En mig närstående släkting, född på 1930-talet, mejlar ofta om datorhjälp. Ibland konstaterar hon bara tingens beskaffenhet. Jag ska här och nu (med benäget tillstånd) citera lite ur min kommande uppgörelse med min barndom, bestsellern ”Datorn är ett djävulens påfund”. (Citaten är oförvanskade.)
Kapitel 1
”Datorn är smart, har en egen vilja och gör allt för att sabotera mitt liv”
– Jag har glömt hur man gör när man skickar bilder! Jag slutade med det, när datorn inte ville.
– Jag provade att stoppa in skivan, som verkar vara en PC-version i min Macdator och den funkade förstås inte. Den vill inte komma ut, och jag vågar inte dra symbolen till soptunnan.
Kapitel 2
”Datorn är dum och lat och saboterar mitt liv”
– Det händer ingenting, när jag klickar på rutan. Är det datorns fel?
– Vad är det min dator har för sig, som inte orkar öppna bilder?
– Råkade skicka samma meil två gånger till dig. Jäkla dator!
– Nu har jag fått bredband. En underbar finlandsvensk kille var här och installerade. Han sa att min dator är för gammal och trög, den är historia, fast den bara är sex, sju år gammal!!!
Kapitel 3
”Det kan inte vara mitt fel”
– Ljudet på min dator är borta.
– Det finns ingenting som heter ”tömma brevlådan” hos mig. Jag klickar på ”skicka och ta emot” och så rullar två runda pilar runt en stund. De biter varandra i svansen liksom. När de försvinner kommer ev. meil.
Kapitel 4
”Ok, ibland är det mitt fel”
– Datorn är kirrad nu. Jag hade kastat allt i papperskorgen, tyckte att det var så mycket skräp på skrivbordet.
Kapitel 5
”Nu ger jag upp”
– Jag har en massa bilder. Vi får se om min granne kan skicka dem till dig genom sin dator.
– Internet funkar inte! Hur ska jag skicka mail? (Ja, det stod i ett inkommande mejl.)
Kapitel 6
”Jag är listigare än datorn och vet hur jag ska besegra den!”
– Det går inte att skicka New Mail på min dator så jag använder ett gammalt mail och gör Forward.
Ni ser att vi är förbi de glada dagarna när hon tittade under bordet när jag sa något om papperskorgen, när hon var tvungen att titta på musen när hon skulle flytta pekaren och när hon raderade ”prickar” som råkade vara lösenord. Det går framåt!
Och jaaaa, jag vet att jag
- är helt väck och borta om man stoppar ner mig i en bilmotor
- inte kan sätta ihop en AK4 på två minuter ens under pistolhot
- inte minns hur man broderar stjälkstygn i motljus.
So sue me.
10 kommentarer