Hoppa till innehåll

Etikett: handboll

Handbollsfinal och basketfinal samtidigt

Nyss skrev kommentanten Pysseliten i förra båset:

”Radiospeakern som refererar handbollsfinalen sa nyss: ’Av någon outgrundlig anledning heter den basketarenan fast det är en handbollsarena.’

Anar vi en komplott av basketmaffian?”

Helt korrekt. Nu jädrar ska vi lära handbollsspelarna att spela försvar med böjda knän och mycket, mycket högre upp på planen. Vi ska gömma deras klister och öva mer på dribbling med mjuk handled.

Det är hemskt svårt att hålla fokus: handboll på tv:n och basket på datorn.

Nu är det ju faktiskt så att jag inte får titta eftersom allt som jag följer går åt pepparn. När jag kom in i handbollen stod det 6–6, och nu ligger vi under med 7–10 och Jonas Källman ligger och vrider sig i smärtor.

Larholms hand är som vore den fastklistrad vid bollen. Fast vänta, den är ju fastklistrad.
Larholms hand är som vore den fastklistrad vid bollen. Fast vänta, den är ju fastklistrad.
LeBron James helt utan klister.
LeBron James helt utan klister.

Och igår på kusinkalaset lirade vi basket så att kusinerna fick ont i armarna, stukade fingrarna och slog upp gamla krigsskador:

Närmast kameran: Lillasyster Orangeluvan och Broder Jakob.
Närmast kameran: Lillasyster Orangeluvan och Broder Jakob.

Hm. Handbollen och basketen började samtidigt, men när det blev halvtidsvila i basketen, hade andra halvlek pågått i sju minuter i hambollen. När andra halvlek börjar i basketen, är det blott 10 minuter kvar av handbollen. Om man har ont om tid ska man alltså inte gå på basketmatch. (Nu lyssnar jag bara på radio, för då går det bättre för Sverige.)

Fast nu måste jag stänga av tv:n för Sveriges handbollskillar ligger under med 16–19 när det är åtta minuter kvar. USAs basketmonster verkar dock klara sig ganska bra även när jag tittar.

Oh no, nu har jag sabbat för USA också; de ligger under med tre poäng. Nu drar jag nåt gammalt över mig.

När det blir time out i handbollen, galopperar två stora filmteam in för att sända närbilder från spelarnas näsborrar. Då får man ju höra vad coacherna ger för direktiv. (KÄMPA NU! SPRING! NU TAR VI DEM GUBBAR!) Men våra kommentatorer kan inte franska – och det talar de om för oss efter varje time out.

– Lutte maintenant! Le printemps! Maintenant, nous prenons les gars!
– Ja asså jag kan ju inte franska, men det lät upprört det där.

Ack, uddamålsförlust. Vi vann bara silver i hambollen – men faktum är att svenskarna inte är jätteledsna eftersom ingen hade förväntat sig att de skulle klara sig så långt i turneringen. Fransmännen far däremot som sig bör omkring som tokglada norrmän.

Coloquinte à la graisse de hérisson! Concentré de moule à gaufres! Graine de vaurien!
Coloquinte à la graisse de hérisson! Concentré de moule à gaufres! Graine de vaurien!

Basketen fortsätter i en grinig match med en miljard fouls där USA spelar bättre än Spanien, men ändå bara leder med 99–93.

Kommentatorn:
– Men kolla, han har tappat sugen och försöker inte ens ta upp bollen från golvet, han låter den bara rulla.
Expertkommentatorn:
– Nej, alltså man gör sådär för att skottklockan inte sätts på förrän någon har nuddat bollen.

Hihi.

Jaha. Nu kom den här kommentaren efter en time out:

– Grattis, ni som förstår spanska och kan ta del av vad coachen sa.

Hej tv-producenter. Det finns underbetalda översättare som gärna skulle tjäna en slant för att översätta enbart time out-snacket.

USA vann med 107–100 och de amerikanska jättarna hoppar omkring och ropar hohoooo som Bert-Åke Varg.

Kevin Durant och LeBron James har muskler, ja.
Kevin Durant och LeBron James har muskler, ja.

Nu är det väl bara avslutningsceremonin kvar? Buhu, hoho.

Share
75 kommentarer

Hej alla handbollsälskare!

Tänk om Tomas Ravelli skulle rycka in och stå ett par matcher igen. Eller om Göran Högosta satsade på ny kula. Eller om Tomas Svensson, den gamle handbollsmålvakten, skulle komma hem från proffslivet för att lira ett år i moderklubben Guif.

(Jag är så nära ett scoop som jag någonsin har varit. Nu är det inte så många läsare här som bryr sig om just handbollsmålvakter, men ni kan låtsas att det handlar om något annat. Kanske att Hemingway har återuppstått eller att Olof Palme bara gick till skogs 1986 och nu är på väg mot en återkomst. Eller att Carolina Klüft har återfått förståndet och ska tävla i sjukamp i sommar.)

I SR P4 Sörmland i morse, lät det så här när vi intervjuade den där Tomas Svensson som jag nämnde inledningsvis:

– Hur ser det ut inför hösten, handbollsmässigt?
– Det är osäkert, jag vet inte vad som händer.
– Hur känns det då?
– Ja, det är ju inte roligt.
– Men vad säger du om att komma hem?
– Ja, det hade ju varit en dröm.
– Har du någon gång tänkt tanken att avrunda karriären i Guif?
– Det har jag gjort många gånger! Det vore ju onekligen väldigt bra för barnen att lära sig svenska.
– Har du fått något samtal från Guif?
– Nej.
– Men vad skulle du säga om de ringer?
– Ja, jag är ju fortfarande en egen produkt så jag kanske passar in.
– Ok, om du nu skulle få frågan – är det då möjligt för dig socialt
sett att flytta hem?
– Min fru sa häromdagen: ”Vi kanske skulle flytta till Sverige …” Jag säger inte mer. Men det kanske vore läge för det. Just nu är vi inte speciellt nöjda med hur klubben här har behandlat oss under den här våren.
– Och om du skulle gå till en svensk klubb,skulle du då gå till någon annan klubb än Guif då?
– Nej, det gör jag inte. Aldrig.
– Nä, nu kommer du hem!

Eller … så lät det inte alls. Det var ett evigt hummande, fnissande och tramsande. Jag har koncentrerat elva minuters prat till detta lilla replikskifte ungefär som när man tvättar en angoratröja i 90 °C. Men angoran är ändå kvar, liksom.

Någon mer som ni vill att vi övertalar till en comeback? Gunde Svan? Lill-Ba… nä. Men Elvis Presley?

Share
12 kommentarer

Handbollsklister (uppmaningsuppdat.)

Hej alla handbollsspelare. Ni kan sluta läsa här och nu, för ni kommer bara att tycka att jag är fjantig eftersom jag är en basketspelare som har varit på handbollsmatch i verkligheten.

Matchbild från igår – med spelarspöke längst till vänster. Guif vann matchen och hemmapubliken i rött var fantastisk och allt var mycket imponerande – men jag ska idag fokusera på något större. Handbollsklistret.

Fast visst har jag väl utrett handboll tidigare? Jodå, det ligger mig tydligen varmt om hjärtat:

Skillnaden mellan basket och handboll.
Mitt livs första handbollsmatch på plats.

Lika fascinerande varje gång: spottkoppen strax framför sekretariatet.

När vi basketspelare stöter på detta gissel som heter handbollsklister, ligger det som svarta streck och klumpar på vår basketplan. Vi fastnar i det när vi sitter, när vi går och när vi trillar. Utanför Sporthallens arena, sitter en tvättautomat (se till vänster) som manar till rengöring. Av händerna. Inte golvet.

Men handbollsklister är, har jag idag förstått, för handbollsspelare som talk för gymnaster, som liniment för hästar och som snuttefilten för Linus i Snobben. De behöver klistret och jag måste inse detta och sluta gnälla.

Handbollsspelare kan inte som jag och mina likasinnade basketspelare sova med sin boll i sängen. De kan heller inte smycka Halloweendukningen med sina bollar. Och stackarna verkar bli lika beroende av att ideligen kleta in bollen eller händerna med klister som alla nässprejssnörvlare som behöver knark mot täppan.

I halvtid byter lagen spelarbänk med varandra, vilket väl har att göra med de flygande bytena som sker en masse. Men förutom att flytta vattenflaskor och uppvärmningströjor och handdukar (eller snuttefiltar?), flyttar man även handbollsklisterburken.

Exhibit A: handbollsklister i burk. Men det är ju gult! Det blir inte svart förrän vi basketspelare stöter på det en dag senare! Wow!

Från denna burk tas det klister konstant under hela matchen. Bollen sitter verkligen som en fastklistrad smäck i handflatan. Den är så klistrig att den inte kan rulla på golvet; den fastnar som en kardborre på ett biljardbord.

Men hur gör man om man spelar en match och plötsligt i ett anfall känner sig oklistrig? Kan man kanske bära med sig lite klister i en höftväska eller be domaren om tillstånd att klistra lite? När jag som bäst stod (ståplats!) och funderade över detta världsmysterium, lade jag märke till att Guifs bjässe Jimmy Jansson (201 cm, 110 kg, skulle ha passat bra som basketspelare) hade trasiga skor.

Trasiga skor? I en SM-semifinal? Det hade aldrig Zlatan accepterat.

Exhibit B: ihoptejpad sko … eller?

Men tejpen på skon var inte en lagning. Det var en handbollsklisterhållare! När det bränner till i klistertarmen böjer man sig ner och snuttar lite på klistret där och är fit for fight igen!

(Nu undrar ju vän av ordning varför det på marknaden inte finns handbollsskor med detta inbyggt. Hallå alla produktutvecklare, hallå.)

Även jag vurmar för handbollsklistret nu när jag har förstått dess storhet. Framför allt gjordes ju extremt få turnovers (felpassningar) eftersom bollen sugs fast som av magnetism. Vi hade behövt det, vi basketspelare.

Han kom som ett yrväder med en klisterburk i en svångrem om halsen.
Livet är som en burk med handbollsklister.
Låt dem äta handbollsklister.
Jag ska vara som handbollsklister för dig.
Somliga går med klistriga skor.

Uppdatering
Ni bara måste läsa kommentarerna. Preview från AB:

Gå i klister, Ofelia!
Share
56 kommentarer

OS: Handboll och basket – vad är skillnaden?

Basket- och handbollsspelare brukar som bekant fnysa åt varandras sporter. Vi basketlirare anser att handbollsspelarna har fula skor, konstiga tröjor, fusk i form av klister på hela bollen, hela händerna och naturligtvis som följd även golvet. (Som vi ju sedan ska klafsa in på när det är vår tur att ha planen.) Handbollspelare (ja, jag drar som vanligt alla över en kam och alla på Hawaii har bastkjol) anser att basketspelare har för stora shorts, klumpiga skor, för många regler och för lite brutalitet på planen.

(Ha detta resonemang i åtanke nu när jag visar upp atleterna.)

Typisk basketspelare.

Typisk handbollsspelare. (Sigurdsson, isländsk försvarsbjässe.)

Öh. Typisk spansk basketspelare.

Sorry. I det spanska basketlaget ser alla ut som uteliggare och Bergen-Belsenfångar.

Vad ni nu ska veta om dagens aktiviteter – hittills – är att USA förstås vann basketfinalen mot Spanien och att kommentatorn Dennis Aulander där jämförde en spelares agerande med en pormask – och att man ju måste ”säkra safety”. I handbollsfinalen vann Frankrike, men det fantastiska var att Island tog silver. Island, som har en folkmängd som Malmö. Wow, liksom.

Share
18 kommentarer