Hoppa till innehåll

Inför helgen: en film eller två?

Under påsklovet berättade jag att vi hade en ambition att se ett gäng gamla klassiker … eller i alla fall bra filmer med de tre äldsta barnen (födda -92, -94, -97). Eller kanske inte bra filmer, men filmer som man borde se någon gång. Eller kanske är det bara filmer som jag vill se igen och därför tänker tvinga barnen att se så att de när de blir stora kommer att prata om sitt filmiska barntrauma? Nåväl.

Sprrruuuuuutt, sa det i kommentarerna i påskas – ni slängde er över mig och gav en miljard filmtips. Jahooo, sa jag och utlovade en sammanställning. Nu råkar den ha blivit en kilometer lång, den där listan. Därför:

Allmänbildande filmskolan som inte är komplett

Här kommer inför långhelgen med spöregn varenda minut några filmer som är värda att ses och som inte innehåller snusk eller tortyr eller liemän som spelar schack. Och nu krånglar jag till det för pedagogikens skull: bara en film per decennium!

1916: The Vagabond
Nu är detta inte Chaplins absolut roligaste film, men den är bara 25 minuter lång, så om barnen mutas med ovanligt seg kola kanske de orkar.

1927: Generalen
Buster Keaton rör inte en min och är jätterolig. (”Jamen mammaaaa, är den också svart-vit?” ”Ssschhh, ta en kola till!”)

1938: Bringing up Baby
Cary Grant och Katherine Hepburn klättrar på dinosaurieskelett och jagar leoparder.

1940: His Girl Friday
Journalisten Cary Grant försöker charma sin f.d. fru, som också är journalist. De pratar hela tiden i mun på varandra, vilket var ovanligt så här tidigt inom filmkonsten. (”Fusk! Två filmer på raken med Cary Grant! Och så är de gjorda med bara två års mellanrum!”)

1959: I hetaste laget
Marilyn Monroe, Tony Curtis och Jack Lemmon spelar musik i ett damband. Kanske den roligaste filmen som någonsin gjorts. Marilyn Monroe var förfärligt besvärlig under hela inspelningen, och enligt Tony Curtis inte ens särskilt bra på att kyssas.

1965: Att angöra en brygga
På den här tiden var det visst så att alla somrar var soliga, alla politiker ärliga, maten billig samt modet snyggt och så var Monica Zetterlund, Lars Ekborg, Birgitta Andersson, Gösta Ekman, Hans Alfredson och Tage Danielsson med i varenda svensk film och så var alla lyckliga förstås.

1976: Det våras för stumfilmen
Mel Brooks! (”Men räcker det inte med gamla svartvita stumfilmer nu, mamma? Kan vi inte se Hajen istället?”)

1986: Ferris Bueller’s Day Off
Matthew Broderick bestämmer sig för att skolka och i detta moraliska förfall dra med sig sin snuvige bästis.

1999: Galaxy Quest
Tänk er att vi skulle få besök av marsianer som har försett sig på Star Trek och att vi då dammar av William Shatner och låter honom sköta snacket. Ungefär så.

Jaha, en lista utan Helan och Halvan, Bröderna Marx, Steve Martin, Johnny Depp, Elizabeth Taylor och Picassos äventyr! Va? Är det upprörande? Nejdå. Jag lovar att ni ska få se hela långa listan, men inte nu. Spring ut och hyr eller köp eller låna dessa filmer och grundlägg ett livslångt filmintresse för ungdomen av idag så att de slutar köra fort på moppe och slänga skräp på marken.

Ni som inte vill se, utan bara blogga om film idag: jag utmanar er på denna:
Min första filmupplevelse: Hugo & Josefin (1967) med Beppe. Någon åt ett helt ägg, annars minns jag inget.
Min största filmupplevelse som liten: Bugsy Malone (1976) med Jodie Foster – på en bio i London!
Min värsta filmupplevelse: Jag var superkissnödig under hela Pretty Woman (1990) och kunde inte förmå mig att gå på toa utan led bara, sittandes med benen i kors – och mindes därefter ingenting av filmen.

Share
Publicerat iBloggen

30 kommentarer

  1. Ami

    Min första filmupplevelse: Pippi på dom sju haven. Jag blev så skitskraj att dagmamman fick gå hem med mig.
    Mitt värsta filmantiklimax: Jag skulle se Gökboet som min kompis sa var såååå rolig, hon hade skrattat hela tiden. Först tappade jag bort min biobiljett och fick köpa en till, sen grät jag mig igenom hela filmen. Den är ju jättetragisk!
    Den enda film jag kan se hundra gånger: Picassos äventyr, man upptäcker nya roliga grejor varje gång.
    Filmen jag inte minns: Sopor, satt och hånglade med min pojkvän samtidigt som mamma och pappa satt på andra sidan i biomörkret. All energi gick åt till att försöka se oberörd ut och ingen uppmärksamhet blev över till filmen.
    Filmen som påverkat mig mest: En film som jag inte minns namnet på men som handlade om en förlossningsavdelning. Jag var 14 år och totalt fascinerad. Efter det ville jag bara en sak: ha barn. Det var endast en förståndig man som inte tyckte att man skulle bli föräldrar vid 15 som hindrade mig. Samme man ändrade sig tack och lov när han var 29.
    Oooops. Jag utökade visst Lottens kategorier en smula….

  2. Lena B..

    DETTA SKA BLI INTRESSANT! Vi har försökt introducera våra barn/pojkar för de där gamla filmerna som vi fortfarande skrattar oss fördärvade åt när vi ser dom. (Dottern har pluggat bl.a. filmhistoria och kan fås att intressera sig för allt i filmväg.) Nåväl, gossen (de förekommer numera mest en i taget i föräldrahemmet) sitter vänligt med oss och tittar på Ladykillers eller Semestersabotören eller andra favoriter, men efter en ganska liten stund reser han sig, sträcker på sig och säger (fortfarande vänligt) ”nä, nu får jag dra”. Så gör han en sväng förbi kylskåpet, vi får en puss på örat eller hjässan och så smäll i dörren: ”Vi hörs!”. MÄRK VÄL: Detta är roliga barn med mycket humor; vi skrattar ihjäl oss åt dom (också) när dom kommer igång. Varför appellerar våra älsklingsfilmer inte till deras sinne för humor?

  3. Min första filmupplevelse minns jag inte men DÄREMOT godiset som jag skulle få ur automaten därute framför bion!

  4. Något absurd filmupplevelse, förresten: jag har sett en film sittande i ett tajt love seat … med min syster. Vi skavde höft mot höft. Och filmen var inte alls av love-varianten.

  5. Hasse-å-Tage-filmerna förtjänar väl nästan alla att tas upp på någonslags pluspoängslista.
    Picassos äventyr är ju glimrande. För att inte nämna Äppelkriget, Mannen som slutade röka, Sopor och alla andra Svenska Ord-produktioner.
    Min favoritfilm när jag var liten var en videoinspelning av Frk Fleggman-revyn. Den fungerar utmärkt förbarn, ungdommar och vuxna.
    När jag var liten gillade jag slapsticken och det tokroliga. När jag var ungdom förundrades jag över finurligheten och nu när jag är vuxen ser man alla historiska händelser som de skickligt väver in i händelsen. Både Kreüger, wolfram, Nalen, Svingpjatt, Angloswedish society, kloroform och den industriella revolutionen hörde jag fört talas om i Frk Fleggman – inte i skolan.
    Humor och allmänbildning var väl lite av Hasse-å-Tages paradnummer.
    Vem vågar skämta om politiker som de gjorde, idag? Nu är det mest plumpa påhopp och lyteskomik. De gjorde humor av själva politiken. Det är vågade grejer det.

    Ge mig Göteborg för helvete, 143!

  6. En kategori till:

    Filmen Jag Aldrig Kan Se För Många Gånger:

    Kellys Hjältar. Jag är en pest för min omgivning när den går. ”Titta nu kommer scenen där dom..” ”Kolla in Don Rickles nu”

    Sen köpte jag den på DVD och då var det inte lika kul längre. Att kunna se en rulle när man vill är inte lika kul som att ha den på spaning i TV-tablåerna.

  7. a – såna här diskussioner är alltid underbara – vi hade ju lite sånt snack på Blogg-ölen – det lustiga är att mina första och största barndomsupplevelser är exakt desamma som dina, Lotten!! Hugo och Josefin resp Bugsy malone!!! jag ÄLSKADE Jodie Foster!!!
    Och Hugo och Josefin har jag sett många ggr som vuxen – gråter fortfarande när Hugo cyklar på den där gamla cykeln medan Beethovens Europa spelas (eller vad nu stycket heter..)

  8. Bra, Notetur Nomen!

    Filmer Jag Aldrig Kan Se För Många Gånger:

    1) Alla presidentens män! Lilleputtarna Hoffman och Redford luskar reda på Watergateskandalen. (Inte ens talande hästar hade kunnat få mig att se en film med den beskrivningen, men nu vet jag ju att den är fantastisk.)

    2) Benny & Joon. Johnny Depp. Pick-me-up-film.

    3) The Big Chill. Kevin Costner som lik.

  9. Ami

    Jamen Olle, den filmen var det ju!!Jisses -78, då var jag bara 13. Det var en HIMLA tur att min inspiration inte spred sig till det motsatta könet!

  10. Petra:
    ”..Beethovens Europa spelas (eller vad nu stycket heter..)”
    ”Stycket” är sista satsen av Beethovens nionde symfoni, som han komponerade 1822-24.

    Han hade särskilt besvärligt med övergången till köravsnittet. Texten är Friedrich Schillers ode: An die Freude skriven 1795. Handlar om hur människor förbrödras och förenas genom lyckan.
    Wikipeda:” Finalen i fjärde satsen av nionde symfonin har blivit Europahymnen, som används som hymn för Europa och är Europeiska unionens officiella hymn.”

    Apropos Blogger: Nu fungerar wv för Preview utan ny kod hvergang!

  11. Nu dök de upp: Mina första filmer.
    På den tiden fanns ju vare sig TV, video eller DVD.

    Min pappa var inte så nogräknad, när han skulle ”passa mig” en sommar (mamma och lillasyster var på landet) kunde han inte avhålla sig från att ta med mig på barnförbjuden film, FASTÄN jag bara var 14 år och 11 månader!

    Mitt hjärta bultade, och Ve och fasa
    Det första som visas är en giljotin som far ner och ner och ner(det var blod på) Jag blundade..
    Ja, det hade jag inte behövt, halshuggningen visades ej.

    Det var The Scarlet Pimpernel med Leslie Howard i huvudrollen. Han blev sedan min idol.
    Mina kamrater hade Gregory Peck, jag skulle ju alltid vara märkvärdig.

    Cary Grant hade ju sin storhetstid – Arsenik och gamla spetsar är väl fortfarande rolig för ungdomar idag?

    De dogo med stövlarna på med Errol Flynn. Min pappa gick på alla indianfilmer som fanns, och var de barntillåtna fick jag följa med.

    Tarzan med Johnny Weissmüller förstod jag mig inte på…

  12. På lördag lägger jag ut hela jättelånga listan på ca 60 filmer och förklarar varför jag har ratat några av era förslag.

    Lena B: Berätta sedan hur det går med dina humoristiska barn!
    R Skriverier: På den listan är flera av Hasse & Tages filmer med.
    Ami: ”Sopor” minns jag inte heller, men jag hade inte ens någon att hångla med utan var faktiskt tvungen att titta på spektaklet.
    Petra: På nästa bloggöl eller champagnesippning kan vi ha tema: Filmer Jag Minns.
    Anne-Maj: Jag är så himla trist, för jag äter inte godis på bio. Det gjorde vi inte i min familj när jag var liten, så då gör jag det inte nu heller. Utanför biolivet, däremot, ja då kränger jag ordentligt.

    Den Blyga: Javisst är ”Arsenik och gamla spetsar” med på listan!

  13. Missade utmaningen – here we go:

    Min första filmupplevelse: Jag är inte helt säker, men jag tror att det var Dunderklumpen.

    Min största filmupplevelse som liten: Tveklöst upplösningen på Stjärnornas krig, del 4. När de skall släppa bomben där i Dödsstjärnan var första gången som jag fick hjärtklappning. Jag var så nervös att jag trodde jag skulle dö av spänning.

    Min värsta filmupplevelse: När jag var och såg någon av Alien-filmerna på gamla biografen vid Fridhemsplan; Draken. Jag blev jättesjuk, typ uppblossande influensa eller liknande, under filmen och var så vimelkantig när jag till slut gav upp och skulle gå hem att jag darrade som ett asplöv och tappade synen! Jag fick ledsags ut av någon snäll flicka. Jag återfick jag synen efter någon minut sittandes på trottoaren utanför Draken.
    Ruggigt det där.

  14. Emi

    Jag är en sån där som har sett i stort sett varenda film som kommit ut på hyrvideo mellan 1999 och 2002, men inte minns en enda av dem (eller så många andra filmer heller, för den delen) eftersom jag somnat. Det gör jag automagiskt när den där lilla gröna pilen visas i video-/dvd-displayen.

    Anyway, första filmupplevelse: Pelle Svanslös på lilla landsortsbion. Jag var sisådär 5 år och blev så kissnödig mitt i att jag var tvungen att gå på toa, och pappa vägrade krångla sig in till våra platser i mitten igen, så vi fick åka hem. Oj, så arg jag var. Vad filmen handlade om? Ingen aning. Katter?

    Största filmupplevelse som liten: Ronja Rövardotter, tror jag. Jag knatade omkring i skogen och skrek vårskrik och försökte hitta en älv att akta mig för att trilla i ett bra tag efter den. Ett dike dög utmärkt under snösmältningen, minns jag.

    Värsta filmupplevelse: Jag såg Äppelkriget med syskonen och pappa, och åt mockamaräng. Naturligtvis blev jag helt enormt magsjuk och har sedan dess aldrig riktigt förlikat mig med smaken av kaffe. Äppelkriget kan jag se utan att må dåligt, men folk kommer nog att få fortsätta undra när jag egentligen ska börja dricka kaffe, så som vuxna människor gör.

  15. Rödluvan

    Första: Grease i Luleå

    Största: Moulin Rouge gav mig konstant gåshud, det var kul

    Värsta: Nostalghia när jag var 11. Gud så tråkig.

  16. cruella

    Jag vill minnas att min första biofilm var Vi på Saltkråkan. Hur det än var med den saken identifierar jag mig fullständigt och ohämmat med farbror Melker (jag har dock lite mera hår).

    När jag var elva såg jag Bröderna Lejonhjärta. Ledmotivets svävande harmonium mot blommande körsbärskvistar är fortfarande hjärtskärande bitterljuvt. Och jag blev totalförälskad i Jonatan, dvs Staffan Götestam, i Gustaf Vasa-frisyr och allt.

    Några andra oförglömliga filmminnen är förstås Omen och Maskarna, på ordenshuset i Brunflo, för att inte tala om dubbelrulle med Exorcisten i Hastings 1980. Dessa upplevelser botade mig effektivt från all skräckfilm. Efter Maskarna kunde jag varken dricka O’Boy (ja, i en scen är det någon som dricker o’boy som smakar konstigt och… ja) eller sova i min egen säng. Lillbrorsan tyckte det blev mäkta trångt i sängen på tredje veckan.

  17. Aaaah. Jag gillar ju (berättelser om) traumatiska upplevelser. Era filmtraumata (gammal plural, jag vet) är som plåster på min såriga, kyrkoskadade själ.

  18. En film som fortfarande känns fin när man kan replikerna utantill måste ju vara bra:

    Gilda – bara så sanslöst bra. Trots att den har 60 år på nacken är den genial i manus, klippning, kamera och musik.

    och så familjens reprisfilm: Örnnästet. R Burton och Clintan i klassisk krigsfilm där tyskarna inte kan tänka och inte kan träffa en husvägg från tio meter. Men ändå… Där kan söner i tjugoårsåldern inte bara replikerna utan också filmmusiken.

  19. Gilda … swooooosch. (Det där var alltså en tidsresa, lite vaselin på linsen liksom.)

    Min möhippa. Jag strippade precis som jag hade sett Gilda göra. Fast på gåtatan i Malmö.

    Inte särskilt graciöst, vackert eller Gilda-eskt. Men en stripp på blanka eftermiddagen tackar väl ingen nej till?

  20. Gilda:När linsen ändå är inställd. Ett av filmhistoriens tätaste ögonblick:

    ”Let´s hate her!”

    Den som har stilistig förmåga och lite intresse för filmhistoria kan ju försöka beskriva den scenen i några få meningar.

  21. Min största filmupplevelse är också Bugsey Malone. Det berättade nämligen Lotten för mig när hon släpade mig till biografen i Luleå. Det var hennes andra gång som hon såg filmen. Hon berättade alla händelser i förväg och hon förklarade att jag just nu satt och tittade på världens mest fantastiska film och att jag var med om något STORT. Annars tycker jag nog som Ami, att Pippi på de sju haven var en otrolig upplevelse. Jag VAR Pippi.

  22. Den här kommentaren är egentligen till Den blyga eftersom jag inte kan kommentera i hennes blog, och har inget att göra med filmlistan. (Fast du har ju inte tagit med ”Gasljus” eller ”Casablanca”!)

    Det här är alltså speciellt till Den blyga:
    Tänkte bara kommentera angående ditt inlägg i min gästbok om konstmuseet i Eskilstuna. Stämmer att det låg i en äldre byggnad nere vid ån, väldigt vacker omgivning. Innan det blev museum så var det ett lasarett!
    Det nya museet är även det en gammal byggnad, Bolinder Munktells gamla A-verkstad, där man behållit den utvändiga arkitekturen. Inuti är det något helt annat än gammal verkstadslokal! Väl värt ett besök om ni kommer till stan och hälsar på Olle och Lotten.

    Hälsningar Yvonne som inte har något bloggerkonto!

  23. Aha, då ska jag med mina hantverkarkontakter be Den Blyga kontrollera inställningarna så att även sådana utan Bloggerkonto kan få kommentera.

    Praktiskt, detta!

  24. Lena B.

    Mitt första filmbesök var Borta med vinden. Jag var cirka 1 (ett)år, min lilla pappa var inkallad och mamma hittade ingen barnvakt så hon och hennes väninna tog helt sonika med mig på bio. Jag fick sockerdricka i en nappflaska för att hålla tyst. (Senare har det behövts betydligt starkare grejer för att tysta mig!)Jag tror att jag blev vad-heter-det-där-när-laboratorieankorna-hänger-efter-professorn-för-han-var-den-förste-de-såg-när-de-kom-ut-ur-ägget på Clark Gable (’a visistor from Charleston’ fick de lov att göra om hans roll till; han vägrade att prata nån sorts fånig teater-deep-south-sydstatsdialekt.) ”Frankly my dear I don’t give a damn.” Suck. Den första bok utan bilder som jag läste var Borta med vinden. Det är p g a allt detta som jag själv är lite borta ibland…

  25. Lena B.

    Mitt starkaste filmminne annars är Bambi med de två äldsta barnen. JAG HADE GLÖMT ATT JÄGARNA DÖDA BAMBIS MAMMA! Mindes bara gulliga Stampe från jul-Disney förr i i tiden ochh så där. Barnen grät som fontäner och jag vacklade ut alldes genomvåt från axlarna och nedåt. Vilket elände; de var otröstliga i veckor efteråt, särskilt som de rätt nyligen hade läst om Babar, vars mamma också blev skjuten. Fick en känsla av att de sen spanade efter snipers runt varje gathörn när de var ute med mig i stadens djungel.

  26. Åh Lena. Vi satt och åt middag en gång när min bror frågade vad det var vi åt. Min pappa svarade ”Bambi”. Jag och brorsan började gråta förstås, och mamma slängde svarta blickar på pappa. För övrigt kunde jag inte kommentera innan, så jag skrev på min egen blogg istället…

  27. […] så långt kändes allt väldigt bekant. Hm. Jo, jag har gjort filmlistor förut. Jamen då kan jag väl göra en annan lista … världens tio häftigaste fältslag? De tio […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.