
Jag blir stundom kontaktad av högskolestudenter som har fått order om att intervjua ”någon”. Inte vet jag hur de kommer fram till att ”någon” är jag, men jag tackar alltid ja. (Förmodligen står jag med på någon lista.) Studenterna är nästan alltid nervösa och osäkra, så då slår jag dem med en pekpinne på fingrarna eftersom hut går hem. (Noooot.) Igår var det en ung intervjuare som undrade hur jag förbereder en föreläsning.
– Menar du en kort snuttföreläsning eller en heldag? sa jag.
– Va? Hel? Heldag? Pratar du en hel dag?
– Ja, det är det jag försörjer mig på.
– Men hur kan du ha saker att säga i en hel dag?
Ja, det var ju faktiskt en befogad fråga. Men sanningen är ju att en heldag är pruttenkel. Man bara kör på precis som alla skribenter på Nationalencyklopedin när de med lätthet skrev mastodontartiklar som ”andra världskriget” men ville ha ett halvår på sig för att få ihop en tiorading om en kanotistfamilj som hette Wirström. Just nu håller jag på att pussla ihop en timmes prat om ”när det blir fel”. Fel på svenska eller något annat språk. Fel bland ungdomar eller gamlingar, på skyltar eller i tidningsartiklar. Språkpuristen och kommentatorskan Ökenråttan har överöst mig med exempel som hon har hittat, t.ex.: ”det hade hon gillat sen hon var barnsben” och ”att förlora en nära och kära mitt i livet är tungt”. Jag har varit lugnt förvissad om att det här kommer att gå bra.
Men. I måndags lade Lisa Förare Winbladh ut hela sitt manus till en föreläsning som hon skulle hålla – på 12 000 tecken! Och jag baxnade. Chockades. Imponerades. Tog mig åt hjärtat och kände svindel. När jag föreläser har jag ju inget manus! Jag bara pratar och babblar på! HJÄLP!
Men jag är inte den som är den. Här ska skrivas manus! Tadam!
”Jag vandrar omkring bland bokstäverna lika storögt som en bilmeckare som får kliva in i okända motorer, som en pryltok som springer ifatt nya appar och som en skofetischist som gärna går i andras skor. Ideligen betonar jag att jag är en språkpolis – men en inte särskilt irriterad sådan.
Jag är mer fascinerad. Fascinerad över av hur man kan vara petnoga med sitt yttre, sitt bordsskick, sin trädgård, sina finnar eller sin image men samtidigt totalt och komplett obekymrad om ord, bokstävlar, formuleringar och betydelser samt tolkningar.”
Och så gav jag upp. Det där går inte. Jag kan inte. Mitt skriftspråk ligger mig varmt om hjärtat, men ljusår från mitt talspråk. Centerledaren Olof Johansson har gått till historien som mannen som talade så att ingen begrep – men jag vill tro att han bara hade en obegriplig talskrivare. Som jag.
Nu ska jag fortsätta att förbereda mitt babbliga anförande. Har ni exempel på underligheter som ni har stött på, så mejla mig! (Eller skriv det i en kommentar, det går förstås lika bra!) Själv ska jag nu kontakta 31 företag som heter ”Björntjänster” och fråga om det är just det som de erbjuder.

Jamen det där manuset var ju inte alls exakt det jag sa! Jag improviserar vilt efter stolpar som jag markera med överstrykningspenna i manuset. Det var mest för att jag skulle prata om en helt ny grej på begränsad tid. Och för att jag ville att deltagarna skulle kunna gå tillbaka och läsa och slippa anteckna.
Men jag måste ha hela dramaturgin klar annars kan jag inte knyta ihop säcken snyggt och då är det ju lika bra att skriva en text på en gång så att fler kan ta del av den (jag är ju så fåfäng).
Vad är ”appar” och varför springer vi pryltokar efter som? Är det en ny förkortning för apparat? Eller är det såna där applikationer till ajfånas som avses? I så fall, antyder du att man måste vara pryltok för att gilla ajfånar eller att alla pryltokar gillar ajfånar?
Jag hör ibland hur ordet klicka används på lite olika sätt. Om nått klickar, så betyder det för mej att något inte funkat som det var tänkt, pistolen klickade. Men om två personer finner varandra direkt så brukar man ju säga att det sa bara klick. För mej låter det konstigt om man säger att det klickade direkt mellan dom två personerna, då det antyder att det inte funkade alls mellan dom.
Sedan undrar jag om det har klickat mellan någon och en lågsugenergipitt, eller om man kan säga att dom klickar hela tiden. Fast den lågsugenergipitt som satt i Pysselitens läslampearmatur klickade inte, den tjöt lite lagom störande med hög frekvens lagom för att driva en till vansinne och förhindra all läsning i sängen. Numera sitter det en glödlampa i den armaturen.
Äsch, den övre bilden har jag redan sett – det är ju den där fåniga killen som går och facebook-pokar IRL.
När det blir fel? Jag satt och undrade vem kommenta-torskan Ökenråttan kunde vara. kanske är jag lågsugenergipitt-påverkad?
F ö kör jag inte heller manus. Jag skriver tre stolpar på tåget på väg till föreläsningen, och sedan kastar jag mig rakt ut. Bara jag vet var jag ska börja.
Om föregående talare eller introduktören/tösen (no pun intended, men vad kul det blev bara så där) säger något som lämpar sig att bli ett litet snällt skämt, tar jag chansen. (Ex, Ystad: Inledaren manade den kaffedrickande och chokladtårtemumsande publiken att titta på sina biljettnummer, för man kunde vinna på dem. Jag kom upp och sa att den som vinner får diska. Skratt! )
När det blir fel, #2: Heter det inte fascinerad av, inte fascinerad över? Det och det fascinerar mig, alltså blir jag fascinerad av det och det.
P(itt)K: ”Vilka appar blir dina appar?” Retar mig till vansinne! Lika pinsamt som när nittioåringar försöker säga att något är grymt sjukt, asså.
”De är inne och kränker på min personliga integritet…”
Citat ur denna artikel, och även om det är just ett citat önskar man att journalisten hade putsat till det lite.
http://www.bt.se/nyheter/mark/krankt-av-ica-kampanj%28443381%29.gm
Jag har ett par bekanta som konsekvent säger ”ingentingen” istället för ”ingenting”. Skumt?
Kan säkert komma på en hel del till, men inte just nu.
Hm. ”Jag ska bara gå runt knuten och kränka lite.”
lotta: Ingentingen känner jag igen, det fanns (och finns väl än) folk som säger det i Halland. Någontingen sas det också, varav den roligaste exempelmeningen är ”Någontingen vet man ju!”
lotten: Morsgrisen! Honom är jag så väldigt (knä)svag för. När Lära … och Någonstans … kom var jag redan prajmad genom att min moster under mina småbarnsår hade haft en så underbart gullig och snäll kille, en blyg norrlänning, som var på pricken lik Waldvik. Det var till exempel han som efter många övningstillfällen smygsläppte min pakethållare så att jag plötsligt cyklade själv — han har en självskriven, evig plats i mitt hjärta.
Andra kopplingen till den bilden är att barnas mormor jobbade på skolan där och när Lära för livet spelades in, så hon kunde titta på sina elever i teve sen. (Väldigt mycket Lassievarning på mig idag, märker jag. Men jag har så tråkigt på jobbet.)
Miss Gilette; befinner mig inte så långt från Halland så det kan ju förklara en del.
Här http://hem.bredband.net/b418260/uttryck
(jag struntar i länkandet) finns en massa fel som sagts och skrivits i svenska massmedia under årens lopp. Det är en av mina vänner som har samlat.
Och så finns det ju ”Ordbruk och bokstavsskötsel” på Facebook.
P(itt)K – Tänk att jag precis funderat mycket på det där med att klicka, de motsägelsefulla betydelserna. Men så kom jag att tänka på nåt ännu konstigare, nämligen ultrarapid! Ett ord som både betyder supersnabbt OCH superlångsamt! När man begrundar ultrarapid är klicka inte så konstigt längre.
Ultrarapid har en logisk förklaring.Det har med kamerateknik att göra. Om man vill visa en filmsnutt i långsamrörelse, slow motion, måste den filmas med hög hastighet, ultrarapid.
Det är alltså själva filmandet som sker i ultrarapid, visningen sker i normal hastighet och rörelserna på filmen ser ut att vara slow motion.
Jag har för mej att ett vanligt format på film är 25-30 bildrutor /sekund. Om man filmar och visar bilder med lägre hastighet blir rörelserna ryckiga. Jämför med gamla stumfilmer där alla rör sig snabbt. Det är för att om man visar filmen i normaltempo så blir rörelserna ryckiga. Om man filmar med 300 bildrutor / sekund och visar 30 bilder /sekund så ser alla rörelser mjuka och långsamma ut.
Nu tar jag av mej min tråkiga besservisserhatt och säger att på byrån i min hall ligger en lågsugenergisugpitt som jag inte vet vad jag ska göra med.
P(itt)K – jo, det är därför man använder höghastighetskamera när man filmar krocktester och droppar som faller i vattenytor och explosioner och Mingvaser som går i kras.
Gamla dubbel-åtta smalfilmskameror tog lika många bilder i sekunden som stumfilmskamerorna, dvs 16. Stumfilmsprojektorerna och smalfilmsprojektorerna visade också 16 bilder i sekunden, så filmen verkade helt normal. men när man tog stumfilmer och började visa dem med senare standard, dvs 25b/sek, började de hoppa och se lustiga ut. Ett par generationer filmtittare missade alltså seriösa och storslagna stumfilmer, därför att de kördes i fel hastighet.
En fin sak med att läsa filmvetenskap var att man fick se stumfilm på stor duk i rätt hastighet. Breathtaking. (Hjälp, hitta nu ett bra svenskt ord för breathtaking!) Det var en upplevelse att känna en hel biosalong i Filmhuset tystna inför en erotisk scen med Asta Nielsen när hon ormade sig tätt intill och runt en karl som jag tror var bunden med tjocka rep.
Jag är vilt imponerad av människor som klarar sig utan manus :).
De få gånger jag föreläste genom mitt jobb hade jag stödord för man visste iaf inte vad folk skulle fråga.
”Josef Boberg skriver inte som andra och ser världen
ur ett annat perspektiv än de flesta. Just detta gör att
språket vitaliseras och helt nya tankebanor etableras.”
”Josef Boberg skriver inte som andra och ser världen
ur ett annat perspektiv än de flesta. Just detta gör att
språket vitaliseras och helt nya tankebanor etableras.” = rätt länkning.
AB: Nu när du påpekar det, känns det komplett fel med ”fascinerad över”. Du ser: jag kan inte skriva manus till mig själv. Måste ändra.
Dessutom hoppas jag att ni alla förstod att Ökenråttan hade HITTAT tokigheter som hon har skickat till mig, inte att hon till vardags skriver så själv. Måste ändra.
Nu ska vi se vad Josef Boberg skriver om sig själv.
Nu när Lisa inte alls följde sitt manus och ni har gett mig massa bra feltips, känns den där entimmesföreläsningen bara alltför kort. Kan jag sno en timme av Mark Levengood som pratar före mig, tror ni?
Fru Decibel och alla andra som vill fullänka utan att göra det sådär snyggt som man var tvungen i Blogger — gör det! Huvudsaken är ju att man kan klicka! Klicka, klicka och klicka. (Ordet har nu tappat sin betydelse heeeelt. Klick på er!)
Äsch, glömde ju: appar skrev jag just för att det kallas appar och är lika inne som någonsin ”fett ägigt”. Applikation är ett utmärkt ord, men det känns mest som påsydda smileymärken på Per Waldwiks jeans. (Tänk, jag hade glömt bort att han var Morsgrisen i Någonstans i Sverige.)
Jag har varit på en föreläsning om att föreläsa. En hel kurs var det faktiskt. Somt fastnade, annat inte.
Tre saker står ut mer än de andra:
*) Allt blir intressant om det berättas med passion, till och med en berättelse om framtagning av akvariefiskmat eller bästa sättet att byta vinterdäck.
*) Berätta bara 10 % av det du vet, låt resten av din kunskapsbas aktiveras av åhörarnas frågor. Om inte annat framstår du som enormt kunnig.
*) Det är betydligt svårare att prata i fem minuter – och hålla tiden – än en timme.
Med åren börjar jag tycka att det stämmer rätt bra, särskilt det där med passion. Jag älskar engagerade talare oavsett ämne.
När det blir fel: ”I huvud taget”. Usch och fy. ”I stort sätt”. Och ”Sådan tur var”.
Tur då, Pipopp, att jag inte ska tala om t.ex. … hästskor. Mögel, glödlampor och gamla gympaskor hade gått bra.
Lånat fel: Kurskamrat ville säga ”för nuvarande” i st f ”för närvarande”. Rent språkligt har han förmodligen rätt, men vad hjälper det?
Det klassiska – ”ta till vara på”.
Em samlar på roliga grodor, en av mina favoriter är om blodet som inte fick korrugera (http://bastmattan.blogspot.com/2009/11/nagot-att-orda-om.html) och barnen som handsupperade (http://bastmattan.blogspot.com/2010/01/nykonstruktion.html)
Gick en projektledarutbildning där en av mina kurskamrater sa att vi skulle använda graviditetskraften när ett pulver skulle flyttas från en behållare till en annan. *fniss*
Oooh, jag hade en lärare som pratade om ”graviditetskraften runt jorden”, ”flugdramat i Sovjet” och sedan sa att vi skulle ta allt med en nypa sallad.
En kemilärare vi hade på gymnasiet sa att terminen skulle ha två huvudteman: ”uhurganisk kemi” och ”uurganisk kemi”. Enda uttalsskillnaden var en knappt hörbar paus mellan u-na. Det han ville säga var organisk och oorganisk kemi.
Vi förstod aldrig riktigt skillnaden med honom, vi visste aldrig vilket av de två han pratade om. Terminen därpå fick vi en annan lärare, puh!
Gulligt: när brorsan var liten sa han att änglarna hade vinglar.
Inte gulligt: folk som ska prioritera ner saker. Urk.
Apropå korrekt bordskick framför välvårdat tal så hävdar ungdomarna här hemma, att det är lite inne att tala snabbt och slarvigt. Man säger gedde, skärde, ett stol osv. samt utfyllnadsord när ordförrådet tryter. Det är dessutom vanligt att man blandar svenska och engelska. Ungarna spånar vidare, att det är internetspråket som smittar av sig till talet.
Jag hör (och ser) orden emellanåt men skulle behöva en ordlista med internetord, typ:
lol= laugh out loud
atm=at the moment
brb= be right back
afk= away from keyboard
tbx=tillbaka (tebax)
ffs=for fuck sake
ftw=for the win
omg=oh my god
w/e=what ever (varför med snedstreck?)
asg=asgarv
vgd=vad gör du
dd=du då
lamao=laughing my ass off
ro(t)flmao=rolling on (the) floor laughing my ass off
…
pysse: Snedstrecket i w/e gissningsvis för att skilja det från ordet we.
O himmel. Jag skakas i mina grundvalar: hade ingen aaaaaaaning om vad w/e betydde!
Vänta nu.
LSMMTUAFIMC = Laughing so much my turban unravels and falls in my curry.
Jag är så med i språksvängen.
Nu sa min dotter att ”min kanin äger ut” , vad det nu betyder.
Pysseliten: Mitt standardknep när det gäller engelska obegripligheter är att skriva obegripligheten i fråga i sökrutan följt av orden ’urban dictionary’. Den sajten har hur mycket slangförklaringar som helst.
Annars börjar jag för det mesta med ’obegripligheten’ ’wiki’. Det ger nästan alltid träff.
Aaaaaah! Äntligen! Jag lånar besserwisserhatten av P(itt)K. Normalhastigheten på en filmkamera är 24 bilder/sekund. TV å andra sidan visar filmer med 25 bilder/sekund p.g.a. växelspänningens frekvens. (Därför är alltså en långfilm i TV 4,17% [eller 2,5 min/timme] kortare än på bio.) Att som P(itt)K föreslår köra med 25-30 rutor skulle ju kunna bli ett kul experiment men knappast någonting som filmernas upphovspersoner skulle uppskatta. (Märkte ni hur PK jag var nu?)
Tack för lånet.
Jag kan tala om att besserwisserhatten är synnerligen klädsam på er allihop.
Som översättare blir man lite ställd när en textförfattare tror att ”flammable” och ”inflammable” är motsatser. Det kan framgå av sammanhanget, men ofta inte.
I avdelningen söta underligheter från barn, så sa äldste sonen (som f.ö. gjort hela familjen till en basketfamilj) ”tack i tomaten” när han var liten.
Det ska bli kul att höra föreläsningen på lördag!
Men vad bra, Christer, då kan du ju nicka och skratta igenkännande när exemplen från kommentatorsbåset dyker upp! (Och eftersom du är av basketfamilj MÅSTE du komma fram och hälsa.)
Självklart kommer jag fram och hälsar!
Ska du på kabojspartyt redan i morgon kväll, eller sitter du framför Viasat Sport och kollar Uppsala-Plannja?
Jag kommer på kobojsarpartyt, men lider i tysthet.
Man kan visst beställa sms med ställningen efter varje quarter.
Ha det gott, vi ses!
Jag bojkottar cowboygrejen, men bänkar mig framför dig Lotten! Det ska bli kul att se dig i full frihet. Jag ska noga studera din användning av manus. Ska man skriva ut kommentarerna och bocka av?
Christer? Har vi träffats, månne?
Christer, det har vi!
Tack Plastfarfar för tipset! Wiki använder jag emellanåt men urban dictionary var en nyhet. Oftast hojtar jag genom huset till närmaste unge som oftast har ett svar.
Lotten, var den långa förkortningen inte med i ”På spåret” ? Om det nu var så, så inser man ju hur viktigt det är att man lär sig alla nya ord.
Jag passar på att dra en lans för ”var” som irriterande ersätts av ”vart” i ökande grad. Men idag är jag glad över att ha återfunnit ordet ”harm”. I stället för det starkare ”kränkt” passar det bättre många gånger att säga att man är harmsen.
Detta tänker jag på medan jag lyssnar på radio till den nya slagdängan ”Du gör min dag” med artisten Petter.
’namn’ ’ IMDB’ ger träffar på the Internet Movie Database, kan jag berätta. Löser månget skådisdiskurs.
”Diskurs” — rys.
Ho ho. Diskurs är det så länge inte den blåblänkande webbmostern eller hennes D. Make har bättre ord att komma med.
Diskurs är ett rysansvärt begrepp som jag bara använder när jag tentar. (Senast 1991, tror jag. Huga.)
Kabojsarparty, kobojsarparty …
Hamnar ni på kobajsarparty så har ni hamnat fel, nämligen i lagårn.
Måste bara berätta om en granne på landet som for oerhört vårdslöst fram med svenska språket. Först trodde man bara att man hört fel, för man begrep ju vad han menade, men strax insåg man att han hade ”frilansat” lite i fonetiken bara.
Exempel:
”Jag har varit och hälsat på en bekant på sjukhuset. Han låg i desperator på offensiven.”
”Jag har lämnat in bilen på underhandsberedning.”
”Idag ska jag ha fläskkompletter till middag.”
”Jag har köpt nya proteshanddukar.”
”Igår körde jag skräp till fontänen.”
Ni tror mej inte, men det är faktiskt sant!
Mvh Helena i Gbg
Tack! Stackars fontänen kan inte ha blivit glad, Helena i Gbg!
(Det värsta är att jag nog kommer att ha svårt att säga kotletter i fortsättningen. )
Det har nyligen skrivits om Elizabeth Taylor att hon eventuellt skulle gifta sig igen (fast det skulle hon inte skrev de några dagar senare). Då envisades de med att skriva att hon och blivande maken ”skulle gå nedför altaret”. Verkar inte det lite besvärligt?
Jag ser nu att jag tydligen tycker det är roligt att använda ordet skulle.
Så underbart Yvonne! Det är kul bara att se framför sig hur Elizabeth med sin dåliga rygg klättrar upp på altaret.
Lotten: Ja, först ska de klättra upp på altaret, och sen gå ner! Tror till och med att de senaste bilderna man sett på Elizabeth Taylor har visat henne i rullstol, och då blir det ju jättesvårt att klättra upp. Fast med rullstol går det nog ganska snabbt att ta sig ner. Men jag har en teori om att de som skrivit notiserna tar dem rakt av från engelskan och översätter kanske ”walk down the aisle” med att gå nedför altaret. De borde kanske gå en kurs i engelska eller nåt sånt innan de skriver nästa artikel om folk som ska ta sig nedför altare.
Just ja, här http://yvoeri.blogspot.com/2010/04/fast-nu-ska-de-visst-inte-ga-ner.html finns ett urklipp som visar den roliga skrivningen.
Om du inte klickade på prenumerera vid din kommentar hos mig: Självklart får du använda urklippet, jag har ju snott det från Expressen. 😀