Vulkanmoln. Askmoln. Isländsk katastrof som kostar SAS all världens pengar. Åh så spännande! (Ser ni framför er hur jag slår ihop händerna sådär alldeles överförtjust?)
I vintras skällde alla på SJ för att SJ inte kunde hantera lite snö och vi luttrade tågpassagerare drömde om forna tiders tåg som gick i ur och skur eftersom de gick så högt över rälsen. Nu ställs alla flyg in och då ska vi tycka synd om SAS? Å nä, den gubben går inte – låtom oss istället fokusera på själva krissituationen! Människorna!
Min syster sms:ade igår eftermiddag: ”Kan du fråga på Twitter om någon vet något om flygen från Helsingfors? Jag sitter fast här!” Tydligen har Helsingfors flygplats en twitterkanal … som så sent som i förmiddags såg ut så här:
Inte ett ljud om flygplanen som ställdes in. Men att det skulle bli strejk. (Nu står det däremot ”Helsinki Airport air traffic is suspended due to volcanic ash.”)
Alla flygpassagerare fick (till min systers stora glädje) åka kryssningsfartyg hem till Sverige. (Jag tror att det var en helt vanlig finlandsfärja, jag.)
Stackars lillasyster Orangeluvan blev tvungen att dricka drinkar på färjan och lyssna på trubadurer som spelade Yesterday och House och of the Rising Sun och dessutom sova under bildäck. Själv blev jag en hel kvart försenad till Sundsvall eftersom tågsättet ”gick sönder”. Japp, så sa de: vi fick byta tåg för att hela tåget brakade ihop. (Jag tror att det tåget åkte iväg med alla flygresenärer, jag.)
Men. Än en gång blir jag alldeles upprymd för att det krisar. Det är ju inte alls rättvist mot alla som faktiskt blir drabbade på riktigt och inte alls bara blir en kvart sena eller tvungna att lyssna på Yesterday på finsk-engelska. Håll med om att vi behöver lite kriser då och då! Här kommer det roligaste twittret om Islands vulkanutbrott:
Och så tar vi då dagens outfit. Förutom att jag lyssnade på intressanta föredrag, hann jag idag gå på cowboyparty och dessutom partaja med Catharina Grünbaum och Patrik Hadenius i Jonas Hallbergs svit. Jag hade plommonstop som en westernsk tidningstryckare och … och … och … eh … bara jeans. Ingen vidare utstyrsel, jag vet.
Men ser ni den lilla stjärnan ovanför divisen? Tada!
Enligt Språktidningens chefredaktör förstod 0,4 ‰ av den samlade församlingen hur roligt detta var. (Tipstack till Thomas!)
____
Uppdatering!
Luleå-Anna kommer med ett nytt bidrag i kommentatorsbåset:
House of the Rising Sun, om jag får be.
Plommonstop och bara jeans? Som topless-cowboy gjorde du säker succé! 😆
Men håll med om, Plastfarfar, att man hade kunnat göra en karriär av att dels spela House, dels Rising Sun? (Tacktack, jag ha rättat – trots att det var ett roligt fel.)
MrArboc – jomenvisst, fast lite kallt var det allt. Allt för konsten!
(När jag har på mig språkpoliströjan som igår, tror jag i min enfald att alla ska kasta sig över mig och vilja beställa T-shirtar en masse. Men nej. Alla köpte bara en massa öl.)
Lite roligt också att folk som skriver om vulkanutbrottet använder taggen #ashtag. Vet inte hur många promille som håller med om det, men iallafall.
Kolla också taggen #skjutsgruppen för samåkning, kanske inte så användbart från Helsingfors men om man ska åka nånstans i Sverige eller till övriga Europa är det ju fiffigt att man kan samordna och samåka.
Twitter är lite behändigt ibland 🙂
”Tänk, vilket underbart liv, det Ni för!”
Apropå serifstjärnan:
http://img32.imageshack.us/img32/6990/3626399500×500.jpg
Skönt att höra att du också känner någon slags märklig inre glädje när vår trygga vardag rubbas av en naturkatastrof (om man nu ska kalla det katastrof). Jag har gjort en amatörmässig meta -psykiatrisk analys och tror att jag njuter av att kunna kanalisera mitt inre kaos till ett yttre fenomen (så länge ingen verkligen drabbas verkligen hårt, naturligtvis) En liten flygförsening har väl ingen dött av, även om jag tycker synd om de drabbade ändå. Fast när vi var utan ström i 9 dagar mitt i vinter njöt jag bara första kvällen, sen var det hemskt.
Klart vi gläds åt kriser, äntligen får vår naturliga vilda gruppkänsla komma fram! Flocken samlas skrattande i grottan undan störtregn och spännande åskviggar, dansar och berättar historier!
Under den s k oljekrisen för länge sedan var det vara katastrof och kaos och dysterhet i tidningarna, och varannan lampa i T-banan släcktes och så. Folket, däremot, var lyckligt, pratade med varann på gator och torg och kände att de äntligen kunde GÖRA något, om än bara genom att släcka lampor.
Tack Luleå-Anna! Om man läser I thott the therif blir det ännu roligare.
(Ta förresten bort att ”vara” där i min förra kommentar.)
Lärdomar kl 10 på en lördag, före frukost men utan Julkalendertröja. Var ska den här dagen sluta?
Nå, det får bli något hemstickat men fint ändå.
Kriser är skönt. Eftersom vi försöker kontrollera vår konstruerade värld till den milda grad mest hela tiden så behöver vi något som ställer allt på ända ibland. Avkoppling – helt legitim. Och en kapitulation inför något större, det gör oss människor mera mänskliga ibland.
Angående askmoln, katastrofer och kontroll – här finns några funderingar om det:
http://www.antasnaque.blogspot.com/2010/04/kontroll-och-morka-moln.html
Vad är tågsättet för ett sätt?
Jag har väl tidigare nämnt att jag tycker det är lite kul med katastrofer för att de bryter mot vardagen. Låt nu inte min stackars gamle far höra detta som fastnat i Europa (som med foten i en potta) och igår lyckats flyga från Lyon till München innan flygförbudet och därifrån försöker han nu ta sig med tåg via Köpenhamn tillbaka till tryggheten på svensk mark. Nu har han ju rest i mycket i jobbet och har säkert ingalunda drabbats av panik men han har nog passerat ungdomens äventyrlighet med råge.
Tänk om vi får vänja oss vid att ha ragnarök över oss som ett lynnigt och oförutsägbart hot som lägger krokben för våra flygvanor för lång tid framöver? Jag ser framför mej hur vi transporterar oss via hemmabyggen à la Mad Max och att rent vatten blir handelsvara.
Undrar om ”klimatet” drar en lättnadens suck nu när det fått en andningspaus från flygplanens miljöförstöring? Eller var detta bara en försmak av naturens hämnd mot människans egoism?
Om verkligheten överträffar dikten så måste den ju trumfa rätt många filmer!
Vulkanutbrott är också miljöförstöring och kan påverka vårt klimat under lång tid.
Vad är tågsättet? Eller hurdant?
Om forna tiders tåg gick högt över rälsen – flög de fram på den tiden?
Bokstavligen?
Jag är fotografen med stor, röd rosett på huvudet som tog bildbevis åt dig idag på konferensen; kommer snart att maila fotografierna.
♥ Maria-Thérèse blog.afiori.com ♥
Mina hoods, som i det närmaste är laglöst land, kan de räknas som sans seriff? 🙂
Den här kommentaren kanske borde ligga på ”Att förbereds en föreläsning” egentligen, men eftersom den handlar om vulkanutbrott, askmoln och inställda flyg så…
En krigsrubrik från gårdagens Borås Tidning hittar man här:
http://vallterrier.wordpress.com/2010/04/16/hoppsan/
(Nätupplagan var korrigerad, så det får bli min bild av eländet istället).
Sans sheriff möjligen.
Nördhumor… ;=)
Det här är oxå nördhumor: ”Det finns 10 typer av människor, dom som kan det binära talsystemet och dom som inte kan det.”
Jag hörde idag Lotten säga pitt på scen! Fast det var ungefär strax efter sound check och ungefär bara jag i salongen.
Gillar nördhumor! (Iaf om jag fattar den. Och det har jag gjort nu.)
Jag förstod nördskämtet redan igår. För visst var det här man fick skryta om sånt? Annars vill jag bara meddela att jag vunnit på travet idag. (350 kronor) Däremot var det någon annan som tog hem Drömvinsten, och som programledaren sa – den får se sina drömmar gå i upplevelse.
Haha, fram för mer pitt på scen! Heja Lotten!
”I shot the serif” hehhehee sådant uppskattar vi typografinördar 🙂
Anade jag inte att min formulering kunde tolkas som att det tog ett tag för poletten att ramla ner.
Så var det inte tänkt. Jag menade att det här med 10 grupper begrep jag omgående; serifskämtet begrep jag när jag inhämtat kunskap om serif(f?)er.
Och det var det jag satte som villkor. Sportfiskarhumor eller hampollshumor eller någon annan nördforms humor där jag inte är bekant med nördformen anar jag går mig förbi om den inte förklaras.
Skumt! I Safari så är det en bild som inte syns; den översta bilden som tydligen ska illustrera twittrande i Helsingfors är bara en ruta med ett litet frågetecken i mitten. När jag sedan gick in på sidan via Firefox ”saknas” inte bilden. Det är bara ett vanligt styckeavstånd. Twittrandet i Helsinki finns helt enkelt inte och saknas inte heller.
Nu ska jag prova att länka igen, denna gång till två bilder. Den första visar en plats som kanske Lotten känner igen?
http://farm5.static.flickr.com/4035/4529940397_be90ab0b9d.jpg
Den andra visar en butik som inte är så min som dess utsida antyder.
http://farm5.static.flickr.com/4050/4529939663_1ecbe5f19a.jpg
Helsingforstwitterbilden syns inte i vare sig Chrome eller IE8 för mig.
Jag som oftast inte ser någonting ser Helsingforstwittern: Dear Iceland, we said send cash, not ash…
PK: Så besviken jag blev. Jag trodde det skulle stå P(itt)K -möbler.
Nämen ojojoj, man kan ju inte lämna sin blogg så här vind för våg! Helsingforstwittern spökar som hämnd.
Nu tar jag fram verktygslådan!
Jäpp!
ab, jag får väl åka tillbaka till Borlänge någon dag och kliva in i butiken och ta dom hårt i … örat.
Åhå, en sådan tröja (I shot the serif) gjorde jag för ett par veckor sedan. Passade på att göra ett linne med de tre första Lorem Impsum-meningarna på framsidan också. Nästa projekt blir den här!
Aaaaah keming, Heléne!
PK: Vad himla överraskade de ska bli.
ab, ja förmodligen.
@helene
Oj vad långsökt.
Riktigt nördigt.
Men tack vare Wiki, tror jag att mig förstå.