Hoppa till innehåll

Tandställning

Det ord som jag oftast i förbifarten nämner måste vara basket. Eller kanske spaghetti och köttfärssås. Kanske källartrappan? I tio-i-topp kommer säkerligen ”utstående” i kombination med ”tänder”.

I början av maj kom plötsligt ett brev hem till Trettonåringen. Det var en enkät från tandläkaren:

  • Har du haft besvär med tänderna under en längre tid?
  • Hur länge har du känt behov av tandställning?
  • Är det du eller dina föräldrar som har uttryckt önskemål om tandställning?
  • Om du har fler frågor om tandreglering, kan du ställa dem på ditt första tandregleringsbesök den 13/5 kl. 15.15.

Trettonåringen svarade Va? och Nej! på alla frågorna, men vi enades om att vi i alla fall borde gå på det där besöket. Där visade det sig efter två sekunders undersökning att tandläkaren vid Trettonåringens senaste kontroll hade bestämt att hon behövde tandställning. Men oj, hoppsan, han hade visst glömt att tala om det för oss.

Tandagnisslan hördes då från mitt hörn, för det måste ju vara ett effektivt sätt att få en tandläkare att förstå frustration.

Idag var det så dags för inskrivning på tandregleringskliniken. Damen i receptionen måste ha fått direktiv om att hantera patienter med s.k. respekt, för så här lät det:

– Födelsetid för dottern?
(Kvart över sju, hurså? Jasså, personnummer!)
– Kan dottern de sista fyra själv?
– Och mamma heter?
– Och mors telefonnummer?
– Har mamma även mobil?
– Finns det nummer till far?

I väntrummet fick vi njuta av ännu en gammal tandläkarstol.

Lådan med vit översida var intressant, kanske kunde den lysa? Men vad är den där bollen?

 

Titta, där ser man ju mig! Men vad ääär det?

 

Bollen var ihopkopplad med denna grej på golvet. Hallå alla bloggläsande tandläkare, hjälp!

Det underliga mamma- och mortilltalet fortsatte i undersökningsrummet, och blev alltmer absurt.

– Kan mamma sitta där?
– Nu kan mor sitta i väntrummet.

Jag ville skrika KAN VI INTE LÄGGA BORT TITLARNA OCH DUA VARANDRA? men tänkte att jag för en gångs skull skulle tänka mer på Trettonåringens utsatta situation än min egen.

Det som ska korrigeras är en hörntand som har kört vilse och därför inte puttat bort en mjölktand. Den lilla vita mjölktanden lyser som en hollywoodtand bland de andra normalfärgade vuxentänderna och måste dras ut, samtidigt som hörntanden på rymmen ska tryckas i rätt läge genom att hela munnen sätts i en tvångströja som kallas räls.

Eftersom jag fick en (synnerligen ineffektiv) tandställning när jag var elva år, minns jag undersökningen och avgjutningsproceduren mycket väl.

Kolla, avgjutningsmassan trycks ut genom formens hål och ser ut som maskar! Hm. Jag har inte lika snygga naglar som tandläkaren.

Den där massan smakade lite mint på min tid. Efter den får man bita i en vaxmassa som är varm och mysig. Trettonåringen upplevde idag ingenting som mysigt, varmt eller gott, ska kanske tilläggas.

Ute i receptionen igen, hittade vi denna, lika mystisk som den blänkande bollen. Vad ska man göra? Jag tyckte lite i rör nr 2, och fick det inte på plats igen. Men betyget stämmer ju. Att vi hade tid att undersöka betygsapparaten berodde på att receptionisten var upptagen i telefon. Länge. Helt öppet och utan en tanke på sekretess, fick alla i kön höra detta av henne:

– Ja, han satt inne på anstalt till den 18 juni. Nu hittar vi honom inte. Finns det någon som vet var han … Nej, han har inte dykt upp på något återbesök. Nej, dessförinnan var han på XX (namn på anstalt). Personnumret har jag, men han har inte … Nej, han hade en tid i februari, men då dök han inte upp. Jaså på XX (annan anstalt). Kanske pastorsexp… eller Skatte… nej. Ja, det blir ju billigare för samhä… Ja. Fast på XX (namn på anstalt) är han tydligen inte längre. Nej, man vet ju inte hur det är med … Ja. Ja, 18 juni 2007.

Ryyys.

‘Schäkta en yngling, men vart har det sunda förnuftet tagit vägen?

Share
Publicerat iBloggen

29 kommentarer

  1. Pernilla

    När jag var i tolv- fjortonårsåldern bytte jag tandläkare varje år och tydligen var jorunalskrivandet rätt bristfälligt. Eftersom jag varje år fick träffa tandregleraren som sa att jag inte behövde tandställning.

    Lite tjatigt blev det.

  2. Pernilla

    Hoppsan vilken intressant meningsbyggnad jag fick till där. Förlåt. 🙂

  3. Men Pernilla, du var ruskigt snabb med din meningsbyggnad, jag hann ju knappt lägga ut texten förrän du hade skrivit.

    Ny produktidé: räls på meningsbyggnader som kör vilse! Jag kommer att bli miljonär!

  4. Hu för avtryck!

    Ang. sekretessen så kan man på akutintaget på Stora Stadens sjukhus höra precis allt vad folk söker för. Jag satt där i ett par väntetimmar en gång och fick höra allt om magknip, brutna armar och psykiska åkommor… Kunde ju inte hålla för öronen och sjunga hela tiden…

  5. Fast, Bloggblad, om man sjunger så vackert som du kanske det är just det man ska.

    En annan sak — alla är ju så himla måna om att hålla sitt personnummer hemligt. Men när man står där i receptionen ber de ju inte om patientbricka eller talar tyst utan mer så här:

    – Personnummer? Va? Nittifyra nollvaddå? Nej, det funkade inte, ta om det igen. Oj, nu skrev jag fel, kan mamma upprepa det? Nej, datorn vill inte, noll sex noll sju, var det så?

    Hej alla bovar, banditer och personnummerfetischister: sätt er i ett väntrum och anteckna!

  6. Ineffektiv tandställning har jag också haft. Innan de satte in den, drog de ut sex tänder…
    Och nu har min elvaårige son fått tandställning han med. Hoppas den gör mer nytta, även om jag tycker att han har görsnygga tänder. Jämfört med mig i alla fall.

  7. lilla e

    Ursäkta om jag skrämmer upp trettonåringen nu, men det är faktiskt ännu värre att göra en avgjutning när man har tandställning! Tänderna sitter ju lite löst eftersom de ska flytta på sig, så när gjutformen dras ut känns det som om tänderna skulle följa med. *rys* Det gjorde de inte, jag har alla kvar, och de sitter inte längre huller om buller.

  8. carlh

    Jag vill ha en rolig tandläkare och de är svåra att hitta. Jag gör antagandet att alla tandläkare är lika bra och lika dyra, ungefär som moderna bilar. Men av samma anledning som jag inte kör BMW så undviker jag vissa tandläkare som behandlar gangsters och nyrika.

    Min senaste upplevelse var av det moderna slaget. Sjukhusdoften i väntrummet hade dämpats något av spray-on lavendel. Inte längre är det tandläkaren som man träffar utan snarare får man interagera med en mindre ensamble underhuggare med luddiga titlar som frågar om allt utom just tänderna. Snart lär de väl börja massera fötterna också och jag undrar hur det ska gå. Det känns som att det kommer att bli för många inputs att hantera.

  9. Jag vill också ha en rolig tandläkare, även om jag begriper att tandkompetensen är viktigare. En gång hade jag en tandhygienist som var basketspelare. Det var förfärligt eftersom jag var tvungen att inte prata.

    I Lund hade jag en väldigt snygg tandläkare, vilket inte var helt fel eftersom man i brist på att prata i alla fall kan titta.

    När det gäller tandutdragning, är det tur att min morbror inte hade varit tvungen att dra ut sex tänder. Han fick nämligen bara 22. Som tur är, sitter de allihop i främre delen av munnen.

    De där avgjutningserfarenheterna har jag inte, Lilla E, eftersom jag hade en lös tandställningsgom som nattetid skulle
    1) trycka in övertänderna
    2) skjuta fram underkäken.

    Det där med att skjuta fram underkäken skulle alltså ändra mitt bett. Vilket inte funkade alls. Mången morgon vaknade jag med tandställningen i armhålan.

  10. Jag fick tandställning när jag var elva. Skulle fotograferas. Det var jätteobehagligt allting och där sitter kärringen med kameran och sitter sådär ja, har du inte velat bli fotomodell nån gång?!?!?

    Näe. Inte direkt.

    Jag har anmält en husläkarmottagningen för att de ville att man skulle räkna upp sina symtom vid ankomst till mottagningen inför hela samlade väntrummet. Och jag började snäsa av receptionister innan dess. Du om jag ville berätta för precis alla varför jag kommer hit så kunde jag lika gärna ställa mig coh skrika på Stureplan. Sekretess är sekretess. Och svaret på min anmälan påminde dem också om den saken. Chefen för mottagningen skrev att visst var det högst olyckligt att man gjorde så men det var ju i tidsbesparande syfte men han kunde ju förstå att det kunde upplevas som kränkande.

    Jo, det är väl därför vi har sekretess?
    De skulle hursomhelst fräscha upp personalens kunskaper.
    På en mottagning jag går är de jätteproffsiga. Den man ska träffa kommer ut och säger, jag heter si och så och den som ska träffa mig kl. tio är välkommen att följa med. Känns som ett bra sätt snarare än att få alla sina namn inkl. personnummer upprabblade.

  11. Å, undrar just vem du hade i Lund…?! Jag har iallafall en i just Lund som är _både_ snygg och roligp! Och som jag har fått att rodna! 😉

  12. (Vet inte varifrån p:et i “roligp” kom. Alls.”

  13. Crrly: Han hette Mats och var snygg och rolig(p) när han den 28 februari 1986 drog ut en av mina visdomständer. Ett av mina tandläkarkåserier satt fast i taket i hans rum.

  14. Jessika, så himla snitsigt sätt att hämta patienter i väntrummet!

    En sommar jobbade jag på en mottagningsreception på ett stort sjukhus. Där kom patienten in i ett litet bås och kunde stänga dörren till resten av väntrummet så att personliga spörsmål kunde avhandlas diskret.

  15. lilla e

    Åh, men natt-tandställningen var ju ännu värre än rälsen! Min var inte en liten smidig lösgom som hamnade i armhålan, utan ett metallåbäke som fästes med ett brett resårband bakom huvudet. Delar av tandställningen befann sig alltså utanför munnen. Det var många morgnar man vaknade med fuktig kudde, och inte för att man hade gråtit. urk.

  16. Jag har en jätterolig tandläkare, faktiskt. Han berömmer alltid sina egna lagningar på ett mycket ogenerat sätt. (Alltså de lagningar han har gjort i min mun. Särskilt nöjd är han med en rotfyllning som han ser på röntgenbilden. “Å, vad snygg, det måste vara jag som har gjort den!” säger han alltid.) Tyvärr går jag på så kallad abonnemangstandvård, vilket innebär att jag bara får träffa honom vart fjärde år. Alla andra gånger får jag träffa den otroligt stränga tandhygienisten i stället.
    (För övrigt var jag som vanligt tvungen att slå upp hur abonnemang stavas. Att man inte kan stava till allt är inget att skämmas för!)

  17. Men hörni, vad jättemånga vi är som har haft tandställning. Tänk om det rätt som det är — när alla går omkring med snörräta tandrader — bir modernt med tänder au naturel.

    Översättarhelena: Stavningstrix för just ordet abonnemang:

    Häng upp ordet på A. Bonnier. Där vill du ju inte stava med två b:n eller ett n, eller hur? (“Två ben och ett en” skrev jag först!)

  18. Höhö, “bir” där uppe saknar ett L, förmodligen för att jag har druckit bir(a).

  19. Det är ju inte konstigt att man är rädd för tandläkaren (man=jag). Vilka konstiga apparater! Vilka konstiga tandläkare. Jag blev kallad till tandläkaren idag. Nu vill jag inte gå dit!

  20. Trettonåringen

    Mamma, nu gjorde du mig förvirrad. Ett a inom parentes betyder på MSN-språk “ängel”. Och vad har bir med en ängel att göra? tänkte jag.

  21. Men kära nån, borde inte mina barn sova så här dags?

    (Idag ligger man inte och tjuvläser med en ficklampa under täcket. Ficklamporna är på utdöende eftersom skärmen lyser så fint i sig själv.)

  22. Min bror är tandläkare och han är faktiskt riktigt rolig. Om patienten vill sjunger han glada, vackra eller religiösa sånger medan han jobbar och det kostar inget extra.

    Tandställning av lösgomsmodell fast dygnet runt hade jag också i tolv-trettonårsåldern. Den kunde hittas ungefär var som helst i hemmet. Rätt så ofta i skafferiet när jag hade tagit mej en macka eller nåt.

    Två av döttrarna är hittills regleringskunder, i Lycksele det också. Nu ryktas det att våra ungar ska remitteras till Skellefteå i stället vilket innebär fyra mil till, tolv i stället för åtta. Alla som vet hur länge man brukar vara inne hos tandregleraren kan nog tycka att det är lång resa för de minuterna. Jag tycker att de kan ha kliniken i en buss i stället och åka runt med den. Det behövs ju bara lite gummisnoddar och nån skruvgrunka och såna där petgrejor i en låda.

  23. Agneta

    När äldste sonen var åtta år gjorde han tillsammans med sin klass en utflykt till Romeleklint på Romeleåsen, på Valborgsaftonens förmiddag. Den medhavda matsäcken åts sittande i naturen och sedan blev det hemresa till Lund. Då kom sonen på att han hade lagt sin avtagbara tandställning i gräset då de åt. En väninna till mig skjutsade mig och sonen tillbaka till rullstensåsens högsta punkt där vi letade förgäves i gräset. Där fanns också en stuga, Romelestugan, som var stängd för dagen. Jag hittade telefonnumret dit och efter några dagars försök fick jag svar av en dam som hade hand om stugan. Tandställningen fanns där, en skogsarbetare hade funnit den och lämnat in den. Om trenne dagar skulle damen in till Folkets park i Lund för att spela Bingo, så vi bestämde träff utanför parkens entré och efter nästan en vecka fick så sonen sin tandställning åter. Något år senare tappade han den vid lek på en skolgård och någon råkade trampa på den. Själv ville han då inte fortsätta att reglera sina vildvuxna tänder och är än i dag nöjd med att inte “se ut som ett spjälstaket i munnen”.

    Min egna misslyckade tandreglering ägde rum på femtiotalet. Jag hade plåtskrot i munnen såväl uppe som nere och i små krokar fick jag sätta dit världens minsta gummiband mellan käkarna. Gummibanden skulle plockas ut vid måltid, men det glömdes ofta och så small banden av inne i munnen.

    Med banden och allt skrotet så fick jag svårt med såväl s som sch-ljud. Mycket lämpligt började vi med tyska i samma veva och det för skolans strängaste lärare. Det var inget vidare kul att få läsa upp dagens tyska stycke högt, eftersom var och vartannat ord tycktes innehålla mängder med s som rejäla sch-ljud.

  24. Men Agneta, vad har du för dygnsrytm egentligen? Uppe för att minnas tandställningar vid fyrasnåret på morgonen — det är det inte många som är.

  25. agnetas bekymmer med sonens tandställning får mig att minnas min “lilla”-systers glasögon.
    Det var 1941. Jag var 6 och hon 2. Hon var säkert en av de första i landet som fick glasögon och lapp för ögat för att korrigera skelning.
    Lappen sattes med en sugkopp på insidan av ena sidans glas.
    Vi hade en nyanlagd lekplats utanför hyreshuset där vi bodde.
    Där tillbringade vi åtskilliga timmar lekande i sandlådor och i gungor och karuseller.
    Jag ansågs av min moder ansvarig för lillasyster, lapp och glasögon. Det var sällan alla tre återkom tillsammans till hemmet – UT och LETA!!
    ( Det var ju under kriget – det var inte bara och köpa nytt)

    Numera snart 70 år senare är vi de bästa vänner systrami och jag!

  26. Min ena son var med om en olycka och slog ut sina framtänder. Han fick en provisorisk brygga i väntan på att titanskruvar skulle operas in. Vid ett tillfälle var han och badade i Mälaren och tappade bryggan vid bryggan. Han fick åka hem tandlös. Efter helgen gick han till tandäkaren för att få hjälp och det fick han. Mäklaren på orten hade varit och tagit ett kvällsdopp och hoppat från bryggan och trampat på bryggan som han lämnade in till tandläkaren som gav den tillbaka till den rättmätiga ägaren.

    ordverifiering: kroogdx

  27. Agneta

    Lotten -> Jag studsar ibland ur sängen vid alla möjliga och omöjliga tillfällen. Häromnatten därför att jag var så förkyld att det inte gick att sova. Och eftersom jag dessutom var nyligen hemkommen från en veckas utlandsresa passade jag på att börja läsa ifatt på din blogg.

    Den blyga -> Lapp för ögat hade två av mina klasskamrater då jag som sexåring började skolan 1948. Ibland hade de bara glasögonen, ibland glasögon med lapp. Jag kom att leka mycket med dem och det dröjde inte så länge innan jag också ville ha glasögon. Vi gjorde ett synprov i skolan och då såg jag min chans och vindade allt jag kunde och såg inte särskilt mycket på kontrolltavlan. Jag tog för givet att det var så det gick till för att få glasögon.

    Det blev remiss till sjukhuset och min mamma fick gå med mig dit. Det var sjukhusets ögonöverläkare (Henrik Sjögren, mannen bakom Sjögrens syndrom), som undersökte mig både länge och väl i det mörklagda rummet. Avslutningsvis lät han en mörkläggningsgardin fara i höjden med en smäll samtidigt som han utbrast: “Ren bluff!”. Några glasögon blev det förstås inte och än i dag minns jag hur det kändes att hålla en arg och irriterad mamma i handen på hemvägen.

    När jag ett antal år senare började se sämre var det rätt svårt att bli trodd och det tog nog något år extra innan jag fick de glasögon jag behövde för närsynthet och astigmatism. Röda snedställda à la kattögon.

  28. Jag har aldrig haft en tandställning i mitt liv, och således har jag.. ahem.. leende med karaktär! (Se mitt näst senaste inlägg för snedtandsflinet deluxe.)

  29. Rädd jag blir, någon som vet om det finne en snäll tandreglerare i sthlm?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.