Hoppa till innehåll

Bristande knoppar

Vissa viktiga val i livet har jag gjort med en axelryckning:

  • När jag träffade min blivande Djefla man flyttade jag utan att tveka från en fyra på Söder till en studentlägenhet i Lund.
  • Vi skaffade fem barn utan att fundera på hur man sedan står ut med strumpsorteringen.
  • Vi hittade ett helgalet hus i Sörmland och ryckte upp alla våra skånska barn med rötterna trots att vi sedan dess måste stå ut med blommigt plastgolv.
  • Jag sade hux flux upp mig från det fasta jobbet på Nationalencyklopedin och startade egen firma istället.

Liksom bara häpp! Andra viktiga val har gjorts med vånda, ångest, tvivel och hysteriska utbrott:

  • Jag valde att stanna kvar ett helt high school-år i USA trots att jag grät mig till sömns eftersom jag vantrivdes från första till sista dagen.
  • Jag sade ok till att flytta från en underbar trea till en bedrövlig tvåa (eftersom vi blev vräkta).
  • Jag bytte när vi gifte oss från mitt ovanliga flicknamn – Stenson – till det tusen gånger vanligare Bergman.

Nu gör det ju ont när knoppar brister. I morgon tisdag brister det igen, för då ska jag hålla mitt livs första kursdag i egen regi. I vanliga fall anlitas jag av företag – nu ska jag hyra en lokal, fylla den med folk och dessutom lära ut något vettigt. Det är svårt att våga ta risker när man är en liten fegis. Aj, det gör ont fastän det inte har brustit än. Vem tusan övertalade mig att göra detta? Spöstraff! Ångervecka för föreläsarn, tack! Minsann har jag inte lite ont i halsen? Stånk.

———

Varför jag vantrivdes i USA? Jo, så här såg jag ut när jag åkte. (Har visat bilden förut.)

Och så här (det är jag till höger) såg jag ut efter en månad i Dallas, på väg till kyrkan i nyuppsydd klänning. Flickan till vänster är dottern i familjen, 11 år. Hon stal min mascara.

——-
Nu är det sådär mysko igen: nytillkomna kommentarer syns bara om man klickar på ANTAL REFLEKTIONER här nere och antalet ändras inte från 2, vofför blir det så?

Share
Publicerat iBloggen

5 kommentarer

  1. “Vi skaffade fem barn utan att fundera på hur man sedan står ut med strumpsorteringen.”

    Hahahaha.
    Jag var smart nog att stanna vid barn. Färre strumpor.

  2. Alltså.
    Stanna vis två (2) barn ska det stå.

  3. Emi

    Se där, ännu ett argument för att stå emot omgivningens alltmer tätt duggande nå-men-blir-det-inte-fler-snart?-kommentarer (är alla andras ettåringar så mycket lättsammare än min, vilket får folk att tro att livet är en ren semester och att man vill sätta fler barn till världen så snabbt som möjligt, mest för att ha något att göra?) (oj, vilken lång parentes). Jag står ju knappt ut med mina egna strumpor!

  4. C

    Som om strumporna vore det stora problemet. (Vi har bara svarta strumpor så kan alla dela, utom pappa som ibland får prova ett antal innan han hittar tillräkligt stora…)
    Problemet är ju sanden de drar in.
    Om vi skaffade fler barn så skulle vi få inomhusstrand…

    Jag filosoferar ju ofta om vi kanske inte skulle vilja få en liten flicka också men fastnar på tanken “HUH tänk om det blir två lika vilda grabbar till?!”.

    Men hur gick kursen. Och vad ska ni kursa i?

  5. Kursen går imorgon och heter
    “Lär dig att skriva roligare” och är ett kapitalt misslyckande redan från början eftersom den inte är målgruppsanpassad. Say after me:

    “De som vill lära sig att skriva roligare, har inte monetära medel att gå kurs för!”

    Den skulle ha hetat:

    “Så här tjänar du pengar på ditt skrivande”

    eller

    “Hur du får ditt budskap att slå”

    eller

    “Utnyttja din inre kraft”

    eller

    “Kursen som förändrar ditt liv”

    eller

    Vem fan, bryr sig om: skiljetecken”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.