Nu blir det ett hejkäradagboksinlägg här. Bafatt. Men med en aftonbladsk rubrik blir det kanske mer intressant?
Femtonåringen och jag gav oss med gipsad arm och alla lagkompisar till en basketcup i Norrköping klockan 06 i morse. Nu får man ju inte spela med gips eftersom det är ett dödligt vapen, men hon fick hoppa in i ett par minuter och känna på bollen så att hon kan få ännu en medalj. Ty hon är fortfarande i den åldern när det är viktigt med medaljer. (Så kan bara en bitter mamma med alldeles för få medaljer i sin samling skriva. Och inte fick jag hoppa in och spela med Femtonåringens lag heller.)
Förutom brutna tår och stukade händer samt brännande hälsena, lider jag nu av en ny, intressant åkomma: extensorius gluteus maximus. Det vill säga en sträckning i rumpmuskulaturen. Eftersom just detta är kroppens största muskel är smärtan stor och stark – men främst när jag sitter för länge. Och ”för länge” är t.ex. Norrköping tur och retur: när jag öppnade bildörren och klev ut, stånkade jag som Robert De Niro och Nick Nolte och gick som Harvey Keitel.
Inte blev det bättre av att jag åkte tåg till Stockholm i eftermiddags och satt och satt och satt igen.
På tåget satt förutom skorna som ser ut som gjorda av silvertejp (på bilden ovan) även ett tyskt par, ett danskt par och Bellman. Eller … han såg ut som en hårdrocksbellman. Och som han drack! Först tre snabba starköl, sedan djupa klunkar direkt ur en whiskyflaska. Knäpptyst. Inte en rap eller nubbevisa slapp ur honom. Bara fokuserad koncentration. Han laddade förmodligen för något viktigt.
Som om min rumpa inte hade fått nog, satte jag mig sedan för att på Stadsteatern med lillasyster Orangeluvan titta på ”Födelsedagskalaset” av Harold Pinter. Där satt jag och var konfunderad och hade ont och blev lite mer förvirrad och hade ont och blev ännu lite mer förbryllad. För i den pjäs som vi tittade på, hade skådespelarna konstiga repliker som de klämde ur sig på ett stolpigt skolteatervis, underliga kläder som satt illa, klumpiga rörelser och ett utdraget agerande i beckmörker. Vad betyder det här t.ex.?
– Du utnyttjade mig! Du kom till mitt rum med din portfölj mitt i natten!
– Ja, men vem var det som öppnade portföljen?
Orangeluvan föreslog att det kanske var en missuppfattning av orden ”briefcase” och ”briefs”. Om inte: vad i hela friden fanns i portföljen? Och varför?
Men den pjäs som resten av publiken tittade på var tydligen alldeles lysande, för skådespelarna klappades in fyra gånger, folk visslade och stampade i golvet och var alldeles lyriska. Eller fulla.
(I pausen drack jag och Orangeluvan te när alla andra hinkade vin. Förmodligen var det därför de andra anade pjäsens innersta mening medan vi förtvivlat försökte förstå.)
Nu till hostningarna i rubriken. Ingmar Bergman ogillade många människor – men särskilt sådana som hostade på teater. När han satte upp pjäser på Dramaten stod det alltid ”Hosta lagom!” med feta bokstäver i programmet. Ikväll hostade alla i publiken som pestsmittade sälar innan pjäsen började och som Kameliadamer under hela pjäsen. Nu är ju Harold Pinter känd för sina typiska Pinter-pauser som lär skapa en talande tystnad i replikskiften. Tyvärr fylldes alla dessa tystnader av stackare som förtvivlat försökte hosta i sina halsdukar och kväva sig själva. Och det var på väg ut som jag hörde en man säga:
– Man borde förbjuda hostningar på teatrar.
Avslutningsvis tar vi en bildgåta.
Men prova att dricka vin i efterskott, då kanske portföljen blir mer begriplig!
Det var fina silvertejpsskor, det kan ju vara ett bra sätt att piffa upp sina gamla skor med. Ska försöka komma ihåg det nästa gång jag tycker mina skor är fula. Bloggtofsen ser annorlunda ut, är det kanske han med portföljen som satt upp den?
Det är en hostning som via luftröret tar sig igenom teatertaket men hindras av kvävande motstånd på väg mot Pinter där uppe. Eller vart han tog vägen?
Jaa, UH, lite lik i formen är den den långa rocken som innehållit två dansande dvärgar innan Prosits nysning satte stopp för alltihop.
Dock har nu Lotten nu spräckt och-raden i rubriken.
Enligt Kattis Streberg har du nog missat de vibrerande undertonerna.
Citat ur recensionen:
”En sådan text kräver sina skådespelare – och regissören Thommy Berggren har skaffat sig ett alldeles eget Pintergäng som vet hur man kan få en replik som ”Cornflakesen är slut” att vibrera av undertoner. ”
Men som sagt, man kanske behöver vin för att uppfatta de där undertonerna.
Åh, tack, Dammråttan! Hela jag vibrerar ju av undertoner! Eller om det kanske är cornflakes jag vibrerar av.
När hon sa att cornflakesen var slut, skrattade hela publiken av ett uppdämt skrattbehov. De skrattade även här:
– Gästerna kommer snart.
– Vilka gäster?
– Jag till exempel.
Jag fnissade däremot när någon på scenen i förnärmad ton sa den fullständigt naturliga repliken:
– Vet du vem du talar till?
Nä. Nu ska jag vibrera av undertoner hela dagen!
Hoppsan. ”Och-rubrikstemat” spräcktes på samma sätt som det tillkom: av en slump. Men vibrerande av undertoner.
Aha, nu vet jag vad det är jag lidit av de senaste 4 veckorna och som inte verkar gå över alls, rumpsträckning. Gör vansinigt ont att sitta och att resa sig efter att ha suttit. Började efter en intensiv Pilatisövning där vi låg på rygg och viftade med en stol mellan bena. No more Pilatis!
Blir månne tankestreck det nya ”och”?
No more Pilatus passar rätt bra på en påskafton.
Och för er som känner att ni vill ha ut Mer av er Kristna Tro, besök;
http://www.holylandexperience.com/
Äsch då, jag som ska se den om några veckor. Hade tänkt vara nykter, men nu vet jag inte.
Luna! Vicket ställe!
DisneyworldBibeln!
Nu är frågan: ska man skratta eller gråta …
I pappersupplagan av Kyrkans Tidning, onsdag 31 mars, s 20 finns under vinjetten Eftertanke rubriken: Kristus är uppstånden.?!;
Jag gillar användandet av semikolon i det avseendet.
Jag vill bara lite snabbt säga att det är en klappseparator på bilden. Hur den fukar? Det kan jag förklara lite senare om intresse finnes.
Jag har utnämnt denna dag till datorfri dag i vårt hus och får därför inte dispens för att skriva annat här och nu än just det, att vi har datorfri dag i vårt hus.
MEN VAD ÄR KLAPPSEPARATOR?
Klappseparator? Mitt tips: En mojäng som separerar bort alltför våldsamma applåder på Pinters pjäser?
Anna, jag gillade din kommentar. Kul!
Ok, så här är det. Som framgår av bilden är skorstenen både skev och krokig. Det är för att få plats med den speciella tomteförvirraren. När tomten klättrar ner genom skorstenen, fastnar han och går vilse samtidigt. Det kan tyckas lite konstigt, men tomten är inte som vi andra. Han får panik och måste släppa taget om julklappsäcken för att kunna komma upp igen. Säcken åker då ner genom pipan och sålunda separeras klapparna från tomten. Svårare än så är det inte, helt enkelt. Hepp.
Cecilia N, man vill väl liksom både skratta och gråta på en gång. Men som min observanta vän prästsambon sa – det finns immediate openings för statister i åldrarna 7-70, så man kanske skulle åka dit och jobba? Bara för att… pja, för att kolla om det är så läskigt i verkligheten som det verkar på nätet.
Snart dags att säga Glad Påsk.?!;
En f.d majje till mig på franskan skrev avhandling (tror jag) om hostande och annan interaktion inom teatern.
Intresseklubben, via PB
”Hostande och annan interaktion” — jag är storligen imponerad! Undrar om en aspekt är hur skådespelarna kan framkalla hostningar hos publiken …
Ja! Får man lajva lite där i disneybibelworlden så blir det ju genast mycket roligare!
Glad Påsk;
Skorstenen fick mig att minnas:
Pumpen gnäller, skorsten sprakar
hästen gnäggar vid sin töm,
jorden gungar, sprutan brakar,
böljan susar i Norrström.
(Fredmans epistel n:o 34)
Men troligen ingår skorstenen i:
Möt ditt eget medvetande.Den symboliserar din hjärnstam!
Klappseparatorn måste absolut undersökas noggrannare. Någon med hustakskontakter?
Lottten håller koll! Hihihi, silvertejpskorna sitter på min bonusdotter. Och hon nämnde aldrig någon Stockholmsresa i fredags…
Maria — jag är inte säker på att hon åkte med hela vägen till Stockholm. När vi var i Strängnäs sneglade hon fasligt efter en buss som inte stod där.
(Och förlåt, stackars, stackars Marias bonusdotter i de fantastiska skorna om jag härmed råkade försätta dig i en knipa!)