Hör ni bitterheten i rubriken? Ni vet när man inte vinner utan bara ska vara hedrad över att bli nominerad? Och när man applåderar skitstövlar som snor priset framför ögonen på en? Och man med brutalfrenesi river sönder sitt nogsamt ihopknåpade tacktal som aldrig någonsin i hela världen kommer att hållas?
Vad bra, för så var det inte alls. Jag vann priset för två år sedan och är hur nöjd som helst med det. Dessutom är jag ju barnsligt förtjust i tillställningar där jag får mingla med folk jag känner.
– Nu tar vi en paus! sa konferencieren på scenen. Och alla måste nu mingla och prata med någon som man inte känner!
Pah, sa jag och sökte upp Stationsvakt, Petra, Älskade dumburk, Gnesta-Pelle, Jonas, Mats och några till som jag kände. Goddag, sa jag och låtsades att jag inte kände dem över huvud taget.
Men nu tar vi en omgång i kulturmodet på scenen denna kväll. Jag tänkte när jag tog mig fram i snöyran på Götgatan att jag nog var underklädd utan glitter och klackar. Så var icke fallet. Men istället för att visa er den ena svarta kulturtröjan efter den andra, fokuserar vi på skorna. Om någon dansar in i detta blogginlägg om tio år, måste jag för framtidens skull visa upp hur skomodet i Sverige såg ut just nu.
För så här är det ju: när jag idag frossar i gamla modetidningar från 1923 eller 1958 – eller gubevars 1974 – tror jag ju att det var så de såg ut. Då.
Fast idag såg jag inte en enda kilklack, inte en enda stilettklack och inte en enda träskostövel.
Stationsvakt och jag satt oprisade längst fram i publikhavet och jag beslutade oss för att vi bara är missförstådda genier. Ni vet att August Strindberg och Carl Larsson var polare och att alla litterära kotterier är löjligt mycket kompisar och att allt egentligen är en enda stor sammansvärjning mot oss som gillar basket, mögel, och sena tåg? Om 100 år kommer man att säga:
– Har ni hört att giganterna Stationsvakt och Lotten Bergman faktiskt kände varandra?
En varm applåd för vinnarna i Stora Kulturbloggsprisutdelningen:
Bokblogg: Shazam
Musikblogg: New Romantic Possee
Filmblogg: Onyanserat
Övrig kulturblogg (pyttipannor som jag): Elin Grelsson
Kulturbloggarnas Kulturblogg: Onyanserat
Kulturbloggens specialpris: Kulturekonomi
Studio Totals extrapris: Elin Grelsson
En av prisutdelarna var Unni Drougge, som sa bl.a.:
– Jag blev faktiskt upptäckt av mina läsare.
Om jag hade fått säga något i saken så hade det varit:
– Jag upptäckte mina läsare. (Kolla, jag har ett halsband på mig som Niklas har gett mig och en t-shirt som Översättarhelena har gett mig. Och ett minne fullt av kommentatorsbåskommentarer.)
För säkerhets skull måste jag nu bara understryka: jag är helt nöjd med att gå omkring i mina omoderna snöskor och inte vinna priser utan bara sitta och titta längst fram. Dessutom fick jag faktiskt hedersuppdraget att busvissla in alla åskådare efter pauserna.
(Och ja. Jag vet att jag har utlovat en busvisselskola här på bloggen. Den kommer. Jag ska bara …)
Usch, det här börjar bli en dålig ovana! Först, igen.
Nej, nej, förresten, jag tar tillbaka. Tränar bara inför nästa månad.
Det där med skorna påminner starkt om skillnaden mellan kartan och verkligen och är en god illustration till varför historisk forskning inte bara kan göras på arkivmaterial (skobranschens kataloger) utan även museisamlingar (det som folk verkligen hade på fötterna).
Äsch då, byt ”kan” mot ”ska” och så peta in ett ”på” före museisamlingarna.
Jag skyller på vinet.
Schkåhl. Jawg twycker dina ord schitter finfint.
Jag tror bestämt du tittat djupare i glaset än vad jag har gjort.
Är det nån gala eller nått på TV? Det är så lugnt i båset.
Eller de spanar kanske efter Ö-helena i Orestien på SVT2 ?
Inga stilettklackar? Dvs AP var inte där? Blogg har hon ju trots allt.
Unni-bilden påminner mig om filmbadande svenskitalienska.
Jag sitter utan tv och utan vin och utan stilettklackar, Dieva. (Nejdå, här vimlar av barn och mormödrar, syskon och svågrar — inte en lugn stund.) Orestien får jag nog titta på senare!
Örjan: I see what you mean!
Fel låt, nej bloggare, vann. Själv dricker jag glögg och Jack Daniels. Fast inte samtidigt. Jag har svårt att bestämma mej om jag gillar Jack Daniels eller inte. Får nog prova lite till. Schkååål.
Bruna promenadpjuck = inneskor = vuxenpoäng (sägs det)
Och om man dricker whisky i bruna promenadpjuck blir det jackpot i vuxenpoäng? (Jag tror att jag menar att man ska dricka ur skorna, ja.)
Grattis till icke-vinsten! Jag menar, det är väl bara en massa förpliktelser och grejer med det?
Görel, du snodde min replik! Jag tänkte ju också önska grattis till icke-vinsten!!! Nu gör jag det ändå. Grattis!
Tack för ickegratulationerna! (Ja usch, om man vinner har man ju ett rykte att leva upp till. Och så måste man bombis fortsätta att blogga, huga.)
Du skulle bara våga sluta blogga!!
Och Ullah, det var förstås inte meningen att sno din replik … men eftersom vi båda tänkte ut den samtidigt så måste den ju vara ett särdeles snilledrag!
Åh, har jag gett dig en T-shirt? Vad snällt av mig! (Särskilt med tanke på att du nog har gett mig ungefär tio stycken.)
Det där med att dricka ur skorna, är det inte något som bara förekommer i Lucky Luke album?
Dogma-t-shirt, Ö-helena! (WOW, tre bindestreck på så få tecken!)
Sannerligen inte, Dina: http://tinyurl.com/2do3cqj
Jag vill lära mig busvissla!
Idag blir det termofodrade ridstövlar på fötterna, helt rätt i ett stall!
Jaså, våra fyra röster hjälpte inte. Vilken skräptävling! Nu tar vi en glögg och skålar för Lotten ändå.
Skål!
Jag är i Stockholm och fascineras över snömängden. Jag ropar jippie och hurra och trivs medan andra stånkar ”det är inte dags än, det ska inte vara snö än, jag flyttar till Spanien nu”.
Hon liknar lite Monica Nielsen, om det var så du tänkte med den bildtexten.
Dessutom gratulerar jag den som hade pjucksen (pjuxen?) längst till höger i mitten. Såna hade jag också men de tog slut. Så köpte jag ett par andra, men då tog fötterna slut. 🙁 Det hade säkert aaaaldrig hänt om de andra hade hållit i evigheters evigheter amen och inte blivit utslitna trots att jag använde dem så flitigt.
De där sandalstövlarna då? De borde du ju ha på bild här. (Vems blogg det nu var jag såg dem i … Klimakteriehäxans? Klimathäxan skrev jag nästan associativt.)
Nu är det ju faktiskt så att Elin Grelson ÄR bra, även om Lotten fick mina röster. För jag anade att Elin skulle få en drös ändå.
Längst till höger i mitten … aha, de bars av en iransk musiker som syns på Stationsvakts inlägg här:
http://stationsvakt.blogspot.com/2010/11/stora-kulturbloggpriset-2010.html
Sandalpjucken, ja, dem har jag också sett någonstans. Men var?
Aj, vilken osis! Men kul med skokavalkaden. Den håriga kjolen såg dock mer ut som ett brett skärp i mina ögon. 😉
Sen tänkte jag berätta att jag faktiskt bloggar privat igen. Ni som kände mig som Lady Stalker kan kika in på min blogg ”80-talet – som du minns det och som det var”. För jag gissar att ganska många här inne har vissa minnen från den tiden?
Om du kan lära mig busvissla är undrens tid banne mig inte förbi. Jag skulle verkligen så otroligt hemskt gärna vilja kunna det. Fast jag är ganska nöjd även med att kunna vissla i grässtrå, som en ligist light i elvaårsåldern lärde mig för tio år sen. (För övrigt en väldigt förbrödrande lektion, och jag är säker på att den bidrog till att vårt hus slapp skadegörelse under perioden då ligisten i fråga bodde i Byn.)
När kommer priset för Bästa Bås? Jag bara frågar!
Christer, och alla andra som undrar: den sidan som affären i Dottevik ligger på heter Vita sidan och är lite finare än den andra, Röda sidan. Hence Beverly Hills och Bronx. Jag bebodde båda, och löver dej att det var skillnad på klientel. Folk var lika trevliga på bägge sidor, fast det var bara på röda balkonger som man kunde sitta och lyssna när grabbarna i lägenheten under dealade stöldgods över sitt staket.
Det där med Bästa Bås skulle jag faktiskt föreslå när jag höll mitt tacktal, Luna. (Har jag verkligen koll på alla tempus i föregående mening? Jo. Kanske.)
Kanske en liten släng av konditionalis?
Jag sitter i godan ro och läser och så fnissar jag till lite stilla och säger väldigt tyst:
– Mmm. Konditionalis.
Bakom mig hör jag då en röst:
– Prosit!
Cryptosporidium heter den, bakterien. Inte konditionalis.
Vilket är typ SÅÅÅ taget!
Hallå där!
jag har hitta/gjort en liten bild (klicka på mitt namn) som jag tycker beskriver förhållandet mellan innehållet i dina ursprungliga inlägg och innehållet i experimentators svarskommentarer.
För normalt sett så brukar ju dina inlägg handla om en sak och svaren om något helt annat. 😉
Väldigt beskrivande, LL99!
Och ibland hoppar kommentarerna tillbaka; var hittar man såna vinterfodrade träskor? Vill ha…
Sisådärja, LL99 — nu har du säkert startat en ny trend! Man gör en graf eller liknande som illustrerar det som händer här … eller något helt annorlunda!
De där vinterträskorna som Dina vill ha gör ju att utåtsvängen plötsligt viker av lite mindre.
(Redan som liten palt gillade jag kurvor och koordinatsystem. Hade alla rätt på ett sådant prov våren -74.)
Och så ser vi alla att LL99 har begåvats med smeknamn!
Dojan hittad!
Och ja: kategorin ”Bästa bås” hade vi säkerligen vunnit!
Har ni sett att det är den 29e idag? Känner mig som två dagar innan Lottens Julkalender börjar 🙂
Bravo, Cecilia N! (Klicka på hennes länk till fulaste sandalstöveln någonsin.)
Är det redan den 29:e?
Tillbaks till sandalstövlarna; har frågat mig samma fast tvärtom. (De och liknande var väldigt populära här i somras.)
Om det är så varmt att fötterna svettas t o m i sandaler, varför skall vaderna bada bastu?
@Luna: Just det, vita och röda sidan låter bekant. De flesta från högskolan bodde nog på vita.
Vita och röda, låter som Gränna. Fast där bor ju de vita och de röda liksom sida vid sida. (nu blev jag godissugen)
Aha, jag har slarvat med Lottens kommentarsbås, annars hade jag förstås länkat omgående och ni hade kunnat sova lugnt båda två. Ber om ursäkt. Ska aldrig hända igen.
Blir det kalender? Ett dråpslag mot nattsömnen för en hel hord av nyfikna kommentatorer…
Jodå, Ingela, det blir kalender. DRT är faktiskt klar!
Får vi börja gissa nu då? DRT = skor?