Det var 1972, och lillasyster Orangeluvan var knappt ett år medan jag närmade mig nio. Vi bodde på Mätaregränden 8 i Lund, där hela köket hade blå plastmatta och telefonbänken inte riktigt fick plats i sitt hörn.
På väggen hängde handlingslistan (en sån där rulle) och en japansk almanacka som egentligen var pingisracket-reklam. Pappa sökte vi den här tiden jobb i Luleå, så ett år senare bodde vi där istället.
Jag vet inte riktigt varför vi poserar för fotografen, men jag vet att jag var överlycklig. Rent av salig.
För att jag har en gullig lillasyster som skrattar i min famn?
Nej, inte alls. Jag hade fått låna barnflickan Astrids oerhört coola och ludna, vita pälsjacka och ansåg mig i just denna sekund vara vackrare än både Askungen och Dora på Follyfoot.
Det var det: en förtjusande bild från 1972, bara!
En kanske inte fullt så förtjusande bild från 1972 (eller möjligen vårvintern -73, jag gick i åttan).
Nämen alltså, wow! Den där killen hade jag nog tittat beundrande på – fastän han ju var jättegammal!
Bild på mig 1972. Venedig. Vi hade just fått veta att vårt första barn var på väg och gjorde en grand tour medan tider var.
Helt förtjusande Lotten och jag förstår din entusiasm över den helcoola lånejackan!
Bild från 1972 var lite svårhittat för mig. Det får bli 1971 i Dar es Salaam i stället, med den förtjusande dottern. Plastsnibb från Sverige och lokal tygblöja.
1972 hade jag polisonger och satt på KA3 stab i Fårösund. Så här kul var det.
Förstår preciiis hur lycklig du var! När vi fick (ärvd av någon…) en gul jacka med päls var den för liten för mig så syrran fick använda den. Snacka om avund…
Nu måste jag leta bild från 1972.
Mera bilder! UNDERBART!!!
(Om någon vill lägga in en bild, men inte vågar göra det [man klickar på ”välj filer” här nedan] så kan ni mejla bilden till lotten@bergman.com så lägger jag ut en kommentar åt er!)
LarsW: Jämför Lille Makens frisyr samma år!
ÖR: Det var han och inte jag som avvek från det då gängse. Försvaret till och med delade ut hårnät till behövande de åren så att de inte trasslade in lockarna i vapenmekanismerna.
Jag slapp, dels för att jag hade stabstjänst och dels för att mitt hårfäste –som synes– redan då började närma sig trädgränsen. Axellångt hade sett löjligt ut.
LarsW: Oh ja. Lille M var hur omodern som helst. Tack och lov.
En förtjusande bild från nittonhundraSEXTIOtvå om det ursäktas. Även jag är storasystern. Modern stickade och sydde så vi såg likadana ut.
(Fast ijenklien är det nog sextiotre om jag tänker efter.)
Men varför vill inte båsen ha bilder på högkant om jag får fråga?
Ack! Och jag kan inte redigera bilden, Magganini! Fast man kan ju lägga huvudet lite käckt på sniskan så ser man allt finfint!
Och jag har använt den fantastiska tekniken frihandsmobilfotografi av bild i album. Därav kvalitén.
Jag tar väl en bild från 1958 också. På den tiden fick jag vara med i uppslagsverk!
Sällskapssjuka! Ett konstigt ord i alla sammanhang och otäckt när det handlar om små barn. Trodde man hade kommit på bättre tankar 1958, men tydligen inte i det där uppslagsverket där Niklas medverkar.
Hittade ingen (intressant) bild från 1972 men väl ett telefonbord.
Jag vill också bidra med bild. Men jag var inte ens påtänkt 1972 så jag får ta en bild från mina tidiga år, d.v.s. ungefär 10 år senare. I farmors hall.
Det blir så dumt när man klickar på Skicka kommentar istället för Choose Files.
Helt rätt: knapparna sitter ju i fel ordning. Jag håller i detta nu på att leta efter ett WP-tema som tillfredsställer oss alla: enkelt, snyggt, textpreview, bildinlägg, lagom storlek på … allt.
Men Sanna: har du ärvda kläder på dig? Sådär korta klänningar hade vi ju liksom på 60-talet!
Telefonborden står som spön i backen på alla loppisar; tänk om man kunde hitta på en jättefiffig roll för dem i denna moderna tid.
Vad små ni var 1972. Jag var så här stor.
Jerka har mulat.
Oh, Ökenråttan, är du där 1972 ute på heden och plockar ljung som du ska koka till dina svältande barn hemma i stugan?
HK: Så fyndigt som ”Jerka har mulat” har ingen tidning än så länge skrivit. Nu var denne ekenkis ju inte min idol, men jag borde egentligen skriva ett blogginlägg om honom bara för att få använda den rubriken. Broder Jakob hade Jerka på väggen hemma i huset i Luleå, kanske han har nåt att säga?
Javisst, Lotten! Nä, mitt första svältande barn har jag i magen på den där bilden och dom andra två stod på bucket listan, som det heter. Den karga naturen är Provence. Ljungen är lavendel.
Jerkas musik var inte min musik i någon större utsträckning. Men jag såg honom live på ett företagsgig och han imponerade stort med sin publikkontakt, engagemang och scennärvaro. En ruskigt duktig underhållare.
Jag har också sett honom på ett företagsgig och tycker som PK. Den andra den kvällen var Lill-Babs. I det sällskapet var det synd om henne. Att ingen av dem ejengkligen kunde sjunga spelade tydligen ingen roll.
Visstja. Bild från1972 var det. Då kom Cotton Jenny.
ÖR, du är nog den endaste enda person jag sett som klär i 70-tals gabardinbyxor!
I slutet av decenniet var jag i Camargue och minns hur hela luften fylldes av lavendel-, timjan- och rosmarindoft när de varma vindarna blåste över bergen.
Fyllda påsar följde med hem, och dolde i viss mån doften av tonåringar.
Telefonborden kan väl placeras vid lämpligt elutag och döpas om till laddningsstation? Många fåner lär få plats.
I lådorna har man extra hörlurar samt att vid emergency kan man sitta bredvid sin laddande dyrgrip och prata ändå. Och se då har ju bordet fått tillbaka sin ursprungsfunktion! Eller?
Men Dina! Självklart! Telefonmöbeln återföds som telefonmöbel!
Jag har sett en sådan på flygplatsen i Malaga. I klarplast. De på Arlanda liknar mest skolbänkar.
Tack, Ninja.
I morron går skottet. Lille Skotte ska amputeras och omplanteras!
Jerka! Så aktuellt. Han gjorde ju ett antal ”avskedsföreställningar” – rätt många – men den sista blev nog den sista. Om man seger.
Vi var med på Brooklyn Bowling och han signerade en CD som jag råkade ha i bilen. Jag drog på den för fullt med öppna fönster i bilen medan jag väntade på att engarageplats skulle bli ledig. Han var ganska bra, tycker jag.
Då kom det en minifransos och gjorde ”moves” (heter det fortfarande så?) han diggade Jerka och vi hade bra kontakt. Så kom hanses morsa och skrek till och så var leken förbi. Det tycker jag var rätt onödigt. Och sen kom hon och bad om ursäkt! En del morsor skulle inte ha barn.
Alla bilder från 1972 finns hemma hos föräldrarna, men här är en favorit från 1966 eller möjligen 67. Mamma syns i kanten och jag i två upplagor.
Jag hade just bytt musik och passerat 50 kg
En hippie-bridgroom?
Sverige spelar förresten fopoll i Rumänien och supportrarna är tossiga och slänger pangare ner på planen och allt är jättetjafsigt.
Wow, vilka sötnosar, otroligt gullig bild.
Och Niklas, du ser ju ut som din syster, lika vacker, fast mörkhårig, brings back memories … (note to others, jag var ju bekant med (= hopplöst förälskad i) Niklas’ syster i min ungdom)
Känner mig glad att mina bilder ännu inte är digitaliserade, tror ni kanske också ska vara det 😉
Önskar att jag visste mer om kläderna jag har på mig, men har ingen aaaaning. Ser ju bekväma ut i alla fall. Förutom kanske att strumpbyxorna säkerligen åkte ner i grenen.
Jag fanns inte ens litegrann 1972 men 1992, då fanns jag!
Har nästan inga gamla bilder i digitalt format. Det enda jag hittade var den här från Kostivalen 1983. Det är jag med basen i mitten.
Jag är ju på resa, har just parkerat vid Rio Duoros långa strand i Vila Nova de Gaia. Här inte tillgång till hela bildarkivet men en från 1954 eller 55 hittade jag. Tyvärr kan jag bara lägga en länk till den i dag.
Lite sent ska jag nu införskaffa några flaskor portvin till ostmackan.
HK: Portvin, min favorit. Speciellt ”vintage”.
Tillsammans med engelsk Stilton, och gott bröd.
Dubbelnjut, med min gom/tunga som ”smakavundsjuk”
Det blev faktiskt trippelnjutning Örjan.
Där skulle man vara med.
Alla fjäderfän är inte goda. Have mercy.