Jag sitter och hänger på Centralen denna sena onsdagskväll. Städarna sopar med fönsterskrapor och hånglarna intill mig äter upp varandras tonsiller. Tåget till Luleå sägs vara försenat nästan tre timmar – men jag ska ju bara till Norrköping så det är lugnt.
Dagens löpsedlar får mig nästan att längta tillbaka till dödspräster och mördarbin samt kalsongchocker:
Att jag är här beror på att jag har varit på en liten teaterföreställning – en monolog av och med Ulph Nyström: ”48 timmar liv”. Och på scen står även hans sedan 1961 döde bror Lars som bara blev tre timmar gammal.
Det här låter ju alldeles konstigt, underligt och makabert men är det inte alls. Ulph — som uttalas [ulf] och inte [pehå] som i Lena eller sophink — är rasande rolig och finurlig. Dessutom är han min producent när jag får vara språkpolis i Nordegren i P1, varför jag var förfärligt nervös; tänk om det skulle bli pinsamt och förskräckligt och jag skulle bli tvungen att kramas och ljuga fram ett ”guuuuuuu så braaaaaa det vaaaaa”. Jag behövde varken ljuga eller kramas för det var en väldigt bra föreställning. (Ny chans imorrn torsdag: teater Pero, tfn 08-612 99 00.)
När jag blir stor ska jag också ha en egen teaterföreställning. Jag ska läsa upp bloggtexter och inbjuda publiken till kommentering i realtid. Lysande framtidsutsikter! Sicken diva till kassako jag kommer att bli!
Å, vad roligt att det var bra, jag känner ju nästan regissören! (Hon som spelar barytonsaxofon i min saxofonkvartett spelar också i en annan saxofonkvartett, där han är med. På kontrabassaxofon, no less! Det kanske innebär att vi är buksaxofonister?)
Fredric Thurfjell alltså? Lattjo liten värld vi har här i båset.
Men buksaxofonist kommer jag nog aldrig att bli med någon. Nu ska vi se … bukbasketbollspe… hm …
För övrigt kan jag meddela att jag och tåget står blick stilla i Åväbbla. Grrnnnff. I Norrköping väntar min hemlige älskare i en svit på ett fint hotell.
Rendezvous på Strand Hotel mitt emot Grand Hotell. Allting rimmar här i Norrköping.
Det finns en oljemålning på väggen här i sviten minsann. Och vägguttag som levererar ström från förra seklet. (Motala ström syns utanför fönstret.)
Fredrik Thurfjell, ja. Han är nog för övrigt den ende i Sverige som äger en kontrabassaxofon. Ett groteskt instrument. Kolla här t.ex.: http://www.youtube.com/watch?v=ieb5IDnXV8o
Nu springer ni alla via Ö-helenas länk till det lilla smidiga instrumentet.
Roligaste kommentaren;
”If every contrabass sax player in the world played at the same time, we’d all run out of oxygen and die.”
Som tur är finns det inte så många.
Finns det någon filmsnutt där många spelar på en gång? Jag vill höra Elefantmarschen, tror jag!
Jisses! Vilket MEGA-instrument!
Jag tror det vore mycket roligare med Plättlaggen eller Viggen på kontrabassaxofon.
Om man inte går fullt så djupt finns det här. Och här kan man ibland räkna svängningarna.
En fis i rymden!
Ö-helenasomvägrarblogga — ser du att you’ve still got the touch? Här skriver man om löpsedlar, hångel och tijaater och allt folk är intresserade av är din länk till magnumbrasset!
(Jag sitter i Norrköping och surar på ett baconfritt hotell.)
Vilken osedvanligt vacker klang, Niklas! Ventilerna är smidiga som gjutjärnsgrytor.
Ja det blir liksom eget slagverksackompanjemang.
Och det här är megabrass. Kontrabassaxofon är ett träblåsinstrument.
Men det är nästan lite fusk att komma dragande med kontrabassaxofoner. De slår det mesta, liksom.
På tal om att vägra blogga blev jag nästan lite sugen på att göra ett omvänt Lotten-bor-på-mögelhotell-inlägg förra helgen. Jag bodde då i det tjusigaste hotellrum jag någonsin har bott i, nämligen en svit med takterrass, espressomaskin och massagebadkar på Kungsholmen. (Man kan också uttrycka det som att jag var tvungen att sova i ett konferensrum. Det visade sig nämligen att det billigaste sättet att ordna ett möteslokal för ett knappt tiotal personer var att en uppgraderade till en svit. Och det ”råkade” bli jag!)
Vare nån som sa nåt om stort instrument?
Jaså, massagebadkaret stod på Kungsholmen, Ö-Helena. Och var fanns takterrassen och espressomaskinen? På Söder kanske, hehe?
Apropå klaffar kan man här lyssna på min kompis Göran på kontrabasblockflöjt.
Häftiga länkar, Niklas!
Christer, länken till diet stora instrumentet fungerar inte.
Fin kontrabasblockflöjt!
Äsch då. http://www.youtube.com/watch?v=2WVT321LSUc
OOT (offofftopic): Vad i hela friden är nu detta. Reklam på YouTube! Innan klippet kom en liten reklamsnutt ungefär som före kvällstidningarnas klipp. Vart är världen på väg?
Ja, Gerbilen, det var lite jobbigt att flänga omkring med tunnelbanan mellan massagebadkaret och espressomaskinen.
Jag börjar förstå vilken sorts instrument som spelades i ”Närkontakt av tredje graden” …
@Ö-helena: Det låter lite som en av våra få semesterresor med barnen då vi satsat på ett paket med Astrid Lindgrens värld och Kolmården med en övernattning i dubbelrum (med extrasängar) på hotell.
När vi utschasade kom till hotellet på kvällen beklagade de så mycket att dubbelrummen hade tagit slut. Var det OK om vi fick en affärssvit istället?
Stort sovrum, balkong med kvällssol, vardagsrum med bäddbara soffor, bastu, badrum med yaccuzzi. Två TV-apparater m.m. Så avkopplande och precis det vi behövde just då.
Det var barnens första hotellupplevelse och viss besvikelse uppstod året efter när vi utanför Legoland klämde in oss på ett motellrum där vi nästan fick kliva över varandras sängar för att ta oss fram.
Jag tänker mig att jag i en snar framtid håller föredrag i Ö-helenas hotellrum. Låter inte det finfint? Vars är han, rummet?
Han är i Amaranten på Kungsholmen, men han är någon annans nu.
Jahaja. Men jag är inte den som är den och tänker mig att man skulle kunna klampa in som på en tjuvdans. Hmmm.
Du menar alltså allvar? I så fall tror jag det är en finfin idé att t.ex. hålla utbildning för mindre grupper i en hotellsvit. Trevligare och mycket billigare än ett ordinärt konferensrum. Vi fick extra fåtöljer uppburna och gratis termosar med kaffe och allt möjligt. För att inte tala om bemötandet man får när man råkar bo i hotellets dyraste rum!
Jag är för en gångs skull helt allvarlig, ja. Gnuggar händerna göra jag. Särskilt den där extra fåtöljen ser jag fram emot.
Å så kan ni ha de där som hade vardagsrumskonserter som underhållning. De ”kan” ju formatet.