Hoppa till innehåll

Om tåg och kalsonger (inte vulkanmoln)

Jag tror att just fredagar är bra dagar att skriva långa inlägg om allt och ingenting.

Först åkte jag med ett av dessa tåg som enligt SJ är olönsamma. Det är bara det att det alltid är proppfullt. Förutom då i första klass, som tar upp säkert 40 % av tåget. (Tips: när tåget är fullt, kan man gå in på förstaklassavdelningen och sätta sig på ett gäng onumrerade stolar. På mitt tåg satt det just där en ung man utspilld över fyra säten. Han såg ut som Catweazle så ung han var, och han spelade musik på maxvolym i sina lurar. Alla i första klass var jättemorgonglada.)

Stefan Sundström tyckte att det var helt ok att se ut som Catweazle. (I en radiointervju för ett år sedan.)

Min packning är precis lagom stor, men det finns inte utrymme för ens en sladd till. Och jag har glömt bankettskorna – så jag blir tack och lov tvungen att gå på nästanbal i Converse.

– Men seee, hur är hon klädd? Vuxna människan har gympaskor till kjol!
– Men de är i alla fall silverglänsande. Ser ut som siden, va?

Det blir nog bra det där.

Jag har redan hunnit byta tåg två gånger och dessutom berömt ett barn som gick i plommonstop (!) samt blängt på en cigarettsprättare. När jag hörde ”nästa Morgongåva!” höll jag på att hurra högt av förtjusning och bänglade mig fram till ett öppningsbart fönster bland resenärer som inte alls var lika poetiska som jag.

Uppdrag till läsekretsen: när hade man tvåsiffriga telefonnummer?

Förresten. När jag i ottan skulle lämna världens stökigaste hus, hörde jag min djefla man skratta högt inne på toa. Nu tar vi en paus medan ni tänker på vad man kan skratta stort åt när man är inne på toa.

Hurra! Vulkanaskan är här! tänkte jag. Nä, se det snöade.

[Tankepaus. Aaandas. Associera. Titta ut genom fönstret och kolla om det fortfarande snöar. Se framför er hur toadörren hemma hos oss öppnas och en inte särskilt påklädd, men väldigt sömnskynklig djefla man kommer ut – fortfarande full av skratt.]

– Jag … [skratt, skratt] … jaaaag … [skratt, skratt] Jag … [djupt andetag] … tyckte att det var något obekvämt med kalsongerna. Jag vaknade flera gånger inatt av att kalsongerna var obekväma. Och kolla! Kolla! Kolla vad jag hittade i mina kalsonger! [skratt, skratt] En säkerhetsnål! [skratt, skratt]

För övrigt kan jag meddela att stationen i Uppsala är ombyggd och alldeles fantastiskt modern. Men att från väntbänkarna är det helt omöjligt att se tavlan med tågtiderna. Försenade tåg och nya tider gör att resenärerna sätter sig i två minuter i stöten och ideligen packar ihop sig och drar iväg till informationstavlan för att sedan småspringa tillbaka innan någon tar bänkplatsen och sätta sig i två nya minuter och sedan oroligt ta sitt pick och pack och trippa iväg för att kolla om något nytt har hänt på tågfronten där borta i informationshörnet. Det var ett väldigt nervöst springande fram och tillbaka – men det kanske är sådant som kallas vardagsmotion?

Share
Publicerat iBloggen

29 kommentarer

  1. Mer rapport: jag fick frukost på tåget kl halv tio och nu när klockan snart är elva vill min medpassagerare och f.d. NE-kollega som kallas HAL (men inte är det) ge mig sin trerätterslunch.

    Rap. Tåget är framme precis vid lunchtid. Och då blir jag visst bjuden på mat. Rap. En rap-rapport blev det här.

  2. Dina

    Vi kallade det Hela Havet Stormar.
    Och vilken nostalgilängtan jag fick helt plötsligt när jag såg snöslaskbilden. Mår jag inte bra eller?

  3. Ja, det var precis som “stolleken” där de rusade fram och tillbaka! Kanske var det därför jag lade märke till det hela och mådde lite dåligt: jag haaaaaatar Hela havet stormar.

  4. Morgongåva är nog Sveriges vackraste ortsnamn.

    Jag hade en gång en kollega som kom därfrån. Därför vet jag att Gåvan (kallas så lite familjärt) ståtade med en kapsylfabrik på sin tid samt att det är ett riktigt köldhål med flera rekord.

  5. Att man skrattar åt den Larsson som man kan ha liggandes på toa är normalt. Men att en säkerhetsnål i kalsongerna skulle kunna vara det, nej det överstiger min förmåga att förstå.
    Tror inte det är läge att stoppa en säkerhetsnål i makens för att kontrollera empirin i detta …

    Någon har tydligen inte tänkt riktigt klart på Uppsala station.

    Här snöar det f ö inte. En klarblå himmel har fått lite tussar utmed kanterna, men mest är det sol, och blåst förstås.

    Kom in från bron och kände att det var läge att smörja med solskyddsfaktor i ansiktet. Tjoho, uteläsarsäsongen har börjat!

    Behöver dock lite råd ang solskyddsfaktoreriet: hur mycket kan man lita på en flera år gammal siffra? Är det kanske rent av skadligt?
    För säkerhets skull smorde jag med två olika märken av olika årgångar.

    En annan fråga: det blir fula fläckar av sån där smörja på kläderna. Fast man ser det inte förrän de åkt klart i tvättmaskinen. Något stalltips på hur såna fläckar ska behandlas för att tvätten ska komma fläckfri ur tvättmaskinen?

  6. 1. Det är väl bra att man har omsättning på nedsättningarna i Uppsala?
    2. Det var mycket, mycket länge sedan man hade tvåsiffriga telefonnummer.
    3. Var har du tagit snöbilden, ska åka till Borlänge imorgon och är lite orolig för att jag måste byta tillbaka till vinterdäck.
    4. Pitt
    5. Cecilia N, siffran har väl inte ändrat sig? Om det står “10” nu så stod det “10” även när flaskan var nyinköpt. Däremot kan innehållet i flaskan ha ändrat egenskaper över tiden.

  7. För övrigt är det skillnad på askmoln och åskmoln. Fast bara lite, typ en ring.

  8. Förmodligen har de byggt för få väntplatser på Uppsala station (alla som reste Uppsala-Sthlm i januari i år vet vad jag menar). Så då satte de tavlan illa till för att alla ska turas om att sitta.

  9. som

    Varsågod!

  10. Nämen jisses, heter du Pittlas i fortsättningen, Niklas? Var ska detta sluta?

    (Jatack, jag ska stoppa in ett som i andra stycket. Blir lättare att läsa då — men försvinner somet då från din kommentar?)

  11. På den gamla Bloggertiden hade jag naturligtvis tagit bort det. Här vet jag inte hur man gör. Och Pittlas korta liv är nu till ända.

  12. Saga

    I slutet på 50-talet fanns det tvåsiffriga telefonnummer, kanske in på 60-talet också. Jag minns när jag ringde till mina kusiner så fick man tänka på vad man sa eftersom telefonisterna inte var att lita på.

  13. Ja, stationen i Uppsala vardagsmotionerade jag på i måndagskväll. Alla perronger hann jag besöka innan jag fann mitt till perrong 4 utannonserade tåg på perrong 0. Från 0 till 4 sekunder var jag på plats. Rekord!
    En annan gång gick jag runt med ett obehagligt örhänge i trosorna en hel dag på Kolmården, tur att det inte var en säkerhetsnål.

  14. Ia

    Jag misstänker att det där med telefonnumret kan vara en sån där mycket-litet-samhälle-grej där alla abonnenter har samma riktnummer och samma tre första siffror i numret, för att sedan de två sista skiljer sig.
    I Färila (som jag körde igenom i söndags) finns till exempel en frisersalong som heter Salong 36, och således har telefonnummer 0651-211 36. De tidigare siffrorna är liksom överflödiga eftersom resten av byn har samma…

  15. Min son åker mycket tåg och sms-ar jämt till mig “och jag är ensam i förstaklasskupén och det är jätteskönt”. Han ser också väldigt ung ut och har musik i öronen.

  16. Bokfrossaren

    Som luttrad pendlare på det proppfulla tåget vet jag att även de stenhårda bänkarna uppe vid första klass kräver förstaklassbiljett om det är fel konduktör som håller reda på oss olönsamma resenärer.
    Två- och tresiffriga telefonnummer försvann med de automatiska växlarna. Då blev de femsiffriga. Detta hände sig på den tiden då Erlander var statsminister i Sverige.

  17. ab

    P(itt)K: Började fnittra vid din punkt nr 4 där !

    Askan har nu nått mig, närmare bestämt min nymålade pigtittare i förmiddags. Ska blogga om det så fort jag gått ut och köpt nödig choklad.

  18. Askan har nått dig? Den finns på riktigt? Spring till AB och kolla!

    Själv har jag lyssnat på Catharina Grünbaum i en timme. Det var jobbigt, så jag gick till mitt hotellrum med stolpsäng, badkar och tekokare och sov middag. Nu har jag vaknat och ska stryka ansiktet och krulla mungiporna och springa till Jonas Hallberg som ska intervjua Lars Wollin som sedan ska hålla föredraget ”Birgittin, lutheran, linnean – Den svenske facköversättaren i språkhistoriens spegel”.

    Ingen av dem kommer att nämna pittlampor, kan jag lova.

  19. Vad är det för lokal?
    Stadshuset? Tonhallen? Nån annanstans?

  20. Örjan

    Undrar hur ett örhänge kan hamna i Pysselitens trosor?
    Naturlig förklaring finns naturligtvis
    Tur i alla fall att det inte var i Karlslogens kalsonger, för då hade min fantasi kanske gått i spinn.

  21. Örjan

    Förlåt “karlslokens” skall det naturligtvis stå.

  22. Lotten, tack för ordet “bänglade”! Det har jag inte hört på lääänge och det är ett jättebra ord. Man kan på något sätt HÖRA vad det betyder. Undrar om det är utrotningshotat?
    Vad lustigt det här med tvåsiffriga telefonnummer. Jag stötte på ett bara för några dagar sedan. Bloggade om min mormor (född 1876) och i hennes vackra, gamla hatt sitter en etikett om inköpsställe. Där står det bl a “Rikstelefon 19, Byske”.
    Hatten (och etiketten) kan skådas på http://www.antasnaque.blogspot.com/2010/04/mer-mormor.html

  23. “Ingen av dem kommer att nämna pittlampor, kan jag lova.”

    Låter som om ditt sällskap är en smula torftigt.

  24. Ljuvig hatt, Anta Snaque, fullständigt förtjusande. Och med en gardinfrans av fjädertyp dessutom!

    Nu ska jag ta på mig en seriffstjärna och gå på kobåjskalas.

  25. Haha, Örjan, det undrar jag med!!

  26. Luna

    Om jag bara kunde byta typsnitt skulle jag kontra med en sans serif-stjärna till kobojskalaset. Som förmodligen rockar en masse eftersom öeschättana pimplar sponsdrinkar hela helgen.

    Ha trevligt i stenstaden! Och det gick utmärkt att vinna schlagern med finklänning och basketdojor, så det duger nog även i Y-län.

  27. Jag minns när min mor beställde samtal på 50-talet. “Malexander sju åtta” sa hon då, så att det inte skulle låta som fyrtioåtta. Det var innan Malexander hamnade i kriminalhistorien.

  28. Det där örhänget i trosan är inte alls konstigt: man tappar dem precis hela tiden och om de råkar hamna i trosan ska man bara vara glad för då ligger de inte i en rännsten i Paris. (Däremot är det väldigt roligt att örhänget hamnar i trosan!)

    När jag ska säga mitt telefonnummer säger jag också “fyra” istället för “förti” som låter som “sjutti”.

    Nä nu ska jag ta en bild på seriffstjärnan.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.