Hoppa till innehåll

Etikett: loppis

Loppmarknaden på Bernauer Straße & Det Femte Hörnet

Att ”shoppa” som normalt folk är en omöjlighet när man måste vända på slantarna – och faktiskt jättetrist. Tycker jag. Därför var jag igår på loppisen på Bernauer Straße, som sägs vara något i hästväg. (OBS! OBS! OBS! OBS! Bara öppet på söndagar!)

Det visste inte min mamma, som i morse mejlade att jag ju borde åka dit:

”Bernauer Strasse blev en del av muren. Folk hoppade ut genom fönstren. Du kanske redan har varit där? När jag var där 1987 fick man klättra upp på ställningar på västsidan och titta på no mans land mellan öst och väst och och se hur folk i Östberlin promenerade på gatorna, kanske en och annan Trabant. Inga färger, ingen reklam.”

Igår såg det ut så här.
Och igår såg det ut så här.

Att ta sig dit är lika enkelt som att ta sig vartsomhelst i Berlin. Man bara går ner till tågen och eftersom det inte finns några biljettspärrar, känns det så vansinnigt enkelt och ljuvligt. Inga köer, inget krångel med plånboken upp och ner igen och bara underbart.

Fast 1961 var det inte lika enkelt. Över en natt dök ju muren upp och ställde till det.
Fast 1961 var det inte lika enkelt. Över en natt dök ju muren upp och ställde till det.
Berlinmursbyggarna hade strikta order att följa den uppgjorda sträckan utan att bry sig det minsta om eventuell logik eller hinder.
Berlinmursbyggarna hade strikta order att följa den uppgjorda sträckan utan att bry sig det minsta om eventuell logik eller hinder.
Just här på Bernauer Straße låg huset i öst och trottaren i väst. På skylten står det "Olga Segler", som var en ung flicka som hoppade från ett fönster i byggnaden och dog på trottoaren.
Just här på Bernauer Straße låg huset i öst och trottoaren i väst. På skylten står det ”Olga Segler” – en ung flicka som hoppade från ett fönster i byggnaden och dog på trottoaren. (Källa.)

Men tillbaka till nutiden.

Biljettkontrollanterna (som enligt mig inte är många) är civilklädda och dyker upp var som helst. De går inte från en tågände till den andra utan kan bara plötsligt (eller går de på misstänksamhet?) sätta igång att kolla med fantastisk effektivitet och stora leenden. Om någon ser lite stressad ut och hoppar av tåget, följer de efter och tar betalt ute på perrongen. Böterna är på 30 euro, vilket i sammanhanget inte låter så mycket.

Skyltarna finns överallt och är fantastiskt tydliga. Jag kan tyvärr inte rekommendera att man frågar ortsbefolkningen om råd, för de svarar glatt och vänligt helt uppåt väggarna. En resa som sades ta sisådär sju minuter tog närmare trekvart och en rar själ pekade mig i riktning mot Danmark när jag skulle tre stationer söderut.

Därför har jag lärt mig allt om tågkartan! Den är så enkel! Men det kändes inte riktigt så från början, när den var så här läsbar.

Klicka gärna så blir kartan större, men inte tydligare.
Klicka gärna så blir kartan större, men inte tydligare.
Men så förstod jag att man kunde fokusera på den här delen. Och att U-bahn inte är "underground" utan "den urbana linjen". S-bahn är inte nödvändigtvis ett pendeltåg utan tåg som går ända till de suburbana delarna.
Men så förstod jag att man kunde fokusera på den här lilla delen. Och att U-bahn inte är ”underground” utan ”den urbana linjen”. S-bahn är inte nödvändigtvis ett pendeltåg utan tåg som går ända till de suburbana delarna.
U-bahn har galonsäten, S-bahn sammetsliknande säten. (Men man får ha cykel med sig på alla tåg!)
U-bahn har galonsäten, S-bahn sammetsliknande säten. (Men man får ha cykel med sig på alla tåg!)

Jag och tunnelbanekartan är numera såååå tajta. Men fastän jag nu är proffs i detta ämne, gör jag liksom vetenskapliga forskare tankefel. Resan till loppmarknaden på Bernauer Straße kunde ha gjorts på detta sätt:

Ungefär 20 minuters resa. Perfekt.
Ungefär 20 minuters resa. Perfekt.
Men istället irrade jag först upp och ner mellan tågen på Zoologisches Garten och sedan likadant på Alexanderplatz. Vips, försvann en dryg timme.
Men istället irrade jag först upp och ner mellan tågen på Zoologisches Garten och sedan likadant på Alexanderplatz. Vips, försvann en dryg timme.

På väg till loppisen på Bernauer Straße ska man tydligen besöka Ost-West-Café (alldeles när man kommer upp ur tunnelbanan) – men jag var så irriterad på mitt felåkande att jag inte ansåg mig vara värd nån fika.

Men visst gick jag fram och klappade lite på Trabin.
Fast visst gick jag fram och klappade lite på Trabin.

Direkt när man kommer in på loppisen (efter tio minuters promenad längsmed Bernauer Straße), drabbas man av en kompakt mättnadskänsla. ”Detta kommer jag aldrig att orka” och ”varför tog jag inte ut mer pengar?”

1.
Du orkar. Det finns mat  och öl inne på området. (Och toaletter.)

2.
Du kan ta ut pengar på andra sidan Bernauer Straße, snett mittemot loppisen – bort från tunnelbanestationen och mot muren.

Denna till synes gamla hjälm (inte riktig, tror jag) kan du sedan köpa för 700 kr.
Denna till synes gamla hjälm (inte riktig, tror jag) kan du sedan köpa för 700 kr.
Eller varför inte ett par nätta stövletter?
Eller varför inte ett par nästan inte nötta, nätta stövletter?
När jag tog denna bild blev jag grundligen utskälld av den som sålde dem. Han skrek och skrek och svor och svor och jag gjorde som guiderna har sagt att man ska: tacka så mycket. "De vet inte hur man hanterar vänlighet", sa guiderna. Men denna försäljare visste minsann: han svor vidare.
När jag tog denna bild blev jag grundligen utskälld av den som sålde de gamla ”passen”. Han skrek och skrek och svor och svor och jag gjorde som guiderna har sagt att man ska: tacka så mycket. ”De vet inte hur man hanterar vänlighet”, sa guiderna. Men denna försäljare visste minsann: han svor vidare och ville ha en förklaring till hur jag kunde tro att det var gratis att fotografera hans varor. (Man får fotografera: det står inga förbudsskyltar någonstans.)

Vid ett av stånden var det lite upprört. De båda försäljarna var jättemegasuperbakfulla och hade bestämt sig för att sitta under sitt loppisbord med solglasögon på näsan. (Sina näsor, inte bordets.) Eventuella kunder fick lyfta på duken eller krypa in om de ville pruta. Detta krångel gillade inte kunderna, så försäljarna bad dem dra åt helvete.

Ni ser fyra stycken fötter under bordet, va?
Ni ser fyra stycken fötter under bordet, va? (Blåa gympaskor respektive bruna stövlar.)
Här tillreds min kebab.
Här tillreds min kebab på ett synnerligen tillfredsställande sätt.
Man ska inte inte inte vara finklädd eller ha dumma skor eftersom man går omkring på grus … och detta i flera, flera timmar.
Man ska inte inte inte vara finklädd eller ha dumma skor eftersom man går omkring på grus … och detta i flera, flera timmar. Det där bordet i mitten hade de inte gillat på planet, så …
… jag köpte nya stövlar istället. Bara 150 kronor!
… jag köpte nya, gamla stövlar istället. Bara 150 kronor!
Om man blir lite trött (vilket man blir) kan man dra sig ut ur loppisområdet (som inte är inhägnat) och sätta sig att vila bland allt möjligt som händer på en gång. 1. Berlinmuren med grafitti. 2. Basketspel! 3. Vaudeville-artist. 4. George Harrison-band.
Om man blir lite trött (vilket man blir) kan man dra sig ut ur loppisområdet (som inte är inhägnat) och sätta sig att vila bland allt möjligt som händer på en gång. 1. Berlinmuren med grafitti. 2. Basketspel! 3. Vaudeville-artist. 4. George Harrison-band.

Utanför loppisen kan man sedan ta spårvagn till U-bahn, vilket man vill eftersom det då är väldigt långt att gå ens två meter. Väl hemma tar man fram en gammal varm öl och går till receptionen och ber om lite is. (Förlåt Broder Jakob, jag vet att man inte får göra så mot den stackars ölen.)

Självklart kunde mitt sekrutthotell ge mig is!
Självklart kunde mitt sekrutthotell ge mig is! Jättefräsch is!

Och där låg jag och sippade på en öl, sedan spillde jag ut ett halvt glas rödvin i sängen. (Det var nog inte meningen att jag skulle dricka det.) Tittade på basketmatch gjorde jag också, där den streamade bilden bara funkade i timeouterna, under en tyst minut (coach som dog i en bussolycka) och vid straffkasten.

Och så till det femte hörnet i mitt hotellrum! (Hörn 1. Hörn 2. Hörn 3. Hörn 4.)

Najs! Men … vad ligger fastkilat där? Hm … ett visitkort?
Najs! Men … vad ligger fastkilat där? Hm … ett visitkort?
Oooooh, stackars Katarzyna …
Oooooh, stackars Katarzyna, bodde du också här?

Alla rapporter från Berlinresan 2013:

Idag vaknade jag i Berlin

Tejakt med champagnegalopp

Tips till alla som nu har drabbats av resesug

Tyskarna anlägger minnesmärken och funderar på Vergangenheitsbewaltigungen

Loppmarknaden på Bernauer Strasse

Share
46 kommentarer