egentligen?
Det står bra till i Uppsala (spöade Norrköping i basket igår).
Någon Fru Gårman har jag inte sett till, varken mer eller mindre kurvig.
Redan nerplockade? Nu väntar jag bara på komentarer från utriket. Jag brukar bli beskylld för att hobbybygga kärnkraftverk i köket, dricka mellanmjölk och annat som vi duktiga svenskar blir kända för i världen.
Jag vet inte om de har tagit ner de alltför bystiga Fru Gårmannarna, jag har bara inte lagt märke till några kvinnliga över huvud taget.
Häftig samling bilder, Christer.
Intresant att den vita lisebergskaninen blev blurrad i ansiktet men inte Pluto. Kanske var kaninen så mänsklig i utseendet att någon sorts robot blurrade den automatiskt, men Pluto såg för hundig ut och slapp undan.
Jag kollade på min adress och såg en vacker grönskande högsommarbild. Runt hörnet var det den bruna våren. Den där när gruset ligger kvar och snöhögarna och klorofyllet inte kommit igång …
Jag är så glad att få tillfälle att prata artros! Jag känner ingen drabbad, nämligen. Alldeles för ung, som jag är. Jag är överrörlig i lederna, vilket kanske gjort att upptäckten försenades. Ortopeden bände förvånat mina fötter som fogade sig som … tår för vinden.
Sen hann jag knappt hem förrän det ”smällde till” och de tre mellantårna började smärta vid minsta böjning eller belastning. Utöver stortån då, som dittills var den enda som trilskats. Det är bara lilltån som inte vågar göra nåt väsen av sig. Men den är en klenis som en gång tappat sin nagel under sprattlig sömn.
Jag har en höftkula som jag kunnat knäppa med sen 20-årsåldern. Fast det är ett partytrick endast för vuxna – och knappt det.
Jo, beträffande Uppsala och problem. I jämlikhetens namn har man kvoterat in Fru Gårman-skyltar vid övergångsställena. Femtio procent fru och femtio procent herr. Nu råkade fruskylten bli lite mer åt frökenhållet. Och det tyckte inte tanterna i Uppsala om.
http://www.gke.org/pub/files/Froeken%20och%20fru%20Gaarman.png
Vi avvaktar med intresse utvecklingen. Det misstänks att De Djäfla Männen placerar fruskyltarna på mindre synliga ställen. Och konspirationsteorin stämmer nog eftersom Christer inte sett en enda fru eller frökenskylt.
Det lär finnas frugårmanskyltar här i stan också. Men de byter inte ut till sådana, fast ska det upp nya så sätter de sådana.
Alltså va, den yppiga Fru Gårman-skylten var ju mycket, mycket finare!
Det ser ut som att hon på den högra har sjukhusklänning på sig.
Sjukhusklänning? Aka ”Särk”?
[…] har haft lite ont i knäna sedan 18-årsåldern. Lotten tänkte att det var dags att kolla upp knäsmärtan. Lotten föll omkull på scen i Folkets hus i Umeå. Lotten opererades av en […]