Hoppa till innehåll

Etikett: recept

Nymatsrapport 2: Flygande Jakob och en annan kyckling (uppdat.)

Jag är inte matnörd och – som ni ska få ett och annat bevis för nedan – inte matfotograf. Men hungrig nästan jämnt.

Den 1 januari fylldes kommentatorsbåset med allehanda mattips eftersom jag har som föresats att inte bara laga de vanliga standardrätterna i år. Även om jag inte har rapporterat om det här, så har det lagats diverse nytt. En och annan paj och några grytor – men inte köttfärssoppa än, för den är jag lite rädd för.  (Inlägget från nyårsdagen finns här.) Den första nymatsrapporten kom redan efter en vecka, och här kommer nästa.

När man vispar grädden till Flygande Jakob ser det ut så här deckarboksaktigt ut.

– Vem har dött i grädden?

 

Bacon, grädde, nötter och mandelflaaaaa… (Mel.: ”Tårtan”.)

 

Han blev snygg, men flög inte jättebra.

Jakobs avgångsbetyg:

Lättugghet: 5
Kletighet: 5

Mättnad: 5

Var för sig är bacon, grädde, jordnötter, bananer och kyckling verkligen gott. Men tillsammans blev det nästan lite som när Rachel i ”Vänner” lagar trifle med grädde, kött och små ärtor.

Apropå grädde, så har vi ätit det flera gånger. Födelsedagarna har firats med nykomponerade tårtor och inte den gamla vanliga jordgubbsvarianten som vi alltid gör.

Mandelmassahögstårta med chokladskräp!

 

Ett småmuffinstorn! 

Igår var en stressig dag när tre barn hade träning, ett barn kom hem sent och det minsta barnet skulle vara hemma helt solo i en liten stund. (Väldigt liten stund, men ändå.) Då brukar det bli humsaskumsamat eller rester – men igår slogs billighetsrekord eftersom jag köpte nästan färdiglagad mat med kort datum för nästan inga pengar alls.

En fuskpotatisgratäng i påse, två ganska färska kycklingar, senapskål (ergo ruccola*) och bolltomater. Och hackad fänkål som jag klämmer ner i gratängen för extrasmak.
Den ena kycklingen hade varit med så länge att han hade antagit sin förpacknings kantiga form som kamouflage.
Se, så gott.

 

Se, så slut. (Eslövska praliner, mig förärade av Minerva.)

*-uppdatering
Nä, vi måste ta en utredningsomgång när det gäller ruccola, som enligt SAOL kan stavas både med cc och c. Det är ju så roligt är att det är senapskål det handlar om – som låter så läbbigt att man inte kan ta betalt för det, varför man byter nationalitet och namn och får folk (inklusive undertecknad) att äta de där inte särskilt spännande bladen. Tiila påpekade då att det inte var så enkelt:

”Det finns två bladgrönsaker som kallas rucola, dels senapskål och dels vild rucola som är en helt annan art. Och den rucola som finns i handeln är INTE senapskål.”

Jag rusade till NE, min husgud och aldrig sinande källa till glädje och förvåning:

rucola, rucolasallat, roquette, namn på den sallat som erhålls främst från arten senapskål.
Den presenterades relativt nyligen som en nyhet för Sverige, men växten odlades här redan på 1400-talet under namnet senapskål. Bladen har en pepprigt pikant smak och är goda i sallader och sallatsblandningar. Bladen används också som smaksättare i mat, på pizza och i pastarätter. Också den vildväxande arten sandsenap har på en del håll fått användning som sallat och kallas ibland vild rucola.

Jahaja. Ska vi börja säga roquette istället?

Det  här är inte senapskål.
Share
42 kommentarer

Nymatsrapport 1: limekyckling

(Det här är första delen i en 2010-års-drive för att få min hemmameny att utökas.)

Den tinade kycklingen hade inte rullats i fjädrar, men heller inte plockats riktigt färdigt.

Jessika skrev i kommentatorsbåset på nyårsdagens begäran:

”Fryst kyckling, problemet är att man måste komma ihåg att ta ut den ur frysen (!). Ta den tinade pippin, pensla den med mix av sojasås och smör. Stoppa en halv citron i den. Stek i 60 min per timme kilo kyckling plus tio minuter. Kanske inte var man gör i vardagslag men kycklingdelar funkar lika bra.”

Jag tror att det som lockade mig var 

  1. ”komma ihåg att ta den ur frysen” (tävlingsmoment)
  2. citronen (eftersom jag hade en farlig massa lime som låg och drällde i köket)
  3. jag hade för tusan hakar två frysta kycklingar i ena frysen!

Jessika har förresten ett gigantiskt receptregister här.

Gyllenbruna, döda små djur med termometer.

Jag gjorde en kladdig potatisgratäng och en ännu kladdigare rotsaksgratäng till, men det var bara jag som åt av rotsakerna. Skyn i långpannan hällde jag helt sonika i 2 dl matlagningsgrädde och värmde upp.

Kommentarer runt bordet:
– Tummen upp!
– Jättegott! Särskilt såsen!
– Vasst, morsan! (Sjuåringen har sett på för många gamla långfilmer.)
– Men himmel vilken skillnad på köpekylling och detta!
– Mmmmmmm.
– Jag fick en hård potatisbit.

 
I den vita ringen syns hörnet på potatisgratängen. Salladen var som vanligt en av grekisk typ.
Kycklingbetyg!
Lättja: 5
Smakhet: 5
Omtycknad: 5
Share
34 kommentarer

En gammal underlig bok med foton (receptuppdat.)

Vabaha? (Svaret kommer längre ner.)

Jag har hittat en femton är gammal kokbok med recept som (till synes) har slängts ihop av diverse kändisar. Det var på den tiden Lill-Babs åt vitt bröd, Lili och Susie stavade sina namn på engelska och Christer Sjögren sjöng i skogen. Författarna till ”Förgyll din dag” ser ut så här:

– Vi har jättemånga vänner, det är därför vi är så glada.

De heter Kicke och Uffe och de gick hem till alla de kände som var med i svängen och lagade mat med dem. Amelia Adamo hjälpte dem att få rubbet publicerat i Aftonbladet och hennes make Thorbjörn Larsson har skrivit förordet till den storslagna boken som alltså består av dessa tidningsartiklar. Maten som man kan laga kanske är vansinnigt god … men huuuu – hela boken är full av stela bilder. Kändisarna poserar med sked halvvägs in i munnen, glas höjt till en skål mot kameran och ben i konstigt obekväma vinklar.

Pernilla och Emilio visar upp sitt nya hus, Ma Oftedal är kompis med alla som var med i ”Varuhuset”, Peter Dalle och Tommy Körberg är bästisar med familjen Dominique och alla känner Birgit Nilsson. Utom Elisabet Söderström, som å andra sidan får posera i en rosa sidenpyjamas.

Kepsen bakåfram! Ja, jättecoolt! Och en sådan där picknickväska som är så praktisk att balansera med när man halkar omkring på skärgårdsklippor!

 

– Aj laaaav joooo … joooo … joru! Nä, det saknas något, vakandeva, vakandeva …

 

Lill-Babs och grabbarna samt den mystiska … armen. Men … jag känner ingen som skär ost på det där hållet. Gör man det?

 

Uppdatering
Frågor om själva recepten uppstod i kommentatorsbåset. Inte så konstigt, så har jag nu läst dem också. (Snöade totalt in på enbart bilderna igår.)

Jag tycker att det ser ut som helt vanliga recept på de vanligaste rätterna som kanelbullar, helstekt fläskfilé, parfaiter och småkakor. Men de heter liksom:

  • Birgit Nilssons legendariska bullar
  • Hovsångerskans bärtarte
  • Sagotantens goda kuvertbröd
  • Midsommarlax på Wibbles vis
  • Gäddfärstimbal Staël von Holsten
  • Crêpes von Segebaden
  • Solveig Fälldins gudomliga tunnbröd
  • Lilla Emelies läckra petis-chouxer
  • Anitha Bondestams goda maränger
  • Höstdessert à la Anna-Greta Leijon
  • Laberos magiska entrecôte

Och så förstås ”Gunilla Åkessons förförare”:

Tag ut rundlar av vitt formbröd med ett glas.
Bred på jordnötssmör och strö på knaperstekt bacon i småbitar.
Servera dem varma eller kalla till drinken.

 

Iiooouh.
Share
26 kommentarer

Jag är en veckotidning (jormuppdat.)

Kan man skriva om vad som helst på sin egen blogg?

Nej, det kan man ju inte. Somligt är faktiskt helt ointressant. Som att jag till festen i fredags kletade brun-utan-sol på hela mig och inte hann bli brun till festen utan till morgonen efter och att jag just nu är väldigt brun mellan fingrarna och på tånaglarna.

Att hyllorna som nyss bar upp 25 panelbrädor i källaren har rasat (hålbetongsväggar, tack så mycket) och att alla brädorna ligger som okokt spaghetti i en skokartong är heller inte särskilt intressant.

För att inte tala om det ointressanta i att jag gör sit ups situps två gånger i veckan. Men eftersom Iggy Pop i nästan varje artikel får berätta om de 400 sit ups situps han gör varje dag, kan jag ju dela med mig av mina, eller hur?

Alla dessa ska göras i ett sträck. Man börjar med fem i taget och ökar gradvis. I basketlaget klarar vi just nu 15 av varje och vi är väldigt imponerade av oss. (Ja, 15 x 10 = 150.)

(Jooodå, ni orkar visst läsa alla tio. Det är inte på långa vägar lika jobbigt som att göra övningarna. Eller: skriv ut och lägg er under skrivbordet på jobbet, bakom katedern, vid sidan av receptionen och testa!)

1. Fällkniven. Ligg platt på marken och gå upp med både över- och underkropp så att rumpan blir spetsen på bokstaven V. (Fast denna är jag så dålig på att jag bara omväxlande ser ut som ett L och ett J.)

2. Ligg platt med benen stela och raka rätt upp i luften och lyft överkroppen så att händerna når till fötterna. Som tur är, har jag efter min far väldigt långa armar och kan dessutom skylla på knäont så att benen får vara lite böjda i knävecken. Man är liksom ett L som blir ett U. LULULULU.

3. Rulla runt till mage och tänk ”jag är en säl”. Passa på att vila om det behövs – ingen annan tittar på dig eftersom alla är koncentrerade på sig själva, där de gör ”upp med överkroppen, upp med benen från golvet samtidigt”. Man ser ut som en gammal bläcktorkare.

4. Rulla tillbaka till rygg och ligg platt som ett tankstreck. Böj benen så att de bildar Jätten Jorm medan fötterna fortfarande vilar på marken. Upp med överkroppen så att händerna nuddar knäna (dvs. Jätten Jorms huvud). Fantisera om Beppe, det hjälper inför den hemskaste situppen som kommer strax.
5. Ligg kvar i Jätten Jorm-ställning, men böj upp överkroppen och se till att dina både händers fingertoppar möts vid din egen rumpa. (Vilket – ve och fasa – måste betyda att du nästan är inne i Jätten Jorm!) Tänk på Beppe. (Liten rumpa och långa armar räknas som fusk.)

6. Ligg kvar som nyss, men förstör Jätten Jorm genom att lägga ena benet över det andra som om du var en karl som satt på en stol. Ena benets yttre fotknöl vilar alltså mot det andra benets lår. (Kvinnor tenderar – sägs det – sitta med ena benets knäveck mot det andra benets lår. Det är fel i denna övning, men är alls inte ett sätt att förtrycka det täcka könet.) Om du har vikt det högra benet, för du nu upp den vänstra armbågen mot det högra knät, vilket ju påminner om regeringen och oppositionen.

7. Precis som förra, fast tvärtom. Då är knät oppositionen och armen alliansen. Man tvingar ihop dem, men orkar inte hålla emot krafterna som slänger en tillbaka i ryggläge.

8. Hopplös sit up situp som jag skulle vilja förbjuda. Man är i detta läge röd i fejan, man stånkar och pffffftar (helst med munnen) och ska nu krypa ihop nästan som ett ägg på rygg. OCH NÄSAN SKA STRÄVA MOT KNÄNA! FEMTON GÅNGER! Knip dig i örsnibbarna så är inte armarna i vägen. Hata hata hata.

9. Samma som nr 2. Fast ingen orkar ha benen raka. (Här brukar jag mumla ”raka ben” och alla tror att jag har ett mantra om mina orakade ben.)

10. Helt vanliga armhävningar. Det är bara det att magmusklerna ju är lite trötta, och då funkar inte armhävningarna som de brukar. Om man i detta läge har ett urringat linne på sig, kan man se sin mage inne i tröjan. (Tydligen gör jag helt fel, för om man håller huvudet rätt, ska man inte kunna se sin mage om man inte har ögon i hakan.)

Se där! Nu borde jag dela med mig av ett smofsigt recept!

(Fritt efter Vår kokbok)

Smuldeg:
150 g smör (visst är margarin läbbigt?)
4 msk socker (sacketter duger inte)
2 dl vetemjöl (GI-gift, jag vet)
2 dl havregryn (neutraliserar alla gifter)

Klegg:
ca 500 gram (ca 1 liter) skivade rabarber
ca 250 gram jordgubbar som man kan skära i bitar
1 dl socker (igen!)
1,5 msk potatismjöl (som för övrigt är ett utmärkt pulver att strö i nerkissade sängar)

Ordning och reda:

1. Sätt ugnen på 225 °C (ser ni att gradertecknet hänger på C:et och inte på siffran?).
2. Smält smöret. Rör ner socker och vetemjöl och havregryn.
3. Bred ut allt i en pajform.
4. Smula smuldegen över klegget.
5. Grädda i mitten av ugnen
i 15–20 minuter tills smulorna är lite bruna och klegget är mjukt.

Servera med glass, vaniljsås eller chutney. Fast det är dumt att välja chutney eftersom det inte blir särskilt gott.

——————

Glöm inte att det i morgon är Den Stora Bilbloggardagen.

Share
28 kommentarer

Det Krångliga Receptets Dag

I förrgår var det tryckfrihetens dag.

Såja, då var det sagt. Jag kommer sällan i tryckt format. Alltså är jag tryckfri. (Dessutom är jag strykfri eftersom jag inte är kompatibel med strykjärn. Igår såg jag en burk med fettfri majonnäs i vårt kylskåp och allt jag kunde tänka var 1) vad läbbigt 2) så konstigt majonnäs stavas.)

Fokusera nu. Man ska kanske inte skoja om tryckfrihet.

Igår var det bloggens dag. Jag förstår inte hur jag kunde missa det. Att alla missade bloggtröjans dag den 1 mars förstår jag alla – men bloggens dag? Anybody?

Det verkar som om man då, igår, skulle ha tipsat sina eventuella läsare om fem bloggar som är värda ett besök. Jamen jag har ju länkarna till höger till sådant. Läser ni alla Embryo och Saker som händer till exempel? Ja, jag tänkte väl det. (Vi vänder på’t. Ge mig länkar till sådant som ni tror att jag har missat!)

Fokusera på ämnet.

Nu utnämner jag helt bryskt denna dag till Det Krångliga Receptets Dag! (Ni vet, jag är ju en matbloggare.)

Min mammas godisbröd
Nej, man ska inte ha röda racerbilar eller punschpraliner i – men det blir gott som godis. I morgon.

Ta på ett förkläde. (Rowells, 1967. Den längst till vänster kallas ateljérock.)

Dag 1
(När det i recept står ”Dag 1” tappar jag omedelbart koncentration, kraft och inspiration samt lust och kravlar mig till närmaste ärtsoppeburk. Men håll i er, detta är värt besväret.)

Ta fram:
14 dl kokande vatten
9 dl rågmjöl

Blanda i en bunke och täck över detta, som jag kommer att helt logiskt kalla rågmjölsblandningen. (Sätt en lapp på bunken, vetja!) Om du täcker över med en handduk blir den slabbig och blöt som ett våtvarmt omslag. Om du tar folie blir det alldeles brunt och oxidationsskadat på insidan, men det är nog helt ofarligt ändå. Om du har en plastskål och väljer gladpack att täcka med, fäster de inte vid varandra och plasten blir kladdig när den faller ner på klegget. Hå hå ja ja.

Ta fram:
2 pkt jäst (ja, 100 g)
1 dl vetemjöl
2 dl vatten

Blanda detta – som jag kallar jästblandningen – i en annan bunke och täck över. Eftersom det här inte är en varm blandning, behöver jag inte lista eventuella risker här.

Dag 2
Svär en ed över att du satte igång att baka igår när du egentligen skulle vilja ligga och pilla dig i naveln hela dagen (trots att det ju är jätteobehagligt att pilla sig i naveln egentligen).

Ta fram:
2 dl rågkross
1 dl vatten

Koka upp denna blandning och ställ åt sidan ett tag. (Jag tror att det ska svalna lite.) Häll sedan allt i rågmjölsblandningen – den som igår var varm men som idag påminner om när jag städade trappan på Akademiska Föreningen dagen efter Jesperspexarnas premiärföreställning.

Ta fram:
2–3 kokta, rivna (eller mosade, pressade eller sönderstampade) potatisar
2 dl vetekli

Häll även detta i rågmjölsblandningen. Här brukar jag inse att skålen jag har valt är för liten och byta ut den mot bålskålen och därmed göra även diskningen till ett megaprojekt.

Häll i nu också jästblandningen från igår i rågmjölsblandningen. Jästgeggan har svullnat upp under natten och luktar som när man öppnar en bortglömd, jäst julmust runt påsk. Helt ok, man blir lite sugen på öl.

Ta fram:
1/2 pkt jäst (ja, bara 25 g)
1,5 dl mörk sirap
1–2 msk hel anis (stöt gärna i mortel lite)
1–2 msk hel fänkål (stöt gärna i mortel lite)
(Om man saknar mortel, kan man ta 1,5 påse malda brödkryddor – ca 25 g. De funkar också för de innehåller just precis exakt anis och fänkål!)
2 msk salt (låter mycket men är helt rätt)
nästan 2 kg vetemjöl

Rör ner allt detta i rågmjölsblandningen. Ta mjölet i tre–fyra omgångar. Det blir en nu stabbig deg som man får rejäl träningsvärk av att knåda. Men detta moment lär också göra dekolletaget snyggare eftersom man tränar rätt muskel under brödknådning. Gäller även män och karlar som har försett sig på basketspelaren Marcus Schenkenberg. (Tssst. Jag har en motordriven hushållsassistent.)

Jäs nu i 30 min.
Baka sedan ut sex runda bröd. De ser löjligt små ut, bröna, men det blir så bra så.
Jäs 30 minuter igen. Skär två–tre skåror i varje bulle så ser de snygga ut. Om nu detta var krångligt, så tro inte att det blir lätt i ugnskapitlet som följer!

Sätt in en plåt i 250 °C. Efter 20 minuter tar du ut plåten, sänker värmen till 200 °C, penslar bröden med vatten och sätter in plåten igen. Efter ytterligare 20 minuter tar du ut plåten, sänker värmen till 180 °C, penslar bröden med vatten och sätter in plåten igen. Efter ytterligare 20 minuter är bröden färdiga. Jag har en varmluftsugn, så jag ställer in bägge plåtarna på en gång och behöver alltså bara springa fram och tillbaka till spisen under en timme.

Puh! Om nu någon till äventyrs testar detta recept, får ni gärna skryta med det här! Detta är alltså världens i särklass godaste bröd, så är det.

Uppdatering:
En som hänger på: Äpplekaka Sånga Säby!
En till som inte kunde stå emot: Örtrökt vitlökskyckling i klotgrill!
Å hurra: Kräftstjärtar i Pernod!

Share
48 kommentarer

Köttfärslimpa

Detta är min mammas recept, fast i min tappning.

Köttfärslimpa på 1,6 kg köttfärs

Lägg
2 dl skorpsmulor
3 dl mjölk
3 ägg
i en skål och låt det hela svälla som ett mördat vattenlik i en hemsk, brittisk deckare.

Blanda
2 stooora, rivna, gula lökar
1,6 kg köttfärs
3 burkar tomatkross
ca 1 msk salt
1 tsk peppar
3 krossade vitlöksklyftor
mejram sådär lagom mycket
oregano lite på en höft
timjan så att det smakar gott
basilika lite mer än av de andra medelhavskryddorna
rosmarin lite mindre än av de andra medelhavskryddorna
och gegga ihop till en stabbig klump som sedan ska läggas i och blandas med den svullna mjölk-ägg-skorpblandningen.

Nu har du en rå köttfärslimpa. Den ska vara tjockare än gröt men inte seg som en bröddeg.

Smörj en eller elva formar med smör och dumpa klegget i. Låt allt stå i ugnen i
200 °C i 40 minuter
.
(Fast om du har en varmluftsugn funkar det nog med 175 °C.)

Nu är frågan: kan man göra potatisklyftor samtidigt eller måste man lära barnen att äta rena plugg (potatis)? Ja.

När man tar ut köttfärslimpan finns det förhoppningsvis lite sky som man kan gucka upp med buljong eller bara vatten så att – häpp – man får en sås. (Som passar bra till både potatis och klyftpotatis.) Sallad på tomat, färsk vitkål, gurka, fetaost, avokado och finhackad rödlök samt en dressing på olja, fransk senap, äppelcidervinäger, peppar och salt tycker barnen inte alls som så de får ett par grova morötter som de skalar själva så att hela köksgolvet blir orange.

Öl? Mhm.

Share
28 kommentarer