När jag nyss fick syn på denna bild, utbrast jag i ett lyckligt ”åååååååå!”, ungefär som när en tolvåring tittar på en bild av en kattunge.
Min djefla man (som i vanliga fall är den som åååå:ar) reagerade tvärtom plötsligt, häftigt, spontant och ilsket på en gång – med händerna i sidorna:
– MEN HUR SER DEN DÄR BOKHYLLAN UT EGENTLIGEN?
(Jag ska inte servera en ny bokhylleutredning, men för nytillkomna tittare bara berätta att ordet ”bokhyllan” är ett understatement.)
– Ja, den är grön ..? sa jag som den ickepedant jag ju är sedan födseln.
Den djefla mannen satte omedelbart igång ett boksorterande som inte bara inbegriper alla böcker, utan även alla hyllor, alla barn, den motsträviga hustrun som endast med mutor kan fås att sortera något över huvud taget, den gode grannen på tillfälligt besök och tre deadlinear som plötsligt fick skjutas på framtiden.
För boksortering! Jag tycker att 2011 låter som ett boksorteringsår. Eller 2019 – när yngsta barnet flyttar hemifrån.
Han gillar systematik och tankekartor. Hon gillar ingen ordning på allting. Denna karaktärsskillnad oss mellan skulle kunna vara alla till gagn eftersom vi då kompletterar varandra, jag och den djefla mannen. Om det inte vore för att jag går totalt i baklås vid boksortering.
– Harrrkl, jag måste nog åka och handla mjölk, försöker jag lamt.
– Hm, vad var det nu jag skulle göra, jag måste åka till Stockholm en sväng tror jag, säger jag och kliar mig på hakan och tittar i taket.
– Fnys, host, jag är väldigt allergisk mot damm idag, hosthostar jag ansträngt.
Fast nu ordnar det ju sig idag. Jag måste nämligen åka ner till Lund och föreläsa. När jag kommer hem sent i morgon kväll är bokhyllorna nog färdigsorterade. Undrar om barnen kommer att få mat.
Kommer han även att sortera in den där petflaskan som ligger på golvet i därför avsedd behållare? Eller håller han sig till principen att sortera en sak i taget? Spänningen är olidlig.
Jag har också system för böckerna i hushållet. Inte lika många böcker som i det Bergmanska hushållet men en långvägg Billy-bokhyllor vid det här laget. Sortering av böcker och rengöring av bokhyllor prioriteras här i hushållet så jag håller på den djefla mannen, det förstår ju vem som helst liksom att det bara måste sorteras NU, hur skulle det annars se ut?!?
Det ska vara barnaögon till att sitta och läsa i det s k ljuset.
wv: biblhy
Nåt med bibliotekshylla?
Vad är det som ligger ovanpå hyllan?
Ska det sorteras?
Själv sorterade jag en av mina 6 hyllor i lördags och hittade ca 3 meter olästa böcker.
Det varit köpstopp sedan dess, men det kommer aldrig hålla …
Men det är ju inte den gröna hyllan han sorterar!
*vän av ordning*
Och jo. Det rycker i hjärtetåtarna.
Gmxkws, som wv säger rörd.
Marianne Den Skarpögda: Det som ligger ovanpå hyllan är huggen och ohuggen ved i större och mindre partier.
När det gäller barn och deras skumögda läsning, Cecilia N, går jag omkring precis som salig farmor min och väser (tändandes lampor) ”Inte kan du läsa i det där ljuset!”. (Farfar var blind.)
Jessika: Kom genast hit och håll den djefla mannen sällskap!
Översättarhelena Den Lika Skarpögda: Korrekt – en sak i taget. Den där flaskan kommer att få ligga där till döddagar.
AB: Här har vi alltså det stora problemet — det var den gröna hyllan som sparkade igång karln, men då börjar han med den inte alls lika stökiga vita, eftersom den är lättare att fixa. Den gröna hyllan kommer att stå osorterad ungefär lika länge som flaskan ligger kvar på golvet!
Till de bibliotekarier som läser detta kan jag berätta att jag bygger mitt sorterande på pragmatism snarare än renlärig SAB-klassificering.
Historia, till exempel följer i grova drag ordningen:
* bokverk om världshistorien
* monografier sorterade efter tidsepoker
* svensk historia (bokverk först, monografier i kronologisk ordning efter)
* krigshistoria (allmänt följt av kronologisk ordning)
Åh, vad det blir fint. Mina bäääääbisar! Snart kan jag sitta och tindra och tänka ”Den där halvfranska upplagan av Axel Wallengrens samlade verk köpte jag minsann på http://www.bokborsen.se.
Bokborsen.se och antikvariat.net är ett gift 😉
Krigshistoria…?
(wv mxpkaggmp = magkramp)
Den där flaskan kommer att få ligga där till döddagar.
Vän av ordning 2 undrar
Vems/Vads död?
Sedan är det ju en slump som ser ut som en tanke att MIN blogg just idag också har anknytning till boksorterande.
Jag har aldrig lyckats införa något system, eftersom jag börjar läsa i den tredje eller fjärde boken – och så kommer jag inte längre den dagen!
Förr kunde man ju återgå till boksorterandet efter genomläsning – men nu ska man blogga också..
Jag känner ingen mig så väl i den djefla mannen. Får också såna där tuppjuck ibland. (Med ganska långa mellanrum, ska erkännas.)
Det värsta är att någon hemlig makt motarbetar mig, och efter två veckor ser bokhyllan/tvättstugan/garaget/vadduvill ut precis som pre-tuppjuck.
Helena: Nu gick jag tillbaka till bilden för att titta efter petflaskan som du säger ligger på golvet i därför avsedd behållare. Men den ligger ju inte alls i någon behållare, vare sig avsedd eller oavsedd!
*besviken*
AB: Frågan var om han tänkte sortera in flaskan i därför avsedd behållare. Alltså: [sortera in [den där petflaskan som ligger på golvet] i därför avsedd behållare],
Hade den redan varit insorterad i avsedd behållare hade det ju inte krävts någon vidare sortering av denna flaska!
Helena: Hehe. Fattade jag väl. Men jag älskar syftningsfel! (Det är väl därför jag skriver så många själv…)
”Hon gillar ingen ordning på allting.”
Kära Lotten.
Det kan bli så att jag citerar dig en dag.
Det kan även vara så att jag överväger att ha det där som mitt nya yogamantra.
Tack.
Kära Sandra!
Tyvärr tyvärr (morr, morr, fan, när man äntligen får beröm är man inte värd det) är det mer Astrid Lindgren du ska tacka.
Pippi Långstrump letar efter något i ett högt skåp, och får plötsligt hela innehållet över sig. Någonstans i den vevan yttrar hon två odödliga meningar som jag har som ledstjärnor:
1) Jag hittar inte vartenda dugg.
2) Det är ingen ordning på allt.
Så, kära Astrid: Jag och Sandra tackar dig.
Stellan, kommer du hit och håller Jessika sällskap när hon lyssnar på den djefla mannens sorteringssystem?
AB — samlar du på syftningsfel? Jag skulle behöva några nya exempel, mina börjar bli gamla och trista. Halvt vansinnig och omgiv…
Döddagarna som Den Blyga efterlyser är nog mina.
Det borde jag ju ha förstått. Givetvis förvaras ved inomhus, så att man kan snickra nya bokhyllor när andan faller på.
Tittade efter ordentligt och insåg att jag har sju bokhyllor. Om diverse filmer och annat blaj röjs undan blir det åtta.
Kika i mitt inlägg ”Allting är relativt” från september, förresten.
Eremitens bokhyllor. Jag säger bara det.
I ”I en iskall vind drog genom Sverige” av Lars Borgnäs framgår det att Gert Fylking vid ett tillfälle skrev att ”Lisbeth Palme såg Christer Pettersson skjuta sin man.”
Ett triangeldrama av rang, eller också inte.
Mer! mer!
”Vid stranden satt en vacker flicka och mjölkade en ko, men i vattnet såg det alldeles tvärtom ut.”
Sedan vi flyttade hem från Öknen har livet varit ett enda sjungfejande. Nästan lite i överkant, faktiskt. Men jag tror att det i grunden är en form av besvärjelse; genom ordnande och sorterande inbillar jag mej att jag får koll på allting, trots att jag nu vet att vad som helst kan drabba oss när som helst och man egentligen inte råder över nånting!
(Stockholmiana stod till höger om den vänstra högtalaren i bokhyllan!)
AB: Det ante mig! Men jag gillar såna där parentessystem, så jag förtydligar så gärna ändå.
Men Lotten, ”vansinnig och omgiven” är ju ett brott mot subjektsregeln, inte ett syftningsfel!
”Efter att ha lånat sitt öra åt sina rådgivare, tappade Erik XIV nu huvudet helt och hållet.”
”Greklands kungakrona har alltid varit en osäkert sittplats”
…sorry, ska sluta nu… 🙂
Jag fastnade för Pippis ”jag har aldrig sett så lite papper i hela mitt liv” (om jag nu minns det korrekt) när hon och Tommy och Annika fastnat på en ö och skulle skriva flaskpost.
”Utan snus i tre dagar försmäktar vi på denna ö.”
(Apropå Astrid Lindgren, inte syftningsfel.)
Men förbannade subjektsregel!!!
(Ursäkta. Översättarhelena och jag diskuterade sådant där vi låg i varsin hotellsäng i förra veckan. Jag trodde att jag hade skådat ljuset i grammatiktunneln, men tydligen är jag fortfarande ute och reser. Predikat på er, grevar och baroner!)
Detta kommentatorsbås illustrerar mycket väl innehållet i det sjunde kapitlet i min kommande kioskvältare ”Hur en rabiat sorterare kan få folk att rabbla syftningsfel”.
Det sade du inget om i fredags, minsann.
Men det var lärorikt och kul ändå, som sagt.
En sen hotellkväll i Stockholm, och de två familjelediga företagarkvinnorna talar om subjektsregeln.
Jepp.
Suvi: Den där försmäkta-repliken har gjort mig sömnlös en gång. Minns du, AB?
(Kan någon ropa in Studiomannen till mitt försvar? Livlina, liksom.)
Bokhylleråttan — vet du att nu tappade jag bort mig helt. På grund av dagens råttnamn, bara så där. Vi har nämligen bokhylle- och köksskåpsråttor hemma. I morse tittade en av dem den djefla mannen djupt i ögonen.
(Råtta = mus. Men vad tusan.)
Marianne — ”de två familjelediga företagarkvinnorna talar om subjektsregeln” — ja, det är ju bedrövligt. Men vi drack i alla fall öl på blanka eftermiddagen!
—
Ber om ursäkt för att jag skräpar ner så här i mitt eget kommentatorsbås när jag borde bereda er plats och istället luta mig tillbaka och njuta. Men jag sitter i första klass [igen!] och tittar på slipsar som dricker vin. De umgås inte, de talar alla i varsin mobil.
1. Jag har inte vin.
2. JAG HAR GLÖMT MOBILEN HEMMA!
Äsch, det är ju inte så noga egentligen! Jag kan ju bara inte hålla min inre besserwisser i schack.
Varför går du inte och köper lite vin, förresten?
Naturligtvis skulle jag också kunna hinka lite och skåla mig runt här, men aldrig känner jag mig så ensam som när jag dricker ensam.
(Stopp. Floskelvarning. Jag dricker ju aldrig ensam, hur skulle jag då kunna veta hur det känns?)
Utan något att rätta försmäkta vi i detta kommentatorsbås – ack ja, Pippi, det var tider det.
Lotten! Enligt min ömma moder fångas köksskåpsmöss bäst med slagfälla laddad med champagnemarinerade jordgubbar doppade i choklad.
Våra böcker står i färgordning (med pikanta undantag som bekräftar regeln).
Jag hittar jättebra, min förvirrade hjärna kan möjligen glömma ett författarnamn, men jag vet bestämt att boken var rosa.
Kan detta komma mig till hjälp i den kommande julkalendern (för det kommer väl en kalender?!), tro?
Lilla E, Lilla E, Lilla E, hur i hela friden lyckas din ömma moder placera de champagnemarinerade jordgubbarna doppade i choklad i mössen utan att de först passerar hennes egen mun?
Lotta … det där med färgsorterade böcker har jag hört talas om förut. Hur var det, Ökenråttan?
Off topic: jag dricker champagne! (Och den smakar pyton! Hurra!)
Jag har sagt det förut och jag säjer det igen: Det enda naturliga sättet att ordna böcker är efter färg.
MEN: Det håller bara till en viss mängd böcker. Det finns en brytningspunkt där man plötsligt har för många böcker för att detta ska funka.
OCH: Om en boks skyddsomslag går sönder och måste tas av så kan det bli trassel. En bok med blått skyddsomslag kanske visar sej ha en röd pärm därinunder och då måste boken byta plats. Och kommer aldrig mer att kunna återfinnas.
Jag har ju inget jobb just nu så om den djefla mannen vill ha en assistent så fine with me. Jag är lite känslig mot damm.
Kan int e tänka mig att fem barn låter sig gå outfordrade tysta.
Jag ordnar mina skönlitteratur, facklitteratur och så underavdelningar a la bibliotek. Inte i bokstavsordning, jag har ganska god koll i vilket hål vad ska stå.
Jag erkänner också. Jag boksorterar på samma sätt som den djefla mannen.
Historia i en bokhylla, växtböcker i en annan, deckare/thrillers i en tredje etc. Inom varje kategori i bokstavsordning efter författare.
Systemet fungerar inte fullt ut eftersom den käre maken, som satte en del av bokhyllorna, visade sig använda pocketbok/inte pocketbok som första (enda?) sorteringskriterie vilket påverkar vilka böcker som går in i hyllan.
(Han är, liksom Lotten, inte mycket för att sortera.)
Det tog mig mer än ett par dagar att sortera om böckerna sist. Ja, nästan alltså, det ligger några högar kvar här och var i huset.
Inkl. ett par hyllmeter med mina ”ska-läsa-härnäst” – böcker i olika kategoriserade högar. Nästa bok tas ur den för tillfället högsta traven.
Lottens inlägg som börjar med ”Lilla E, Lilla E” måste vara dagens bästa syftningsfel. Grattis!
Min mormor brukade lägga osten bredvid musfällan. Jag brukar hämta katten. Om jag inte tittat för länge på musen först och s.a.s känner den. Då hämtar jag min man.
Hurra, Lotta! Nu fick jag ju skratta åt mig själv!
(Fast egentligen borde jag här ha påstått att det var med flit jag skrev så.)
Dieva — ”ska-läsa-härnäst”-högen har under flera år varit mitt enda dåliga samvete. Men endast för att jag kämpade för att hålla högen så liten som möjligt. Det dåliga samvetet dök liksom upp när jag ställde undan böcker som jag egentligen ville ha i ”ska-läsa-härnäst”-högen.
Nu får den däringa högen vara hur stor (eller lång) som helst. Och jag lider inte det minsta!
Visst är det skönt att släppa målet att ha få böcker i högen! Fast den ska helst få plats på den för ändamålet avsatta byrån. Och, helst ska högarna inte passera fönsterbrädan. Då är jag nöjd.
Glömde ju: ja, det blir julkalender.
(Häromdagen drabbades jag av en tillfällig sänka och sa till mig själv ”Suck, det kommer inte att gå, det finns inga böcker kvar att …”. Sedan ryckte jag upp mig och gick vidare i livet.)
Tänka sig.
Någonstans i Sverige (eller Tyskland) kanske mina böcker blir sorterade just nu av någon sömnlös thrillerälskare…
Hurra!
Det blir julkalender!
Tack för hurraet, Cecilia N!
ska-läsa-härnäst”-högen har under flera år varit mitt enda dåliga samvete. Men endast för att jag kämpade för att hålla högen så liten som möjligt.
I samband med att ett flertal sterbhus´böcker hamnat i min ägo, har jag sedan pensioneringn övergått till ett nytt system:
Jag räknar LÄSTA böcker istället för olästa!
Sedan tillämpar jag SAMMA system som jag engång införde på jobbet:
Varje höst bestämmer jag ett TEMA för i detta fall läsandet. Det är bättre att göra FÅ saker BRA än många dåligt.
Fick barnen mat under mamma Lottens bortavaro medan den djefla mannen sorterade bokhyllor?
Nej, jag kom hem och hittade barnen sittande under diskbänken, gnagandes på råttlik!
På något sätt har jag lite svårt att ta dig bokstavligen Lotten ;). För det första tror jag att de hade gnagt på sin far först ;).
Korrekt, Jessika. Tro inte på ett ord jag skriver.
Men jag tycker väldigt mycket om dig i min dagliga bloggfix *kramar*
Och tror på dig gör jag också, men råttlik, inte så mycket när det gäller barn…
Jessika: Ska jag vara helt ärlig, tror jag att det ena kvällen blev färdigköpt, grillad kyckling med färdigköpta ciabatta och allsköns grönsaker och andra kvällen *checkar* köttbullar med pulvermos och paprikabitar.
Helt ok om man kollar med kostcirkeln!