Lördag 7 april 1973.
Jag och Åsa och Lisa var på stan idag, och sen åkte vi hem till Åsa. Vi var jättekissnödiga allihopa så vi sprang allt vad vi kunde. Åsa sprang till ena toaletten och Lisa sprang till badrummet och sen fanns det ju inte flera toaletter så jag kissade i badkaret. Sedan gjorde vi negerbollar och åt upp allt direkt. Precis när dom spelade ”Sofia dansar go-go” på radion började jag må illa. När jag kom hem kräktes jag så det stänkte på min fina tapet.
Nu skulle man ju kunna tro att det där med att kissa i badkaret blev ett minne för livet. Men … nej. Blev jag blöt om strumporna? Vad sade den i samma rum kissande Lisa? Är man någonsin så kissnödig att man inte kan vänta i en minut? Jag har alltså inget minne av att jag någonsin har kissat i ett badkar, men väldigt tydliga dagboksbevis. (Nyårsaftonen 1984 spydde jag i ett badkar, men det är en annan historia.)
Emi skrev i en kommentar igår att hon efter att ha fått mockamaräng på bio blev magsjuk och ”sedan dess aldrig riktigt förlikat mig med smaken av kaffe”. Cruella skrev att hon efter Maskarna inte kunde dricka O’Boy eftersom det i en scen dricks O’boy som smakar konstigt. Jag förstår dem så innerligt väl.
Själv har jag inte ätit … hrrrhm, chokladbollar sedan den 7 april 1973. Varje gång – vilket inte är särskilt ofta nuförtiden – jag hör Sofia dansar go-go mår jag fysiskt illa och tänker på en rosablommig tapet med kräkstänk.
Lyssna när Olle sjunger.
Bra lirat Olle. Du har ju talang!
Bosse
När vi är inne på ämnet chokladbollar – Titti på Rix morron zoo får cocosbollar i sin vikt.
Alltså , hängde ni med?
Norra Västerbottens chefredaktör berättade en dag i sin blogg att hon kände en präst, med hudfärgen 98% kakao, som sa att ”något så här gudomligt gott förtjänar att få kallas negerbollar”. Vetitusan om han inte har rätt.
När jag lyssnade på Olles sånginsats märkte jag till min häpnad att jag kan hela texten till Sofia dansar gogo! Det visste jag inte att jag kunde, trodde bara det var Ted Gärdestads Eiffeltornet som satt som en smäck. Vad vet jag mer som jag inte vet?
Min nioåring var hos en kompis häromkvällen. De åt: italiensk glass, indisk hämtmat, hemknådade chokladbollar (de heter så nu Lotten) och bakade sen vaniljbullar. Vid tolv på natten somnade hon kallsvettig och andfått flämtande, igår stannade hon hemma från skolan och ville bara äta yoghurt och päron. Undras vad hon kommer att få aversion mot i framtiden? Troligen broccoli som jag serverar så ofta jag kommer åt (=himla nyttigt och faktiskt gott när man vant si vid smaken …)
Apropå det där med badkar så fastnade jag i ett för några år sedan. Det var en tråkig historia, men hemskt rolig i efterhand.
Dock har jag inte några aversioner mot badkar. Även om jag så smått börjar få det nu efter dina kiss- och kräkshistorier 😉
/Herr R
R Skriverier: Jag kommer ihåg din
badkarshistoria .
Mitt i pricken! Jag är mitt i n-bollar. Jag har just blandat degen och ska rulla…..Bullarna jäser, Chockladkakan är klar. Det som återstår är äpplepajen till förmiddagsfikat.
hoho. jag gillar när Olle får tonartsproblem i slutet (du skulle lite mer neråt, Olle) och säger ”nä” på ett riktigt Eskilstuna-gnälligt sätt och du (?) säger ”Det räcker nu”. 😀
Stina:
Men vad hände efter mitt ”Det räcker nu …”?
(Nu får vi snart skåda ett raseriutbrott. Olle är inte eskilstunagnällig. Han är en stolt skåning.)
Jag är en glad skånsk sörmlänning. Eller en glad sörmländsk skåning, om man så vill.
Här är för övrigt en länk som kan komma väl till pass.
Jag sitter i badkaret, tvätten hänger ovanpå på torkställningen då den galna katten Knut gör entré. Knut tycker att utsikten över matte är lite dålig från golvnivån så han bestämmer sig för att hoppa upp på torkställningen. Torkställningen pallar att hålla fem stora och dyblöta badlakan men inte en trekilos katt och trillar ner i badkaret. Katten följer med och blir ännu galnare än förut när han hamnar i skumbadet. Jag sitter effektivt fast under tyngden av fem nu ännu blötare handdukar och en fastkilad torkställning. Knut tar sig raskt upp igen men själv blir jag sittande i över en timme då maken kommer hem och befriar mig. Jag kissade inte i badkaret trots att jag blev väldigt kissnödig efter en halvtimme. Och vi bytte torkställning.
Vilken badkarsdramatik, R och Ami. Jag läser och fnissar (förlåt!).
Och nu återkommer jag till farbror Melkers citat ”Denna dagen ett liv” som jag ju trodde att någon annan sagt innan orden för evigt melkeriserades. Jag googlade och frågade men hittade bara Saltkråkan tills idag när jag slog upp boken ”Bevingat” och kunde läsa följande: ”Uttrycket finns målat över en dörr i hallen till Ellen Keys bostad Strand vid Vättern. Dit fotvandrade Astrik Lindgren med några vänner på 1920-talet och orden dök sedan upp i hennes berättelse ’Vi på Saltkråkan’ osv.” YES! Äntligen fick jag visshet.
(wf håller med: jzysgddv)
Lotten: jorå, jag hörde fortsättningen också 😉
Och jag uppfattade också Olles sydländska påbrå, men just det där näet var som hämtat rakt från pappan i ketchupreklamen. 🙂
Flyget till Paris inställt. Få vänta några timmar och ta nästa. Ungarna lite ur balans. Inte mycket kul på Arlanda. Ankommer Paris. Transporten fungerar inte till Disneyland. Barnen helt ur balans på någon busstransfer. Ankommer alldeles försent till hotellet. De har hyrt ut vårt rum. Alla hotell fulla. Barnen gråter högt i receptionen. Inte riktigt vad man tänkt sig i Disneyföretagen. Jag sitter i en soffa och hör barnens skrik och gråt och känner mig bara fullständigt knäckt, otillräcklig och barnmisshandlande i största allmänhet.
Då dyker det upp en sjukligt välklädd man och säger sig vara chef för hela detta Disneyland. Han hävdar att jag inte är fullständigt misslyckad som männsika utan tar på sig hela ansvaret för problemet. Han frågar om vi kan acceptera att utan kostnad bo i deras presidentsvit under vistelsen. Vi tackar ja med öppen mun. Det låter dock fortfarande ur barnens öppna munnar som inte riktigt kan känna förväntan inför presidentsviten.
Vi kommer till denna svit, som är en 200 kvm anläggning där bara badavdelningen är stor som två normala hotellrum. Man bär in all mat som barnen (och jag) kan önska sig. Nu är barnen i balans och tysta. Precis innan barnen ska sova knackar det på dörren. Där utanför står en livs levande Janne Långben och ger barnen var sin JÄTTE Musse Pigg (Som de älskade i fem å framåt och fortfarande håller lite koll på). Alla somnade gott. Alla var i harmonisk balans och såg fram emot morgondagen.
Efter regn kommer sol.
1. Wo man singt lass dich ruhig nieder.
Böse Menschen haben keine Lieder.
( sa´min far som inte kunde sjunga…)
2. /ingrid:
Vi är tydligen tvillingsjälar. Din research efter” Denna dagen ett liv” har varit stimulerande att följa.
Min gissning att det var något Astrid snappat upp som ung och sedan lanserat i Saltkråkekonceptet visade sig ju stämma!
Ellen Key är en fascinerande personlighet som man borde lära känna närmre.
Vi var utanför Strand den 9de juni i fjor, rastade i ett ljuvligt försommarväder, på väg till Eskilstuna.
En av mina ”recent” hobbies är cistercienserkloster.
1. Wo man singt lass dich ruhig nieder.
Böse Menschen haben keine Lieder.
( sa´min far som inte kunde sjunga…)
2. /ingrid:
Vi är tydligen tvillingsjälar. Din research efter” Denna dagen ett liv” har varit stimulerande att följa.
Min gissning att det var något Astrid snappat upp som ung och sedan lanserat i Saltkråkekonceptet visade sig ju stämma!
Ellen Key är ju en fascinerande personlighet som man borde lära känna närmre.
Vi var utanför Strand den 9de juni i fjor, rastade i ett ljuvligt försommarväder, på väg till Eskilstuna.
En av mina ”recent” hobbies är cistercienserkloster.
Nu förstår jag vad de menar som har publiceringssvårigheter!
Jag kunde logga in, preview and publish . Det var tydligen 07.58.
När jag nu strax före 11 skulle se vad som sig tilldragit – FANNS inte min post, den låg kvar med wf och allt. Sedan försökte jag publicera – samma resultat, men efter en del ilskna tryckningar kom NY wf och PLÖTSLIGT fanns där två identiska kommentarer, men med två olika publiceringstidpunkter. Få se hur det går nu?
Det är nog Blogger itself det är fel på, jag kunde inte ladda ner bilder i går kväll – en sparad post var försvunnen – men dök plötsligt upp igen och då var den NYA jag skrivit (om sudoku) borta…
Det fanns fler i space enligt Blogger help som hade dessa bekymmer vid 20-tiden MET
Hehe, Olle sjunger ju som Tage Danielsson, tycker jag.
Aldrig hört den där låten förr faktiskt… men jag fattar att man kan få spykänslor av den.
Mitt främsta spyminne är när jag går på högstadiet kanske runt 1985 och har maginfluensa. På golvet nedanför sängen ligger en Fridatidning med prinsessan Stéphanie på framsidan, partyprinsessan som vid den här tiden väl var ihop med Rob Lowe? Vareviga gång jag böjde mig ner över hinken möte hennes ögon mina svullna springor. Sen dess… känner jag mig inte så pigg när jag ser henne. Vilket ju som tur är inte är så ofta.
Hehe, wv: orkczx
När jag växte upp, i plattaste Skåne av alla ställen, kallade vi aldrig de där chokladhavrebollarna för något annat än kletbullar. Det heter de än i dessa dagar i den Karlssonska familjen. När vi har uppfyllt hela jorden kommer alltså just det här problemet att vara löst. (Däremot kommer det att uppstå ett nytt problem med en av Karlssöner späckad glob.)
Olle sjunger verkligen… personligt. Vilket inte döljer att det är en helt underbar låt, den får mig alltid att bli på så gott humör. Gott som kletbullar!
Olle hade inte hört låten, men satt med ackord och text som jag hittade på nätet framför sig när jag lekte Idoljury utan att vara alltför elak.
Kletbullar … kleeeetbu… (jag smakar på ordet). Japp, så kommer jag nog att kalla dem i fortsättningen.