Hoppa till innehåll

Etikett: minne

N-bollar

Lördag 7 april 1973.
Jag och Åsa och Lisa var på stan idag, och sen åkte vi hem till Åsa. Vi var jättekissnödiga allihopa så vi sprang allt vad vi kunde. Åsa sprang till ena toaletten och Lisa sprang till badrummet och sen fanns det ju inte flera toaletter så jag kissade i badkaret. Sedan gjorde vi negerbollar och åt upp allt direkt. Precis när dom spelade ”Sofia dansar go-go” på radion började jag må illa. När jag kom hem kräktes jag så det stänkte på min fina tapet.

Nu skulle man ju kunna tro att det där med att kissa i badkaret blev ett minne för livet. Men … nej. Blev jag blöt om strumporna? Vad sade den i samma rum kissande Lisa? Är man någonsin så kissnödig att man inte kan vänta i en minut? Jag har alltså inget minne av att jag någonsin har kissat i ett badkar, men väldigt tydliga dagboksbevis. (Nyårsaftonen 1984 spydde jag i ett badkar, men det är en annan historia.)

Emi skrev i en kommentar igår att hon efter att ha fått mockamaräng på bio blev magsjuk och ”sedan dess aldrig riktigt förlikat mig med smaken av kaffe”. Cruella skrev att hon efter Maskarna inte kunde dricka O’Boy eftersom det i en scen dricks O’boy som smakar konstigt. Jag förstår dem så innerligt väl.

Själv har jag inte ätit … hrrrhm, chokladbollar sedan den 7 april 1973. Varje gång – vilket inte är särskilt ofta nuförtiden – jag hör Sofia dansar go-go mår jag fysiskt illa och tänker på en rosablommig tapet med kräkstänk.
Lyssna när Olle sjunger.

Share
20 kommentarer

Deadline

Djupingen:
– Mitt liv är en deadline. Livslinje och sedan död. Punkt.

Redaktören:
– Livet består av deadline:ar. Att lämna blåkopia var sjätte vecka. Sedan dör man.

Coolingen:
– Nä, haru ingen dölinje, närå fåru ingen artikel. Kante skriva utan dölinje.

Barnet:
– Deadline är den dära vägen dääär, men om du trycker på mellanslag när du kommer dääär, då får du nytt liv så då är det inte nån deadline längre.

Lotten:
– Olle, din deadline på nästa tvättmaskin är kl. 13.15!

Jag tror att jag sedan 1988 har sagt deadline en miljard gånger. Först var det på Nationalencyklopedin, där vi jobbade i bokstavsintervaller. Så här delades uppslagsordslistorna in:
a-ale
anp-ass
ast-bau
bav-bog
boh-bru
brv-car
cas-cob
coc-dat …

Kan jag rabbla alla dessa fortfarande? Ja. (Uppdatering! Nej, tydligen inte: hakke påpekar att det är ett hål i listan. Jag har ju glömt alf–ano! Ur NE:s djupa deadlinehjärta beklagar jag detta.)

Men precis som när det gäller att rensa ut skräp i källaren, måste jag rensa ut sådant här ur huvudet för att kunna koncentrera mig på mina nya deadline:ar som ju innebär inkomsternas förvärvande och familjens överlevnad. Jag ska även rensa bort sångtexten till ”Ska vi plocka körsbär i min trädgård” som kom sist i Melodifestivalen 1975. Behöver jag komma ihåg att mina gamla klasskamrater fyllde år t.ex. 15 januari, 18 mars, 24 mars, 20 maj och 7 juli? Nej, bort, bort! Mitt telefonnummer på Mätaregränden 8 åren 1969–1973 var 14 55 14.

Så, nu har jag bloggat om det, och då kan det glömmas.

Iiiiiiih. Det går inte. Jag behöver en Men in Black-penna. Tills vidare ska jag inventera och sortera och kompostera och kassera sådant som vi har för mycket av hemma i huset. Jag börjar i badrummet.

Deadline 1 i mitt nya, utrensade liv: fram till den 1 juni ska alla i familjen borsta tänderna fem gånger per dag så att vi får slut på några tuber.

Share
28 kommentarer