Egentligen blev The Revival lite av "Julkalendern Reunion" eftersom flera av decembergissarna dök upp – och till min stora glädje kastade sig även nygissare in i leken. Efter ett par timmar började jag stoppa in några ledtrådar, som inte alls ledde någon på rätt spår. Ordet tre och staden New York skulle ju få er att tänka på New-York-trilogin av Paul Auster – vilket Aggeman var först med att lista ut.
I den första delen, Stad av glas, får vi veta att bloggaren Quinn tar sig in i en tom lägenhet, slänger bort alla sina kläder och lägger sin röda anteckningsbok på golvet och penna ovanpå den … och somnar. Jag var fräck nog att ändra det till röd laptop och mobil, men där var ju Cecilia mig på spåren. När jag gav ledtråden "Harvey Keitel" var det för att han var med i Smoke och Blue in the Face, som Auster skrev manus till.
I september 2002 var jag gravid i 41:a veckan. Svullen, galen, sur och förmodligen otrevlig mot allt och alla, satte jag igång att läsa hela trilogin. Vansinnig och omgiven av tossiga barn lade jag därefter ut en recension av de tre böckerna. Jag var helförvirrad och besviken, men läsningen satte i alla fall igång förlossningen – tolv timmar senare låg jag lycklig och kramade munstycket till lustgasen.
Tillbaka till Paul Auster (f. 1947) nu. Han slog igenom med trilogin 1985–86, där han enligt NE "använder detektivromanens form för att ställa frågor om identitet och förhållandet mellan litteratur och verklighet". Sådant brukar ju jag tycka om – kanske ska jag läsa om böckerna?
Vem vinner? Jag ändrar inte på mina rutiner; alla era namn ligger nu på nyskrivna lappar i plommonstopet … och dääär, Cecilia! Mejla mig så skickar jag något!
Man kan ju undra varför jag tyckte jag kände igen hemlisbloggaren. Kan nämligen inte påminna mig om att jag läst hans böcker, fast så har jag ju minne som en bananfluga också.
*Hoppar och studsar!*
Tack! Jätteglad!
Paul Auster hörde jag talas om (eller, nja, läste jag om) för första gången i förra Trots Allt. Fast jag kommer inte ihåg något som det stod i artikeln. Men det är fint att vara med där iaf.
Får väl börja läsa skönlitteratur…
Minne som en bananfluga … bananflugor … nu bläddrar jag i minnet … ett av de större och kanske till och med det värsta traumat i mitt liv innefattade bananflugor. Och tobaksmosaikvirus.
Hu. (Jag är med flit hemlighetsfull.)
HA! Jag har sett Blue in the face och Smoke OCH läst I de sista tingens land! Inte konstigt att det kändes bekant!
Jag har också sett Smoke och Blue in the Face — men jag minns inget förutom att något hände i en tobaksaffär. Fråga mig istället vad som händer i kvalitetsfilmen Grease, så håller jag en moraliserande föreläsning!
Finkultur, schminkulflur.