- Jag identifierar mig som ni vet som
- fembarnsmor
- basketspelare
- språkpolis.
Att jag helt frivilligt nu har klistrat etiketten ”kulturtant” på mig själv, förvånar mig högeligen. Men i december dök den här fantastiska bilden upp tillsammans med ordet ”Kulturtantskollo”:
Jag kastade mig på anmälningsknappen och skickade gladeligen iväg massa tusenlappar; om jag någonsin i mitt liv har köpt grisen i säcken, var det då. Fast eftersom Lisa Förare Winbladh skulle stå i köket och röra i grytorna hela helgen visste jag i alla fall att den grisen skulle smaka mumma.
Men vilka är de fem kvinnorna på den gamla bilden här ovan? När togs fotot? Är det spritreklam? Låt se nu … Med tanke på puffärmar och frisyrer är bilden nog från 1910-talet. Fotografen Dahllöf hade tydligen studio 1909–22, och bilden finns med titeln ”Skålande kvinnor” i ett digitalt fotoarkiv som hör till Göteborgs universitetsbibliotek. Men där nämns bara en av dem bombsäkert vid namn: Ada Nilsson. Men varför kan jag inte hitta mer fakta om tjejerna? (Uppdatering! Japp! Det är Ada Nilsson som stint tittar in i kameran näst längst till höger, och de andra fyra är kompisar. Men varför togs bilden?)
Jag tog med mig söstra mi – Orangeluvan – hit, och det visade sig vara ett vanligt drag eftersom det finns både systrar, bästisar, kompisar, kolleger och en mor–dotter-konstellation på plats. (Modern visade sig vara den person som 1999 producerade ett litet russin till informationssnutt som ligger på SVT: ”Kvinnorna på Fogelstad”.)
Så vad gör man här? Hittills har vi babblat och ätit och absurt nog utan protester ställt oss upp och sjungit t.ex. Wiehe, Afzelius och vaggvisan Tula hem till pianoklink! Imorrn ska vi bl.a. babbla, äta, se på teater, stretcha och kolla på film, sy paljetter på jeans, lära oss skrivövningar, promenera, se på en utställning om de fantastiska kvinnorna på Fogelstad samt äta och babbla lite mer.
Uppdatering: Christina Jutterström (85) kom och höll ett föredrag om idolen Bang! (Jag satt och stilla och uppförde mig men ville egentligen ställa mig upp och applådera efter varje mening.)
Det vackra skolhuset som vi håller till i (som syns allra längst upp i inlägget) kallas ibland Lilla Ulfåsa. Det var 1925–54 samlingsplatsen för kvinnor som utbildades i demokrati, samhällsfrågor och medborgarskap. Numera är Fogelstad det vanligaste namnet, men även Fogelsta, Fågelstad och Fågelsta har synts på vägskyltar i trakten.
Jag kan verkligen rekommendera ett besök, en kurshelg, ett kolloäventyr till detta underbara hus som drivs ideellt av en stiftelse med hårt arbetande volontärer. Man kan hyra huset helt på egen hand, men man kan också söka ett boendestipendium.
I utställningslokalen finns allt från stora planscher om kvinnorna på Fogelstad till forna tiders obegripliga toapapper.
Jag, som ju har skrivit otalet mötesprotokoll och dessutom (hej AI) håller föreläsningar om protokollskrivandets ädla konst, blev mycket, mycket imponerad av Fogelstads till synes stora kärlek till protokoll.
Jag skulle tippa att min kommande bok om [insert ämne för jag har inte kommit på något] blir en kioskvältare om jag skriver den just i dessa kulturhistoriskt fantastiska miljöer.
Eller så åker jag kanske bara dit på sommarkollo för att få äta Lisa Förare Winbladhs mat.
Avslutningsvis en liten rundtur!
Jag såg fler frågor, men svarar bara på den sista – även om den nog också var retorisk: ”nej”.
Vad KUL att du åkte med!Jag har fö köpt 10 rullar tapet utan att ha en klar plan. Nästan lika crazy.
När ni ändå är på Fogelstad kanske ni som kvällsmuntration kan försöka klura ut vem som är vem av de ”lärda kvinnorna” i Flickan i frack. När Katja efter skolbalsskandalen rymmer till fideikommisset Larsbo möter hon en grupp kvinnor som sägs ha Fogelstadsgruppen som förebild. (Flickan i frack finns på Litterturbanken:https://litteraturbanken.se/f%C3%B6rfattare/BergmanHj/titlar/FlickanIFrack/sida/1/etext)
Toppen, Karin! Jag ska – om tillfälle ges i det ytterst digra schemat – läsa upp sidorna 92 och 93!
Instämmer med Pysseliten: Naturligtvis lyfter du på luckan, Lotten.
Det lilla bordet du då måste flytta på ser ut att vara o- er- hört likt ett litet bord vi har i biblioteket (eh… ja, vi kallar rummet så men det kanske är en aning uppblåst…), men kanske lite mindre. Om det är runt.
(Illustrationen nedan är något rörigare än inläggets bordbild, men det kanske ändå går att urskilja vad som är bord och vad som är annat.)
Och lampan! Den ser ju alldeles fantastiskt brandfarlig ut!
Återkommer med rapport! Än så länge har jag inte lyft på luckan – men Orangeluvan och jag klädde om till middagen och fann då att vi stirrade på varandra i exakt likadana svarta paljettklänningar.
Sörmlands Ädel!
Texten som Karin nämner (men som jag ännu inte har läst upp), lyder som sådan:
Vissa tider beboddes gården av ett obestämt antal unga kvinnor, som fritt förfogade över dess tillgångar. Två omständigheter var gemensamma för dessa damer: de var alla befryndade med fideikommissarien och alla – på ett undantag när – var lärda kvinnor. Vi finna bland dem en sådan medicinsk storhet som Karolina Willman, magspecialisten; vidare Lizzy Willman, svartlockig, junoniskt skön samt docent i nordiska språk, hennes kusin Betty, som blivit filosof, därför att naturen skänkt henne en sokratisk näsa, Lotten Brenner, ohjälpligt ful men docent i jämförande anatomi.
Till sist nämner vi – förtigande många – Brita Djurling, undantaget, den enda olärda i buketten. Hon är ovanligt ung, finurlig och vacker samt äger en stor förmögenhet, som hon enligt Ludwigs utsago stadigt ökar tack vare en förbluffande förmåga att fuska i bridge, poker, bondtolva, kille och Svarte-Petter.
Åh så roligt det låter.
Flicka i frack-texten kommer jag ihåg. Kommer även ihåg att jag dåundrade vad ens näsa har med läroval att göra? Vad är en sokratisk näsa? Samt hur en junonish skönhet ser ut? Somt har jag fått svar på sedan dess.
Apropå kvinnor i klump (nåja, ungefär) så planerar jag med syster och dotter en ca tvåveckors tur till Stockholm andra halvan av Maj. Om någon känner någon som känner någon som vill ha lägenhetsvakt… Tyvärr inte kattvakt eftersom syrran är allergisk. Men ingen röker!
Flickan i frack är en ovanligt pigg 101-åring, tycker jag. Den kom ut 1925.
Många har försökt matcha de lärda kvinnorna mot Fodelstadsgruppens och en hoplänkningen kan se ut så här: Karolina Willman = Elisabeth Tamm, Lizzy Willman = Elin Wägner, Betty = Ada Nilsson, Lotten Brenner = Honorine Hermelin, Brita Djurling = Kerstin Hesselgren. Troligen skulle Hjalmar Bergman protestera, med all rätt, för hans romanpersonligheter är sällan några direkta porträtt. Boken är bra och jag är en försumlig mormor som inte satt den i händerna på mina barnbarn i 14-årsåldern. Ska testa på 18-åringarna och sedan har jag några på tillväxt som kommer att få boken i 14-årspresent.
Dina, jag kollar runt lite om det finns något möjligt boende andra halvan av maj. Om ni råkar hamna i södra Dalarna är det lättfixat; i Stockholm kan det vara knepigare.
Man kanske skulle satsa på kulturtanteriet. Får man medföra en kulturfarbror om man har en? Hittills har vi biljetter till två föreställningar i februari.
Tack Karin! Tyvärr är södra Dalarna lite långt från fotdopperi på Mälarpaviljongen. Men kanske ändå för några dagar ”på landet”? Hm. Ska prata med de andra i sällskapet.
Sokratisk näsa … Hade inte Sokrates en liten potatisnäsa?
JO! Det hade han.