Hoppa till innehåll

Etikett: tandläkare

En coronafri dag i mars 2020?

IDAG SKA JAG INTE NÄMNA CORONAVIRUSET!

Tänkte jag som en idiot. För hur reagerar jag själv över saker som inte är corona-relaterade? Jo: ”Vilken sten lever den där under?” Så här håller jag på:

Reklam för skor:

– Vem tusan behöver nya skor? NÄ!

Mejl om hur de inställda fopollssändningarna ersätts av sportkommentatorer som initierat diskuterar vilken påverkan corona har på idrotten:

– Foul! Frispark! Offside! Straff! UT!

Telefonsamtal från mäklare som talar om att vårt bostadsområde är synnerligen hett och som undrar om vi planerar att sälja:

– Va? Vaaa? Va, förlåt, va? NU?

Jag jobbar vidare vid datorn och redigerar just nu en barnbok om DNA, där barnen ska göra experiment med hjälp av en viktig ingrediens: handsprit. Oh, the irony.

Min arbetsplats sedan 20 år. Men jag har inte världens äldsta yrke.

Sedan dricker jag en miljard pottor te, går på basketbollpromenader och motionscyklar samt styrketränar i källaren.

Inte helt lyckad bild, där både jag och spanjoren (som har fixat gymmet mitt i röran!) är jähättetrötta och megasvettiga.

Och så gick jag till tandläkaren. Som var inpackad i tre lager skydd och dubbla visir och som nästan höll två meters avstånd fastän hon hade händerna i min mun. Jag stirrade upp i taket, där det brukar sitta tecknade serier – bl.a. en fullkomligt intetsägande Laban. Liksom:

Men vad var Laban utbytt till? Jo:

Ett coronavirus! Tak-attak!

 

Jag blev med beröm godkänd. Noll hål. (Har aldrig lagat tänderna. Yeah. Heja fluortanten!)

Men så var det dags för den årliga bilångesten. Däckbyte. Ryys.

Det finns så mycket som kan bli fel. När man byter däck i juni, t.ex., får man skäll för att det är juni. Som om jag kunde påverka det. Och när man byter däck på hösten får man skäll för att sommardäcken ju är blankslitna. Och när man byter däck på våren får man höra att de är obalanserade och att det är pyspunka dääääär vid fälgen. Men i år fick jag nytt skäll.

– Det här hjulet sitter bakfram på fälgen. Det är påsatt på fel håll. Baklänges. Det är inte bra. Inte alls bra. Har du gjort det här? Inte bra,

Jag kunde bara slå ut med händerna och berätta vilken bedrövlig bilköpare jag ju är och öppna motorhuven och tillsammans med däckbytarna skratta åt den pyttelilla motorn som sitter i den annars rätt normala Volvon. Som lyser som en julgran på instrumentpanelen eftersom den helt felaktigt tror att olja, kylarvätska och spolarvätska är slut samtidigt som den (helt korrekt) påtalar med en ilsken lampa att bakluckan är öppen. (För den går inte att stänga helt. Nånsin.)

Men jag har gjort ett fornfynd i kylskåpet! Vad får jag för den här på svarta marknaden?

”09 OKT”
Share
38 kommentarer

Tandställning

Det ord som jag oftast i förbifarten nämner måste vara basket. Eller kanske spaghetti och köttfärssås. Kanske källartrappan? I tio-i-topp kommer säkerligen ”utstående” i kombination med ”tänder”.

I början av maj kom plötsligt ett brev hem till Trettonåringen. Det var en enkät från tandläkaren:

  • Har du haft besvär med tänderna under en längre tid?
  • Hur länge har du känt behov av tandställning?
  • Är det du eller dina föräldrar som har uttryckt önskemål om tandställning?
  • Om du har fler frågor om tandreglering, kan du ställa dem på ditt första tandregleringsbesök den 13/5 kl. 15.15.

Trettonåringen svarade Va? och Nej! på alla frågorna, men vi enades om att vi i alla fall borde gå på det där besöket. Där visade det sig efter två sekunders undersökning att tandläkaren vid Trettonåringens senaste kontroll hade bestämt att hon behövde tandställning. Men oj, hoppsan, han hade visst glömt att tala om det för oss.

Tandagnisslan hördes då från mitt hörn, för det måste ju vara ett effektivt sätt att få en tandläkare att förstå frustration.

Idag var det så dags för inskrivning på tandregleringskliniken. Damen i receptionen måste ha fått direktiv om att hantera patienter med s.k. respekt, för så här lät det:

– Födelsetid för dottern?
(Kvart över sju, hurså? Jasså, personnummer!)
– Kan dottern de sista fyra själv?
– Och mamma heter?
– Och mors telefonnummer?
– Har mamma även mobil?
– Finns det nummer till far?

I väntrummet fick vi njuta av ännu en gammal tandläkarstol.

Lådan med vit översida var intressant, kanske kunde den lysa? Men vad är den där bollen?

 

Titta, där ser man ju mig! Men vad ääär det?

 

Bollen var ihopkopplad med denna grej på golvet. Hallå alla bloggläsande tandläkare, hjälp!

Det underliga mamma- och mortilltalet fortsatte i undersökningsrummet, och blev alltmer absurt.

– Kan mamma sitta där?
– Nu kan mor sitta i väntrummet.

Jag ville skrika KAN VI INTE LÄGGA BORT TITLARNA OCH DUA VARANDRA? men tänkte att jag för en gångs skull skulle tänka mer på Trettonåringens utsatta situation än min egen.

Det som ska korrigeras är en hörntand som har kört vilse och därför inte puttat bort en mjölktand. Den lilla vita mjölktanden lyser som en hollywoodtand bland de andra normalfärgade vuxentänderna och måste dras ut, samtidigt som hörntanden på rymmen ska tryckas i rätt läge genom att hela munnen sätts i en tvångströja som kallas räls.

Eftersom jag fick en (synnerligen ineffektiv) tandställning när jag var elva år, minns jag undersökningen och avgjutningsproceduren mycket väl.

Kolla, avgjutningsmassan trycks ut genom formens hål och ser ut som maskar! Hm. Jag har inte lika snygga naglar som tandläkaren.

Den där massan smakade lite mint på min tid. Efter den får man bita i en vaxmassa som är varm och mysig. Trettonåringen upplevde idag ingenting som mysigt, varmt eller gott, ska kanske tilläggas.

Ute i receptionen igen, hittade vi denna, lika mystisk som den blänkande bollen. Vad ska man göra? Jag tyckte lite i rör nr 2, och fick det inte på plats igen. Men betyget stämmer ju. Att vi hade tid att undersöka betygsapparaten berodde på att receptionisten var upptagen i telefon. Länge. Helt öppet och utan en tanke på sekretess, fick alla i kön höra detta av henne:

– Ja, han satt inne på anstalt till den 18 juni. Nu hittar vi honom inte. Finns det någon som vet var han … Nej, han har inte dykt upp på något återbesök. Nej, dessförinnan var han på XX (namn på anstalt). Personnumret har jag, men han har inte … Nej, han hade en tid i februari, men då dök han inte upp. Jaså på XX (annan anstalt). Kanske pastorsexp… eller Skatte… nej. Ja, det blir ju billigare för samhä… Ja. Fast på XX (namn på anstalt) är han tydligen inte längre. Nej, man vet ju inte hur det är med … Ja. Ja, 18 juni 2007.

Ryyys.

‘Schäkta en yngling, men vart har det sunda förnuftet tagit vägen?

Share
29 kommentarer

Inte ett dugg rädd för tandläkaren

För en tid sedan berättade jag om mitt mystiska tand- eller bett- samt öronsyndrom.

  • Ont i vänster öra, som öroninflammation fast ändå inte. Som en ballong i örontrumpeten och en skärande klarinett-ton som inte hörs men känns som en kniv. Fast bara ibland.
  • Gnisslande smärta när jag biter ihop mitt förtjusande överbett. Lindras bäst genom att jag biter ihop med underkäken längre fram än vanligt. Förmodligen är jag numera lite snyggare eftersom mitt överbett syns mindre när jag skjuter fram underkäken.

Idag var jag här.

Tandläkarstol från runt 1920.

Nej, jag satt inte i den, men nästan. Den pyntade tandkirurgröntgenregleringsdentalkliniken uppe på sjukhuset.

En fullständigt förtjusande charmig tandläkare – som inte såg ut som, men vad gäller röst och dialekt lät precis som Stationsvakt – tog emot mig. Jag fick redogöra för symptomen och berätta om alla andra medicinska problem jag har. Inte har, menar jag.

– Är du fullt frisk?
– Japp!
– Inga allergier?
– Bara katt- och gräsallergi. Astma.
– Inte ont någonstans?
– Nej. Fast jag har ju vrickat min vänstra fot och har en bristning i höger hälsena och har ont i båda knäna sedan oktober 1982 och så har jag förstås stukat båda tummarna och när jag målade hallen sträckte jag mig i axeln. Jag har sytt båda ögonbrynen och haft magsår två gånger, men det var när jag jobbade på Nationalencyklopedin och vi inte hade egna datorer och fick jaga skrivbord varje dag och jag samtidigt gifte mig och satte upp en barnpjäs och sydde min bröllopsklänning mitt i alltihopa och förresten fick jag ju hjärnskakning när jag var fyra år. Jag spelar basket.
– Hm. Sover du bra?
– Ja. Fast inte så länge.

Bettskenorna är flockdjur.

 

Efter en fantastiskt trevlig sjukhistorik-intervju, började tandläkaren klämma och känna och kolla mitt bett och undersöka var smärtan satt. Om man gnisslar tänder, kan man få bettskena, men jag varken gnisslar eller trycker tungan upp i gommen och inte har jag slitna tänder eller kindvall och visst är jag ett praktexemplar utan en enda lagning … men varför har jag då ont i örat?

– Det här ordnar vi, sa den lugne tandläkaren. En kortisonspruta skulle kunna få bort muskelinflammationen som inte vill gå över, men först måste vi röntga för att utesluta en skada på käkbenet eller brosket, orsakad av ett trauma någon gå…
– Ja! Det var ju en charge! Jag stod helt stilla och så kom ett monster till motspelare och rusade rakt på mig så att jag stöp. I tresekundersområdet. Alltså … under en basketmatch.

(Charging foul är en foul som man ser till att motståndarna får genom att man står helt stilla medan de rusar in i en. Det är den coolaste och smärtsammaste foulen.)

– Det här kostar … tre … nja, fyra … tus… nej, du är ju försäkrad!
– Jackpot!

Efter att hela livet ha köpt och sålt hus och lägenheter vid precis fel tid och aldrig gått med monetär vinst när det gäller något i hela världen, har jag äntligen gjort en sak rätt: jag köpte en tandvårdsförsäkring i höstas. Och jag ska röntgas och injiceras med kortison, hur coolt är inte det? Jag och Björn Borg, liksom. Och fotbollsspelarnas stackars ljumskar förstås.


Dagens intressanta ord: symptom och symtom är båda godkända stavningar. Dessutom kan man skriva både kortison och cortison. Däremot måste vi nog hitta på ett bättre ord för charge.

Share
27 kommentarer