Jag stod på busshållplatsen utanför vårt hus, bredvid två små barn som jag inte kände. De konverserade:
– Kan du läsa klockan?
– Ja.
– Ok, fast hur mycket är den?
(Barnet pekade på vårt hus som har en klocka som vetter utåt.)
– Amen fast jag kan inte den runda. På mobilen, eh … (av med vantarna, fram med ryggsäcken, fäppel och fippel med några olika fack, tryckelitryck) … femton å tjutre.
– Är det före eller efter klockan fyra?
– Men femton är ju jääättemycket senare än fyra!
Här grep jag in och förklarade, trots att det kanske hade varit mycket bättre för t.ex. det här blogginlägget om jag hade låtit dem hållas och sedan spionerat på dem för att se vilka följder klockförvirringen skulle kunna få. Min pedagogiska ådra ville förklara både hur femton kunde vara tre och varför det är så svårt med femihalv, men så kom bussen och de två barnen försvann på barns vis – fokuserade på något helt annat.
Senare kontrollerade jag med Åttaåringen här hemma hur det egentligen står till med klockkunskaperna. Grabben kan rabbla grekiska gudar och sjunga som Michael Jackson och hålla tal inför hundratals människor – men ”den runda klockan” kan han inte.
Ack. Han har varken mobil eller armbandsklocka och lever ett liv där vi säger ”dags att gå till skolan” och där lärarna säger ”dags att gå hem”. Han behöver inte kunna klockan! Och eftersom de andra fyra barnen har lärt sig klockan per automatik, har vi inte engagerat oss! Skam! Fasa! Undergången är nära! Fram med piskan, nu ska ungen lära sig tidens flykt!
(En annan sak är hur man i skolan räknar matte med hjälp av ritade sedlar och småpengar medan vi vuxna bara handlar med kort eller över nätet. Det är banne mig inte många gånger per vecka som jag håller i en prasslig sedel …)
Så. Vad vill jag säga med detta? Att man inte längre behöver komma i tid för att man lätt kan ringa och säga att man är sen? Nej, men times are really a’changing, och det i en rasande fart. Frågan är bara: hur fort är ”rasande fart” om man inte kan klockan och därför har svårt att bedöma tid?
Inget av våra barn – som i övrigt är synnerligen normalbegåvade – har kunnat klockan före tretton (13) års ålder! Den yngsta (sjutton, snart arton) kan fortfarande tycka det är jobbigt med finlir som fem över halv och så. (Hon har också svårt för att ”känna” om det har gått till exempel en kvart eller timme och säger själv att hon saknar tidsuppfattning.) Å andra sidan har de att brås på – jag hade långt upp i vuxen ålder svårt att skilja på de båda halvorna på en urtavla, till exempel klockan fyra och klockan åtta, om den bara hade streck i stället för siffror. Oj, nu var jag tvungen att gå ut och kolla på klockan i köket att jag skrev rätt! (Att klockan fyra och klockan åtta verkligen ligger mittemot varandra, alltså. Det gjorde de.)
Våra barn fick en rund klocka som första klocka. På en sån ser man ju så tydligt hur tiden går. Klockorna hade också siffror och inte streck eller så. En liten kompis som dök upp för att hämta nåt av våra barn till skolan förkunnade ”I dag vaknade jag å trettifyra”. Vad det skulle motsvara på en rund klocka kunde den lille vännen inte förklara.
När jag har bråttom vill jag helst ha en rund klocka i närheten, för att riktigt se hur kort om tid jag har på mej. Det där å trettifyra räcker inte för att jag ska kunna visualisera resterande tid.
Nämen nämen, Översättarhelena! Klocktolkardysfunktion! Vad intressant! (Dysapo … vi måste hitta ett ord för det.)
Dysurologi? Nä, det blev nog fel.
När jag var liten hade småsystrarna ett annat klockproblem. När de letade efter TV-program i tidningen brukade de ropa ”Hur mycket är klockan i artonochtrettio?”. Då fick någon vuxen översätta den där runda klockan till t.ex. nitton och femton. Jag tror att de har lärt sig nu men jag är inte alldeles säker.
Jag hittade en släkting till förra inlägget här.
Dysurologi har väl mer med sittringen på toa att göra?
Tack för länken Niklas; nu ska jag kolla om de nämner clock-education där.
Precis, Lotten. Jag tyckte bara att det var så otroligt skojigt när det ordet var det första som dök upp i min skalle att jag var tvungen att skriva det. En släng av tourettes, kanske. Eller bara konstig humor. Dyshorologi skulle man kanske kunna kalla det, däremot.
Dyshorologi låter mer som oförmåga se när man har skapat en dokumentlayout där ensamma rader blir kvar på en sida.
Finns ’femihalv’ på andra språk än svenska? Har försökt förklara det för amerikanske maken och israeliska barnen och de ser ut som frågetecken.
Annars håller jag helt med Gerbilen att en rund klocka är bäst. (Och på en sådan ser man tydligt hur logiskt ’femihalv’ är.)
Här kommer ett mycket pinsamt erkännande eller en intressant observation; ta det som du vill.
Den senaste tiden har jag lagt märke till att jag blivit sämre på att snabbt se vad klockan är på de runda klockorna! Jag som lärde mig klockan i ett nafs som liten, bar runda klockor tills jag var lite över 20 verkar bara de senaste åren ha låtit mig förfalla så till den milda grad att jag förstår digitala klockor långt mycket bättre. Som att jag måste fundera en stund på de runda.
Nu, Christer var du ju jätterolig! (Så måste man skriva när man ler från öra till öra sådär ansträngande att ögonen tåras.)
Fem i halv på andra språk, det måste vi undersöka! De nordiska, väl? Danska har väl någon variant med ”fem på”? Eller tänker jag på tyska? ”Fünf auf halb”, hur låter det? (Riktigt konstigt låter det ju. Hm.)
Egentligen är det väl inte underligt att man som Maria-Thérèse förlorar känslan för den runda klockan om man inte går omkring bland sådana? Kanske blir rundklocksavläsning en förmåga som kan liknas vid notkännedom?
I Danmark anses det egentligen fel med fem i halv men det är inte ovanligt, se t.ex.: http://www.ekvinde.dk/forum/lofiversion/index.php/t39731.html
Det enda andra språk jag är riktigt bra på är engelska. Jag har haft nära kontakter med både engelsmän, amerikaner och australiensare, och såvitt jag vet används inte något motsvarande ”fem i halv”.
Hu vad svårt det var förresten att lära sig att engelska klockors halv inte var före utan ”halv efter”! Precis lagom tills jag internaliserat detta faktum dök det upp britter och australiensare i mitt liv som sade ”See you at half seven!” och trots det fortfarande menade ”half past”. Aaargh.
Jag har ett nära förhållande till klockans mätning av tidens gång, och lärde mig klockan vid pass sex år för att kunna få ett armbandsur när jag började skolan. Nu sexåriga dottern fick en klocka av sin mormor när hon började skolan – som hon inte använder – och förstår på ett ungefär hur det funkar. Men så har vi också aktivt skickat henne till köksklockan för att avgöra om det är dags för Bolibompa än, och sådant. Fyraåringen säger sådant som ”Nu är klockan i åtta!” när hon tjugo i något.
Är Ö-Helena dubbelironisk eller nåt?
Kl 4 och kl 8 ligger väl inte mittemot varandra?
Fast jag har å andra sidan feber just nu och är inte så alert i hjärnan …
Hihi, de ligger ju mittemot varandra om man har en klocka med gångjärn på 12:an och 6:an och viker ihop den. Då pussas 4 och 8.
”Det med at sige fem i halv eller to over halv, er tillært og ikke korrekt dansk.”
Såpass. Danskarna är noggrannare än jag trodde.
Vår nu 35årige son lärde sig runda klockan då han fortfarande gick på dagis. Ålder drygt 4 år. Jag hade råkat lova honom ett armbandsur, när han kunde klockan. Jag fick skäll av dagispersonalen för att jag lät ett så litet barn ha klocka, men kompisarna lurade sina föräldrar till liknande löften så snart var han inte ensam armbandsursägare. Senare sa dagispersonalen att ungarna blev lugnare av att själva kunna hålla reda på ungefär hur lång tid det var till hämtning.
shit! Jag har blivit sämre på att läsa noter också :-S
Jag fick ett armbandsur när jag fyllde sju (1996) och har för mig att jag redan då visste hur den fungerade. Sen dess har jag alltid haft armbandsur och känner mig naken om jag glömmer att ta den på mig. Jag blir tokig på att hala fram telefonen hela tiden. Dessutom måste jag ha en klocka på väggen hemma, för ett hem är inte ett hem utan en tickande klocka.
orofasi? orosi?
Jag har varit nickelallergisk de senaste tjugo åren vilket gjorde min handled lessen om jag försökte ha armbandsur. I dessa dagar är ju sådana helt överflödiga, då alla går omkring med en mobil i fickan.
Det har i alla fall resulterat i att i mitt hem finns runda klockor i varje rum och då menar jag verkligen varje rum. Vardagsrum, kök, hall, toa osv. I ett rum har jag två stycken runda. Det blir fem stycken på nedervåningen och så i två rum på övervåningen. De andra rummen tillhör barnen och där tillbringar jag ingen tid alls, så där har jag släppt klockvalet fritt.
På jobbet har jag också styrt upp uppsättning och inköp av runda klockor. Det finns en i varje konferensrum, i fikarummet samt på mitt eget kontor. Stugan, husvagnen…
När jag tänker efter så finns det alltid en rund klocka på en vägg nära mig.
Fick just höra att fem i halv är relativt vanligt i Tyskland, åtminstone i vissa delar.
I södra Tyskland kan dessutom säga fem och trekvart och mena kvart i sex.
Riktigt udda blir det när de säger fem i fem och trekvart för tjugo i sex. Då börjar det bli som när danskarna rabblar telefonnummer.
Har inte riktigt koll på mina barns klockkunskaper och dito historik. Däremot dröjde det upp på gymnasiet innan sonen med trygghet kunde rabbla månader.
Orofasi var ett elegant ord. Även om dyslexi och dyskalkyli gör att dyskronosi verkar mer logiskt. (Vad har vi kommit överens om att mitt handikapp heter? Dysdextri?)
Vilka finfina ord! Dessutom ska jag försöka testa omgivningen genom att oförhappandes säga fem och trekvart och se vad som händer.
Pia: Tar du ledigt från jobbet för att orka med bytet till sommar- och vintertid?
Oh, Catharina — ”för ett hem är inte ett hem utan en tickande klocka” — du och min farmor har detta gemensamt. (Men farmor menade ett gökur, inte en simpel batteriklocka från Ikea.)
Hos oss tickar det i varenda rum utom gästrummet. Där har jag själv nyligen bott i en vecka, medan Lille Maken var förkyld och nös och hostade i sovrummet hela nätterna. Jag fick en känsla av att vara bortrest och bo på hotell när jag sov i en annan säng än min vanliga. Frånvaron av klocka förstärkte ytterligare känslan av nån sorts semester. Billig ferie.
I Norge är de ännu värre. Där säger de ”ti på halv tre” och ”ti over halv tre”. Tjugo i och tjugo över används inte alls.
Vad säger ni om kvart över fem över?
I så fall kvart över fem över halv också.
Krångla inte till världen mer än nödvändigt, Lotten!
Det säger jag om den saken.
Fast jag blir lite nyfiken på barnets användning av ”fast”. Jag tror jag hört barn använda den formuleringen tidigare, men jag tycker den är konstig. Kanske för att jag är vuxen och vuxit ifrån det självklara med att sätta in ett ”fast” där.
”Fem i halv”? Ok annorlunda, men vad är det mot danskars 20-räkning med tres, fjärs osv.
Hur är det? ”halv tres” 3 x 20 , plus eller minus 10?
Att få in de danska räkneorden i ryggmärgen, är väl lite som för barn att lära sig klockan.
Att ställa om mina klockor när tiden ska framåt eller bakåt är ingen match. Däremot blir det lite besvärligt när batteriet börjar tappa orken i något av rummen, kan bli försening till jobbet på grund av det.
I köket har vi en äkta gammeldags variant, med slag på varje hel- och halvtimma. När barnen var små och vi var på väg hemåt från husvagnssemestern var en stående fråga: Vad längtar var och en till allra, allra mest? Ett lika stående svar från samtliga familjemedlemmar var köksklockan och vårt goda kranvatten.
jag ärvde en klocka efter min farmor, som slår hel och halvtimme dygnet runt. det är värst på nätterna. Tickandet är inte störande, men när klockan slår ett slag, är den då halv ett, eller ett, eller halv två. Är jag vaken tillräckligt länge får jag ju svaret naturligtvis. Min man drar upp klockan varje lördag fm. Att den har romerska siffror glömde jag skriva. Därför är den lite svårare att lära sig för barn och barnbarn, men barn brukar tycka om ljudet när den slår.
Ojojoj, nu kom jag på en sak: ni som har klockor med romerska siffror – hur ser fyran ut? Spring genast och kontrollera!
Joråsåatt, jag kan både digitalt och analogt (t.om. om det är romerska siffror). Dessutom kan jag tala om att just nu är kl 08:48 idag i Honolulu och att klockan är 07:48 imorgon på Nya Zeeland så det så!
lotten, jag har ingen sådan klocka men det bör väl vara IV.
nähäpp så var det inte.
Joråsåatt Lupus (förlåt, nu blir du och ditt namn förkortat, är det ok?), om man inte har någon klocka med romerska siffror så får man leta upp en. Annars får man inte svara!
Kom igen nu ni med romerska urtavlor! Hur ser fyran ut? (Det är en synnerligen seriös, statistisk undersökning som jag nyss har inlett.)
Det finns en värmländsk poet som skrivit följande:
Stinsen i Nykrôppa är allt bra tetig.
När klockan är halv sju säger han artan och tretti…
Så kan man också se det. Själv säger jag: T-shirt anyone? 😉
Nämen, jag har ingen romersk klocka och blir väldigt nyfiken nu… Svara fort, alla som har!
Holländarna är lika tokiga som norrmännen och säger ”tio över halv” och ”tio i halv”
Började enkom för att få medverka i den synnerligen seriösa, statistiska undersökningen gräva i lådorna hemma för att hitta farmors guldklocka. Skada! Den hade inte romerska siffror.
Nu har jag kollat in mitt gamla armbandsur och fyran består av IIII. Det är ett Tissot.
Jamenvisst är det så! På klockor är det mycket oftare IIII än IV som det ju borde vara!
Oj, jag glömde ju att svara: ja, barnen använder ”fast” som ett utfyllnadsord, liksom. Måste tipsa någon som saknar ämne till en avhandling!
Verkar stämma.
Men det är kanske inte så konstigt. När man läser av klockan snabbt måste man liksom tänka till en extra gång, eftersom IV står upp och ner (ΛI). Då är IIII tydligare.
Och det är ju också konstigt: varför ska de romerska siffrorna stå uppåner på klockans urtavla?
(Snacka om att snöa in på väsentligheter. Det är panik i Egypten och här sitter jag och tänker på IV och IIII.)
Jag lärde mig klockan när jag var nio. Då hade det tragglats mycket med runda pappklockor i skolan. Till slut skaffade förälder en digitalklocka och så var problemet löst tills jag lärde mig klockan ändå, som i att titta på rund klocka och veta vad klockan var.
Jag är en sån som säger kl. 7 på morgonen och PÅ kvällen, istället för kl. 19. Sammanhanget på dagen säger vilket som menas. Tycker jag då, många har haft avvikande åsikter.
Konversation med den då tioårige sonen (nu är han 14 och struntar blankt i runda klockor).
Sonen: -Mamma, hur mycket är klockan?
Jag: – Fem i halv fyra.
Sonen: -Säg digital tid!
på min ärvda klocka är det IIII för kl. fyra
Urtavlor med IV tycks finnas/ha funits i Frankrike, åtminstone om man ska tro webben. Hittade ett tiotal och alla var från la Douce France.
Bra efterforskning, Agneta! Underligt, huh?
Jag fick min första klocka när jag började skolan. Jag har kvar den än. Någon gång i grundskolan utvecklade jag nickelallergi och fick börja med armband som gick under boetten. För sisådär en 6 år sedan upptäckte jag att min allergi försvunnit och kunde lycklig köpa min första klocka med metallarmband.
Fick en ny klocka i julklapp som jag trodde hade romerska siffror på urtavlan men det var visst bara streck. Men inte bara femminutersstreck utan streck för varje minut. Ett krav för min vardagsklocka.
Föredrar alltså runda klockor framför digitala. Men under lumpen hade jag en digital för jag behövde en med larm. Mobiler var förbjudna under tjänstetid.
hittade en annan trevlig urtavla.
m man bara utgår från tecknen och inte efter var de är placerade så
känns ju 1-3 rätt självklara och även +, +I & +II
De andra skulle jag inte fixa.
Men Lotten. Om man vänder fyran (IV) på Agnetas urtavla så skulle det stå sex (VI) i stället för fyra.
Nej, nu måste jag säga ifrån!
”Det med at sige fem i halv eller to over halv, er tillært og ikke korrekt dansk.”
Visst får man säga så på danska. Har aldrig hört att det skulle vara fel – och man ska inte lita på alla fora…
Heja Danskan! Det där citatet kom ju bara från ett diskussionsforum, så vad vi behöver är ju precis det du har: sansad expertkunskap!
Och, Agneta, det är precis det som sägs vara anledningen till IIII istället för IV. Du vinner dagens smartpris!
(Och jag ber om ursäkt för min frånvaro. Det är basketmatcher upphöjt till två. Vi vann stort mot Motala idag!)
Men fölåt: Vad sa Agneta om IV och VI som var ”precis det”?
21:33. (pip?)
Apropå tyska så blev min Oma ”tick-tack-Oma” när jag fick mitt första barn, U(h)r-Oma!
före danskan, franskan, holländarna och romarna, alltså.
Gerbilen: Förlåt, det var ju du som var smart — jag har drabbats av identifikationsproblem sedan du bytte namn och kan inte riktigt skilja på G och A och E och … felåååt!
Men Agneta har mejlat urtavlor till mig som räcker i ett helt år!
Sansad expertkunskap får man inte från mig… Jag är bara ännu en besserwisser.