Hoppa till innehåll

Prinsar och basketspelare har vi inte stött på än

Vad händer? Har jag blivit biten av reseflugan?

Först föddes jag in i en resande familj (det låter, det) som drog sina barn Europa runt under de tio lediga sommarveckorna. (Lärarfamilj med pengar? Ja, på 1970-talet.) Sedan tågluffade jag hysteriskt. Sedan födde jag barn och reste inte ett dugg på nästan 15 år.

Och nu är jag på en enda månad i München, Grekland, Vrena och Mullsjö! (Fast nästa projekt måste faktiskt vara en tågluff, nu har jag snart spytt ut föroreningar som motsvarar nästan en tusendels resa till Thailand.)

I alla fall. Kära dagbok. Jag sitter i en säng på ett pensionat i Ockelbo. Resan hit var spikrak upp till Sala, sedan kringelikrokig.

1. Vandring i Sala silvergruva. 2. Bad i Östaviken. 3. Mat och sömn i Ockelbo. (Den gröna ringen är ”vägen mellan två sjöar” – där jag i min enfald trodde att vi körde. GPS finns som sagt inte i min värld.)

Sala har verkligen gjort det lätt och enkelt för turister – man lotsas effektivt till silvergruvan. Man får tusen och ett olika val mellan olika guidade turer, man kan äta och dricka och köpa smycken och stenar och man kan avsluta allt med att gå på loppis och äta lite mer. Lysande, Sala!

Här är vi nere på 65 meters djup i gruvan, där guiden Erik sjöng en psalm. Det var tre plusgrader och vi hade hjälm och cape och lånade stövlar. Sexåringen deklarerade efter att ha fått syn på en fladdermus att detta minsann var ”den bästa dagen i hela mitt liv”.

Efter Sala fanns en massa vägar att välja mellan. Jag siktade på måfå lite norrut, och spanade efter skyltar mot badplatser. Klockan närmade sig fyra och vi hade bara ätit några matsäcksmackor till lunch och jag anade en snar blodsockerkollaps innan jag kom på att det ju inte var tonåringarna jag hade med mig. De här tre ”små” hade ju fått glass i Sala, och stod sig på den på ett helt annat sätt än en sjuttonårig yngling plägar göra.

– Mamma, det ser ut som om sockerbitarna ska dansa kring granen!

Via svenska serpentinvägar hamnade vi vid en ljuvlig badvik – Östaviken – som var tom på folk. Där fanns omklädningsrum, volleybollnät, två badbryggor, vita snäckor och perfekt lutning under vattenytan. Men som en misstänksam Tippi Hedren tassade jag ut på den ena bryggan. (Bonuslänk.)

Badbryggans bajs.

Vissa av oss badade i underkläderna och alla saknade handdukar eftersom vi hade packat med vinterkänsla. Sjön måste ha varit extremt järnhaltig – eller så var det bruna vi torkade av oss något helt annat.

– Mamma, varför är det inga andra här och badar?
– Ehm, jag vet inte. (Tork, tork, tork.)

Och så körde vi vidare mot maten i skymningen.

Folkets hus i Tärnsjö. Det var så fult och tömt och ensamt och sorgligt att jag tvärstannade bilen och sprang ut för att ta en bild och klappa lite på den kaklade väggen.

Väl framme i Ockelbo hittade vi till pensionatet snabbt … men kom inte in. Alla dörrar var låsta, alla fönster svarta, trädgården lika tom som stranden i Östa. Jag ringde upp ägaren och påminde om vår bokning medan barnen sprang omkring och försökte undkomma myggen. (Som var både ovanligt många och ovanligt elaka.)

– Javisst, välkomna, nyckeln ligger i brevlådan, det finns te i köket och tv i tv-rummet och dusch i duschrummet och toa i korridoren.
– Och mygg i trädgården. Var sak på sin plats alltså.
– Va?
– Äsch, jag ba… Kan du rekommendera en restaurang i Ockelbo?
– Ja, det finns bara en som är öppen! Atalanta!

Pizzeria Atalanta med perfekta pizzor, perfekt personal, billig läsk, två fulla gubbar, två fula tavlor, en tjock gubbe, en tjock-tv, spelautomater, förfärliga dukar med plexiglasskivor på och så de där stolarna, ni vet. Men inte en enda bild på Glenn Strömberg.

Tack, Ockelbo – det var så skönt att inte kunna välja restaurang! (Nu är jag alls inte ironisk även om det låter så. Jag har tröttnat på all valfrihet och vill bli lite hunsad igen.) Är de snart K-minnesmärkta, de där pizzeriorna som finns överallt?

Här ligger just nu Sexåringen, Nioåringen och Tolvåringen och snusar.

Som kringresande föreläsare kräver jag hotell som har

  • trådlöst internet
  • tekokare på rummet
  • mörkläggande gardin
  • tv på rummet
  • dusch på rummet
  • toa på rummet
  • två kuddar i sängen.

Som kringresande förälder har jag inga krav alls, visade det sig denna kväll. Inget i ovanstående lista uppfylls – det finns inte ens rinnande vatten i köket. Och jag bryr mig inte. Framför allt bryr sig inte barnen ett dugg; de satte sig i köket och spelade schack med två illaluktande ryssar och delade innan de somnade på den enda tandborste som vi fick med oss hemifrån.

Share
Publicerat iBloggen

23 kommentarer

  1. Vad kul och spännande och roligt ni har hela tiden, och vad skönt det ser ut i sängarna! Jag vill också ut och resa med dig Lotten, men se – det gör jag ju redan! Ser med spänning fram mot nästa sommarlov för familjen Bergman!

  2. Du är en bra förälder.

  3. Tack, Bengt.

    Malin: Det är väl nästa steg? Jag stoppar in helt främmande bloggare i en buss, och så kör vi?

    (Eller så åker vi bara på tågcharter till Prag allihop.)

  4. /ingrid

    On the road med Lotten, vilka underbara resor ni gör! Vi tog farväl av vår sekruttbil (Forden från -84) som vi brukade köra runt i på somrarna så jag blir rent nostalgisk av dina reseskildringar. Dåligt lokalsinne gör att jag också kringelikrokar mig fram men barnen är så vana nu att de inte ifrågasätter u-svängar och svordomar.
    Snart ska jag ut på resa: tåg till Skåne i kväll. Stort släktkalas på lördag. Alla Carlarna, Nilsarna, Janarna och Ernstarna ska sammanstråla. Föga anade arrangörerna att över 150 skulle tacka ja.

  5. Det är sala silvergruva det!!
    Tycker att det är häftigt att dina barn sätter sig och spelar schack med två ryssar i ett kök. Själv hade jag, i den åldern, vänt i dörren. Jag var ett mycket ängsligt barn.

    Hur kom det sig att ni tänkte Ockelbo?
    Det enda jag vet om Ockelbo är Ockelbosjukan, vilket säger en hel del om min okunskap om svensk geografi. Rest jorden runt typ men har ingen aning om någonting norr om Uppsala.

  6. Med tanke på vilka roliga släktingar du har, Ingrid, hade jag gärna hängt med på kalaset.

    Jessika: Jag blev inspirerad av Miss Gillette som hade varit och kollat på Wij — trots att jag inte bryr mig ett dugg om trädgårdar. Men jag ville göra något, och då blev det målet.

  7. Nu sitter vi på en bakgårdsrestaurang i Gävle och äter pizzasallad. Jag har beställt kycklingfilé med stekt potatis, grillad tomat och tzatziki bara för tzatzikins skull. Nu visar det sig att det inte finns någon tzatziki eftersom kocken "hela tiden måste slänga tzatzikin eftersom ingen i Gävle äter tzatziki".

    Fan trot.

    Nu ska jag få äta vitlökssås istället, sådan som man har till kebab. (Det var ju inte det jag var sugen på!)

  8. Hahaha, den stekta potatisen var påmmfritt, den grillade kycklingen var friterad och vitlökssåsen var lättfil med gurkbitar i.

    Men vitlöken var jättegod!

    Hm. Alla andra eftermiddagsgäster dricker öl. Mycket få äter. Hm.

  9. Absolut, jag är på! Har du busskörkort?!

  10. Ingrid: så förvånade arrangörerna måste ha blivit när 150 personer tackade ja! De behövde nog sätta sig ner, inta en stärkande dryck eller två och säga att jaha vad gör vi nu då? Ha en trevlig släktträff!

  11. WV tycke nome vilket betyder drick! (uppmanande form) på japanska vilket är en direkt återkoppling till de förvånade arrangörerna 😉 ;).

  12. Lo

    Bästa dagen i reskamratens liv slår rinnande vatten i köket med hästlängder!

  13. Granbilden/sockerbitar
    Som aternativ har jag hört ordet
    "traktorägg"!

    Alfred H.
    Fascinerande 5 min monolog utan klipp.Sällan man får se likartat i dagen filmer/TV.

  14. Ja, Örjan, Alfred H är i sanning hypnotiserande.

    Hemma nu: hann se lite bedrövlig fotboll och agera soffpotatis.

  15. Jag blev inspirerad av Miss Gillette som hade varit och kollat på Wij
    Kom ni dit?
    PS: Min wv börjar plötsligt kräva japanska bokstäver!?

  16. Lena/northofsweden

    Vi missade dig och ditt road-trippande sällskap även den här gången; vi besökte Wij trädgårdar sent onsdag kväll.

  17. Wij var på Wij på förmiddagen. Jag har skrivit en rapport med bilder och allt, men bloggerbludder vägrar lägga ut den: står bara och hackar och snurrar på ett enda ställe.

    Vet den att det åskar och blixtrar ute och att jag då egentligen inte bör sitta och arbeta vid min dator?

  18. Den blyga: inte japanska tecken utan i transkriberad form, eg., no me som i västerländska bokstäver.

  19. lotten: Nu är det min tur att tack för restips: Sala med såväl silvergruva och allt möjligt annat förstår jag måste hamna på listan över det närmaste årets utflykter. Eftersom David Nessle är från denna stad kan man kanske fråga på turistbyrån om det finns nån slinga man kan gå med Nesslerelaterade sevärdheter. –Hm? Fråga honom själv? Ja, det kan man ju faktiskt ta och göra. Vi kan väl ordna så att hans sällskap snor vårt sällskaps bord vid bokmässans bloggmiddag även i år, så att man får en osökt anledning att föra Salaturismen på tal?

  20. Här är en till som gärna hänger med på tåget till Prag. Jag har bara åkt tåg från Prag, det skulle vara kul att åka dit också.

    Hmm. Jag får en déja vû-känsla, visst har vi diskuterat detta tidigare?

  21. Japp Plastfarfar, det är säkert den jag tänker på.

  22. Fladderråttan

    Om nu sexåringen tycker att det är the thrill of his (eller hur) life att se en fladdermus så är han välkommen att sitta med oss med en GT på vår balkong i Östermalms-slummen och titta (och lyssna) på fladdermöss om kvällarna.- Vissen svenska, men det är väl klart för alla att det är vi (Lille M och jag) som ska ha GT och Lotten-sonen som ska titta på fladdermössens vingliga stråt över vår och angränsande bostadsrättsföreningars bakgård.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.