Hoppa till innehåll

Om tankar kunde begå brott

Bilden symboliserar min hjärna.

Igår åkte jag till ”posten” för att fixa frimärken till sju olika stora kuvert och dessutom hämta två paket samt köpa 50 extra frimärken. Damen i luckan i soprumsväggen var precis lika förvirrad som jag och kunde inte för sitt liv få rätt på antal frimärken på de olika försändelserna.

– Vänta, ge mig dem, jag klistrar!
– Va, ojoj, ja, det är nog lika bra. Två, nej tre, nej vad säger jag? Fyra. Åtta. Ojoj. Nej, nu börjar vi om.

Jag klistrade, fnissade, tog mina uthämtade paket och gick ut igen. Bakom mig hörde jag ett tjoho.

– Tjohooo. Hallåååå! Du glömde ju! Du glömde ju dina frimärken!

Där kom post/affärstanten trippande med ett knippe frimärken. Jag joggade tillbaka till henne, log och sa något om att det var ju snabbt av henne, hade hon månne svängt sina lurviga över postdisken och hoppat ut genom luckan? Hon log lite osäkert mot mig.

Sedan åkte jag till dagis för att kvittera ut en Femåring. Då slog det mig att jag ju inte hade betalat! Jag hade ju hämtat massa, massa frimärken utan att betala … men varken jag, damen i luckan eller någon i kön bakom mig hade reagerat för det. Och nu till det intressantaste – den första tanke som sedan klampade in i min hjärna och besudlade den risiga skog som är min personlighet var denna:

– Vad coolt! Jag måste ha tjänat över 300 kronor!

Några sekunder senare hade jag örfilat upp tanken, malt sönder den i en köttkvarn och givit mig själv på moppo. För säkerhets skull berättade jag om mitt brott för alla i personalen på dagis och alla föräldrar som jag mötte på väg in och ut samt för den klarsynta Femåringen.

– Men mamma. Du kan ju inte bli en tjuv också.

(Det där också:et beror på att jag under den gångna veckan även har lurats, dödat en geting och cyklat utan hjälm.)

Fem minuter senare var jag på ”posten” igen. Damen höll nästan på att falla mig om halsen, vilket är svårt genom en lucka i väggen.

– Tack. Tack. Tack. Jag … tack.

Nu ska jag lägga ”brottsling” till listan på mina misslyckade karriärsteg.

Share
Publicerat iBloggen

17 kommentarer

  1. Båthuspernilla

    Och så blev det en biktarblogg. Hmm, när införs stora biktbloggardagen??

  2. Vänta nu. Här nämns den redan befintliga “listan på mina misslyckade karriärsteg”. Men var hittar jag den? Äh, den kan jag ju hitta på precis här:
    o Analfabet
    o Barnlös singel i storstan
    o Handbollsproffs

  3. “– Men mamma. Du kan ju inte bli en tjuv också.”

    UNDERBART! 🙂

  4. Eftersom jag har suttit med kassa i ett av mina misslyckade karriärsteg, så vet jag hur glad man blir när någon kommer tillbaka och är ärlig. Bra gjort!

    Förresten vill jag också ha Galakväll på Operan rullandes i mitt huvud.

  5. Ica

    Du kan ju inte heller vara tjuv när du har en femåring som både ska bli polis OCH brandkår.

  6. Nu måste jag också skryta lite om att jag vandrar på den smala vägen! Jag råkade ta en oavsiktlig springnota häromsistens. Många öl blev det, så det är väl inte så konstigt att jag glömde att jag hade ätit några ynkliga små kycklingsspett. När jag kom på det (långt senare) gick jag tillbaka till syltan och gjorde rätt för mig. De blev ytterst förvånade!

  7. Biktarblogg var ju ett utmärktord. Nu måste vi bara komma på ett lämpligt datum när alla måste biktarblogga.

    Den 7 maj?

    Tack, hakke, för listan!

    Alla vi som vandrar den smala vägen kanske gör det för att vi har Marxbröder kravlandes omkring i hjärnvindlingarna?

  8. Utmärktord är för övrigt ett mindre utmärkt ord.

  9. Jag hämtade (helt off topic) ett paket på “posten” nyss. Det var adresserat till mig, men innehöll med stor säkerhet en klänning som Trettonåringen har köpt på Tradera. I mitt namn, på mitt kort (72 kr).

    Man kan lugnt säga att Trettonåringen blev förvånad när hon slet upp det väldigt inpackade paketet och det visade sig innehålla en mugg med den glittriga texten “Mutter Civilcourage”.

    Tack, Vajlan!

  10. Var det inte så att du kunde spara tre hundra?

  11. Helt korrekt, Plastfarfar. Fast när jag är så här körd i kolan säger jag konsekvent fel och påstår att jag gör det på skoj.

  12. Men oj, får vi bara till imorgon att komma på vad vi behöver bikta?

    Jag som är så tråkig och balanserar på den smala vägen och föser upp dikeskörare när jag passera …

    *lägger pannan i djupa veck*

    Fast något kanske jag har dåligt samvete för (eller så har jag förträngt det).

  13. Nä, kanske kan vi ta ett annat, bättre datum! Botgöringsdagen?

  14. Åh! Jag hade rätt mot ett språkproffs.

    I kväll somnar jag ovaggad 😉

  15. Lotta

    När jag bodde i Paris och gick på arkitektskola, tillbringade vi många kvällar på Aux folies – ett helt adekvat namn, då klientelet, förutom arkitektstudenter, omfattade bla en kvinna som sålde använda hårborstar. En av de första kvällarna missade jag att betala en av mina druckna öl (20 franc) och gick därför tillbaka dagen efter för att betala. Ägaren blev oerhört förvånad och väldigt glad och bjöd mig på kaffe i gengäld. Och öl i princip alla de återstående kvällarna…
    Så det lönade sig, kan man säga.
    En bifråga, men en viktig – heter det tillbaka eller tillbaks? Eller beror det på? Och i så fall på vad?

  16. Tillbaka är liksom mer korrekt eftersom tillbaks (som betyder sammma sak) räknas som mer “vardagligt”.

    Man kan jämföra liiite med mej, dej, sej och dom, som är tillåtna ord som man får använda. Men när man gör det riskerar man att störa många läsare som inte är vana vid “vardagligheter”.

  17. Lotta

    Tack!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.