Hoppa till innehåll

Etikett: Julkalendern 2013

Den Röda Tråden i Julkalendern 2013

(Till hotellmögelälskarna som inte gillar Julkalendern: det här är det sista för i år. Men båset är öppet för alla att komma med DRT-förslag som är bättre än mitt.)

röd tråd

Jag försöker verkligen att låta bli att nämna den bästa av alla DRT:are som aldrig blev någon, som aldrig var meningen men som var så vansinnigt genial att den inte går att jämföra med någon annan trots att den aldrig blev till.

Men. Nytillkomna läsare måste ju också få läsa om W-DRT:n – och eftersom jag har obegränsat med utrymme höjer jag nu en glöggskål uppåt läktarn till den numera inte alls närvarande utan synnerligen frånvarande Översättarhelena som prioriterar (kan ni tänka er) att översätta i december. Barockt! För 2008 var det det här hon hade löst gåtan efter blott dessa tre luckor:

1 Fay Weldon
2 Gunilla Wolde
3 Herbjørg Wassmo.

Ö-helena bestämde sig då för att det på julafton skulle vara Östen Warnerbring som hemlisbloggade – enligt detta schema:

1 Fay Weldon
2 Gunilla Wolde
3 Herbjørg Wassmo
4 Ian Wachtmeister?

5 J.W., 6 K.W., 7 L.W., 8 M.W., 9 N.W., 10 O.W., 11 P.W., 12 Q.W., 13 R.W., 14 S.W., 15 T.W., 16 U.W., 17 V.W., 18 W.W., 19 X.W., 20 Y.W., 21 Z.W., 22 Å.W., 23 Ä.W

24 Östen Warnerbring

Skål!

Men till 2013 nu. Vi har dock några arvtagare till Översättarhelena, bl.a. hakke som mejlar mig teorier (som jag bara svarar hm och jaha på) under hela december samt RosmanFlygbengan och Zkop. Alla teorier om olycklig barndom (hej Karin), Linisens vind (Jane Air!), TBC eller hosta i största allmänhet var rena tillfälligheter … även om jag ju såg till att ni inte skulle förbise dem. Sedan har vi ju Citronens sympatiska DRT-variant:

Samtliga HB är själva, eller har någon relation eller koppling till, starka självständiga kvinnor som gjort skillnad (krävdes skohorn på några luckor men om jag inte är helt felunderättad så har de flesta en mamma).

PeriodicTableOfTexting

Först med rätt svar var Linisen och Jesper som redan den 3 december skrev att DRT nog var grundämnen. Producenten (9 dec) och Fredde i Hökarängen (10 dec) hängde på och under hela denna period satt Pysseliten och lusläste periodiska systemet (som alltså är ett lika rätt svar som grundämnen). När Zkop nämnde och länkade till allsköns ställen som jag hade planerat att ha med i Primo Levis julaftonslucka, trodde jag att det skulle vara kört, klappat och klart och jättetrist. Men då mejlade hakke sin två-teori och på julafton kom Flygbengans bås-teori – båda två alldeles fantastiska! Jag är dessutom förtjust i Rosmans ofärdiga teori. (Länkarna går till deras förslag. Klicka och njut! Och för tusan: om jag har glömt någon stackare som bör vara med och listas här – säg till!)

När båset alltså såg ut att ha löst DRT så tidigt i december, fick jag förstås vara lite luddigare och otydligare än jag hade planerat. Ni anar inte vilka darlingar jag strök! (Inte så svårt faktiskt — i år har nästan alla luckor skrivits mellan 00:15 och 01:30 på nätterna så jag har varit i killadarlingar-tankar hela tiden.)

Här finns förra årets sammanställning med alla DRT:are sedan 2005 – det är tioårsjubileum nästa år. Och här kommer nu min version, som är så lik Zkops att det är läskigt. (Men där jag endast i Doris Lessings lucka associerade till nobelium trots alla nobelpristagare!)

perio_sys

DRT 2013: grundämnen eller periodiska systemet

1. August Strindberg – guld, svavel, arsenik och tokerierna om att tillverka guld. (Och bludder om kål som i kol, men det var långsökt och den sortens ledtrådar som jag strök i följande luckor.)
2. Alva Myrdal – aluminium och americum.
3. Edith Södergran – svavel och einsteinium.
4. C.S. (Clive Staples) Lewis – klor och cesium (samt ”The Silver Chair”).
5. Doris Lessing – neptunium och nobelium (samt ”The Golden Notebook”).
6. Valerie Solanas – vanadin och svavel.
7. André Franquin – francium och gallium.
8. Irène och Ève Curie – iridium och koppar (samt radium, polonium och curium).
9. Lill Lindfors och Svante Thuresson – svavel, torium och litium.
10. Sture Dahlström – svavel (och silver samt titan).
11. Lisa Eurén-Berner – litium, europium, beryllium (och sprakfåle = kvicksilver).
12. Barack Obama – barium och syre.
13. Stephen Fry – svavel och freon.
14. Kerstin Thorvall – kalium och torium.
15. Russell Hoban – rutenium och holmium (”Polly” = polonium).
16. Dorothy Parker – protaktinium. (Här var jag lite för snål med DRT, tycker jag.)
17. Modesty Blaise – molybden och bor. (Tänkte inte alls på Peter O’Donnells fosfor och syre!)
18. Jöns Jacob Berzelius – beryllium och dessutom uppfinnare av tecknen för grundämnen och  upphittare av kisel, selen, cerium och torium.
19. Alice Munro – aluminium och americum.
20. Cary Grant – kol (och Archibald – argon).
21. Björn Borg – bor. (Glömde helt bort ”Gula hinnan borstas bort” – fluor.)
22. Charlotte Brontë – kol och brom (broom på den onödiga bilden som jag av princip annars inte nämner och dessutom järn i texten).
23. Beppe Wolgers – beryllium och wolfram.
24. Primo Levi – praseodym och det faktum att han skrev boken ”Periodiska systemet”.

Zkop får naturligtvis en hederstischa för sitt arbete – även om alla med fellösningar har jobbat precis lika hårt. (Livet är bra orättvist.)

Nu kan ni umgås med vänner och bekanta, dammsuga hallen och sortera strumpor, för nu äre slut!

Källa.
Källa.

Pssst, Fredrik I: Nästa år tar jag definitivt bordtennis som DRT!

Share
140 kommentarer

Facit till Julkalenderspecialaren 17 december 2013

Det måste jag säga. Att vara på herrmiddag med en Julkalender i huvudet är inte det enklaste. Vi diskuterade Karl XI och medicinska journaler samt fyllesynder från 1982 och jag tänkte bara ”men huuuuur ska det gååååå” – och så visade det sig att allt gick alldeles utmärkt förutom att alldeles jättegodkända kommentatorer som Dammråttan och Anna fastnade i spamfiltret, som faktiskt måste ta sig i kragen och sluta släppa igenom reklam för långklänningar när det finns viktigare saker att tänka på.

Vet ni varför kommentatorsbåset är så trevligt? Jo för där kan man läsa sånt här:

Det finns alltså ingen liten häst i dagens lucka, men i stort sett en bläs. (Annika)

Hoppla, där galopperade Annika förbi med en liknande kommentar medan jag fortfarande stod frustande i boxen och slipade på formuleringarna. (hakke)

För den intresserade kan jag berätta att en normal betong har en tryckhållfasthet på i runda slängar 30 MPa. Draghållfastheten däremot är bara ynka 2 MPa. (Bess)

Det gäller att vara ödmjuk inför båsets samlade kunskaper. (Dieva)

Men vad väntar vi på? I give you gästjulkalenderluckskrivare Anna Toss, som specialskriver sitt eget facit!

————————

Som mamma till fyra barn har jag haft några tydliga föräldra-förebilder. En är Modesty Blaise – före detta flykting, tiggare, gangster, miljonärska och hemlig agent. Det kan tyckas märkligt med tanke på att Modesty aldrig fick några barn själv, men som förälder måste man ofta hålla huvudet kallt, och något kallare huvud än Modestys finns inte. I alla möjliga situationer – om barnen blev bitna av skorpioner, jagade av arga grannar, uppläxade av fröknar eller fick skrubbsår när de ramlade av cykeln – kort sagt, när faran var överhängande tänkte jag alltid: Vad skulle Modesty ha gjort?

Modesty har koll

Dagens Hemlisbloggare är Modesty Blaise, även kallad Prinsessan eller Mam’selle. Hon kom 1962 till i huvudet på serietecknaren och författaren Peter O’Donnell (1920–2010), född ur ett minne av en modig liten flicka han träffade under kriget tjugo år tidigare, när han fick i uppdrag att teckna en helt ny serie. Tänk om den där flickan hade vuxit upp till en riktig krigare – “a woman who, though fully feminine, would be as good in combat and action as any male, if not better“? (Ursäkta det ålderdomliga hona/hane-tänket, O’Donnell föddes 1920, vad ska man säga.)

Resultatet blev Modesty. Som liten flicka förlorade hon sina föräldrar i andra världskriget och tvingades fly från Ungern och Grekland till dåvarande Persien. Hon stal, tiggde och arbetade sig fram och blev expert på att överleva. Hon blev vän med en annan flykting, en gammal professor som överförde all sin akademiska kunskap på henne medan de vandrade vidare söderut tillsammans. När han dog tog sig Modesty in i den undre världen i Tangier, tog över ett kriminellt nätverk och blev gansterboss, bara 20 år gammal. Men en hederlig gansterboss! Hon tillät inga droger, ingen sexhandel eller andra hemskheter. Nätverket blev internationellt och drog in miljoners miljarder. En dag  i Saigon fick Modesty syn på Willie Garvin, en ung engelsman som kommit på glid och hamnat i finkan. Modesty löste ut honom och från den stunden var de vänner för livet: Willie kallade henne alltid för Prinsessan och dyrkade marken under hennes fötter, men beundran var ömsesidig.

Willie står alltid bakom Modesty

När Modesty drog sig tillbaka från det kriminella livet tillsammans med Willie blev de kontaktade av den brittiska underrättelsetjänsten. Sir Gerald Tarrant, spionchef, lyckades få den först mycket motvilliga Modesty att lösa det ena problemet efter det andra åt MI6. Vilket hon alltid gjorde tillsammans med Willie, utan att någonsin döda någon som inte verkligen förtjänade det, och alltid coolt. Sen att hon och Willie måste kramas och gråta ut efteråt är väl inte så konstigt.

O’Donnell skrev tretton böcker och ett oräkneligt antal seriestrippar om Modesty Blaise (nej okej det går att räkna dem men jag har aldrig orkat). Han samarbetade med flera olika tecknare för serierna: de två mest kända är Jim Holdaway, som tecknade Modesty från 1962 fram till sin död 1970, och Enrique Badia Romero som tog över efter Holdaway. Med Romero blev Modesty Blaise en kantigare, hårdare figur. Hennes bröst blev plötsligt mycket större och hon använde allt mer sällan kläder, även när det skulle varit mer praktiskt att vara påklädd (så kallat gratuitous nudity, opåkallad nakenhet).

Holdaway
Romero

Jag gillar Holdaway bäst! Hans Modesty handlar så mycket mer om hennes hjärna än om hennes bröst, om alla hennes styrkor och svagheter som människa.

Den här lilla animerade filmen (med opåkallad klassisk musik till) är sammansatt av Holdaway-strippar och handlar om hur allting började.

Apropå filmer så har det gjorts några försök, inget särskilt lyckat. På 60-talet spelade man en riktig kalkonrulle med (en blond!) Monica Vitti i rollen som Modesty och (mörkhårige) Terence Stamp som Willie. Så dumt så klockorna stannar.

Jaja! Jag skulle kunna skriva världens längsta facit om Modesty, men då kanske Lotten hinner somna så jag låter bli. Däremot hoppas jag att ni får lust att läsa böckerna och serierna. Jag kan varmt rekommendera att låna någon av seriesamlingarna (till exempel “Jag, Modesty Blaise“) på bibblan och börja där. Det är ingen slump att så många av Lottens anhängare (en ovanligt spirituell skara!) kände till och gillade dagens HB MB. Ni andra har välskriven spänning att se fram emot!

Jo, en sak till innan jag dechiffrerar några av ledtrådarna i luckbilden: Peter O’Donnell skrev också ett antal böcker under pseudonymen Madeleine Brent (en annan MB alltså) och vann minst ett pris i genren “gothic historical romance novels”. Jag har läst några av dem, de är inte alls lika hårdkokta som Modesty-böckerna men också spännande och bra.

Nå, kalenderbilden då:

Den förskräckliga Mrs Fothergill

kongo – Modestys favoritvapen (egentligen heter den yawara). Hon har den invirad i håret när hon inte använder den. Liite tuffare än en fralla.
knivar – Willies weapon of choice.
W<3 – förkortning för “Willie, love” som Modesty alltid säger.
slungträning – Modesty är specialist på bland annat slunga, armborst, typ alla kampsporter i hela världen, konstsmide, hieroglyfer plus allting annat.
W<3 60! – Willie fyller 60 (han är åtta år äldre än Modesty).
WengModestys huspojke.
Mrs F – Mrs Fothergill är en gräslig människa, anställd som mördare med mera av ärkeskurken Gabriel. Modesty blir tvungen att döda henne i en strid med bara händer. (Det är lite ologiskt i kalendern att hon måste fixas, men man kanske kan tänka sig att den nya Mrs F är en klon. Eller nåt.)
GT – Gerald Tarrant, ovan nämnd spionchef.
Quaglino’s – hotell och resturang som förekommer i böckerna och som jag har tryckt näsan mot.
Peter O’ – Donnell, förstås.
Mad Brent – ovan nämnda Madeleine Brent, pseudonym.
Jim – Holdaway.
Kvarnen– Willies pub, The Treadmill .
Montelero – ett mycket hemskt och sorgligt ställe i sista boken. Kan inte avslöja mer pga spoiler (och risk för gråt).
EBR-300424 – Romeros initialer och födelseår.

Här är ett brev som jag skrev till O’Donnell på hans 90-årsdag!

/Anna Toss

————————

Lotten här igen.

Om jag nu i två sekunder bara skulle förklara varför jag inte gjorde denna Julkalenderlucka själv. så är det på detta vis: det här julkalendrandet funkar blott och enbart med 100 % inspiration. Jag försökte ”göra” Modesty Blaise” redan 2007, men det gick inte. Jag stirrade på datorn och gav den en känga 2008, tog en Hemingwaysk whisky 2011 och rynkade pannan jätteallvarligt så sent som 2012.

Men inget kom ut ur fingrarna.

När Anna försynt frågade om hon kanske skulle ta och göra en Modestylucka, så skrek jag JAAAAA för att hon faktiskt hör hemma i Julkalendern. Men jag kunde inte få henne in i datorn. Så: tack, Anna! Nu känns det mycket bättre på Blaise-fronten!

(Var det där verkligen två sekunder?)

Och här kommer jag och plommonstopet! Eftersom vi är på resande fot och bor på finhotell, är vi extra noga med alla lappar. Jag kollar så att all de sista före tolvslaget är med … Agneta uti Lund, Annika, Charlott, Zkop, Hon här borta, Anna, Kulturchefen‚ Hmm, Niklas … och så rör jag om och draaaaar … en helt annan! Wickmanskan!

Lucka 18 (HÄRREGU ÄR VI REDAN DÄR?) kommer klockan ottan. Kanske jättetidigt eller klockan åtta, men inte senare. Och nu har jag lovat att Brid ska kunna klara den, så jag måste ligga i och skriva hela natten. Fokus!

Share
54 kommentarer

Julkalendern den 17 december 2013 (specialare!)

Gårdagens lucka var ju förstås helt hopplös och dum. Om man inte kunde svaret, för då var allt förtjusande roligt och facit blev ett enda stort igenkännande leende. Ur hatten drogs Citronen, som alltså nu kan sluta regrediera till en grapefrukt.

Här finns programförklaringen, som ni alla kan utantill nu. Men nu kommer ett undantag!

PUKOR OCH TRUMPETER!
FANFARER OCH FLÄRPAR!

Det är inte jag som har gjort dagens lucka. Det är förstås väldigt konstigt och inte alls med reglerna överensstämmande och nog bara en engångshändelse – men en av kommentatorsbåsets gissare kunde inte hålla sig utan var faktiskt för att inte lida ihjäl tvungen att göra en lucka. Den ser ju ut som luckor brukar göra och … äsch, kasta er in nu! (Ni som är skumögda och inte kan klättra in i era mobiltelefoner kan säkert få hjälp av samariterna i kommentatorsbåset när det gäller läsningen. Man kan också klicka lite på bilden, ja.)

Lucka 17

lucka17

∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞

Bild? Ptja. Okej.

 

Eftersom jag ska på herrmiddag ikväll (en sådan som slutar med att vi blir utslängda från haken vi är på), hänger både facit och lucka 18 på en skör tråd …

Share
224 kommentarer

Julkalendern den 16 december 2013

Lucka 15 var en sommaräng av blåsippor och en mötesplats för oleverans av dryckjom samt ett enda stort hurra för Hemlisbloggaren som inte alls var känd. Då är det faktiskt svårt att svara rätt – och värre blir det faktiskt idag när ingen kommer att klara luckan. Ur hatten drogs Pigga Kristina och nu är det faktiskt bara att ta nya tag med denna omöjliga gåta. Men det är vägen mot facit som är rolig – sedan blir det bara massa fakta vid målet!

Vaddå?

 

Lucka 16

 

N.Y. har inte en punkt utan två.
En dröm ligger död här. Må du mjukt gå
till banken och vända bort blicken
när Jennifer försöker känna utseendet på nicken.
Och Jason byter liv mot liv
medan Leigh tar livets stora kliv.
Tacka inte nej till jobb och fester
när P. G. Wodehouse åker på semester.
Med ord av hopp skall prinsen inte yra
ens om ön i Grand Theft Auto IV.

∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞

Jag skojar inte: det här är jättesvårt. Om man inte kan det, förstås. Och kisa er nu inte blinda på bilden här.

Facit vid midnatt, hur låter det?

Share
229 kommentarer

Facit till Julkalendern den 4 december 2013

Under den fjärde luckans dag var det spretigt i båset. Det handlade om främmande länder, Star Wars och läspningar som inte hade med saken att göra och lite om den riktige Hemlisbloggaren.

Christer undrade varför det var kommatecken mellan första ”Pang, pang” men inte mellan andra ”Pang pang” och anade att det säkert var en jätteviktig ledtråd. (Mer om det längre ner.) PK försökte få mig att tro att Öster, Brommapojkarna och Halmstad hade något med saken att göra, Rosman blev alldeles versal, ett gäng stickade på läktarn, andra tittade på betong i Täby, embryo sa herregudrun vilket om man hårdrar det kan vara en ledtråd till Hemlisbloggarens religiositet medan Kringlan och Ninja nog var först med det viktiga ordet garderob även om Hyttfogden och Lars W också visste. Som vanligt vill jag helst nämna er allihop, men det går ju inte.

(Alla i lokalen reser sig upp och som på en given signal applåderar vi varandra och på linsen blir det suddigt när det i fjärran hörs gnisslande violiner.)

Nu till saken.

C.S. (Clive Staples) Lewis (1898–1963), som föddes på Irland, har en lite annorlunda uppväxt- och familjehistoria. Han mamma dog i cancer 1908 och fadern försvann nånstans utåt höger – jodå, han försörjde visserligen sina barn (C.S., som faktiskt kallades Jack [efter en katt som dog], och tre år äldre brorsan Warren) men inte mer. Grabbarna skickades iväg till olika skolor och bytte ganska ofta. Ibland för att de inte trivdes, ibland för att rektorn var sinnessjuk, ibland för att skolan lades ner. (Tänk. Sånt skedde även förr i tiden.)

”Jack” och ”Warnie”, som bröderna Lewis kallades.
”Jack” och ”Warnie”, som bröderna Lewis kallades.

Båda bröderna inkallades till första världskriget och var med om förfärligheter på alla sätt och vis. C.S. (som jag alltså borde kalla Jack, men vi känner faktiskt inte varandra än) fann under kriget en bästis i jämgamle Paddy, och de två grabbarna lovade att om den ene dog, skulle den andre ta hand om både sin och polarens familj.

C.S. till vänster, Paddy till höger. Okänd övervakare i mitten.
C.S. till vänster, Paddy till höger. Okänd övervakare i mitten.

Som vore det en Hollywoodfilm (I), dog förstås Paddy i strid. Har man lovat, så har man, sa C.S. och flyttade in till Paddys mamma Jane och syster Maureen. Drygt tio år senare lät han dessutom sin bror Warren flytta in med dem (1930). Jane och C.S. blev ytterst goda kamrater – även om han under alla år kallade henne ”mamma” var relationen hetare än så. Litteraturforskare som har undersökt saken ingående och intervjuat Maureen om det hela, talar om ”strange sleeping arrangements”; det var det väldigt mycket hysch-hysch och skandalvisk. Gänget bodde ihop i 33 år, men som vore det en Hollywoodfilm (II) drabbades Jane av demens och fick institutionaliseras – men naturligtvis hälsade C.S. på henne varje dag tills hon dog i 80-årsåldern 1951.

C.S. Lewis – en mysgubbe.
C.S. Lewis – en mysgubbe.

Som vore det en Hollywoodfilm (III) gifte sig C.S. 1956 med amerikanskan Joy Davidman, som behövde gifta sig för att få bo kvar i Storbritannien och slippa skickas tillbaka till USA och sin krökande och brutale ex-man. Hon, hennes två barn David och Douglas samt bröderna C.S. och Warren Lewis (och ibland även Paddys syster Maureen) bodde sedan ihop (lite underligt är det allt, va?). Efter att ha varit gifta i några år blev Joy och C.S. förälskade ”på riktigt” i ungefär samma veva som Joy drabbades av cancer – och bara några år senare dog hon 1960. (Hollywoodfilm IV.)

Förutom att delta i dessa lite annorlunda boendearrangemang hann C.S. bli universitetslärare, författare, kompis med en massa författare som Tolkien och Dorothy L. Sayers och även grunda ”The Inklings” — en litterär diskussionsgrupp som jag faktiskt vill vara med i. Dessutom vill jag vara med och leva på 1920-talet av en sådan banal anledning som att skorna var snygga och dansen rolig.

Lewis hade ju även en miljard religiösa grubblerier, men si sådant begriper jag mig inte alls på, så jag fokuserar hellre på annat. Som det faktum att han dog på samma dag som Aldous Huxley och John F. Kennedy och därför inte fick mer än en liten tummetott till spaltmillimeter i tidningarna.

Idag ska jag faktiskt förklara några ledtrådar i luckan. Kanske kan det hjälpa kommentatorsbåset – vi har gubevars 20 luckor kvar att öppna!

  • Inkling betyder på svenska, aning, hum, nys, känsla av att, ha på känn, vilket texten är full av.
  • C.S. Lewis’ oförkortade namn ”Stapler” betyder ju häftapparat.
  • Narnia-böckerna har fått en ny numrering (ordning) eftersom det blev så svårt för nutidens ungdom som inte kan bestämma sig för om böckerna ska läsas i tillblivelseordning eller kronologisk ordning (efter handlingen dårå) eller i oordning.
  • Ett av de mer kända Narnia-citaten lyder: ”I have come home at last! [—-] I belong here.”
  • Lewis’ kompis Tolkien skrev ”Sagan om ringen”.
  • I ett avsnitt av Doctor Who stängs Hitler in i en garderob – som dock inte ledde till Narnia. (Det är spännande: Hitler är mig veterligen fortfarande instängd i garderoben!)
  • Den viktiga styvsonen var ju Douglas, som har beskrivit sin styvfar med orden ”polite, compassionate, considerate, patient, tolerant, generous, charitable” och som deltog i beslutet att numrera om Narniaböckerna.
  • Leona var dels en blinkning åt lejonet Aslan, dels en person med efternamnet Lewis – precis som Carl Lewis.
  • Pangarna var dock inget annat än en dimridå som härmade häftapparatens ljud och hotfulla yttre — med eller utan kommatecken.

Såja! Nu kan vi inte alls allt om C.S. Lewis — men lite mer än nyss?

Finfin garderobsstaty i Belfast.
Finfin garderobsstaty i Belfast.

Och så måste jag tyvärr meddela att jag utan plommonstop ligger på hotell i Stockholm och har blivit tvungen att dra en vinnare på ett helt nytt sätt; jag fyllde ett dokument på datorn med era namn och kastade sedan ett tuggummi på skärmen tills det fastnade. Och det gjorde det på Och! (Mikael får naturligtvis en bonuströja för sin ypperliga gissning på Franz Klammer.)

Lucka 5 kommer nog bortåt sjusnåret när jag sitter med hotellbacon i hela munnen.

Share
50 kommentarer

Julkalendern 2013 börjar imorrn

solteckninglucia

Så är det dags för nionde årgången av Julkalendern! (Det är nu vagnarna sållas från vettet och BNP sänks och stackars små barn inte längre har full uppmärksamhet från sina föräldrar.) Det är alltså (nu kommer jag att förklara självklarheter för alla stamgäster som istället kan luta sig tillbaka och meditera en stund) en tradition att jag 1–24 december ”skriver som om jag vore en annan” – död, levande, fiktiv eller verklig. Författare, seriefigur, tv-nisse, skådespelare eller vad som helst. Ibland är det stilen som är förändrad, ibland är det handlingen. Ibland är allt förändrat men texten är i så fall fullproppad med ledtrådar som ju leder er på rätt håll.

Till en början försökte jag följa en mall och skapade allehanda regler för mig. Så här såg den allra första luckan ut med inledande, synnerligen tydlig ledtråd i kursiv stil:

1 dec 2005: Vem bloggar här?

Brutala, långbenta kvinnor. Hårdkokta ägg och karlar. I regn. I hatt.

Det var igår. Jag minns inte mycket, men det var nog igår. Och jag tror att det var så här.

— Du eller jag? väste jag med en blöt cigarettfimp i mungipan, lika död som liket i mattan jag precis hade hittat.
— Jag delar, du väljer, sade hon och tömde flaskan.

Vi sköljde ner den sista whiskyn med regnvatten. Den torra äggulan fastnade i gommen. Det var inte lång tid kvar nu. Jag visste vad jag var tvungen att göra. Med tumme och pekfinger sprätte jag fimpen mot rännstenen. Hennes byst hävdes nästan upp till hakan av ren indignation.

— Men skaru skräpa ner så där? Lubbe Nordström sa redan … hur … hur … ku… kunde du?
— Det var lätt.

Jag sköt den tomma barnvagnen framåt. Jag hade hellre skjutit henne. Jag struntar i följderna. Kanske ska jag döda en cigarrett mot klacken istället? Plötsligt förstod jag. Hennes vackra ben … Sedan svartnade allt. Jag föll hårt. Idag är jag förbannat bakis.

Facit kommer oftast strax efter midnatt och var förr om åren bra mycket kortare än de är nuförtiden. I facittexten bestämmer min morfars plommonstop vem som vinner en lite hemlig t-shirt och jag får tillfälle att berätta intressanta ting om eller ibland intervjua den som gömde sig i luckan.

Numera kan det luckorna se ut precis hur som helst: lucka3ärenbild (Facit till den hittar ni här.)

Det finns en enda viktig regel i Hemlisbloggarjulkalendern: avslöja inte på ett tydligt sätt vem det är som ni gissar på – förrän ganska sent på dygnet. Ju luddigare och mer maskerade gissningarna är, desto roligare blir det i kommentatorsbåset.

Ni som känner att ni fortfarande inte riktigt förstår hur detta går till, kan läsa 2012 års beskrivning eller fokusera på de viktiga fackuttrycken DRT, blåsippa och HB. Förresten är det ju ett måste att läsa om den stora alfabetiseringskonspirationen också.

Liksom förr om åren finns inledningsvis en stor osäkerhetsfaktor vad gäller min egen närvaro 1–13 december eftersom jag föreläser non stop och endast undantagsvis får sova. Kanske betyder det att dessa luckor är svårare än vanligt för att ni ska bli tvungna att samarbeta utan min hjälp. Eller så är dessa luckor enklare än vanligt för att jag inte har kunnat lägga ner tid på dem … Eller så är de precis som vanligt.

Som bonus på laxen kommer här den mest kontroversiella av kalendrar.

(Ni som är stressade och har ont om tid idag ska inte titta, för efter dessa åtta minuter kommer allsköns andra kalendertips fram i rutan och vips, så är 30 november helt enkelt slut.)

Share
95 kommentarer