Jag vann en paltätartävling igår. Nu är ju det inte som att hoppa 2,42 m rakt upp eller att komma på att E kan vara mc². Men jag vann!
Innan jag fortsätter, måste jag bara definiera skillnaden mellan kroppkakor och palt:
- palt är mer renlärig och brutal och görs på rå potatis
- kroppkakan vänder kappan efter vinden och har ibland kokt potatis, ibland lite kokt och lite rå och har lök i fyllningen och är dessutom smaksatt med kryddpeppar.
Att tävla om vilken av dem som är godast är som att bestämma vilken av Eiffeltornet och Frihetsgudinnan som är finast. Det kan man inte! (Eiffeltornet vinner förstås på smak.)
En gång i våras visade jag upp hur det gick till när jag lagade Flygande Jakob. Det fick kommentatören PK att bloggkontra med att man alls inte måste ha händerna i maten hela tiden. Hm. Känsliga matlagningsläsare varnas härmed.
Inte nog med att jag gjorde palt igår – jag gjorde samtidigt jämförande fuskpalt: Kungsörnens påse med mjöl som man bara blandar med vatten! (Resultatet kommer lite längre ner.) Men nu till den riktiga palten!
Eftersom jag igår valde att göra palten på mandelpotatis trots att man kan ta vanlig pöbelpotatis, blev paltarna igår lite dyrare. Men man ska vara försiktig när potatisen i affären fortfarande kallas ”nypotatis”, för av sådan blir det dåliga paltar.
1. Riv eller mal potatisen.
Kanske hade det varit lättare att mala potatisen i en köttkvarn eller en gammal Moulinex, men jag har varken eller just nu eftersom illasinnade människor har tvingat mig att rensa i källaren och slänga livsviktiga ting. Jag har till exempel inte kvar mammas zebrarandiga bikini längre, vilket jag påtalar så ofta jag någonsin kommer åt. Så här kan jag säga:
– Ja, om jag hade fått ha kvar den zebrarandiga, då hade jag kanske stått här halvnaken och gjort palt just nu!
2. Häll kornmjöl och kanske lite vetemjöl samt salt över potatisen.
Och det är nu ni undrar: måste man verkligen ha händerna där nere i maten just nu? Japp. Man måste känna hur den känns, för den känns väldigt rolig.
3. Och så blandar man ihop allt!
Det här tycker jag är lite konstigt: att potatisen och mjölet blir en stabbig deg utan att man tillsätter något annat vattnigt och rinnande. Men så är det.
4. Fixa fläskfyllningen.
Men oj! Jag glömde att ta bild på sidfläsket – som enligt det recept som jag någorlunda följde inte skulle putsas eller stekas. Det kändes lite väl fläskigt för mig, så jag skar bort svålen och lite annat vitt och stekte upp köttet. Med bacon! (Bafatt bacon är gott till allt.)
Det sägs att man kan lägga ner svålen i paltarnas kokvatten, men det glömde jag bort.
5. Stoppa in fläsket och forma paltarna!
(Observera lillfingerspretet på bilden.)
Det här med att göra paltbollarna känns lite som att leka med lera eller att bearbeta en lerklump strax innan man ska dreja. Jag fick lust både att skapa små krukor och att ha snöbollskrig.
6. Lägg ner paltarna i kokande vatten – försiktigt en och en med en slev. Sjud i 45–60 minuter.
Nu har ni sett finpaltarna och följt hur de tillagades: mycket kladd och klet, men kul och lite knasigt. Här kunde jag ju ha nöjt mig, men om man nu hittar paltmix i affären, så måste man ju testa. Det måste man. Att inte testa är som att tacka nej till en bal på slottet bara för att tv-soffan är så inbjudande.
Något måste jag ha gjort tokigt, för paltdegen blev inte stabbig och tjock utan klumpig och oerhört kladdig. Alltså va. Hur svårt kan det då vara att blanda en påse mjöl med 12 dl vatten? Vad kan gå fel? Min degblandarassistent kämpade och kämpade, men de oblandade klumparna fick jag till slut klämma sönder med de i detta läge vattenliksskrynkliga fingrarna.
Och så skulle paltarna fyllas med kött och formas till, eh …
… boll… ar?
Om jag inte hade älskat bacon, hade jag i detta läge säkert slängt Kungsörnens fuskpaltar i komposten och inte tänkt mer på dem. Men man kan ju äta degklumpar med baconsmak, tänkte jag och fortsatte ända in i kaklet.
Ni ser att ”paltarna” efter kokningen ligger och skäms i en slajmhög på botten av kastrullen? De gick att sära på, men hade en konsistens som påminde om uppblött sockerkaka. Jämför nu kladdet med de äkta paltarna här:
Men nu till det intressanta. Finpalten var underbar på alla sätt och vis och hade rätt konsistens och smak. Men fuskpalten med sitt slemmiga utseende och hopplösa slafskänsla i munnen smakade faktiskt ok. Det kan ju ha att göra med baconet – men kanske är fuskpåsen inte på helt fel spår trots allt.
Till palten åt jag ohemult stora mängder smör (de som ville fick ha lingonsylt på) och så drack jag förstås champagne. Och vann med 3,75 paltar i magen gjorde jag.
Diskussionen runt bordet handlade plötsligt om bantning eftersom någon räknade ut att man ju inte kan äta för mycket av palt, och det ju är det som är problemet med mat. Att ”man” äter för mycket. Så då gjorde vi det eftersom jag hade lagat tre efterrätter.
Lokaltidningen hade nämligen en äppeldessert-tävling och jag kände för att testa de tre på prispallen. Alla i familjen var dock rörande eniga om att den som jag alltid annars gör är godare. (Mycket lydig och väluppfostrad familj.)
Avslutningsvis har jag hittat anledningen till att alla i Sverige äter pasta hellre än palt:
____
Recepttillägg: min äppelpaj
- Smörj en form.
- Lägg i äpplen i tunna skivor eller klyftor. (Skala eller inte skala, det är frågan.)
- Droppa över citron.
- Riv över mandelmassa tills du skäms.
- In i ugnen på 180 °C i ca 20 minuter – lägg folie på om mandelmassan ser farligt mörk ut.
mandelmassa i äppelajen? nä vet du vad skäms på dig!
Sådan äppelpaj brukar mor min också göra, fast hon använder äppelmos, serverar den med vaniljsås och kallar den för fransk. Gott är det vilket som.
Annars kan man göra sin favoritsockerkakssmet, blanda tärnade äpplen med en näve kanel och en näve socker, ha i allt i smeten och grädda som vanligt men ca 10 min längre. Blir jättesaftigt!
Visa paltarna, visa paltarna!
(Förlåt, det är ju precis det du har gjort, men jag var faktiskt tvungen.)
Faaaan. Jag borde ändra rubriken, Ö-helena!
Ja, nu gör jag det! Tack!
(Man kan inte gräma sig när man har så smarta läsare, men jag grämer mig till tusen för att jag inte tänkte ut den enda och rätta rubriken.)
Åh, det väcker ljuva minnen… Doften från ASSI Domän som färdades med östanvindens ljumma fläktar. Övningspass sent och bittida. Klarinettisten i rummet bredvid som värmde upp genom att spela alla toner som finns 20 sekunder i taget. Som en plågsam Pecha Kucha, fast betydligt längre än sex minuter.
Du är strålande ambitiös i köket, Lotten! Köksmor i Piteå serverade för övrigt resterna uppstekta dagen efter och det var ännu godare, trot eller ej.
”Livets bröd och palt” är ju rätt fint också.
När palten mister sin pälta…
Blinda och döva, palta och lytta.
Mat ska visst lagas med händerna! PK’s inlägg.
Nu har PK:s matlagning fått en finlänk även i texten.
LupusLupus99 gillar inte mandelmassa eller tycker kanske att jag fuskar eftersom alla äpplen blir goda med mandelmassa eller så är det kanske en nötallergi som ligger och lurar?
Jag tackar tusenpalt för alla roliga paltuttryck. När det är palt ute har den fattige inget smör.
Palt eller inget!
Jag har också provat palt på påse och degen blev kladdig, dock inte fullt så kletig som din. Palten smakade bra, familjen var nöjd, vad mer kan man begära.
OK, kams och pitepalt är två helt olika rätter, men ändå.
Pelle Molins paltpoesi.
http://runeberg.org/adalen/09.html
Palt här får ingen passera, kommer ingen förbi.
Palt, Paltazar. Palt, Paltazar. Palt, Paltazar, Paltazar.
Joråserrubafatt, husmanskost käkar jag lite palt som oftast.
Finsk designermat, Alvar Paalto.
Riktigt gammal mat hittar man på palteontologiska museet.
Nu återstår bara frågan om var jag ska hitta en antik zebrarandig bikini.
Varför en antik zebrarandig bikini, PK? Vad är det för fel på dina trikåer?
Här är en bikinihistoria som jag läste idag när jag inte läste partiinformation om lokala valen (riksdagen är spikad). Har ni koll på vad ni ska rösta på?
Årets bästa rubrik. Skulle den uttalas av The Erotic Voice Of Joe Berluck, då vore det helt fullkomligt.
En gång har jag lagat kroppkakor. Jag hade semester. Det regnade. Det tog en hel j-a dag. Det var gott, men inte som mormors. Jag tänker inte göra om det.
Jag är lite besviken över att du inte berättade mer om smaktestet av Eiffeltornet och Frihetsgudinnan!
Jag skulle också vilja veta mer om paltupplevelsen, smakar det kokt deg med bacon? Är det något ni kommer laga fler gånger eller är ni nöjda så?
Det är besvärligt att rösta lokalt när man inser att kommunalpolitik har rätt lite med ideologier att göra. Vilket man upptäcker när man råkar vara tjänsteman på kommunen, det känns ju helskumt att rösta – eller inte! – på de som faktiskt är ens kollegor. Okej, nej, vi är inte kollegor men vi måste ju samarbeta i alla fall, så det blir konstigt. Dessutom är det parti som mitt hjärta klappar för ganska klent utvecklat här. Och – hemska tanke – den person som jag helst skulle kryssa står en fopollsplan bort ideologiskt. Efter en hemsk massa tänkande så blir det i alla fall samma parti i alla kuvert, Cecilia N, hur går det? Du har ju tjugo timmar på dig, lite knappt.
Kams och palt kan vara nästan exakt samma sak, det beror på vars man är. Här är kams en blöt pannkaka som man äter med mese och rörost till, typ. Alltmedan man tjöjjes bara litegrann.
Men VAD var den ursprungliga rubriken? (Har säkert missat något jätteviktigt bara för att datorn var av det senaste dygnet. Vad gjorde folk innan det fanns datorer med bloggar?)
Palt låter gott. Har faktiskt aldrig blivit av att smaka. Får skriva upp det på att-göra-listan för nästa Sverige besök.
Den orientaliska versionen, Kubeh, görs med deg av mannagryn och korngryn, samt fylls med stekt köttfärs blandat med stekt lök, pinjenötter och allehanda kryddor. Godast serverad i soppa (finns olika soppvarianter) men kan också friteras. Och om någon skulle föreslå att äta det med lingonsylt, som ju låter gott till, skulle den personen få många konstiga blickar. Kommer ihåg kommentarerna jag fick när jag en gång bytte ut köttfärsen till riven ost. ”Det går ju inte!” tyckte ’andra’, ”Men jag har just ätit det” tyckte jag.
Mandelmassa på äppelpaj/kaka är ju gott ju.
De andra lät faktiskt inte så dumma de heller. Fast är det inte lite fusk att ha annan frukt (annanas, hallon etc) i en äppelpaj/kaka?
Det är ett missförstånd att tro, att en gitarrists fingertoppar skulle vara mer lämpade att riva småsnuttar än andras. De är inte tuffa som bildäck, i synnerhet inte på högerhanden, där de dessutom är kantade av tämligen långa och välputsade naglar, för tonbildningens skull. Ett hack i dem är en katastrof. På vänsterhanden är fingerblommorna visserligen mer läderartade, men ack så känsliga för rivjärn och andra farliga verktyg. Ett hack i dem är en katastrof.
Luna, jag tycker också att kommunalalet är det knepigaste, ideologier och handlingsplaner spretar, jag går nog mer på personlig kompetens (enligt min bedömning) än partitillhörighet när det gäller det valet.
Vid val av kams eller palt undrar jag om kroppkakor också kvalar in i kategorin? Då väljer jag nämigen dom, för det vet jag är gott!
Jag är uppväxt med andra potatisbollar, nämligen knödel som också kallas klösse beroende på vilken landsände man är från (även om somliga påstår att recepten också skiljer).
Mandelmassa på äpplen är säkert gott om man gillar mandelmassa, annars inte. Jag föredrar smulpaj.
Sverige går till palt i dag.
Jag är så förvirrad så jag vet att jag var och röstade nyss, men jag har redan glömt bort vilka som fick mina lokala röster … Jag får väl se vilka röstsedlar som kom med hem. Då var det inte de …
Nå. Det är gjort iaf.
Till kroppkaka har jag ett paltoniskt förhållande.
Misstänker att ni alla drabbades av paltkoma efter den stadiga middagen.
I Burträsk lärde jag mig smädelsen ”palthjärna”. De som gillar palt tar det som en komplimang fast det är menat som ett skällsord. Men ingen vill väl bli kallad potatis-mjöl-fläsk-hjärna så självklart är det ett skällsord.
ska testa äppelpajen med mandelmassa, man får väl ta vaniljglass som tillbehör? Jag gjorde kåldolmar idag, då brukar det också bli delade meningar. ”Måste det var kål runt köttbullarna?” En del vill ha sås och lingonsylt till, annars tycker jag svart vinbärsgele och sky samt färsk inlagd saltgurka är det bästa. Palt har jag ingen erfarenhet av, kan man få veta i förväg när du har nästa palteri?
Oh, i Öjebyn fanns det en Paltzeria! Va, vilken grej, helt fantastiskt!
Var ligger Öjebyn? Fanns? Som i ”finns inte kvar längre”?
Palten tillhör basfödan i denna trakt. Jag brukar göra dom med både kokt och råriven potatis och en pjött grövre mjöl av något slag. Ibland är jag så experimentell att jag slänger i en näve fiberhavregryn i paltdegen. Men det får finnas gränser för frisinnet: Fick uppleva vid senaste paltmiddagen (hemma hos brodern) att det finns dom som äter sirap till palten. Uuuäck! Det ska ju vara lingon och en smörklick.
Det finns förresten norskt paltmjöl, med namnet ”Rasp*eballer”. När maken gör palt blir det ur sån påse, låter fult men smakar helt OK. Man får dock vara försiktig med vatttenmängden där också.
Pysseliten, paltzerian låg i Öjebyn utanför Piteå för 15 år sedan. Imperfekt enbart för att jag inte vet om den finns kvar eller inte.
Paltzerian lever och har hälsan även i detta tidevarv.
Jag har aldrig någonsin gjort egen palt, då den finns att köpa färdig på närmaste affär, liksom smör och lingonsylt. Helt ok.
Grannfrun, som är från Djakarta, gjorde tappra försök med svärmors paltkok tills hon en dag upptäckte att med Sweet Chilisås var den faktiskt riktigt god.
Det verkar rätt tidskrävande att laga palt, men nu vet jag hur jag ska göra om andan faller på.
[…] var ett kladdande och slabbande som inte stod långt efter min egen matlagning. Palt, Flygande Jakob eller äppelmust spelar ingen roll: man måste svabba däcket flera gånger dagarna […]
…men om palten mister sin pälta ??
Välkommen till detta vähäldigt gamla paltinlägg!
Toppen att hitta en människa som vet att det är kornmjöl i palten, det är annars en väl bevarad hemlighet.
Bara vetemjöl, eller vetemjöl och råg, och t.o.m. kli är ganska vanligt, men du gör i alla fall äkta palt. Jag ska gå lös på paltandet i morgon, och hoppas det blir jättegott!
Nämen Karin! Så oerhört trevligt!