Deeped tänker idag tillbaka och funderar över om de som bloggade för fem–sex år sedan fortfarande håller på. Jag torrbloggade utan kommentartorsbås i åtta år innan jag körde igång på riktigt med Julkalendern i december 2005 och har hållit på sedan dess.
Men varför, oooh varför?
Vad vinner jag på att skriva gratis och lägga ner massa tid på att dokumentera eller leta efter fakta som ingen egentligen bryr sig om? Om jag inte hade bloggat kanske jag hade hunnit med att städa källaren eller i alla fall lära mig att gå i högklackat?
Äh, svaret är självklart: det är för att ni läser som jag skriver.
De tre senaste dagarna har jag varit upptagen med diverse aktiviteter som inte inbegriper dator – och då blir det ju inget bloggat. Men nu är några i kommentatorsbåset så vana vid vad som händer vid olika tider på året, att Cecilia N. till och med frågar:
”Månne det är basketdamerna som har terminsavslutning? Vad var det för tema i år?”
Det betyder att hon har bättre koll på mitt liv än t.ex. mina syskon och föräldrar. Och vips, känns det som om jag faktiskt måste rapportera lite för att inte förvanska verkligheten: dokumentationen över lifvet. Det är ju när det inte händer saker som det är svårt att skriva, inte tvärt om. Den senaste tiden har jag underlåtit att berätta att jag har:
- ätit tre smørrebrød som inköptes på Centralen, men åts i Nyköping
- med tre kompisar initierat en basketturnering för alla i klubben – gammal som ung, rund som tunn, halvproffs som komplett nybörjare
- haft säsongsavslutning med basketlaget
- städat efter nyss nämnda fest.
Några sekunders bollstudsande från basketturneringen:
Länk till snutten eftersom den tydligen inte syns på alla datorer.
(Jag förstår om alla sporthatare är trötta på mitt ältande om denna ljuva idrott. Men fatta lyckan när Willie Cherry [drygt 60 år] spelar försvar på Lasse Andersson [drygt 50 år] – som båda två spelade i Plannja i slutet av 1980-talet! Och när en liten tjej född 1997 dribblar mellan benen på en tvåmeterskille! Eller när en förälder som aldrig någonsin har spelat basket får bollen av motståndarna för att hon ska få göra sitt livs första poäng.)
Den där festen är jobbig. Jättejobbig. Vi har nämligen tema varje år och det betyder utklädning (som elefanten i inledningen), frågesporter och tipspromenader, personligt utformade diplom och prisutdelning till alla. Men efter tio års övning är vi nu blasé och vet precis hur det ska gå till – att jag skulle klä ut mig kom jag på 25 minuter innan alla kom.Vad blir man med silverpumps och fem meter silvertyg?
Men gårdagens ESC och Saades tredjeplats då? Och hockey-VM där vi spelar final senare ikväll? Och snabbstoppet i Rejmyre i fredags? Ska inte det också ältas och analyseras in absurdum? Jovisst, jag ska bara städa bort ruggugglans alla förlorade fjädrar, riva toalettdjungeln, rätta en bortglömd tipspromenad och se var jag har förlagt barnen någonstans.
Men det är väl klart att silverfisken är suddig på bild. De springer ju iväg så fort man får syn på dem.
Att uppmärksamma silverfiskar på zoo tycker jag påminner om den där gamla krian där glasskiosken framför Slottet var viktigare.
Förräxten. Man kan inte se det basketfilmen.
Kan man inte se det basketfilmet som jak kan se jättepra?
Kollifink, kollifink.
Nä, det kan man inte. Att det är en film fattar jag bara för att texten runtomkring antyder detta. Jag ser bara en vit ruta med en liten symbol i ena hörnet.
*Jag vill åckså kunna stava sådär brutet …*
Här är filmen ute på Youtube — http://youtu.be/B9ovwZYGRf8 — men jag ska se om jag kan trolla in den här på ett nytt sätt.
Vad är det i de små gulliga flaskorna? SPRIT?
Jåmen, priiit. Särskilt den som ser ut som en glödlampa är väl fin? (Om än inte zoo-relaterad.)
Kan ni se den synnerligen viktiga och fantastiska basketfilmen på 21 sekunder nu?
Inte hos dig men på youtube. Många bollar blev det …
De där basketfesterna är jag riktigt avis på; men jag inser att för att kvalificera som deltagare krävs det att: 1) jag börjar spela basket och 2) jag flyttar till Eskilstuna. Så det kommer inte att hända. Synd!
(Vare sig jag nu gjort rätt eller fel i första meningen så fick Lotten nu exempelmaterial till någon kommande föreläsning. Det bjuder jag på.)
För övrigt blir det fel när jag ska titta på filmen.
Åh! Jag har också varit utklädd till silverfisk! Det var den gången jag hällde konjak i lösögonfransarna. Konjak löser upp lösögonfranslim synnerligen effektivt. Men hur gick det till? Jo, jag snubblade i en trappa, se, med en konjakskupa i handen. Få se, det påminner lite om någon jag känner…
Jag noterade förbluffat igår kväll att jag inte fick någon som helst respons på mitt oohande och aahande under mello från Lotten. Och idag framkommer det att hon inte ens såg den! Ur led är tiden!
Men jag såg ju reprisen i morse! (Fast ur led är tiden, det är helt korrekt.)
Nu ska vi se, upplevelser med konjak i lösögonfransarna har jag helt missat. Så din silverfisk hade ögonfransar alltså? Min hade ett tre meter långt släp. Och ingen konjak.
Och för er som undrar, så förlorade vi VM-finalen mot Finland med ungefär hundra mål mot ett.
Om ESC. Har du sett Ukrainas bidrag med ”din” sandmålerska?
http://www.youtube.com/watch?v=j5tpijqnLuU&feature=relmfu
Vilken underbar alternativsysselsättning till att kolla på mello!
Filmen syns jättebra på min Android.
För egen del fick jag igår reda på att föräldrarna förväntas spela match mot P96:orna. Aj redan nu.
Å, ni har såna där gröna skallerormar som vi hade en när barnen var små. Vart tog den vägen, förresten?
Finalen mot Finland var för sorglig … Lille M gick helt lessen och la sej innan de sista två målen gjordes; han förstod helt klart vartåt det barkade. – Han hade behövt en stor cognac för att pigga upp sej!
Aha! Var det hos Lotten jag såg sandmålerskan? Jag visste bara att det inte var första gången ochatt det antagligen var på datorn som var första gången. Men maken var alldeles fascinerad.
Vad kul att det sitter folk ute i världen som när de ser Ukrainas ESC-bidrag känner blogg-vibbar!
Det var den 6 november 2009.
Geten Billy Bibbit (enl Lottens Facebook-inlägg)?
När/var/hur/varför det namnet?
Och de andra getterna?
Har hjorten på matbordet även eget litterärt namn?
Svar i framtida blogginlägg?
Alla 22 plastdjuren har namn som de har fått av barnen, främst Sextonåringen! Jag kan dem inte, men skulle kunna tänka mig att hjorten heter Edward S. Ellis eller så.
En blasé, flera blaséer. Men särskriver man verkligen ”tvärt om”?
Man får särskriva tvärtom, men det är vanligare med tihopaskrivning. (Så för att störa så få läsare som möjligt, ska jag i fortsättningen välja det vanligare sättet, hakke!)