Jahapp, idag den 18 maj 2011 är det 20 år sedan jag gifte mig med min djefla man. Men vi träffades redan den 9 januari 1985, så drygt sex år senare visste jag allt om hans nycker, knäppigheter och extrema professorsförvirring. Jag köpte inte grisen i säcken, om man säger så.
Nu har livet förändrats lite med alla digitala plingplong-hjälpmedel och det faktum att vi inte har barn att hämta på dagis längre; under åren 1993–2008 skulle ju ett eller två barn både levereras och hämtas på ett speciellt klockslag. Vi behövde många påminnelser vad gällde tider, matsäckar, stövlar, overaller, lappar, föräldramöten, lussetåg och annat. Min djefla man glömmer dessutom gärna möten, födelsedagar, namn, matlagning, glasögon och ibland även hur han skriver sin egen namnteckning.
Men bröllopsdagen glömmer han inte.
En gång köpte han ett vackert pärlhalsband för flera tusen kronor som vi egentligen inte hade. Jag tittade länge på det där det låg på blått sammet i en vacker ask och så pillade jag lite på de skimrande pärlorna. Sedan satte jag på mig halsbandet och hade på mig det i flera minuter, varefter jag returnerade det till affären, fick tillbaka pengarna och gick iväg och köpte en tumstock istället.
En annan gång åkte vi till Örebro, där jag bestämde att vi skulle äta kvällsmat på McD. En tredje gång råkade jag planera in en basketfest just den 18 maj – en fest som man inte får gå på när man inte är basketspelare. Man kan lugnt säga att den romantiske djefla mannen har det tufft med vårt 18 maj-firande. Igår:
– Det är ju den 18 maj imorrn …
– Ja! Porslinsbröllop! Jag vill ha fler Stig Lindberg-tallrikar för de gamla har nästan tatt slut!
– Jag tänkte att vi kunde åka iväg och äta midd…
– Fast jag och Sextonåringen ska spela två basketmatcher imorrn kväll. Hoppsan.
– Ok, det blir nog bra ändå. Vi kan kanske åka till Julita och äta lunch?
– Fast tänk om vi krockar ihjäl oss på vägen, då splittras barnen på olika barnhem eftersom ingen kan ta hand om alla fem och … och … vi kan ju äta fil och flingor hemma i köket också?
– Ok!
Han tar nästan allt med jämnmod, det gör han.
– Kan vi fira lite på torsdag istället? sa min djefla man efter en stund.
– Nja, då ska jag ju köra ner till Lund och samtidigt gå på Bokbytardagen i Örebro, Motala, Norrköping, Jönköping, Ängelholm, Helsingborg och Hässleholm och det blir ju ganska tufft.
– Är det där schemat verkligen genomförbart?
– Äsch. Nej. Förbaskade realist.
– Vet du att nästa år, då firar vi nylonbröllop.
Ok, jag lovar att vi ska fira rejält då. Nylonmaskerad? Nylonresa? Nylonnostalgi!
Gratulerar!
Må ni leva och vara gifta lika länge som mina föräldrar. Far 90 mor 86. Bröllop Pingsten-45.
För återinköp av nya Medicinranka se http://www.skolhuset.se/Porslin/porslin_gustav.htm
Ligger ju inte alltför långt från Viken. Någonstans på Kullaberg.
Eller kolla annonser på Tradera. Har funnits till försäljning.
Grattis!
Helt rätt prioriterat!
Men hälsa din djefla man och tacka för förståelsen!
Lycka till på resan och kör försiktigt!
Grattis!
Själv firade jag gnejsbröllop häromdagen – ensam. Vi kom ihåg varandra via sms.
Tack för tallrikslänken, Örjan! (Hjälp, jag köpte mina för 10 kr styck, nu kostar de mellan 60 och 100.)
Gnejs … aha, 33 år. Eftersom ni alla säkerligen behöver de däringa bröllopsjubileerna för att planera framtiden, så: lista på bröllopsdagar.
Grattis!
Senast vi hade bröllopsdag kom jag hem på aftonen efter en helgkurs. Men jag hade med mig NK:s jubileumskaka i alla fall. En halv. Nån måtta på exesserna (och förätningar) måste det ju vara.
Firar ni lika mycket i januari som i maj? Vi räknar jubileum (utan fnuttar) både i september och i april.
Japp, vi firar precis lika lite i januari!
Grattis!
Det krävs en särskild sort uthållighet parad med ett förlåtande sinnelag för att hålla ihop en äktenskap så länge. Själv har jag lyckats passera silverbröllopsdagen med viss marginal. Mitt tips till de glömska är att skriva upp bemärkelsedagarna i kalendern. Det har räddat mig många gånger trots att jag bara har tre barn och en enda fru.
[…] För 20 år sedan vigdes två storögda och rynkfria ungdomar i Vikens kyrka, norr om Helsingborg. (Se även Lottens blogg.) […]
25 år!! passerade vi härom månaden. ”Ska vi äta middag på sushin på hörnan?” frågade A på morgonen och jag sa nä, jag ska träna. Sen kom jag ihåg, det blev nudlar och rå fisk i stället för gym. Ibland får man vara flexibel. Är egentligen inte alls för att fira vissa särskilda dagar — tänk om man är osams just då? Eller inte har tid/lust/möjlighet att jubla just den dagen? Kan även gå i baklås på kick-offer och möhippor då allt ska vara så toppenkul på beställning. Hm, fin personlighet kan utläsas i undertexten. En riktig misantrop.
Grattis! Kunde det inte vara roligt att fira porslinsbröllopsdagen med lite porslinskrossning?
Grattis till Lotten och Olle; till Ingrid kan jag bara rekommendera ett par stora stark.
Misantrop-Ingrid: ser du dina skor på bilden längst till vänster?
Nu propsar den romantiske djefla mannen på porslinsinköp. (Jag tror mer på porslinskrossning som Ö-helena föreslår.)
Grattis! Men stackars den romantiske djefla mannen som inte får gehör för sina romantiska invitationer! Ni får åka till Julita ändå, maten ska vara jättebra där.
Gillar historien om pärlhalsbandet. Särskilt när man spenderar en massa pengar som man inte har. Det säger så mycket om allvaret :).
Skorna! Hade jag glömt att du lånade. Vad snygga de var! och du och Olle/Clark Kent! Jag minns din klänning där du till dansen raskt rev av långkjolen och hade en kortare variant under. Finess och stil redan på den tiden.
Cruella: jag är stor och stark och dricker helst vin. Anytime. Ikväll efter Ö-Helenas saxofoninsats på Reimers? /misantropen
Vad jag minns av Lottens bröllop är att hon själv har sytt klänningen! Ja, jag var ju inte ens påtänkt i Lottens liv på den tiden, men att sy sin egen bröllopsklänning, det gjorde ett starkt intryck på mej när jag läste det; så imponerande!
Nä hörni, nu ser jag att jag påverkats av att läsa dåliga förebilder. Det där ”så imponerande” i mitt förra inlägg – det kan man bara ta bort! … ”det gjorde ett starkt intryck på mej är jag läste det” punkt slut. Att lägga till ”så imponerande” förringar det starka intrycket. Eller va?
Jag är fundersam på Gerbilens semikolon. Snälla Lotten, berätta om det är korrekt använt!
Bokfrossaren: Tyvärr tror jag inte det. Någon fullständig sats är det ju knappast frågan om. Eller hur är det med interjektioner?
Jag är bara så glad att Gerbilen kommer ihåg att jag sydde klänningen att jag varken ser semikolon eller förringande av starka intryck!
(Gerbilen var förvirrad och snubblade på tangenterna bara, säger vi.)
Gerbilen: Jag ber om ursäkt för mina petiga vänner Bokfrossaren och Cruella; de var ju på min föreläsning i måndags och kan numera inte göra annat än att leta semikolon!
Märklig ordning på de där bröllopsdagarna. Ju mer man studerar listan, desto mer förvirrad blir man.
Och hur många klädbyten hann den djefla mannen med på samma dag egentligen?
Haahaa, jag glömde ju att tala om: det är inte min djefla man på bilden till höger — det är en skotsk, världsberömd arkitekt som heter David Sim, som just nu bygger upp Christchurch from scratch.
Nej nu tror jag att jag ska; dammsuga lite; innan min huvudvärk; kommer tillbaká, tìll; mitt: höve. O’ch kanske: dricka e`t´t ¨gla;s, vatten;:.
Jag tror att min favorit här ovan är O’ch.
Aha en arkitekt. Trodde det var stålmannen i kilt, alt Bästisgannens pojkvän/make.
Sånna däringa skiljetecken kan vara lite knepiga att få till på rätt sätt men jag tyckte att det blev ganska bra, om jag får säga det själv.
Bokfrossaren: Det är uppenbart att du inte känner mej. Jag skulle aldrig använda ett semikolon på fel sätt. Skulle jag, Ö-helena?
Och vill man veta mer om mitt val så är det regeln under ”eller något annat tecken” 12.18, senaste utgåvan av Svenska skrivregler som varit min ledfyr.
@Gerbilen: Om man har Lottens stränga ”två fullständiga satser kring ett semikolon” ringande i öronen blir man fundersam. Lotten känner jag ju, och henne vill man inte säga emot i språkfrågor. I alla fall inte på hennes bröllopsdag.
Jag vill nog påstå att ”så imponerande!” är en egen sats. Jag skulle kunna tänka mig att skriva det som en egen mening.
Efter föreläsningen i måndags upptäcker jag fler och fler som jag borde ha hälsat på. Nästa gång får jag lov att ta på bloggtofs.
Nästan lika illa som när jag och Den vanliga Niklas flög hem från London i samma plan helt ovetande om varandra bara för att upptäcka det när vi kastade oss in i båset någon timme efter landning för att hinna kommentera dagens lucka (detta var julkalendertider) innan midnatt.
Nu blev jag distraherad. Jag skulle ju säga grattis till er båda!
Enligt listan har den käre maken och jag ett par veckor kvar till sammetsbröllop. Vad ska vi satsa på då? Vi är inte direkt kuddmänniskor.
”Dieva: Draperier så klart. Långa tunga i mörkröd sammet. Ge helt enkelt vardagsrummet ett nytt liv.
För övrigt besökte jag Malabar Junction härom veckan.
Jajaja, bokfrossaren! Betänk att Lotten inte kan rabbla upp alla varianter under en enda föreläsning. Hon ger huvudregeln och får vara glad om folk minns åtminstone den! Undervisningstillfället styr nivån. Jämför en vanlig gymnasiegrammatik i t. ex. franska med den mer omfattande som används på universiteten. Jag kände mej lurad när jag upptäckte alla de regler som man undanhållit oss i gymnasiet!
Och som jag sa: 12.18.1 – där finns specialfallen som gäller utöver grundregeln om semi.
När jag dissade mitt eget ”;så imponerande!” var det inte ett inlägg i semi-debatten utan en reaktion mot att man (jag) ofta pratar för mycket vilket försvagar budskapet. ”så imponerande” skulle bort, semi eller ej. Så …
Precis så är det — alla regler som jag rabblar på kurserna har ju trettifjutton undantag och tillägg som inte hinns med. Men jag hoppas att Bokfrossaren inte känner sig lika lurad som en unga Gerbilen gjorde en gång i tiden.
Bloggtofsar och bloggorkester ska vi ju genomföra vad det lider, Dieva! Sammetsgardinerna borde vi kunna klämma in där någonstans.
Nu ska jag strax kliva i bilen och åka tusentals mil.
Jag kan gå i god för Gerbilens användning av skiljetecken när som helst. ”Så imponerande” är ingen sats, men det är faktiskt en makrosyntagm, d.v.s. skulle kunna utgöra en grafisk mening. Så jag tycker absolut att det är en riktig användning. (En makrosyntagm är alltså inte någon typ av elak magsjukebakterie eller så, vilket man kanske skulle kunna tro.)
Makrosyntagm!
Vilket ord!
Som jag varken visste att det fanns eller vet vad det betyder.
I närheten av Ö-helenas kommentarer känner jag mig så obildad!
@Niklas: Nu blev jag avundsjuk! Och du har kanske rätt, draperier är kanske något att satsa på.
Gör inte det, Dieva! Jag vet lite om ganska mycket men ingenting om väldigt mycket mer.
Oooooh, senast jag sa makrosyntagm måste ha varit 1986! Huga, kan det ha varit i samband med ”Mamban”?
Det är ett typiskt Ulf Teleman-ord, så det kan det absolut ha varit!
Pssssst, Ö-helena: jag befinner mig endast 500 meter från Ulf Teleman i detta nu! (Om han är på jobbet, vill säga.)
Om du ser honom kan du fråga om han ser fram emot Kiruna.
*nynnar som en retsticka* Uffe och Helena, Uffe och Helena …
(Har ni en dejt i Kiruna? Hmmmm.)
Jajamän! Då ska vi dock inte prata om makrosyntagmer utan spela blåsmusik.
AHA! ”en skotsk, världsberömd arkitekt som heter David Sim”, där fick jag äntligen bekräftat det som jag misstänkt i många år, ända sedan jag brukade läsa dina kåserier i Sydsvenskan nämligen, att du verkligen är den Lotten som David ibland har talat om genom åren. Ja, din trevlige man har också talat om dig, för honom har jag däremot träffat en eller ett kanske par gånger hos just David. (Jag minns att er förstfödde var en bebis på bara några månader då – Olle berättade att han längtade hem till honom. Han berättade också att du sytt din brudklänning själv och att det hade varit på håret att du fick den färdig i tid, samt sa att det egentligen inte var att rekommendera. Jag lät mig dock inte nedslås av denna information utan sydde själv min egen brudklänning 1995, också med tidsnöd men jag är väldigt nöjd över att ha gjort det.) Hur som helst, du lät som en så skojig person när David talade om dig, och jag tänkte att den där kåsösen i SDS som hette Lotten och skrev så kul nog måste vara just Olles fru. Av någon anledning blev det aldrig av att jag frågade David, inte heller när min man och jag träffade honom förra sommaren, så jag har alltid undrat. TACK för att jag äntligen fick veta säkert!
Wow, Charlotta! Wow! Och egensydd klänning! Wow!