Hoppa till innehåll

Underliga saker hända i bloggvärlden

Sisådärja, nu har jag fått mig en välbehövlig teateröverdos. Igår såg jag en föreställning kl. 16 och en kl. 19. Men hur kommer det sig? Är jag plötsligt teaterbesatt eller bara lite allmänt från vettet?

Jo, jag skrev ju för ett knappt år sedan om ett förfärligt fult släktfoto. Jämtlands läns teater hittade det på bloggen och bad om att få använda det i fonden i föreställningen ”Historien om en Grävling” – med versalt G där, ja.

Pappa (vid pilen) och jag satt och fnissade längst fram. Pjäsen var bra och skådespelarna fick (trots att jag är ogin och kritisk mot nästan alla som har mitt drömyrke) med beröm godkänt.

En annan teater bad att få låna en av mina telefoner som jag har gömt i källaren (för att kunna pryda … livet med). Denna agerar sedan två månader med *ryyys* Staffan Westerberg i ”Bländ verk” – med mellanslag där, ja. Nu är ju Staffan Westerberg från Luleå och gick nästan i samma klass som min pappa, så det kanske är dags att förlåta honom för Vilse i pannkakan och Syster Yster? Fast bara kanske.

Telefonen såg misstänkt smutsig och kladdig ut. Undrar jag om den mådde bra bland dessa neurotiska rollfigurer.

Mellan pjäserna hann jag och pappa äta på en restaurang som tydligen har varit hans stamlokus sedan 1957. (Han går dit en gång vart tionde år.) Då åt han entrecôte för 4 kronor och 75 öre, igår kostade den 192 kronor men var sig tydligen lik. Själv åt jag fisk eftersom jag aldrig äter fisk.

Om ni hade varit som Sherlock Holmes, hade ni ur bilden kunnat utläsa massvis. De elementära ledtrådarna är kartor, gammal mobil, målad duk, menyer, utepågatanservering, askkopp och en liten öl.
Share
Publicerat iBloggen

13 kommentarer

  1. Men i vilken stad utspelar sig detta myckna teatrande och ätande?

  2. båthuspernilla

    Säg mig Lotten, serverar Minerva fortfarande hästkött? Diskuterade den saken med mina föräldrar nu i helgen och du kan kanske bringa klarhet i frågan.

  3. Oj, Cruella, jag var inte mystisk med flit. Men hade du granskat ledtrådsbilden som Båthuspernilla, hade du funnit svaret — alltså Stockholm.

    Och jaaa, vi hörde noggrant efter: det var hästkött som det tydligen alltid har varit. Men förr var det hästkött i hemlighet; numera står detta laddade ord till och med i annonserna för Minerva.

  4. Jag är en fullkomligt usel deckare:-) Att klicka och förstora bilder är tydligen överkurs…

  5. Men! Lotten var bara runt hörnet från mig! På ett kvarter när, men ändå.

  6. båthuspernilla

    Då ska jag dra till Minerva någon gång. Hästkött är ju så himla gott. *viskar tyst*

    Kan ju ta med föräldrarna som mången gång släpat med sig till sitt gamla stamställe “Cassi” på Narvavägen. Där har tiden stått still sen 60-talet. De kan ju byta ställe, men vara kvar i rätt epok. 🙂

  7. Men hur funkade det egentligen att se två teaterföreställningar så tätt inpå varandra? Kändes det inte som om de liksom flöt ihop? Att du blandade ihop personerna i den ena med personerna i den andra liksom?

  8. Liksom liksom inte alls. Två helt olika lokaler och mat och öl samt en puss på kinden av Jonas Hallberg fungerade som perfekta avskiljare.

    Och allvarligt talat: den ena pjäsen var kass. Den andra var det inte.

    Cassi är för övrigt min pappas andra stamlokus!

  9. Så det var inte dags att förlåta då?

    Hörrni, i förhållande till antalet innevånare i Luleå tycker jag att det är förvånansvärt mycket Lule-bor i min omgivning nuförtiden …?

    Vaffö då?

    *anar konspiration*

  10. Anonymous

    Testing testing från Öknen

  11. KANONBLOGG! Hoppas entrecôten inte var lika gammal som stället… Kram

  12. anonym från Öknen?
    Låter bekant…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.