Nämen har ni sett! Lena Olin i schamporeklam! Hon vet hur man får håret mer lättkammat och hur man ”tämjer flygigt hår” som vore det vilda vargar.
Andra tvättahåretmärken tar hjälp av det förnämliga vitamininstitutet i Schweiz eller bara av gröna sommarängar och långt hår som faktiskt ser precis sådär flygigt ut som man ju (tydligen) inte vill ha det. Branschen och produkten har inte förändrats så mycket sedan Lenas reklamsnutt:
Lättare att kamma (check) och mindre flygigt (check). OBS: Det är även milt och skonsamt! Det är inte brutalt, slitsamt eller våldsamt! Hurra!
När jag nu läser på visar det sig att det inte var förrän på 1960-talet som fler började använda specialprodukter och inte tvål till håret. På 1970-talet köpte vi Timotejschampo och äppelschampo och idag räknar jag förvånat till fem olika schamposorter i vårt badrum. (Och varje gång jag ska skriva ordet schampo måste jag gå omvägen om den engelska stavningen ”shampoo” och radera och lägga till och ha mig. Jag är en gammal långhårig hund som har svårt att lära mig sitta och stava.)
Naturligtvis är jag inspirerad av ”champot” som jag hittade i gamla Idun häromdagen, men också för att jag så gärna vill hitta det perfekta schampot för min nudelfrisyr. Detta för att dra blickarna till håret istället för den rinnande näsan och de svullna ögonen eftersom jag sedan en vecka är lika allergisk som en pollenallergiker i maj. (Korrigering: allergisk är jag ju alltid, men ibland är symptomen och attackerna fler och tydligare – och aldrig någonsin smickrande för utseendet. Hade jag varit en tecknad figur så hade jag ritats med ögongloberna halvvägs ute ur sina hålor och näsan blålila av klignugg och snörvel.)
En sliten fundering är det här med för eller mot diverse hårtyper. Lyssna t.ex. på en busringning med Kristian Luuk: för eller mot fett hår. (Han avslutar förresten med ordet adjö! Va? Adjö? När sa ni senast ADJÖ? Förlåt, jag kom ifrån ämnet.)
Men jag tror att schampotillverkarna och deras reklambyråer är något på spåret. Antingen är man otroligt sparsam med målgruppsdefiniering:
X-tra (dumt namn)! tycker tydligen att det viktigaste är att det är 500 ml och satsar på tre stavningar för att vara internationellast. Men viktigast är ändå att håret inte är onormalt.
Eller så prioriterar man på samma sätt som med vitamininstitutet i Schweiz att det här kommer från det coola utlandet: New York! Dr Francesca Fusco! Som är skalpvårdsexpert! Och det är faktiskt inte ett vanligt schampo som vem som helst kan tillverka utan faktiskt det bästa schampot någonsin! Best ever! Som man blir ren av! Clean! Och fräsch! För att inte tala om hur ”livfullt” håret kommer att bli! Fastän du är helt normal! Normaaleille hiuksille! ”Expert touched hair!” På baksidan kan man dessutom – om man tar fram ett förstoringsglas – läsa att om produkten kommer i kontakt med ögonen, bör man skölja dem omedelbart.
Men det bästa är kanske att på flaskan skriva allt som tänkas kan så får kunden känna sig tillfreds oavsett preferenser.
Hej alla reklam- eller schampomakare: jag önskar mig en schampoflaska som inte trillar omkull, som har bra lock och rolig reklam samt intressanta saker att läsa på baksidan (gärna i 14 punkters storlek) under den minuten som balsamet verkar. Och så vill jag veta mer om det där pärlextraktet.
Uppdatering
I kommentatorsbåset är vi rörande eniga om att man visst då hade schampo tidigare än vad som sägs i diverse faktaartiklar. Trots att jag hittade reklam för ”champo” från 1910-talet står det i NE:
”Schampo baserat på förtvålad kokosolja började utvecklas på 1930-talet. Tidigare hade nästan enbart tvål använts vid hårtvätt.”
Ok, ”nästan enbart” är kanske en godtagbar helgardering. Men det här minns bl.a. Agneta:
Men det tar inte slut där. Gissa vem som har skrivit en dikt om tuben …
62 kommentarer
