På engelska kan man ju vara ”service minded”. På svenska är det svårare. (Fri tolkning.)
1.
Chefen på hotellet vars frukost jag kritiserade ringde igår och pratade i 15–20 minuter och sa att han var mån om mina synpunkter men att de faktiskt brukade ha varma ägg och bacon och att jag inte kunde klaga på rummets storlek eftersom det var så billigt. Jag förtydligade att jag aldrig hade klagat på rummet men att bacon ju är essensen av … ja, ni förstår. Chefen hoppades att jag skulle återkomma en annan gång. Men varför skulle jag det?
2.
Vi har som tradition att gå på konditori med barnen en gång per år. Det kan ske när som helst, men förgyller oftast riktigt mörka och hemska vinterdagar. Jag och Tioåringen stod och valde och valde och pekade och gjorde fingeravtryck på glaset som skilde oss från biskvier och napoleonbakelser. Vi fastnade för en skylt med ”4 muffins för 25 kronor” och valde dessutom en kanelbulle, en mandelmussla och en arraksboll.
– Näe fast ni kan inte köpa fyra muffins för jag har bara dessa tre kvar.
– Ok, och vad kostar dom då?
– Åtta kronor styck.
– Så du säljer fyra för tjufem, men eftersom du bara har tre så får jag köpa dom för tjufyra?
– Ja.
– Men kan vi inte säga fem kronor styck?
Här ska man veta att jag är en bedrövlig prutare. Jag får svindel av obehag och darr i knäna och rodnar när jag i alla fall gör det. Fast någon måtta får det ju vara på tokerierna: jag ville ju ha fyra muffins! Och inget hade jag för det heller, för det här svaret blev ett syrligt:
– Nej. De kostar ju åtta kronor.
Sa hon och såg mig skarpt i ögonen som om jag inte alls var en 20 år äldre bakelsekund utan ett litet barn som nyss hade spottat på golvet.
3.
Min svåger åkte tåg och fick rycka in när en kille med rakat hår, en speciell typ av tatueringar och stora, grova kängor vägrade köpa biljett. Konduktören vädjade och försökte resonera med killen som egentligen inte hade någon annan anledning än att ”pengarna faktiskt var slut”. Tåget stod stilla och tiden gick medan det blev tal om att ringa polis.
– Jag betalar, sa min svåger.
– Ok, sa konduktören och skrev snabbt ut en inbetalningslapp medan alla passagerarna drog en lättnadens suck.
Men precis när konduktören räckte fram lappen, blinkade han till och log. Han och min svåger hade plötsligt ett Emil- och Alfredförhållande och var helt överens om att den där summan inte alls skulle betalas. (Svågern kunde liksom ha viskat ”du och jag” till konduktören.)
4.
Otrolig service är det ju att man inte behöver lyfta ett finger och ändå plötsligt har sin framtid tryggad. Kolla vad som kom i mejlen!
”Grattis! Din e-postadress Vann en klumpsumma på €500000 (fem hundra tusen euro) i BMW utmärkelsen Rita hållas i Spanien, och släpptes på BBC .. Styrelsen För lyckliga vinnare att få se deras nummer och kategori nedgången i.”
Va! Lycka! Och det kommer mer!
”Dragningen No.1542 förs ut din e-postadress från en databas av Internet e-postanvändare och kvalificerad du en brasa vinnare av angivet vinstbelopp.”
En brasa!
1. Redan igår tänkte jag på hotellchefen och travestering på August Blanche.
Fan skall vara……..
3. Variant på servicetänkande?
Du har ju redan en kakelugn ju. Sen fattade jag inte riktigt den där BMW och Rita. Teckningstävling om fattning av döda djur i Spanien?
Hm. Fyra för 25 ger ju ett pris på 6,25 styck. Så det är ju klart att du inte kan få tre för femton.
Det går inte att förstå BMW och Rita — det är ett sådant där tramsigt nuharduvunnitpengar-mejl som är automatöversatt och bara helt galet, Cecilia N.
Automatöversättning
”en brasa vinnare”
Vilket kan originalspråket ha varit?
Åh, så förbannat svårt att få alla i en organisation att känna sig fria att ta ut svängarna och samtidigt hålla på formen tillräckligt mycket, så att kunderna blir nöjda i alla lägen. Men så härligt när det fungerar!
Busschaufförerna i Arvika var bäst i världen. De kunde ta en omväg för att man skulle slippa gå sista biten hem i mörkret, eller hålla bussen så att hon som glömt sin fiol fick springa hem och hämta den. Och så frågade de om du verkligen skulle med; när du råkat kliva på fel buss. Jag tror inte att de någonsin talade om värdskap på den arbetsplatsen, men det var jamt vad det var.
Har Best Western blogg-bevakning, förrestern?
Automatöversättnning.
Indisk/engelsk hemsida ang maträtter med deras svenska variant
Staple dishes (basrätter?)
blev
Häftklammer diskar
Flera exempel?
Bra översättningsexempel, Örjan!
Luna: Nu finns det ju viss risk att de läser vad vi diskuterar här, men det är ju helt ok. Om de har bloggbevakning vet jag inte — den man jag talade med visste inte riktigt vad det var för ställe ”lotten.se” var, lät det som.
Härmed utdelas förresten medaljregn över Arvikas busschaufförer!
Har jag berättat om busschauffören som alltid sa hej? Han jobbade på den tur i Staden som servade två gymnasieskolor, så morgon- och eftermiddagsturerna transporterade han flera hundra valpar fram och tillbaka. Han sa hej till varenda en som klev på. Hela tiden och varje dag sökte han ögonkontakt med alla som klev på, och så sa han hej, med ett leende. Och ofta, ofta fick han ett leende hej tillbaks. Nu är det här nästan tjugo år sedan, men jag är fortfarande impad.
Sörvis majnd har jag för mig att de sa i Pistvakt. Det är väl en ganska bra svensk översättning?
Hm, betraktar man lotten.se som ett ställe, undrar vad man föreställer sig för ställe då? Ditt inlägg kommer förrestern på plats 18 på google ”best western sundsvall”…
Busschaufförerna i Arvika fick faktiskt en slags hedersmedalj – en av favoriterna fick vara årets hemliga gäst i spexet. Jublet visste inga gränser, som det brukar heta.
Måtte nu detta inlägg komma på bättre plats än 18 om man söker på busschaufför och Arvika.
Sörvismajnd utan mellanslag måste det ju vara, Niklas.
25/4 = 6,25 så 20kr för tre stycken hade nog varit mer rimligt. Förlåt.
Vem blinkade? Svågern eller konduktören?
Vilka år gick du på Ingesund, Luna?
Oiiii, Christer och Luna — nu har vi bekantas bekanta som hittar gemensamma barndomar i båset igen! Hurra!
Tsst, Jonas, inte säga förlåt, här är vi petimätrar och besserwissrar och påpekare allihop!
Joru, Miss Gillette. När jag skrev meningen frågade jag faktiskt personen som satt bredvid mig om man får syfta fel om andemeningen är självklar. Tyvärr var personen bredvid mig bara 8 år och svarade helt uppåt väggarna. Hm. Ska kanske redigera.
Såja, Miss Gillette. Den vingliga syftningsmeningen ”Men när konduktören gav lappen till min svåger blinkade han och lät honom förstå att den inte alls skulle betalas” är nu utbytt till ett förvirrande resonemang med Emil och Alfred.
Någon borde starta sajten ”tokiga automatöversättningar”.
Service minded på svenska… hmm… Serviceomtänksam? Servicebrydd? Kundbemötandestrevlig? Kundhjälpsam? Kundglad?
Själv har jag en IT-tekniker som är sådär service minded så han mår dåligt av det. När hissen vi använder för att rikta ljus med brakade ihop en vecka innan premiär och jag fick släpa sjumilastegar runt runt och flänga upp och ner i låg han vaken på nätterna och gick till jobbet på sin lediga söndag (skolan stängd då) och petade och joxade med hissen bara för att få den att fungera, utan resultat. Den brakade dessutom ihop mitt på scen, så teknikern skulle ”flytta den med handkraft”. Bära den alltså. Den väger ungefär ett halvt ton. Serviceångest?
”Kundbemötandestrevlig” var väl fint? Även om ”servicebrydd” har en intressantare dubbelbetydelse.
Tänk om några busschaufförer från Arvika kunde tänka sig jobba på SJ! Då skulle även rullstolsburna få kliva av på de stationer som de har köpt biljett för att komma till.
(Jag blir så arg när jag tänker på det, hur fyrkantiga får folk bli!?? Med tanke på alla andra förseningar tågen har så misstänker jag att passagerarna skulle tycka att det åtminstone var ett vettigt skäl.)
”Serviceinriktad” är väl etablerat och bra? Fast ”kundglad” gillar jag. Och associerar till matglad. Är det inte lunchdags snart?
Jodå, snart lunch. Jag bodde i Dottevik mellan nittonhundranittiofem och nittonhundranittionio, Christer. Jag kanske rörde till det med de andra busschaufförerna i Staden som inte alls är Arvika. Arvika är ju Arvika och faktiskt bara lite mer än tio år sedan, inte tjugo. Du och jag, Alfred.
Är ”positivkundbetjäningsinriktning” tillräckligt långt?
Tjänstvillighetsmentaliserad
Häj på Mart’n, Luna!
Ännu en påminnelse om tidens gång.
Själv flyttade jag ifrån samma Dottevik s0mmaren 1990.
Mja, hörni, jag tror att ordet måste vara jähättelångt! Dinas positivkundbetjäningsinriktning leder än så länge.
Kundbetjäningsomtänksamhetstrevlighetsförvissad
Jagorkarintehittapåettjättelångtordsåjagskriverenhellitenmeningutanmellanslagistället. Alltidlurarmannågon.
Nämen går du omkring här och skräpar i gamla inlägg, PK.