Jag är inte matnörd och – som ni ska få ett och annat bevis för nedan – inte matfotograf. Men hungrig nästan jämnt.
Den 1 januari fylldes kommentatorsbåset med allehanda mattips eftersom jag har som föresats att inte bara laga de vanliga standardrätterna i år. Även om jag inte har rapporterat om det här, så har det lagats diverse nytt. En och annan paj och några grytor – men inte köttfärssoppa än, för den är jag lite rädd för. (Inlägget från nyårsdagen finns här.) Den första nymatsrapporten kom redan efter en vecka, och här kommer nästa.
När man vispar grädden till Flygande Jakob ser det ut så här deckarboksaktigt ut.
Jakobs avgångsbetyg:
Mättnad: 5
Var för sig är bacon, grädde, jordnötter, bananer och kyckling verkligen gott. Men tillsammans blev det nästan lite som när Rachel i ”Vänner” lagar trifle med grädde, kött och små ärtor.
Apropå grädde, så har vi ätit det flera gånger. Födelsedagarna har firats med nykomponerade tårtor och inte den gamla vanliga jordgubbsvarianten som vi alltid gör.
Igår var en stressig dag när tre barn hade träning, ett barn kom hem sent och det minsta barnet skulle vara hemma helt solo i en liten stund. (Väldigt liten stund, men ändå.) Då brukar det bli humsaskumsamat eller rester – men igår slogs billighetsrekord eftersom jag köpte nästan färdiglagad mat med kort datum för nästan inga pengar alls.
*-uppdatering
Nä, vi måste ta en utredningsomgång när det gäller ruccola, som enligt SAOL kan stavas både med cc och c. Det är ju så roligt är att det är senapskål det handlar om – som låter så läbbigt att man inte kan ta betalt för det, varför man byter nationalitet och namn och får folk (inklusive undertecknad) att äta de där inte särskilt spännande bladen. Tiila påpekade då att det inte var så enkelt:
”Det finns två bladgrönsaker som kallas rucola, dels senapskål och dels vild rucola som är en helt annan art. Och den rucola som finns i handeln är INTE senapskål.”
Jag rusade till NE, min husgud och aldrig sinande källa till glädje och förvåning:
rucola, rucolasallat, roquette, namn på den sallat som erhålls främst från arten senapskål.
Den presenterades relativt nyligen som en nyhet för Sverige, men växten odlades här redan på 1400-talet under namnet senapskål. Bladen har en pepprigt pikant smak och är goda i sallader och sallatsblandningar. Bladen används också som smaksättare i mat, på pizza och i pastarätter. Också den vildväxande arten sandsenap har på en del håll fått användning som sallat och kallas ibland vild rucola.
Jahaja. Ska vi börja säga roquette istället?
1. Hur kan man bli så kladdig om fingrarna när man lagar en flygis?
2. Smakade det gott?
3. Jag ska troligen göra en flygis ikväll, jag skulle ju kunna ta ett par bilder och lägga ut på min blogg tillsammans med en beskrivning av hur jag gör så kan vi jämföra. (Min är bergis större än din!)
Det känns som om bilderna är inspirerade av det här.
Tralos säger wv–musikaliska tacos?
Ok, nu har jag tittat på Vännerklippet och jag tolkar det som att Flygisen inte föll familjen Bergman på läppen. (läpparna?)
Ni som inte tidigare har sett sajten som Niklas länkar till: kolla särskilt på ”Bananer i skinkrock".
PK:
1.
Man kletar och kladdar och lever med maten ända in i dess inre och borde förmodligen egentligen tvingas laga mat i tvångströja.
2.
Det smakade gott, men väldigt mesigt. Allt gick åt och alla sa "aha, banan" eller "nämen, bacon" samt "grädden är ju orange". Men jag saknade liksom rejäla smaker. (Jag kan alltid hoppas på att jag gjorde något fel.)
3.
Snälla rara, gör det! (Om jag får se din nu när du har fått se min så kan vi ju se om din är större nu när alla är så överens om att storleken faktiskt inte har någon betydelse och korven den har två.)
Jag tycker att vi alla slutar säga rucola (som det faktiskt ska stavas /men kolla vad underligt det är i SAOL, och det är precis likadant i den fysiska listan/) och börjar säga senapskål (igen).
Malinka: Aha, jag stavar rätt (ruccola), men det är bara en variantform! Där ser man, jag trodde att rucola var nr 2 och ruccola nr 1.
Jag tror att ruccola hade varit snorbilligt om det hade hetat som det egentligen heter.
– Lite senapskål till blodpuddingen?
Kort datum-mat är bra. Sparar som sagt pengar. Även om man måste betala pengar ändå. Eh, det var inget.
Jag är inte så överens med alla om att storleken inte har betydelse. men jag håller med om att korven har två och att pannkakan har ingen men är glad ändå.
Nu kom jag att tänka på korvsketchen, den där dialogen går typ som:
– Ska det vara bröd till senapen?
– Jag tycker inte om korv.
nu kommer då jag som frukt & grönt-nörd och lägger mig i rucola-debatten. Det finns två bladgrönsaker som kallas rucola, dels senapskål och dels vild rucola som är en helt annan art. Och den rucola som finns i handeln är INTE senapskål.
Man kan dock odla den själv, men den vilda är godare och dessutom flerårig. Däremot har senapskålen finare blommor, men det är ju inte dem man är ute efter.
Jag bläddrade härom dagen i en Allt om mat från 1972 och förundras som alltid av de dassiga färgerna, som gör att daterade anrättningar som föda inbakad i gelé, skamlöst serverad i sällskap av konserverade ärter, ser om möjligt ännu mer oätligt ut. Min fundering är:
1. Var maten gråare förut?
2. Har tidningarnas tryck åldrats?
3. Hade vi ont om färg i dåtidens tidningstryck?
Jag tror att alla vägar så småningom leder till korvsketchen.
Jag tror, Orangeluvan, att man på brunmatstiden tyckte att det var fint och att det såg gott ut med blänk i fett och att man kommer att titta på våra inredningsbilder med öppna planlösningar och fåtalet möbler på samma förundrade sätt:
– Men varför ser alla lägenheter likadana ut? Och var är alla böcker? Hade man sämre tryck på den tiden så att allt ser så färglöst och trist ut? Eller var det på den tiden som det inte fanns böcker, precis då i inledningen av internetrevolutionen?
@Lotten: Det är nog bara för att hennes man gör Kunskapsprispriset. Som för övrigt kan misstas för en ljuslykta men INTE är det. Den spricker.
Jag säger då det, vad vore jag utan kommentatorsbåset!
"Och den rucola som finns i handeln är INTE senapskål."
Så jag måste alltså kalla den ruc(c)ola?
Nu slog jag upp rucola (inte cc) i NE. Den frågade lite diskret om jag menade Ulrica Hydman-Vallien.
Är det köttfärssoppan Hedvig du är rädd för? Hon är inte det minsta farlig, jag har överlevt varenda gång jag ätit av henne.
Jag älskar flygande jakob men hatar kladd så jag dissikerar alltid kycklingen med bestick.
Niklas' senaste kommentar måste tolkas som att han har mottagit Kunskapspriset, men att det sprack.
Nix det har jag inte. Men det står ett här hemma som bärgats av en mig närstående person. Med en spricka i sedan en granne tyckte det skulle bli fint med lite ljus genom glaset. Det finns nämligen en liten grotta som ser ut att vara gjord för ett värmeljus. Det är den inte.
Ajaj, Tiila, inte blanda fakta och åsikter! Du har säkert grym koll på vilken sort som är vilken, men när det gäller smaken – så är den delad.
Senapskål som man drar upp själv är en mycket roligare upplevelse enligt min blygsamma åsikt. Den växer fort, nästan som trolleri. Och den bor gärna i en enkel balkonglåda om man bara kollar så att den inte torkar. Den blir så vansinnigt mycket billigare att det inte spelar någon roll att den inte är flerårig. Rekommenderas varmt till den som saknar gröna fingrar. Och det går fint att så den ihop med spenat, då har man blandad lyxsallad direkt.
Så länge den inte stavas Rocula som på min ICA, så jag står och fnular på vad fanken det är i lådan innan jag inser att det bara är felstavat… Roquette blir bra, det är det namn som är normalast för mig, eller det första jag lärde mig på företeelsen.
Mache är en annan icke-favorit att läsa om. Varför envisas svenska affärer med att kalla det maché? Maché betyder tuggad, hur mumsigt och lockande är det?
Arrrgh. Eller gaaaah, för att tala kommentarsfältska, som jag skrev till dig på annat ställe men kan säga igen. 😉
Luna & Tiila: Kan ni komma hit och vara mina gröna fingrar?
Jag kan inte odla och inte prata franska. Min mamma är en odlingsgalning som älskar att prata franska.
Di generna, di generna.
Hm, jag är rädd att min familj skulle skratta sig till Lofoten om de fick läsa Lottens erbjudande. Jag är känd som en veritabel växtmördare i största allmänhet. Få är de sorter som överlever i mitt hem. (Just därför är tipset om egenodlad senapskål synnerligen tillförlitligt.)
Och hur det går till sommaren när jag har min första egna hustomt med diverse växtlighet att ta hand om… det lovar jag att rapportera!
Gillar din bild "Se, så gott".
Skönjer emellan slasket ett par "tuttisar" i högra nedre hörnet en cm upp till vänster.
Kan bli en tavla i uppförstorat format. Får jag ta den?
Tänker färglägga den i så fall.
Ta på, Jack! (Jag ser inget som jag kan associera till något, så det blir jättespännande.)
Lotten, nu har jag skrivit ett inlägg till bara dej (nästan) på min blogg. Jag tror min är störst.
Ursäkta att jag lägger in en efterlysning här, men jag är ganska säker på att den som skrivit inlägget jag letar efter är en Lottenläsare.
Det jag tänker på är en man som kör bil "bredvid" en annan bil som har samma väg. Ibland kör den ena om på motorvägen, ibland den andra. Den andra bilen vet inte om att den är vägkompis (eller vad det nu var för ord som användes) och "vänskapen" förblir bara så länge man har samma väg.
Den andra kör av på en avfart och mannen letar någon annan att vara kompis med.
Nån som minns? Jag har för mig att det var sommar när detta hände.
CN: jag tycker det känns som något jag läst hos Bloggfrossa, men är långt i från säker.
Och så undrar jag vad 'mache' är för något.
Pärlbesatt: (Vilket härligt tvetydigt namn!) Mâche ska ha det här lilla taket över a. Har man inget tak att sätta över a får man väl ta en akut accent och sätta över e, tänkte nog ICA-handlaren. Man får uppskatta ansträngningen, eller hur?
När snön har tinat från vår balkong ska vi genast börja odla r**c**la. Sånt som växer nästan vare sig man vill det eller ej, det är nåt för oss. Och gott är det med den lilla peppriga salladen. Ett rent erwarb, säjer wv.
Japp, mâche, för ett lite mer betonat (hittar inte det adekvata ordet i skrivande stund) och antagligen pekande på att det varit ett s förre c-et, fast det har jag inte kollat om just salladen (bara om hôtel, hôpital osv). Men cirkumflexen ser man nästan aldrig här, tyvärr.
Däremot ser man felvända vanliga accenter, t o m i DN. I går senast á la vad det nu var för nånting, som en fulmix av franska och t ex ungerska där de har såna flärpar på sina a:n.
Och nicket Pärlbesatt är nogsamt utvalt för den dubbla betydelsen. 🙂 Roligt när det uppmärksammas!
Just det, nu kom jag på att salladen i fråga fulstavat ju är samma som i papier mâché, tuggat papper. Hade faktiskt inte tänkt på det.
Såg nu att mâche heter vintersallat eller fältsallat också. Det hade jag aldrig hört. Man lär sig nåt varje dag.
Oh no, jag har drabbats av akut googlitis…
http://en.wikipedia.org/wiki/Corn_salad
Akut googlitis låter ju fantastiskt trevligt.
Själv blir jag sugen på att leta efter det som Cecilia N efterlyser.
Våga vägra handkladd!
Det är väl det här du letar efter, Cecilia?
http://bloggfrossa.blogspot.com/2009/07/vagkompisar.html
Får se om länken funkar.
Nytt försök.
Å! Tack, Ullah! Precis den!
Jag mindes att det var västkusten så jag tittade hos pseudonaja och salt, men fann den inte av uppenbara skäl.
Lottens kommentatorsbås är ju bara bäst!
Cecilia, visst är det! Tack, Lotten, för att vi får vara här!
Åh, det var så lite så. Kan jag erbjuda er något annat? Lite te och skorpa på bloggkanten kanske?
Passa på att kommentera hemma hos Bloggfrossa, det blir man ju så glad av som bloggare.
[…] gång i våras visade jag upp hur det gick till när jag lagade Flygande Jakob. Det fick kommentatören PK att bloggkontra med att man alls inte måste ha händerna i maten hela […]
[…] var ett kladdande och slabbande som inte stod långt efter min egen matlagning. Palt, Flygande Jakob eller äppelmust spelar ingen roll: man måste svabba däcket flera gånger dagarna som […]