Igår skulle vi ta oss (se blåa strecket på kartan) 30 mil på fyra timmar, tyckte Eniro. Pah, sa vi som hovmarskalken i Pomperipossa – och gjorde lite som vi ville (se röda strecket). Det tog tio timmar, men var faktiskt en ungefär lika lång väg.

Men den här planen var alls inte färdig när vi satte oss i bilen. Det där med Habo kyrka dök Den blyga upp med i kommentatorsbåset och stökade till allt eftersom vi ju hade tänkt oss en avstickare till Gustaf Dalénmuseet. Men plötsligt låg det helt fel (söder om Skövde), och lät sig icke flyttas på.
För så här går det till när vi upptäcker Sverige (kartälskarna får nu hicka av förtjusning). Kyrkan ses som den markerade skuggan här nere på bilden. När vi hade ooo:at och aaa:t där inne, satte vi oss i bilen och jag började köra åt det håll som just för tillfället kändes rätt vad gäller väderstrecken – men som ledde mig in på en grusväg. Jag vände och tog en annan väg, men stannade efter bara några meter eftersom jag kom på att man ibland har nytta av att tänka efter.

Men nu tar vi dagens aha- upplevelser i tur och ordning. Ryfors godisfabrik var en liten, gullig en med godis i hinkar.

Och så åkte vi alltså till Habo kyrka, som var som en dalahäst, en idrottshall, The Globe och en myskoja på en gång. Ljudet och känslan är helt annorlunda om man jämför med ”vanliga” kyrkor.

Sedan åkte vi längs Vättern – men man ser för böveln knappt sjön, där man åker fram i en fåra med vallar och skog på båda sidorna. Vårt mål var Karlsborg, som jag hela tiden kallar Kronborg.
– Nu ska vi till Kronborg och kolla på en fästning!
– Men Kronborg ligger ju i Danmark, mamma.
– Nej, jag menar Karlsborg. Och på Kronborg har de en rolig guidning som Johan Thorén har designat.
– Du menar Karlsborg, mamma. Och vem är Johan Thorén?
– Karlsborg. Karlsborg. Förresten har Kronbo…
– Karlsborg!
Det finns de som inte kan skilja på dill och persilja eller siffrorna fyra och sju. Jag kan tydligen inte skilja på ett danskt slott och en svensk fästning.

Äventyrsguidningen var högljudd, rolig, mycket överraskande och … en resa till 1987 ungefär. För dels inleds den med en påkostad film (hundra miljoner hästar och statister och smällar och kläder från mitten av 1800-talet) med Stefan Sauk, Johannes Brost och en Lena Endre pre Varuhuset, dels är allt skapat av stuntmannen Johan Thorén. (Vad gör han nuförtiden?)
Men hur jag än letar, hittar jag inte denna film i skådespelarnas rollistor. Tänka sig, va. (Jag har suttit uppe hela natten och slitit med denna gåta. När gjordes filmen? Jag vill veta!)

Efter ett kort krismöte där vi insåg att vi hade glömt att äta lunch och att vi hade ont om tid innan vi alla exploderade som Karlsborgs kanoner, slukade vi varsin jätteglass utan en tanke på kostcirkel eller ens grönsak. (Jag är uppfostrad med rätt måltid i rätt sammanhang och jämnt blodsocker samt fibrer i lagom längd.) Sockerruschen gav oss krafterna åter. Giv akt! Helt om! Aaaarsch!
Vårt nästa mål var inte självvalt – Den djefla mannen propsade på att vi skulle åka till en näckrossjö som var något i hästväg. Fagertärn är nämligen en sjö som är full av mycket ovanliga, röda näckrosor. Jag läste snabbt i förväg:
”De röda näckrosorna i Fagertärn blommar 15 juli–15 augusti.”
Bra, ok. Vad jag inte läste var fortsättningen:
”Från parkeringen går en 2,5 kilometer lång markerad stig runt sjön. Glöm inte att ta med kikare – näckrosorna växer en bra bit ut från stranden.”
Detta var vad vi såg.
Outletförsäljningen i Vingåker var inte så imponerande (men vi hittade fem nya skolväskor), Julita var stängt (inte så konstigt vid 21-tiden) och väl hemma var det te, Sportnytt, stök och slarv (och fullständigt underbart).
Slut på denna resa!
Julita var stängt
Ligger ju inom räckhåll för en dagsutflykt från Eskilstuna.
Jag kan samla på mig ännu ett cistercienserkloster…
Öppettider och bokmässa gör ju dock att ett besök lämpligen framflyttas till 2010.
De som säger att man ska ha en månadslön på kontot har nog inte räknat med godisfabriker där det finns hinkvis med godis. Hade de tänkt på det hade de nog gett ett annorlunda råd.
Jag läste på Ryfors godisshops hemsida att de säljer chokladsnoppar i tre kulörer. Alla andra godissorter finns på bild, men inte snopparna. Det tyckte jag var roligt.
Wv är väl bekant med badplatsen: talludis.
Hur ser ett bad-mysplagg ut?
Klart att det måste står med stora bokstäver att det är för herrar. Firmamärket damella säger ju något annat.
Fagertärn är en verklig Göran Palm-upplevelse.
Ja, det är näckrosor.
Ja, de är rosaröda.
Trots det har jag aldrig glömt när jag var där i — vad kan det ha varit? — 10–12-årsåldern.
Ja, det är underligt att vi trots närheten till Julita inte har varit där än.
Chokladsnopparna missade vi! Mäh!
Badmysplagget är förstås i brun frotté med kedja framtill.
Vilken fin kyrka, synd att man inte lägger ner lite mer energi på att göra vackra byggnader idag!
På bastubryggan firade jag och Karlsloken 17-årig bröllopsdag i lördagskväll, men utan bastu och dopp i golvet!
Julita måste ni ju gå i. Väldigt fint, alla gamla hus längs med vattnet. Kommer inte ihåg om man betalade inträde till den delen av stan, det finns nåt sorts astrid lindgren eller om det var pettson & findus-land där och det kan man hoppa över. Men fina ängar, fina gamla hus och vatten.
Johan Thorén lär bo i Saltsjöbaden, mina trakter alltså, och enligt min sambo har jag gått förbi herrn flera gånger på lokala köpcentret. Jag missar alla kändisar!
Enligt Wikipedia har han ett eget tv-program. Va!? http://sv.wikipedia.org/wiki/Johan_Thor%C3%A9n
Johan Thorén har inget program längre, HADE men den sidan är raderad på wiki.
Chokladsnopparna kan beställas i chokladställets webshop men det finns som sagt ingen bild. Alla kostar 39 kr, borde det inte vara skillnad beroende på hur mycket choklad man får?
Åkta också förbi Vingåkers outlet i lördags. Kunde lika bra ha skippat det även om jag köpte ett par solglasögon, en sommarjacka (som blev höstjacka med hjälp av en medföljande huvtröja), och en vanlig tröja. Det mesta var jättefina märkeskläder som var dyra även om det 70% rabatt på dem. 1500 är inte billigt ens när det kostat 4000 tidigare. Då kan jag rekomendera Kosta outlet istället. Mycket bättre!
Nu vill jag säja nåt om aha-upplevelse. Är det inte något annat – och mer – än bara "aha, här är en häftig kyrka", "aha, här är en godisfabrik med hinkar" eller "aha, här har dom bad-myskläder för herrar"? Är det inte snarare en upplevelse där man plötsligt förstår hur nåt hänger ihop eller varför nåt är som det är, gärna företeelser som man haft känt till i eviga tider men inte kopplat ihop på det där rätta sättet: "Aha, det är DÄRFÖR man har sånt där här!" "Det är DÄRFÖR man gör så här med en sån där. Aha!" Jga menar, vilken upplevelse som helst är inte en aha-dito.
(Jag har gått i språk-poliströjan här i veckan, det sätter sina spår.)
"man haft känt till" – jojo, där får andra språkpoliser nåt att slå ned på. "man har känt till" så klart.
Håller med aha-råttan.
Dock med annan tröja i veckan.
Jag håller helt med aha-klagarna. Jag trooooor att jag hade tänkt formulera alla upplevelser som aha-diton, men att jag tappade tråden och inte läste mitt alster med korrögon när jag väl var färdig.
Nu ska det åtgärdas!
Hur mycket är 172 kronor godis omräknat i hekto?
Frågan är felställd.
Hur mycket är 172 kr omräknat i KILO?
Och svaret är "knappt fyra".
Sorry Whoa