När jag nyss kom ner i köket, satt Olle där med en helt främmande kvinna i långt, mörkt hår, svarta kläder. I hallen stod ett par brutala, svarta kängor. Morticia i familjen Addams på besök? Vabaha?
– Det här är Lisa från Securitas. Hon vill att vi installerar larm, sa Olle.
Men inte bara det – Securitas tycker även att vi har behov av en larmtjänst. När som helst kan de rycka ut och kolla vem det är som bryter sig in i vårt hem.
– När tycker du, Lotten, att du skulle ha störst användning av en sådan tjänst? sa Morticia.
– Öööööh, sa jag som Torbjörn Fälldin ungefär.
Tänk efter själva. Du som läser här och nu – lyft blicken från datorn och formulera ett svar: när skulle du ha störst användning av en larmfunktion med utryckning?
– Ja, så klart när jag går ute i mörka parker och det lurar främmande farbröder i buskarna! svarade jag och var rätt nöjd.
– Mjae, vi sysslar ju bara med hembevakning. Fundera igen. Olle har svarat, jag vet vad han tycker, vad tycker du?
Ok. Jag funderade. När i hela friden behöver jag Securitasvakter? (Har du som läser formulerat ett svar?)
– Ja, ok, möjligtvis kanske när jag sover, annars är jag ju vaken och hemma och kan dänga stekpannan i huvudet på eventuella våldsverkare. Ok, larm på natten!
Då visar det sig att jag är kvinna. Olle är däremot en man. Föga förvånande för er, måhända, men jag brukar alltid säga att det är jag som är mannen i huset medan Olle är känslomänniskan – den som vill prata i telefon och dryfta känsloliv när jag är synnerligen upptagen med att borra, spika och såga.
För alla män svarar att de behöver en larmtjänst när de är borta och ingen vaktar det tomma huset som är fullt av dyrbara ting. Alla kvinnor svarar att de behöver larmtjänst på natten, när familjen sover oskyddad.
Vi har ingen larmtjänst i vår villa vi heller. Det har varit några som försökt övertala oss att skaffa…Då brukar jag en period gömma plånboken med alla plastkort i på olika konstiga ställen i huset.Sen kommer jag på, tänk om jag får akut minnesförlust, och inte kommer ihåg vilket fiffigt ställe jag gömt den på, så slutar jag gömma den. Jag vet inte hur man ska lösa det. Är jag hemma och blir överfallen, så hinner väl inte larmtjänst ut och rädda en gammal kärring???
Larmtjänst, äsch gillra en hinderbana med leksaker (helst sådana med hjul) och liknande. Komplettera sedan med en stor, högljudd och snäll hund. 🙂
Mina slarvpottsföräldrar (eller vänligare uttryckt: bohemiskt lagda) hade inbrott i sitt hus och märkte det inte förrän på kvällen när de skulle se på Aktuellt och tv:n var urkopplad. Då la de ihop två och två — aha, det var DÄRFÖR allt det där silvret/smyckena/krafset låg i en hög, det var inte bara nån av oss som letade efter nåt och hade bråttom! Tjuven hade blivit störd och inte hunnit få med sig så mycket som väl var, och nu har de installerat larm som ylar ibland eftersom de, just det, glömmer att stänga rätt dörrar och knappa in rätt siffror.
Rapport:
Olle (den manlige) blev sååå charmad av Morticia. Han skrev på alla papper. Vi kommer att installera ett larm som ska skydda oss från tjuvar som suktar efter t.ex. gamla jeans, femtiotalsporslin, leksaker made in Taiwan, ett flak med krossade tomater, 723 gympaskor och tv-apparater som inte har fjärrkontroll för att de tillverkades före fjärrkontrollernas tid.
Lotten (den kvinnliga) tycker att det ok för att man ju får en brandvarnare på köpet.
Kan det som syns på den här bilden ha något med saken att göra? Om jag inte missminner mig publicerades den på någons blogg den 25 november 2005. (Jag syftar naturligtvis på mobiltelefonen – en äkta Sony Ericsson K700!)
Tack Pernilla för tipset med hinderbana istället för larmtjänst. Ska kolla i källaren vad som finns kvar av lämpligt material, en snäll hund som skäller bra har vi på förm. då vi vaktar dotterns hund.
Och så Lottens prissamling, förstås!
Och så Lottens smycken, förstås!
Äsch, larmtjänst behövs väl inte! Såg att det tipsats om hinderbana med leksaker. Man kan också ställa upp en massa såna där stora papperspåsar – från matvaruaffären – precis innanför dörren! (Fungerar kanske bäst om man bor i lägenhet) Folk som bryter sig in hos sovande lägenhetsinnehavare förväntar sig nämligen inte att det ska stå 23 stora prasslande papperspåsar innanför dörren när de kliver in. Det borde alltså bli ett himla oväsen och ljudligt prasslande så att lägenhetsinnehavaren får tid att gömma sig under sängen eller kanske gå upp och tala om vilka saker som är ok för tjuven att ta med sig. Tröttnar man sen som lägenhetsinnehavare på att snubbla över papperspåsar så skaffar man sig helt enkelt en hund – om man nu inte råkar vara allergis. Hunden behöver inte vara så stor, det räcker med att den låter som en stor hund beredd att slita inkräktare i småbitar! Strategiskt utplacerade tuggben och mjuka leksaker med pip i kan dessutom få vem som helst på fall!
A burglar broke into a house one night. He shone his flashlight around, looking for valuables, and when he picked up a CD player to place in his sack, a strange, disembodied voice echoed from the dark saying, ”Jesus is watching you.”
He nearly jumped out of his skin, clicked his flashlight out, and froze. When he heard nothing more after a bit, he shook his head, promised himself a vacation after the next big score, then clicked the light on and began searching for more valuables.
Just as the pulled the stereo out so he could disconnect the wires,clear as a bell he heard, ”Jesus is watching you.”
Freaked out, he shined his light around frantically, looking for the source of the voice. Finally, in the corner of the room, his flashlight beam came to rest on a parrot.”Did you say that?” He hissed at the parrot.
”Yep,” the parrot confessed, ”I’m just trying to warn you.”
The burglar relaxed. ”Warn me, huh? Who in the world are you?”
”Moses,” replied the bird. ”Moses?”, the burglar laughed.”What kind of people would name a bird Moses?”
”The same kind of people that would name a Rottweiler Jesus.”
Tihi, vilka tramsiga läsare jag har! Gömmande kärringar, tips om hinderbanor, slarvpottsföräldrar, dotterhundar och prassliga påsar.
(Jag är mycket nöjd.)
Mina svärföräldrar hade också villainbrott och det försvann lite saker, främst med affektionsvärde. Bland annat svärmors från England ärvda smycken. ”Äh, det var ju bara prylar” sa de i kör och att man skulle känna sig äcklad och kränkt över att några björnbusar varit inne och rumsterat kunde de inte alls förstå. Några år senare blev svärfar rånad i Sydafrika. 65 år, neddragen på marken, robbad på Kånken (jadå, gammal adjunkt) och kikare – och påtagligt upplivad av hela händelsen. Han tog det som en initieringsrit ungefär. Nu var han resenär På Riktigt.
Cruella:
”Svärmors från England ärvda smycken” — åh! Den där coola inställningen saknar jag tyvärr helt. Jag blir å dina svärföräldrars vägnar både äcklad och kränkt.
Min syster blev överfallen av en kille med kniv. Hon tyckte det var dumt av honom, tog kniven ur hans hand och bjöd med honom hem på te. Han tackade ja och fick sig i hennes kök ett sedelärande samtal som inte alls förändrade hans liv.
[…] jag har berättat tidigare, har vi installerat larm i huset för att skydda alla våra gamla skor och trasiga femtiotalsmöbler från tjuvar. Detta […]