Jag är uppe mitt i natten (vid halv två-snåret) och läser tidningarna. Förr satte jag mig vid köksbordet, prasslade med jättestora tidningssidor och frös om fötterna, tofflade omkring lite här och där, kokade lite mjölk och tittade i taket. Numera slår jag bara upp datorn och ligger kvar i sängen och fryser inte någonstans – och eftersom jag inte kokar någon mjölk, behöver jag heller inte borsta tänderna igen. Men taket kan jag välan titta på. Jaha, där har jag smällt en mygga med mitt blod i för några år sedan. Kanske ska man titta i taket oftare? ”Se på ditt tak, andra gör det” kanske kan bli en fiffig reklamfilm för takrengöringsborstar.
Tillbaka till tidningarna.
Jag jämför förstasidorna. När SvD på temat ”döden” bara rapporterar om dödshot mot semmelbagare som inte har räknat rätt, kommer DN dragandes med bl.a. detta:
___
__
__
__
__
Dööööden, döööööden, dööööden. Jag läser och läser som den hyena jag är. Nu börjar jag bli lite trött på döden. (Ni förstår väl att jag skriver det här i realtid?) Eller vänta, jag kanske inte är trött på döden utan bara sömnig i största allmänhet? Då måste jag ju skynda mig att hoppa på sovtåget. Men först ska jag rekommendera Wikipedias artikel om konstiga dödsfall – det finns folk som har satt Bibeln i halsen, kvävts av presentpaket, krossats av flygande kor … och så har vi ju Isadora Duncan.
Brasklapp: ja, även jag tycker att döden är tragisk och sorglig samt förfärlig. Men av naturen naturlig. Och är det någon gång vi ska läsa om döden, så är det väl när vi fortfarande lever?
Oj, nu blev jag visst pigg igen.
Uppdatering
Hade jag bara läst tidningarna tre timmar senare, hade de inte varit så nattsvarta.
