I oktober förra året sa min gymnasiekompis Marit mitt i en svampskog:
– Den 31 januari kommer jag till Eskilstuna med min dotters handbollslag i div 1. Vill du se?
Eh. Vill jag se hamboll? Som är så konstig för att man får springa tio steg innan det blir stegfel och där man inte kan trixa med bollen för att den de facto är fastklistrad i handen? Och hamboll som sabbar stadens idrottsgolv med nyss nämnda klister? Verkligen inte. Så jag svarade:
– Oh ja! Vad kul!
Jag har sett två handbollsmatcher i verkligheten (och otalet på tv, men Sverige vinner bara när jag inte tittar). När jag var på plats var arenorna fullsatta med supporters i rätt färger och ljudvolymen dunkade ända in i benmärgen … men själva sporten var urtrist.
Men igår var det då dags. Vi inledde med att äta en utsökt måltid på restaurang nära den stoooora arenan i stan (som byter namn lika ofta som andra byter kalsonger), och min vana trogen hällde jag på lite peppar innan jag ens hade smakat på min pastarätt.
Men ack.
Att klaga eller be om ursäkt och en ny portion kom inte på fråga – jag bara krafsade bort det mesta och åt sedan min då nyknastriga portion. Mycket, mycket gott!
Väl inne i arenan kände jag mig alldeles vilse. Våra basketlag spelar i B-hallen och mycket sällan har vi ärenden till den megastora A-hallen där tusentals personer får plats att tjoa på hambollslagen i stan.
Division 1-damerna får alltså spela på tvärsan så känns det lite intimare och lite lagom många människor på läktarna. Guif heter Eskilstunas lag, men just denna dag skulle jag ju heja på Rimbo, så vi satte oss bakom deras bänk. Jag spanade intensivt på tjejernas skor, för om det är något jag vet så är det att man sätter tejp på dojorna, och på tejpen sätter man extraklister som man sedan duttar på fingrarna när de har blivit obehagligt oklistriga.
Så satte spelet igång. Men … så kul det var! Rimbo spelade snabbt och skickligt och ledde raskt med fem mål. Bytena som sker utan att man ber sekretariatet om lov fungerade jättebra och ingen fick ont någonstans – fastän det var regelrätta brottningsmatcher vid inte-nudda-målområdet-linjen.
– Men … det här är ju jättekul! sa jag till Marit. De är ju superbrutala!
– Självklart! svarade hon och pekade på en tjej som hade fått klister i hårtofsen.
– Ajaj, hur får man bort klister från håret om händerna är fulla med klister?
– Då får man förstås be materialaren om hjälp.
Jumbotronen i taket visade reklam som sutte jag hemma i vardagsrummet och kollade på tv4, och den elektroniska reklambannern längs kortsidorna fladdrade och flimrade hej vilt. Huuuuuur blir inte spelarna distraherade av detta? När reklamen gick åt det svarta hållet blev det till och med mörkare i hallen.
– Släcktes några lampor? sa jag förvånat till Marit och spanade upp i taket.
– Ja, det blev mörkare plötsligt, svarade hon och vi förundrades ett tag.
– Är det timeoutvakter? sa jag.
– Nej, det är golvtorkare.
När vi basketspelare tar timeout, står vi ju utanför planen och pratar och dricker/dräller vatten. Men handbollsspelarnas plan är ju större, så de spiller ju där de springer – och därför måste golvtorkarna stå beredda.
Nästa stora chock var att bänken efter halvtidsvilan BYTTE SIDA! Plötsligt satt vi bakom Guif istället! Jag har då aldrig varit med om maken! (Det måste de ju eftersom de har flygande byten.)
Rimbo vann, jag skuttade hem på lätta fjät, såg i spegeln på toa att jag hade pratat med pepparkorn mellan tänderna hela kvällen – och hann sedan även se världshistoriens absolut tråkigaste Melodifestivalsdeltävling.
Och hur har ni det?
Försiktig fotnot: ”hamboll” skriver jag precis som att jag ibland skriver ”fopoll”. Bara sådär, liksom.
Glömde att förklara allra översta bilden: min kompis Sara bjöd på sillunch idag eftersom hon inte gör som jag och kastar bort sillburkarna på midsommarafton.
Till efterrätt slängde hon raskt ihop något som jag inte har ätit förut och inte vet namnet på: i smör stekta, gamla kanelbullar, jordgubbar, glass och kolasås. DET är det ni ser på bilden!
Grattis Lotten!
Grattis på fölsedan önskas Båsmor!
Haderian å gratinera på förödelsedan, Båsmor ooch hakke!
Grattis!!!
Grattis även här!
Jag hade nog bett om en ny, opepprad portion. Åtminstone om det var meningen att man skulle hantera pepparkaret själv.
Grattis till Lotten, Hakke och andra eventuella födelsedagsbarn i båset. Så här säger stjärnorna om er: ”Vattumän hör till ett innovativt och intellektuellt tecken, kända för att vara visionära, självständiga och humanistiska; ofta kreativa tänkare som utmanar konventioner och värdesätter frihet. De kan också uppfattas som excentriska eller oförutsägbara.” Eller hur, vem skulle inte vilja vara vattuman?!
Grattis Vattulotten på fölisidan.
Tack allihop! Jag flänger och far hela dagen, men senare ikväll kan jag lämna en helt icke-handbollsrelaterad fölsedassrapport här!
Hakke också?
Jamen födelsedagsgrattisar till er båda då.
Efterrätten verkar bread pudding inspirerad. Verkar smarrigt iaf.
Födelsedagen inleddes strax efter midnatt med att Barnbarnet M:s små klafsande treårsfötter kom springande för att fly dinosauriespökena i barnrummet. (De sover över ibland även om de bara bor 700 meter nedåt gatan.)
Efter en ganska sömnlös natt fick jag på morgonkulan levererad till sängen en sjuveckorsbebis istället. Som sov som en stock i två timmar! Lysande!
Sedan kom alla som för tillfället sov i huset med frukost på sängen och en herrans massa paket – sådär så att paketpappret bildade ett berg på golvet! Massagepresentkort, extra hål i öronen, Margaretaskålar, inramade barnbarnsbilder, gummistövlar, gympadojor och jag vet inte allt. Sedan pratade jag i radio om massa språkfrågor, serverades lunchpizza av lyxvariant och avslutningsvis spelade jag basket.
En helt perfekt födelsedag! Nu är jag 62 år, vilket väl inte är nån ålder på en gammal häst?
Grattis till alla det vederbör! Skaplig födelsedag verkar Båsmor ha haft. Bra.
Tack Karin för vattumansbeskrivningen, ser bra ut, den tar jag åt mig av. (Jag är även något trögstartad och lat, men det kanske är otypiskt.)
Kul att du, Lotten dårå, har upptäckt att hamboll är kul! För det är det. Fart, tajming och inget fjöl.
Inge fjöl, där sa du ett sant ord Magganini. Det visste jag visserligen från allt tv-tittande, men med tjejer på plan och sådär lagom nära, var det verkligen imponerande.
Vattulotten tackar allra ödmjukast för de positiva orden om min natur, välgrundade på mitt födelsedatum. Jag har en plan där jag konkret ska ”utmana konventioner”, väldigt inspirerad som jag blev av kvinnorna på Fogelsta.
Voffo heter det inte ’hampoll’?
Hm. Hamboll och fopoll. Intressant, Ninja. Det borde ha att göra med krockarna mellan bokstäverna, som skapar en assimilation:
ndb –> mb
tb –>p
Att både N och D är ljudande (stämbanden används), gör att B också är ljudande. ELLER (nu blev jag väldigt osäker) så är det handbollens B som påverkar ND!
Att T är en tonlös klusil som försvinner helt, kan nog ingå i mysteriet där B blir P (som också är en tonlös klusil). Bokstäverna smittar liksom av sig på varandra.
Jag tycker mycket, mycket om fonetik, men mina kunskaper ligger i en hjärnlåda som har öppnats för få gånger de senaste 30 åren och nu har rostat fast. Jag chansar och blir hemskt gärna tillrättavisa och rättad av bättre fonetiker!
FOPOLL = progressiv assimilation (ett ljud blir mer likt ett föregående ljud)).
HAMBOLL = regressiv assimilation (ett ljud blir mer likt ett efterföljande ljud).
Hade jag bara kommit ihåg det där med T och den tonlösa klusilen så hade jag aldrig behövt fråga.
För övrigt ska jag gå å se en femtedel av Monty Python i april. Jag gläder mig redan.
Men vad jag har slarvat med tacktal och rodnande. Tack i efterskott, söta båsister! ☺️
Grattis i efterskott, unga dam! Hälsar hon som är sådär tre veckor äldre.
Är det vinterolympiad i år? Får fullt med konståkningsreelar i diverse flöden. Hm.
Jodå, Dina, de har satt igång i Milano och Cortina som idag, med invigning å allt.
Några grenar har tjuvstartat, som curling och konståkning.
Aha! Italien, då är det t o m hyfsade tittartider.
Oh dear, vad trevligt att ni kommunicerar om OS här! Jag ser så mycket jag hinner, vilket verkligen inte är mycket eftersom jag flänger och far och var i Stockholm igår och i Lund idag och åker till Eskilstuna imorrn.
Men snart kommer en råttrapport!