Ja, någon gång före lunch (jag gillar ju deadline:er) kommer det en hemlisbloggare till en blogg nära dig. Men denna gång kommer gissarna att ha mer tid på sig.
Och nu till dagens lektion. Hur kommenterar man om man
- är fereeuuuuktansvärt rädd
- aldrig har kommenterat förut
- inte vill bli Bloggermedlem
- inte har en egen sajt
- alls inte vill ange någon mejladress
- egentligen heter t.ex. Björn men vill låtsas att man heter t.ex. Börje?
Först och främst måste man ju klicka på ANTAL REFLEKTIONER under min text här.
Sedan skriver man något i rutan till höger på skärmen.
Och nu till det där läskiga!
Man klickar först i den lilla pricken bredvid ”Other”.
Så fyller man i ”Börje” i rutan för NAME (Det är tyska och betyder namn.)
Sedan struntar man i att fylla i YOUR WEB PAGE, för det är frivilligt!
De vingliga bokstäverna som är så roliga (nu låter jag som en Totte-bok), t.ex. qurfrus, fyller du i den sista rutan. Om du inte kan se bokstäverna, kan du klicka på den lilla handikappsymbolen (om du kan se den, förstås) och få siffror upplästa och då skriver du in dem istället.
Klicka på Publish Your Comment och var som en människa.
Länka på, Ella, det behöver du aldrig fråga om!
Å detta var ett så bra inlägg. Får man länka till den?
det låter som om någon längtar efter Klas-Göran… kan dock inte komma ihåg vem som sjunger…
jag vill inte heta börje o jag har missat hipphipp för att jag bloggade, jag är ledsen, arg o besviken på mig själv!
Är mycket nyfiken på hur krönikan blir, hälsningar redaktören för BankTidningen
Det är så härligt att gå på maskerad och kommentera hos dig. Din lektion är lik pedagogisk som den med länk. Är det okej att kalla dig för ”Galna Lotten” på min blogg?
lydbpbjx
Jag har existentiell ångest och vill oförklarligt byta namn till Burje. Vad göra?
ooflcuhp
Den här instruktionen skulle jag ha haft i februari när jag ville kommentera på din blogg och gjorde allt fel. Jag skapade en blogg istället utan att veta om det.
Eh. Betyder det att den som kommenterar ÄR Börje? Oj, nu blev det för mycket för mig. Det är ju fredag eftermiddag och allt.
Värt att notera: jag – som är så feeruuktansvärt rädd för att kommentera – har nu vågat!
Eller: Den som inte kommenterar är inte Börje.
Hu vad läskigt. Man vågar ju knappt lämna en massa ord efter sig i närheten av din ORDningssamma familj!
Men jag känner mig ju nödgad att äntligen kommentera efter ”dagens lektion”. 🙂
– Jag läser din blogg nästan varje dag… från jobbet.
– Jag tycker dina kåserier och bloggar är så trivsamma att jag känner mig ”hemma”
// Desperate Housewife (Lotten Fanclub)
Hm. Jag är beredd att revidera mig: Den som inte kommenterar är inte någon kommenterare, helt enkelt.
Den som inte kommenterar, är inte?
Jag undrar när Lotten äter lunch…
Men varför måste alla ”others” få sina namn med utan inledande versal?
/Pernilla
Det gick ju fint.
/Björn
Ja! Så är det! Mina föräldrar, t.ex. — de finns inte! Ha! Jag har ju löst överbefolkningsfrågan i världen i och med detta!
Så man blir människa när man kommenterar? Är det existentiell fråga, Lotten? Jag kommenterar, alltså finns jag?
Kolla, nu låtsas jag (Lotten) att jag är Börje.