Jag skriver här nedan som om jag vore någon annan – en hemlisbloggare som ni kan identifiera genom att se på stil och … eller … innehåll. Man vet inte om det är en död eller en levande, man vet inte om det är en författare eller en fiktiv person. Dessutom kanske jag har ändrat innehållet så att det passar i nutid. Fast bara kanske. Gissa hur många gånger ni vill och hur fel ni vill – och vinn en av de tre bloggtröjorna.
Nu undrar jag alltså vem detta är:
Han låg där på rygg. Hans döda ögon mötte mina med en skärpa som fick mig att rygga tillbaka, men i nästa ögonblick såg det ut som om han log. Jag försökte, men det gick inte att få ihop ögonen – de halvöppna läpparna hånlog åt mina försök.
Enligt sin vana kom unga fröken trippande in i rummet. ”Det var inte jag, det var inte jag!” snyftade hon som om hennes hjärta ville brista. ”Jag hade inte en tanke på att älska honom!” ”Älska!” utbrast jag i så hånfull ton jag förmådde. ”Älska!”
Jag fick en plötslig lust att uppsöka kära kusin och begära brevet tillbaka; det var vackert skrivet men mycket enfaldigt. Det var ännu tidigt på dagen och ingenting hindrade för övrigt att jag använde dagen till att göra upp affärerna med min värdinna så att jag besparades besväret att fara hit igen. Efter att ha vilat en stund gick jag ut och lade mig i försåt för brevbäraren; han hade inte ännu lämnat brevet. Dock försvarade han tappert det anförtrodda brevet men jag lyckades få tag på det. Jag hotade honom med både det ena och
”Du tror visst att jag är en djävul”, sa hon till mig med sitt ohyggliga skratt och sträckte ut handen efter det dyrbara brevet men jag höll det över huvudet. Hon bestormade mig med böner att jag skulle slänga det på elden eller förstora det på vilket sätt som helst. Och eftersom jag var nästan lika frestad att skratta som att gräla – jag betraktade nämligen det hela som tanklöshet – gav jag till slut med mig en smula. Då hon sträckte sig efter brevet tappade hon det mellan golvbrädorna och som källardörren var låst tänkte hon springa ner för att hämta det. Jag bad henne akta sig så att hon inte föll och hon hoppade vigt ner och försvann ur min åsyn. Jag tittade på den döde igen. ”Titta, så fult han grinar åt döden!” utbrast jag högt. Jag var alldeles bedövad av den fasansfulla händelsen, och även minnet av gamla tider, som oemotståndligt trängde sig fram, verkade beklämmande.
Nu kommer vi till något helt annorlunda. Facit kommer alls inte vid midnatt utan kanske så sent som på söndag kväll, eftersom jag ska resa i en tidsmaskin till början av 1900-talet. Om man är nyfiken och listig kan man via gamla hederliga Julkalenderplejset den 11 december lista ut vart jag ska.)
Kanske måste ni alltså sköta alla ledtrådar och villospår helt själva. Men kanske lyckas jag som Micheal J. Fox skapa en anakronistisk uppkoppling från dåtiden. Kanske kommer jag aldrig tillbaka utan går omkring i höghalsade klänningar resten av livet?
Jag tror att det är Minette Walters!
Aequinoxia: Jädrar i min låda vad du är snabb!
Jag tror att det är Silvia Night.
Jag tänker på Michail Bulgakov, möjligen för det där med ”djävul”.
Du är alltför avancerad i din svårighetsgrad!
När det gäller dagens har jag ej koll på en endaste rad.
Men jag är ej så förvånad
är ju van att bli hånad
för att mina hjärnceller ej kan stå i skönlitterär parad.
Nej jag är rökt som ett rökt troll. Jag har inte ett endaste namn på tungan (alternativt i fingertopparna).
(Förutom H.B. då.)
H.B. … har du druckit hb, R Skriverier? Du ska ju gissa på H.S.! Traditioner är till för att hållas! Eller tror du på Herman Bang?
För övrigt hoppas jag att Ami inte blivit hånad på riktigt utan att ordet bara rimmade bra på förvånad.
Hm… Stilen känns småbekant, men jag lutar med åt någon författare av romantiska romaner snarare än en regelrätt deckareförfattare. Sigge Stark, eller vad hon nu hette?
Frågan är väl om brevet är ett brev eller om det är en metafor…
Efter 3 timmar ute i blåst och 8 grader känns hjärnan så mör att den inte klickar på något i hela texten…
Utan att säga om någon av er har fel eller rätt, ber jag er att strunta i nutiden — bloggaren är ganska ”gammal”.
(Med ordet ”ganska” har jag så torrt på fötterna som man kan ha.)
En fruktansvärt avlägsen ledtråd som verkligen är en tråd som ringlar sig genom tider och genrer är filmen ”Pianot” och egentligen kanske jag bara förvirrar er nu.
Swooooosch, nu försvinner jag in i dåtiden!
Är det Charlotte Brontë kanske?
Anna Paquin som spelade dottern i Pianot spelade ett par år senare den unga Jane Eyre.
Får be familjens sjuttonåring ta en koll på texten när hon kommer hem. Hon är mycket bättre än jag på systrarna Brontë.
Ojoj. Alla gissar på, och själv står man totalt gapande med hakan i marken och vet varken ut eller in!
Men det allra första och det allra sista tyckte jag påminnde väldigt mycket om en bloggare som jag läser ofta. LOTTEN BERGMAN!
Du kan inte förneka att det är rätt!
Ja just det… Någon Brontë kan det vara… Eller vad heter hon… Jane Austen kanske?
”Ganska” gammal kan förstås vara en rejäl litotes och innebära riktigt ordentligt gammal. Jag tror att bloggaren är Petrus, unga fröken Maria Magdalena och den döde Jesus. Fast jag har precis sett da Vinci-koden så jag ser väl dem överallt…
Jag tänker plötsligt på basket.
Ingen aning den här gången heller… men gissar på Sir Arthur Conan Doyle.
Jag gissar på Maria Gripe, lite sådär som jag brukar göra. Hanna (10v) gissar ”äääglä-äj…nää” och kräks lite. Det borde betyda antingen Astrid Lindgren eller Beppe Wolgers, hon har inte kommit i kontakt med så mycket annat än.
Hur kommer det sig att det jag vill gissa på ALLTID redan är gissat på?
Du borde anordna en sms-tjänst för medlemmar. 🙂
Svaret? Det enda jag har bara en död skogsmus i huvude.Jag älskar din ojulkalender annars!
Kan jag svara med mjdnern i wfc?
Jag har inte en susning men gissar på Ekorrn som satt i granen, med allt trippande och hoppande hit och dit.
Sen undrar jag om det är med flit som en bit saknas mellan ”Jag hotade honom med både det ena och” och ”’Du tror visst att jag är en djävul’, sa hon till mig med sitt ohyggliga skratt”?
(owhwd beskriver ganska bra den huvudvärk jag får av att försöka verka klipsk halv tolv en lördagmorgon)
Jag är lika lost som vanligt. Varför måste du ta storheter som levde då man sjäolv inte levde? Jag läser helst författare som lever för jag får en konstig dödskänsla annars. Eller, jag läser ju Karin Boye iofs, och hon har inte levt på länge. Nu snurrar jag till det. I kusingenren och döden tänker jag Harry Potter, bara för skojs skull. Men jag måste fundera lite. Jag kanske kan vinna på kassast gissning 🙂
En liten heffaklump kanske 🙂
Ojoj, jag var så förvirrad att jag skrev fel H. Tja, du ser…H.S. menade jag ju givetvis.
Inte är man mindre förvirrad idag, efter den där…hrmm…förTROLLade melodifestivalen igår.
Suck.
Meddelar bara att min blogg blivit kapad. Återkommer om jag skaffar ett nytt bo nånstans.
zazparz
Nu måste jag få berätta att jag har lagt ut en ledtråd. Basket skrev jag men det var för att ni skulle tänka på Lottens klubb (EB) som är initialerna till den som bloggar.
(Egentligen fattar jag inte någonting men jag har hittat hål i bokhyllorna här hemma hos Lotten och uppslagna böcker av en speciell författare som heter: ”EB”.)
Men nu kommer hon snart hem från förr i tiden.
Mohaha – här kommer vi!
Nu ska vi se vad ni ungdomar har hittat på.
Nej! Ernst Brunner?
Näe, det är en flicka vars syster heter likadant som Lotten heter egentligen.
Utifrån andras gissningar och de nyss givna ledtrådarna så gissar jag på Emelie Brontë. För visst heter Lotten egentligen Charlotte? Är gissningen rätt får jag dåligt samvete eftersom det inte alls är min förtjänst.
Enid Blyton? Efrans G Bengtsson? Ejan Buillou? Eliza Barklund? Nej jag ger upp.
Aequinoxia: Vad underbart du tolkar mig:
Frågan är väl om brevet är ett brev eller om det är en metafor…
”Ganska” gammal kan förstås vara en rejäl litotes och innebära riktigt ordentligt gammal.
Jag bara njuter. Av er alla förstås. Ska nog inte åka iväg till dåtiden utan dator igen.